Etikett: alternativ

Tryck 1️⃣ eller 2️⃣ alternativt 🔢

Av , , 2 kommentarer 17

Såg denna artikel igår…


Och ja, det första jag tänkte var att, om dom skippade deras 6 minuters intro, före varje samtal till vårdcentralen. Där du uppmanas göra ditten och datten och om du har det där ska du göra si, och har du det andra kan du göra så eller alternativt välja nummer 4 så får du veta 17 andra saker du kan göra.

Jag blir så förbannad varje gång jag ska slösa bort 10 minuter till att lyssna på en massa dravel. Här borde det finnas ett alternativ i början. Tryck 1 om du aldrig hört infon tidigare, tryck 2 om du VET vad du ska göra.

Nu gällde inte artikeln samtal till vårdcentral, utan det var 1177, så jag spårade lite fast jag står kvar vid min åsikt om samtal till vårdcentral.

Om man vill skippa alla köer kan man kanske rådfråga kompisar eller vänners vänner fast med stor risk, att det kan sluta så här.


Frågade Åke igår, innan jag skulle iväg på jobbet, om jag möjligtvis är den enda personen i världen, som tappat bort sina favvo jeans. Ja det är sant. Jisses, jag använder dom jeansen, säkert 4 dagar av 7, och nu kan jag inte hitta dom 🧐

Jag menar hur svårt kan det vara. På hur många ställen tar jag av mig byxorna. Man kan börja fundera hur man är funtad. Så tog jag upp en hög tvättade kläder igår, och mina nyinköpta, varma fina sockor, ser ut att ha krympt, några storlekar.

Hm…kan mina jeans, ha krympt till storlek 0, eller… nåt att klura vidare på, under dagen.


Idag ska jag tillbaka till Mirakelqvinnan, och utsättas för mer smärta. Men, till slut hoppas jag att det ger med sig. Ska till mamma efter det och trösta mig med kaffe.

Hoppas solen skiner på era huvuden och att ni får en bra dag!

Köpte mig tid ⏳

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg den här bilden på fejjan igår, skrattade, för att jag kände igen yogaställningen.


Fast i ärlighetens namn, oftast utfördes den för att nån av döttrarna där i baksätet, inte ville ha kvar tuggummit i munnen 😅

Apropå barn, som vi alla en gång varit, fast i olika tidsepoker. Nån säger idag, att då vi var barn, fick man lära sig den hårda vägen, men tänker man efter, så var väl allt med viss modifikation.

Man fick äta det som serverades annars fick man vara utan. Åtminstone var det precis vad man fick höra, om det sedan hade stämt, vet jag inte. Men man trodde väl att det föräldrarna sa, var lag. Så man ifrågasatte inte uttalanden som dessa.

Uppskrapade knän, efter att ha hoppat mellan storstenarna uppe i skogen vid vattentornet, här var det väl beroende på hur hårdhudad man var, och om man hade några storstenar att hoppa på.

Men ni förstår vad jag menar. Det var inte så noga, man klarade sig. Man fick göra saker som dagens barn, ska hålla sig ifrån, om dom inte bär hjälm, knäskydd, kuddar på baken och en förälder i ena handen. Ja just ja, curla sina barn heter det, va?


Fast å andra sidan, dagens värld är inte så lik, hur den såg ut förut. Vi lever snabbare, hårdare, och blir konstant överöst med hur vi ska se ut, vad vi förväntas klara av. Och mitt i detta curlas barnen så dom vet inte vilket ben dom ska stå på. Här passar den här bilden in, lika bra som morötter i en morotsstuvning.


Visst stämmer det, eller hur? Men det är sant, och ska man vara okul, så kan man ju se det från en annan sida. Då vi var ung, så testade vi utan att veta, och hade vi tur, så klarade vi oss.

Fast många gånger tror jag, egen teori, att företag skriver ut varningar på precis allt, enbart för att kunna friskriva sig från potentiella klantskallar som bara gör, utan att tänka innan.

Hade 2 paket att öppna igår. Ett från Tina, och nu fick jag återigen påfyllning av dom spanska kryddorna. Jag lär ju aldrig ledsna på dom. Skrev till henne att nu känner jag mig rik, igen. Det hade hunnit bli lite håligheter på kryddhyllan.


Och sedan vet hon att jag älskar minionerna, haha… och det gör jag, och kommer fortsätta att göra.Tack Tina, för allt 😍🤩

 


Hon ringde upp igår kväll, och jag berättade att jag har en minion ouppackad som hänger i städskåpet i stugan. Det är en figur med fallskärm. Sally fick syn på den i somras. Ehh, vad är det där, mormor? En minion, svarade jag, fast jag visste att hennes fråga handlade mer om vad tusan har jag en minion i skåpet för.

Ja Sally, fortsatte jag, den ska fortsätta hänga där, vi ska inte öppna upp den. Haha, nä, jag tror inte ens hon var så sugen på det. Möjligtvis på att kasta den från nån hög höjd för att se hur lång tid det hade tagit för den att landa. Och sedan hade det varit över.

Sen öppnade jag det andra paketet, från mig själv

Vi som kokat kaffe i 37 år, men det kommer jag inte att sluta göra. Men efter att ha kokat kaffe, i grova drag, 140 gånger på dom 5 veckor jag varit ifrån jobbet. Och en panna tar kanske 25 minuter, från vattenpåfyllning till kopp, så blev jag tvärless.

Även om pannan inte kräver att man ska stå där, så ska den ändå passas på. Det är lite procedurer, man inte kommer ifrån. Det tar tid. Nu har jag med andra ord, köpt mig själv lite tid, dom gånger jag känner att jag faktiskt inte vill koka kaffe på vanligt vis. Och ett annat plus, nu lär man få fler alternativ till kaffemärken. Kokkaffe har uruselt sortiment, man kan fetglömma att hitta nya märken.

Så för att knyta ihop påsen, jag har inte bara köpt mig tid, utan jag har även påbörjat curling av mig själv. Jag behöver inte passa pannan, veta hur mycket vatten jag spillt i, kolla färg, att sumpen sjunkit ner, att det inte kokar över etc. Nu är det bara att fylla vatten, måtta och tryck på knappen. Tjopp tjopp!

Ha en fin dag, allihop!

Nån måste vara drivkraften och här finns en av många!

Av , , 4 kommentarer 15

Det finns många som skänker bort en slant, så här i juletider. Man känner sig kanske ödmjuk inför vad man själv har, och vad andra aldrig fått uppleva eller äga. Många bäckar små, som man så vackert brukar säga.

Och sen har vi dessa eldsjälar, som lägger en del av sin tid för att få göra nåt alldeles speciellt, och som driver på det där lilla extra som behövs för att vi alla ska få en liten spark därbak, och dela med oss, lite lite till.

Visst finns det många olika sätt man kan göra saker på, tusen miljoner olika bra idéer på hur man kan fixa saker, men det krävs alltid, att någon är drivkraften och som gör att saker händer.

Igår poppade detta upp i flödet på FB, och här har vi då en av alla dessa eldsjälar som önskar att få en sant till en insamling. Det jag gillar mest, är att just pantburkar och flaskor, finns väl hemma hos oss allihop, och det rör sig om några små stackars kronor (om man nu inte sparat i flera år).

48409061_382126969259369_6651165403735130112_nVad bra, tänkte jag, då jag började läsa, och såg i mitt inre, vår pantkasch, som hänger där på hatthyllan, klart hon får ta den. Men så läste jag vidare, och insåg att det skulle bli en dyr upphämtning om dom skulle måsta åka från Uppsala trakterna och hit. Men swish, finns ju som alternativ 😀

Enkelt, snabbt, och du väljer själv, om du vill ge 10 kronor, en femtilapp, eller hur mycket som helst. Det gillar jag också, ska inte finnas ”minst” this or that, utan allt går bra och tas tacksamt emot. Så swish swish, säger jag och hoppas att du spräcker den där gränsen från ifjol 😀

När jag gick ut med Winstone igår, där vid nio tiden, så klädde jag mig för att möta -8,5 grader, lite små hurvigt. Kommer hem och plötsligt ser man inte ut genom fönstren:

48426795_10156814355461585_5427230007913086976_nKollar temperaturen som sjunkit ner till -3…-2…-0.5, man såg hur det tickade nedåt, ganska coolt ändå 😀 Och idag, i detta nu, ligger vi på en +1.1, här på slätten. Ganska behagligt, kan jag gissa, fast ibland är det ändå som om kylan biter sig fast och kryper in i benmärgen, precis som fukten på sommaren gör att det känns äckligt varmt, så är det som om det blir fukt på vintern som omvandlas till ett kallt hölje som kryper in under skinnet.

Blir till att fixa lite här hemma idag, folket kommer från Järlåsa i eftermiddag, vet dock inte om jag hinner träffa dom innan mitt arbetspass börjar, men då får det bli efteråt.

Nu…ska jag dricka upp mitt kaffe och påbörja lite av det som ska göras idag. Hoppas på en bra annandag ju, för er alla!

49144922_10156816514586585_8580222884964728832_n

Håll tummen, tack!

Fort var det gjort, en arbetsvecka och idag samt imorgon, 2 dagar ”helg”. Fast ledighet med modifikation. Jag har lik förbenat inplanerade möten. Det första i eftermiddag, med tandläkaren, som tyckte att vi skulle byta ut en trasig fyllning…jaja, ok då 😀

Efter det, ett spännande möte, men vad det handlar om och vad utgången blir, får jag återkomma med, fast ni får gärna hålla en tumme för mig, att det går som jag vill 😀

33784248_10156320211036585_5886813554652217344_nImorgon kommer det hit ett företag som ska ge mig en offert på fönsterputsning och eventuellt byta av listerna som sitter mellan rutorna. Jag längtar till putsen är gjord, jag kommer ju med ljust minne ihåg, känslan av att kunna kika ut och se alla färger i dess rätta kulör, och inte bara några grådassiga färgskalor, huvva!

Åkte upp till mamma igår som bjöd på fika. Vi satt ute på balkongen och hon berättade att hon sett ett konstigt fordon, ute på gården. Först hade hon trott att det var en bil av nåt slag men sen såg hon ägaren, killen ovanpå, och frågade vad sjutton det var han hade för mojäng. Det var en cykel, minsann.

Och där vi satt och surrade så kom han plötsligt ut med cykeln, den skulle få sig en tvätt och jag passade på att fota (grannen låg bakom så det är hans fot man ser 😀 ):

33727704_10156320211291585_5054387259906719744_oInte riktigt vad man är van att kalla cykel, men så är det. Grannen hennes är lång och han hade sagt att han får ont i ryggen då han sitter på en vanlig cykel, så detta fordon gav honom bättre förutsättningar att kunna ta sig fram utan smärtor. Tur att det finns alternativ!

Nä, nu känns det som om man vill gå ut och sätta sig i solen ett tag. Så otroligt att den fortfarande skiner, fast nu tänker man ändå att det hade varit på plats med lite regn…gärna på natten, det vore ju optimalt, men säg, den gången man får som man vill, aint gonna happen!!! Ha en fin måndag, allihop!
33720317_10156320212431585_8532074463330566144_n

Klart vi har det yttersta ansvaret, men…

Av , , 2 kommentarer 11

Det blev lite hektiskt igår men jag fick ihop det ändå. Direkt hem från jobbet, middag, koka kaffe och ordna det sista innan alla dök in här för att fira Nicco. Så med det gjort,  laddar vi nu inför lördagens firande, ujuj 😀 Hur ska detta sluta?


Winstone åker lastbil idag så jag fick promenera till träningen, nu på morgonen. Kändes uppfriskande, tur att det tinat fram såpass att man inte behövde halka omkring.

Nicco skickade en länk till mig för några dagar sedan, om djurambulansen, som dom skulle vilja ha, här i Umeå. HÄR kan ni läsa om det.

Jag kan inte låta bli att fundera på den frågan som ställs i slutet av reportaget, om vi behöver en djurambulans, och det finns 2 svarsalternativ: Ja, djur har rätt till snabb vård, och den har fått 63%, samt Nej, transport är djurägarens ansvar, som hittills fått 37% av rösterna.

Det är väl självklart att djurägaren har yttersta ansvaret för sina djur, men…som vi vet, kan livet förändras i ett slag, och plötsligt står man där på bar backe.

Förutsättningarna man hade, kanske inte finns där, en dag. Och då ska man straffas för det, och sedan ska dina djur, också få straffet, för tänk, djuren försvinner ju inte bara för att ditt hus brann ner, du gjorde en personlig konkurs, någon sålde smöret och tappade pengarna, du blev arbetslös, utstämplad och fattig. Eller vad det nu kan vara, som gör att man inte har kvar dom resurser man en dag hade.

Så nog tänker jag att det vore juste med en djurambulans här också. Det är ju inte för att man ska utnyttja det, om man kan fixa det själv, utan bara om utifall att.
Vi har en viss erfarenhet av detta…att inte ha råd. Vi hade ju en katt, för x antal år sedan. Och han fick urinsten, blev felbehandlad, och när han sedan fick rätt behandling, så bet inte detta. Vi fick alternativet att operera, och det skulle kosta 17 000:- eller så återstod frågan om vi skulle ta bort honom. För oss var inte 17 000 ett alternativ…då.

Jag sa att vi aldrig skulle skaffa ett djur till, om vi inte hade råd att ha dom försäkrade, för jag skulle aldrig mer utsätta mig själv för att stå där och välja mellan liv och död. Det var fruktansvärt.

Nu har ju inte detta med djurambulansen att göra, men jag kan nog tänka mig att det finns dom som inte kan ta sig till en veterinär, dom kan ha svårt att ta sig fram själv, och då blir ju djuret lidande i onödan.

Nå, det är vad jag anser, och vad andra tycker och tänker om saken, får ju stå för dom.

2016-03-12 21.28.31 2016-03-12 21.28.332016-01-28 16.20.18 2016-01-31 15.32.30 2016-02-20 11.48.14Nu, mina vänner, ska jag diska undan, och sedan göra mig klar för en jobbardag. Önskar er alla en fin onsdag!

Nej, nej, nej och åter nej!

Av , , 6 kommentarer 12

Jag hade en trevlig fika dejt med Helena igår, vi eller rättare sagt hon, valde ett litet gemytligt place att träffas på, Brobergs Coffee shop. Sedan kom en kompis till Helena dit och vi bara fortsatte att ha trevligt 😀

Alla frågar mig om jag känner av operationsnerverna, men nä, inte ett endaste dugg, inte ett litet pirr i magen eller någon annan svag rörelse, det är absolut lugnt. Tänkte lite på det igår kväll, hur det egentligen kan komma sig.

Jag kom snabbt fram till att det är ju jag som sökt om att få göra detta, det är dock inte jag som ska utföra ”the operation” (väldigt tur, kan jag tänka, för risken finns ju alltid att jag skulle kunna snubbla och ställa till med nåt elände), utan jag litar fullständigt på att läkarna som utför operationen, vet vad dom håller på med, gjorde man inte det, så skulle det nog vara rätt tunga orosmoln som hängde över skallen.

På kvällen pratade jag med en vän som ringde, och vi föll in på hur man bemöter vissa människor, och kanske framför allt barn. Hur pass man kan manipulera andra att göra det du vill, att dom ska göra. Låter lite skrämmande, men det handlade inte om stora saker, snarare om hur man framför, det man vill ha sagt. Jag ska se om jag kan förklara.

Våran äldsta dotter, Theresé, blev ju egentligen en liten testpilot, första barnet, inga erfarenheter överhuvudtaget, annat än en, vad man tyckte som barn, lillebror som oftast var i vägen. Man körde lite av vad den äldre generationen hade överfört på en. Maten på tallriken skulle ätas upp, inga undanflykter. Porslinsakerna man hade i bokhyllan skulle ej röras på, och så vidare.

