Etikett: 37 år

Köpte mig tid ⏳

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg den här bilden på fejjan igår, skrattade, för att jag kände igen yogaställningen.


Fast i ärlighetens namn, oftast utfördes den för att nån av döttrarna där i baksätet, inte ville ha kvar tuggummit i munnen 😅

Apropå barn, som vi alla en gång varit, fast i olika tidsepoker. Nån säger idag, att då vi var barn, fick man lära sig den hårda vägen, men tänker man efter, så var väl allt med viss modifikation.

Man fick äta det som serverades annars fick man vara utan. Åtminstone var det precis vad man fick höra, om det sedan hade stämt, vet jag inte. Men man trodde väl att det föräldrarna sa, var lag. Så man ifrågasatte inte uttalanden som dessa.

Uppskrapade knän, efter att ha hoppat mellan storstenarna uppe i skogen vid vattentornet, här var det väl beroende på hur hårdhudad man var, och om man hade några storstenar att hoppa på.

Men ni förstår vad jag menar. Det var inte så noga, man klarade sig. Man fick göra saker som dagens barn, ska hålla sig ifrån, om dom inte bär hjälm, knäskydd, kuddar på baken och en förälder i ena handen. Ja just ja, curla sina barn heter det, va?


Fast å andra sidan, dagens värld är inte så lik, hur den såg ut förut. Vi lever snabbare, hårdare, och blir konstant överöst med hur vi ska se ut, vad vi förväntas klara av. Och mitt i detta curlas barnen så dom vet inte vilket ben dom ska stå på. Här passar den här bilden in, lika bra som morötter i en morotsstuvning.


Visst stämmer det, eller hur? Men det är sant, och ska man vara okul, så kan man ju se det från en annan sida. Då vi var ung, så testade vi utan att veta, och hade vi tur, så klarade vi oss.

Fast många gånger tror jag, egen teori, att företag skriver ut varningar på precis allt, enbart för att kunna friskriva sig från potentiella klantskallar som bara gör, utan att tänka innan.

Hade 2 paket att öppna igår. Ett från Tina, och nu fick jag återigen påfyllning av dom spanska kryddorna. Jag lär ju aldrig ledsna på dom. Skrev till henne att nu känner jag mig rik, igen. Det hade hunnit bli lite håligheter på kryddhyllan.


Och sedan vet hon att jag älskar minionerna, haha… och det gör jag, och kommer fortsätta att göra.Tack Tina, för allt 😍🤩

 


Hon ringde upp igår kväll, och jag berättade att jag har en minion ouppackad som hänger i städskåpet i stugan. Det är en figur med fallskärm. Sally fick syn på den i somras. Ehh, vad är det där, mormor? En minion, svarade jag, fast jag visste att hennes fråga handlade mer om vad tusan har jag en minion i skåpet för.

Ja Sally, fortsatte jag, den ska fortsätta hänga där, vi ska inte öppna upp den. Haha, nä, jag tror inte ens hon var så sugen på det. Möjligtvis på att kasta den från nån hög höjd för att se hur lång tid det hade tagit för den att landa. Och sedan hade det varit över.

Sen öppnade jag det andra paketet, från mig själv

Vi som kokat kaffe i 37 år, men det kommer jag inte att sluta göra. Men efter att ha kokat kaffe, i grova drag, 140 gånger på dom 5 veckor jag varit ifrån jobbet. Och en panna tar kanske 25 minuter, från vattenpåfyllning till kopp, så blev jag tvärless.

Även om pannan inte kräver att man ska stå där, så ska den ändå passas på. Det är lite procedurer, man inte kommer ifrån. Det tar tid. Nu har jag med andra ord, köpt mig själv lite tid, dom gånger jag känner att jag faktiskt inte vill koka kaffe på vanligt vis. Och ett annat plus, nu lär man få fler alternativ till kaffemärken. Kokkaffe har uruselt sortiment, man kan fetglömma att hitta nya märken.

Så för att knyta ihop påsen, jag har inte bara köpt mig tid, utan jag har även påbörjat curling av mig själv. Jag behöver inte passa pannan, veta hur mycket vatten jag spillt i, kolla färg, att sumpen sjunkit ner, att det inte kokar över etc. Nu är det bara att fylla vatten, måtta och tryck på knappen. Tjopp tjopp!

Ha en fin dag, allihop!

Vad hände???

Av , , Bli först att kommentera 12

Tänk vad knepigt det är då man tycker att man nyss passerat 30 strecket, men idag, ska det firas att jag och Åke varit tillsammans i 37 år…what happened…


Eller kan man skriva så, för om man verkligen summerar, så har vi hunnit göra en massa saker där emellan. Theresé fyller 36 år, om 12 dagar, Nicco kom nästan 13 år efter det. Barn är ett rejält riktmärke, och har man dom så har man en tidslinje i huvudet. Om än, inte helt ackurat, kanske. Det är väl såna saker man kan diskutera i oändlighet.

Jomen det var ju då, minns du inte, när Theresé gick och fyllde sin egna godispåse på Ugglan. Hm, jo, och Ugglan fanns ju fram till ungefär det årtalet…lalala.


Eller då Nicco ramlade ner från sängen i bussen, från kortsidan, av alla ställen, och hamnade längst ner bland cyklar och annat. Och hon ropade flera gånger…VART ÄR VI?

Ja just ja, och då var vi i Sundsvall, och jag har aldrig tävlat där så då måste det ha varit…lalala.


Och ibland, då vi fastnar, googlar jag och andra gånger kan det räcka med mitt bloggarkiv om det hänt nåt efter april 2009. Jojomensan 😄

Denna dag eller kväll, 1984, började i alla fall jag och Åke att hänga med varandra. Då vi skildes åt frågade han om jag ville följa med på bio, så han hämtade upp mig dagen därefter och vi for och kollade på Polisskolan, som visades på Saga biografen. Och efter det, är ju allt historia, eller…jaja, det stannar ju inte här, vi tuffar på och skapar nya minnen.


Jag lagade mat igår, tog med den till mamma, och dit kom då Nicco så vi käkade middag ihop. Kolla blomman mamma har på köksbordet, den är ju otroligt fin, fattar dock inte, varför jag inte knäppte en bild på hela blomman, den är rätt stor, faktiskt, haha…


Dessförinnan hade jag hämtat ut ett paket som kommit långväga ifrån. Så när jag kom hem blev det öppning av det. Mary från Duluth, hade köpt lite lokala saker därifrån och skickat dom till mig. Det var inte bara en sak, utan flera.


Så roligt, jag taggade henne på fejjan och skrev att bara förpackningarna är ju en present för sig, vet inte om jag ens vill öppna dom.

Halsbandet är gjort av sten från Lake Superior…


Vildriset bär också på en historia, ursprungligen var det Ojibway och Sioux indianer från Minnesota som skördade vildriset, detta gjordes antingen från kanoter eller träbåtar. En paddlade eller rodde medan den andra använde pinnar för att slå ner riset i båten eller kanoten. Efter skörd skulle det genom andra procedurer. Idag görs detta på ett mer modernt sätt men är fortfarande unikt och varje vildris från olika sjöar med risbäddar ger olika smaker och konsistenser. Och till detta ris fick jag en receptbok.


Fina små tvålar…


Kaffebönor…får ta ner kaffekvarnen och mala…


Ett handprintat kort på en bro som Mary och Jerry går över varje gång dom lämnar sitt hus eller går tillbaka. Stora lastfartyg passerar därunder. Klicka på bilden för att läsa mer om tjejen som gör dessa kort.


Och annat smått och gott. Återigen tack Mary, det var jättefina saker 🥰


Ikväll är det Gammlia 2.1, och jag hade tänkt att vi skulle haka på cruisingtåget då det går. Dom åker från ishallen på Teg, 18.15 och siktet är då inställt på Hörnsjö.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

En äldre lillebror

Av , , 2 kommentarer 2

Ja, han är inte äldre än jag, min lillebror, men idag blev han ett år äldre än vad han var igår, om man så säger.

Grattis Lars på 37 årsdagen!

Önskar

Maria, Åke och Niccolina

Här är han runt tre år gammal och ute och drar stug- grannen, Mikaels kanin.

Här står vi på parkeringen utanför Lycksele djurpark, jag gissar på att han är i sex årsåldern.

Och slutligen en bild på en avslocknad Lars, på väg hem till stugan från djurparken, och givetvis så kunde inte storasyster låta bli att jäklas lite så jag stoppade in ett gelehallon i munnen på honom för att få ett roligare kort på honom 🙂

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , , ,