Etikett: äldre par

En rejäl smäll på toppen så…

Av , , Bli först att kommentera 11

Min dator driver mig till vansinne.

Den fortsätter kasta ut mig från nätet, men nu är det typ, var tionde minut. Jag felsöker, den talar om att kabeln inte är ansluten. Jag klickar i att problemet är löst och tadaa… då funkar den igen, några minuter.

Jag som varit så nöjd att den fungerat hyggligt bra, sedan semestern. Då vi kommit hem efter en inte så oskumpig bussfärd.

Tänker på det igår kväll och snuddar tanken på att den kanske ska smällas till, ordentligt. Jaaa, som man gjorde med gammteve apparaterna. En rejäl smäll på toppen så slutade bilden fladdra.

Tycker väl att jag inte har så mycket att förlora så jag tar ner datorn i knäet och våldför mig på den. Släpper ner den i bordet och gissa vad… den funkade felfritt under 4 timmar, innan den började om igen. Alltså på riktigt, den tiggde mer stryk. Och det kommer den nu att få tills den ger sig eller ger upp.

Fungerar idag med, åtminstone, än så länge…


Köp en ny då, sa Åke, men jag VILL INTE, jag vill ha min gamla. Jag hatar nya datorer som ska tala om att man ska ladda ner this and that och det slutar väl med att jag är uppkopplad till Sveriges Riksbank, Försvarsmakten och Statens allra heligaste, delar inkorg med tio grannar och kan se live sändningar från kyrkan. Jösses, jag vill ju bara att det ska fungera, jag behöver inget mer.


Vi behöver knappast mer snö heller. Tur att det ändå är såpass varmt och jag gissar att så där mycket snö kommer det inte att falla nån fler gång det här halvåret i alla fall.

När jag var ut med Mr W tredje gången rundade vi gräsplanen, jag lyfter ögonen lagom för att se och höra 2 bilar smälla ihop med dunder och brak. Ett äldre par svänger ut från parkeringen vid Ullas kondis och en annan bil med 2 yngre killar kommer efter vägen. Dom har ingen chans att hinna bromsa. Sen ska jag inte säga vem som gjorde vilket fel.

Kan bero på många orsaker. Ålder, snabbhet, reaktion, hastighet, det är inte ens kul att gå över vägen där för det är en liten sväng och man ser inte så långt. Plötsligt kom det en förbil från Brandkåren, 2 brandbilar, 2 ambulanser, Polisen… och slutligen bärgningsbilen.

Som tur var klarade sig alla utan att behöva uppsöka vård, utan det var bilarna som fick ta forslas bort. Och dom var inte dom enda igår, som krockade eller körde av vägen, det var många fler. Jag hade tänkt mig ut men efter första prommisen så sa jag till Åke, att jag blir hemma.

Jag visste ju inte ens om jag hade tagit mig in på gården då jag hade kommit hem.

Idag ser det inte lika illa ut, snön som föll, övergick till lätt regn så det har tryckts ihop.

Nåja, har ju skrivit det förut och det brukar stämma. Hur mycket snö vi än har eller får i april så brukar 1:a maj, se, någorlunda likadan ut. Så vi är på väg åt rätt håll i alla fall.

Ha en fin lördag, allihop!

En egen liten värld…

Av , , 4 kommentarer 13

 

Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.
I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.
Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.
Jag gjorde så mycket igår att jag inte kommer ihåg hälften, jag började morgonen med en del telefonsamtal, försäkringskassa, vårdcentral och lite annat som ska grävas i då det gäller pappa. Sedan åkte jag och mamma upp och hälsade pappa och efter det träffade jag Helena för lunch på Ålidhem centrum. Mycket trevligt och skönt att göra något annat en stund.
Handla lite, hem och chilla en stund, mer telefonsamtal, sedan tog jag en promenad på Preem och stannade till hos Fred och Birgitta som bjöd på kaffe. Vi har en eventuell liten business ihop 🙂
Fixade middag och sedan var det dags för lasaretts besök, igen. Avslutade kvällen med en fika hemma hos mamma. Då jag åkte hem blev jag så förvånad att det satte igång att spöregna efter E4:an, vi hade inte haft nåt regn under hela kvällen på Mariehem. Tur att det lugnat sig ner till idag, jag ska nämligen jobba och nog är det trevligare att gå torrskodd.
Med pappa var läget oförändrat igår, och visst är man konstig som människa då man på något sätt nöjer sig med mindre och mindre. I början tänkte man att nej… så där får det inte bli… sen säger man ok, det funkar men…inte så där… och sen är det ok, men då säger jag också, våra önskningar ska ju heller aldrig bli på bekostnad av pappa.
Man vill ju att han ska ha ett liv som fungerar för honom, vad vi tycker, vill och önskar är en helt annan sak. Så för honom, hoppas och önskar vi att han blir bättre och vi vet… det kommer att ta tid, det kommer att bli tufft och det kan vi inte göra något åt, annat än finnas där under hela vägen, och det kommer vi att göra. Önskar er alla en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten