Etikett: allierad

Nyblivna Porscheägare, wohoo…

Av , , Bli först att kommentera 16

Tänk om vi var ägare till fordonen som Mr Sebastian, skriver i sina annonser, ska finnas här på vår adress. Ni vet, han den där Sebastian Klausen, som hade ute större båtar till försäljning, och den ena skulle säljas till Amerika. Den kvinnan ringde ju hit för att checka om Åke verkligen hade en sån båt på gården.


Och för att tag sedan kom det hit en man från Tyskland, för att han ville se en annan båt, som tydligen skulle finnas här.


Efter det besökte ringde jag Polisen, men det är tydligen inte olagligt att använda andras adresser. Det är dom som har kontakt med Sebastian, som ska anmäla.
Fast visst är det sjukt, då man kan använda andras adresser till bedrägeri, och att det då kan finnas dom som tror att vi är allierad med Sebastian. Inte så schysst. Här är ju även Åke misstänkt, tänker jag, då folk som ringer hit, frågar efter n´ Åke.


Nå, igår, ringde det en man, boende inte så långt från oss. Hans chef, bor i Tyskland och hade sett en fin Porsche till överkomligt pris. Och han visste ju att mannen som ringde på min mobil, bodde i samma stad och bad honom kolla upp Porschen.

Eftersom han bor i närheten så visste han vart vårt hus låg, och han hade sagt till sin chef att han inte trodde att vi hade nån Porsche. Han hade då aldrig sett någon här. Mja, sa jag till honom då vi pratades vid, fast vi kunde ju haft en…i garaget, haha.


Jag blir mest förbannad, hur kan en människa vara funtad, som tydligen gjort detta till ett levebröd. Att lura folk till att köpa fordon, som inte tillhör säljaren. Och sedan, säkert sitta och gotta sig åt lättlurade personer, som ger honom mat på bordet. Hoppas du åker dit så det smäller om det…Sebastian, som nu säkerligen inte, heter Sebastian men du utger dig för att göra det.

Det gick bra med Winstone igår, vi är några tusenlappar fattigare, men han har fina tänder, och knölarna är ofarliga fettknölar som inte behöver tas bort om dom nu inte blir det besvär för honom. Och proverna innan det, visade ju, allihop, på att han är frisk som en nötkärna.

Han var inte riktigt sig själv igår men det är inte så konstigt. Påverkad av sövning och allt som var som det inte brukar. Konstigt var det för oss med, att inte ha den ständige skuggan med sig.

Fast det är fel att säga skugga, han är ju högst påtaglig, där han sitter och tittar på en. Idag är han sitt gamla jag.

Och nu ska vi ut i regnvädret och se om vi ser nåt kul därute. Ha en fin onsdag, allihop!

Jag med…du också?

Av , , 2 kommentarer 15

Ja…efter ett visst funderande, om jag verkligen ska ta upp detta, så bestämmer jag mig, för att göra det, även om det nu kan kännas lite uttjatat. Ni vet…#metoo, alla dom som någon gång varit utsatt för sexuella trakasserier, av olika slag.

Om alla tänkte efter, så är det förmodligen, nästan alla, som en gång blivit det. Sedan vet jag också att gränsen, är väldigt luddigt, men…precis som med känslor, är det du själv, som avgör, vad du tycker är, sexuella trakasserier. Känns det så, så är det så!

Jag är inte märkt för livet av dom gånger jag varit utsatt, men när detta nu kom upp, så väcker det andra funderingar.

Första gången var jag 9-10 år, och vi hade besök av en nära vän till familjen, en man som jag tyckte jätte mycket om. Jag älskade då han kom dit, och ibland var även frun med. Men just den här gången, så ändrades allt, på en liten kort stund.

Mannen kommer in i mitt rum, stänger dörren tvärt och stoppar ner handen i min tröja, och står och stönar…jag fattar verkligen ingenting…totalt paralyserad, vad håller han på med…och där dog han i mina ögon.

Givetvis hände inget mer, han hade inte så lång stund på sig…mina föräldrar var ju hemma. Jag  kommer inte ihåg om han sa nåt, antingen gjorde han inte det, eller så har jag förträngt det. Efter den dagen, så gick jag aldrig iväg, ensam, om han kom dit, då satt jag vid mina föräldrar, och detta för att skydda mig själv.

En händelse, senare, samma år, gjorde att jag fick veta att han utsatt fler än jag. Vi pratade ihop oss, och jag fick en allierad, det kändes bra, och vi ruvade alltid på nån slags hämnd, men det stannade vid det. Sedan fick han ändå sitt straff, han dog i cancer, och jag kände absolut, ingenting, totalt likgiltig, men glad…han skulle aldrig mer utsätta nån annan för detta.

Nästa gång, satt jag på bussen, jag var kanske 12 år, sitter näst längst bak, snett bakom mig, sitter en kille, påverkad av något, alkohol eller kanske nån drog. Plötsligt nyper han tag i min handled och för min hand till hans skrev, och gnuggar fram och tillbaka…samma sak som tidigare…jag blir så överrumplad, jag har ju inte ens sagt en bokstav till honom.

Nå, vad mer hade kunnat hända där? Jag var inte själv…men…vart fanns dom vuxna, dom som hade kunnat ställa sig upp och rutit ifrån??? Jag var ju ändå ett barn…och bussen var fullsatt.

Det stannar inte här heller. Jag har varit med till polisen, mest för att agera som moraliskt stöd, då det var ett gäng tjejer som skulle göra en anmälan om sexuella trakasserier. Ja, jag gjorde också en anmälan, men jag visste redan innan, att den inte skulle räknas med. Och detta tack vare att jag inte upplevt något hot, eller att jag mådde dåligt över det…

Jag vet varför jag inte reagerade då det hände…jag visste nämligen att inget skulle hända mig, jag skulle lätt ha tagit honom, och slagit ner honom i backen, jag var inte rädd. Han var bara patetisk. Det som stör mig, nåt fruktansvärt är att han ändå kommer undan, gång  gång, och dom andra tjejernas berättelser, är så mycket grövre, än vad jag råkade ut för, men ändå…här faller det på ord, som står mot ord, det finns inga vittnen. Vart var hjälpen här? Och vad mer hade vi kunnat göra?

Nu hoppas jag på karma igen…och skulle något hända honom, skulle jag inte lyfta ett ögonbryn, låter kallt och hemskt, men tyvärr, för mig har han för längesedan, förbrukat sin rätt att ha det bra. Jag vet nämligen fler saker denna människa har gjort och det är inte bara ett liv han har förstört.

Vet inte riktigt hur jag ska avrunda, och jag vet inte heller hur man ska få saker att ändras. Men ett är då säkert, jag tänker inte blunda, om jag ser eller hör någon som utsätts, jag tänker ryta ifrån, och tro mig, det har jag gjort många gånger, även om det varit i det tysta, och fördolda, enbart för att jag ska gå fri och kunna fortsätta.

 Ni vet väl att man även kan göra anonyma anmälningar va? Do it! Sociala måste utreda alla anmälningar dom får in, och dom kan, till skillnad mot polisen, lägga ihop 1+1, och tillräckligt många anmälningar om att nåt inte står rätt till, så kommer det att straffa sig. Karma!!!

Så därför skriver jag #metoo…och ”fuck you” som utsätter andra för sånt här och till er som blundar!

22519413_10155726958696585_9167286073368193938_nNu mina vänner har jag sagt vad jag ville ha sagt, och jag önskar er alla en trevlig torsdag!

Maria Lundmark Hällsten