Sedan kom Nicco, och jag hade ändrat min syn på saker. Tänkte lite mer på hur man själv, skulle velat haft det. Varför ska jag sitta och tjata om att prydnadssakerna är ömtåliga och något vi är rädda om, istället för att helt sonika, lyfta upp dom en hylla, så kommer hon inte åt dom.

Varför inte ge barnet mat hon tycker om, istället för att konstant prova att ge henne sånt hon bara spottar ut? Sen det här om hur många föräldrar, ställer frågor till sina barn, men svaret dom får, är inget dom vill höra. Och då undrar man ju varför, dom ens ställde frågan.

Jamen ni vet, man hämtar barnet på förskolan, står och pratar med någon fröken, säger till barnet: Ska vi gå hem då? Och som svar får du ett nej, jag vill inte, jag leker med Kajsa. Och där har dom fallit i fällan. Jo säger mamman/pappan, nu ska vi gå hem, och där mina vänner, blev det barnet överkört, och med tiden inser dom att dom frågor dom ger svar på, inte gäller. Så ett nej är inte alltid ett nej, och ett ja, kan vara ett nej.

Dom gånger jag av misstag, ställde den frågan till Nicco, och fick ett nej, fast jag ville ha ett ja, så fick jag falla till föga, och svarade då: jamen ok, då stannar vi tio minuter, men sen ska vi hem och göra ditten eller datten, och det var aldrig något problem, vad jag kan minnas.

Man kan också avleda ett barn, dom vill en sak och håller benhårt på det, men med någon annan lockelse som passar bättre, kan man få dom att ändra sin önskan. Jag vill ha en glass…mm, men vet du vad, du kan få en glass på lördag, så kan vi istället fixa en tadaa…fruktsallad alá Nicco idag, och bjuda pappa på…ja typ. Och låter då plötsligt som en ypperligt bra idé, och här jobbar man hela tiden med att allt bara flyter på istället för att alltid komma med ett NEJ, du får INTE, NEJ, du kan INTE, NEJ, det går INTE.

Och givetvis får man ju ta allt med en nypa salt, och framför allt tänka på i vilka situationer man använder sig av att manipulera eller avleda. Nu ska jag sluta babbla, avslutar med en bild jag tog sist, solen sken, och den ger ju hopp om att det kan bli en sommar, i år också. Ha det gott, allihop!

Foto2216

 

 

 

Jag och några till, anmälde dom…

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi startade ett litet krig på FB igår, mot gratis parfyms sida. Och vi var en del som anmälde dom, tjopp så försvann annonsen och sedan deras hemsida, som man inte tog sig in på, men…tillåt mig gissa att det inte dröjer länge, förrän dom är tillbaka i ny tappning, om dom inte redan är det.

Facebook, godkände då inte min anmälan, 2 stycken, och jag köper att dom inte kan se hur annonsen väcker anstöt eller på annat sätt är en olägenhet, det är ju bara en parfymflaska, fast dom kanske borde se över sitt system då det gäller anmälningar och utöka alternativen man får, då man ska klicka i vad som är galet.

Finns inget värre än då man ska fylla i frågeformulär, och du får alternativ, men inget stämmer, då ska man välja det som ligger närmast till hands, men vad spelar det för roll om du har 2 av alternativen som skulle kunna passa in? Det är väl verkligen att spela, egentligen, för hur noggrann blev då den rapporten i slutändan. Typ…dom gröna äpplena är fina, ja den blå bilen är också snygg!!!

Winstone brukar åka med på morgonen och skjutsa Nicco till tåget, han tar sats, springer mot den öppna bildörren, sedan upp med framtassarna på bilsätet och tvärnit, där står han och väntar på att bli upplyft…värsta agility hunden, eller…haha, han har ibland provat på men inte lyckats helt, så han har väl blivit lite skeptisk till att hoppa in själv. Men Nicco tyckte han såg så rolig ut, där han kommer med största självförtroendet: Titta på mig nu, hörrni! Och sedan, händer ingenting 😀

Han ligger då just nu och djupandas, drömmer säkert om en långpromenad i en stor skog, eller kan det vara om mat, han drömmer. Han blev lite dålig i magen igår, så han fick ingen mat på kvällen, och nu ska jag koka ris till honom, skon kost, så får vi se hur det går. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Och inspirerad av en sida om Torrevieja på nätet (Tinas blogg): Torreevieja Info and Ideas

Så avslutar jag med lite bilder därifrån!

033 038 054 069

 

Det blir böter

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag roade mig nu på morgonen med en liten sån där FB test, man svarar på frågor och får veta vem man är, hur duktig man är, vad man kan, hur det ska se ut, vart man ska bo osv. Detta handlade om hur duktig man är ute i trafiken. Jag satte en full-pottare, 15 rätt av 15, men jag ska villigt erkänna att jag chansade på 2 frågor.

En av dom 15 var när det är ok att använda tutan. Jag svarade naturligtvis som varningssignal, och valde inte dom två andra alternativen, att det skulle var ok då man hejar på någon eller om man skulle tillrättavisa nån. Nä, det visste man väl, men tänk egentligen, hur ofta använder man inte tutan för att heja?

Och visste ni att man faktiskt kan åka på böter, 500 kronor om man tutar för länge, jojo, hittade detta på nätet: Om du inte redan visste att du kan åtalas för att ”uppsåtligen ha givit signal längre än nödvändigt” så lär du veta det efter att ha läst denna historia. Teknikens värld

Och nu, apropå bilar…kolla vilken häftig grej man kan göra av ett par fälgar:

10347692_788851724526995_64061571673804351_n 10959139_788851764526991_885499523072561796_n

Det är någon som kallar sig för Rio Noticias på FB, som lagt ut bilderna, riktigt coolt, faktiskt.

Någonting som är mindre coolt är att vi inte har någon internet anslutning, den försvann igår, men jag hittade ett oskyddat nätverk som jag använder 😀 Ja jag vet, inte optimalt men det funkar. Måste väl ringa till T3 vid tillfälle och fråga vad som hänt. Det står att man ska skriva in ett användarnamn och lösen, men jag har inget sånt???

Jaja, ni får ha en bra dag, allihop, jag ska försöka med det, jag också.

 

 

Ja, nej, vet ej

Av , , 2 kommentarer 4

 

Deltar du i årets älgjakt?
 
Detta var en fråga vk hade ute på deras hemsida igår, undrar just vart det tredje alternativet tagit vägen, den med texten: vet ej.
 
Om jag inte missminner mig så var det just i VK dom frågade sig varför människor kryssade i alternativet, vet ej, och jag kunde inte låta bli att kommentera och givetvis fråga, varför dom ens skriver dit det som alternativ om dom inte vill ha resultaten från det svaret.
 
Jag fick aldrig veta varför…konstigt, det finns massor med saker jag aldrig får veta, kan det vara för att mina frågor eller funderingarna inte går att svara på, eller blir dom för simpla och genanta.
 
I detta fall med älgjakten blir svaret att man inte vet, kanske lite väl knepigt. Vore ju väldigt konstigt om du satt där ute i skogen och inte visste om du skulle jaga eller ej, däremot kan det ju vara så att du faktiskt inte vet för du väntar på svar från något annat och kan inte riktigt ta ställning till det, just nu.
 
Jag ha svarat på många såna här frågor och säkert har mitt svar, många gånger varit vet ej, och det enbart på grund av att jag faktiskt inte har vetat. Det är väl sk-t enkelt att förstå, jag vet inte allt.
 
Den här frågan kan jag då svaret på, nej, jag deltar inte i själva jakten, däremot har jag en snäll pappa som brukar dela med sig av allt dom får. I år har det dessutom gått bra för dom. På tre dagar har dom skjutit 9 vuxna älgar och tre kalvar, så nog vankas det älgskavsgryta i den Lundmarks-Hälllstenska lägenheten, inom kort.
 
Ni får ha en gemytlig lördag, allihop!
 
(¯`’•.¸‹(•¿•)›.** .‹(•¿•)›¸.•’´¯)
 
 
 

 

 
Maria Lundmark Hällsten