Etikett: Ammarnäs

Bakat fågelmat *nickar*

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag vet inte om vi har det enda huset, här på Västerslätt, med gården, framför huset och inte bakom. Men det innebär, i alla fall vintertid, att vi har en fördel. V behöver inte springa runt huset, med all snö. Det knökar vi ihop på framsidan.

Längst ner på villaområdet, där dom har väldigt liten mark på framsidan och tämligen trångt att ta sig dit bak, så har några av dom använt snöslungan för att göra en liten väg genom plogkanten, på andra sidan vägen. Och dit kan dom sedan få in och upp snön. Smart, tycker jag, och lite coolt.

Nu har jag inga knep på hur man tar en bild på snön så det ska synas vad jag vill framhäva, därför har jag kluddat dit några streck.


Men då jag såg en av rundningarna, därinne bakom plogkanten, tyckte jag det såg rätt najs ut. Min tanke var att där kan dom ju tända upp en liten brasa då det blir varmare ute. Man fick lite fjällkänsla då man såg det och det enda som skulle till är väl en fjälltopp och en bivack.

Det var nånting vi fick bygga ihop, på klassresan som gick till Ammarnäs. Till bivacken användes våra skidor som stöd till en snövägg. Och där satt vi sedan och drack den sedvanliga varma chokladen med tillhörande limpmacka och apelsin.

Apropå fika, så hittade jag en påse med muffins pulver, innehållandes noll kolhydrater, liggandes i vår matkällare. Detta är nåt jag beställt för att testa på. Vilket jag gjorde i förrgår. Jag valde att göra en sockerkaka istället för muffins.


När den sedan var klar, sååå…sa jag till Åke att jag bakat till fåglarna. Fiii faaan, vilken dålig kaka. Det var som att skära i en badsvamp, och det smakade vattenblask. Nähäni, det där skräpet köper jag aldrig mer, hellre lever jag utan sockerkakor i resten av mitt liv.

Dagen efter, hade den pyst ihop, så jag vet inte om den har eget liv eller om luften bara var för syns skull, och nu ser den ut som den ska. Vet inte heller om jag borde ge den till fåglarna… tänk om dom faller av pinn 😬


Nu blir det promenad i omgivningarna, innan frukost och fortsatt tittande på Farmen, som återigen visas på teven. Ha en fin tisdag, allihop!

Gjorde nåt jag aldrig trott!

Av , , Bli först att kommentera 16

Gjorde nåt jag inte trodde att jag skulle göra för cirka 1½  vecka sedan. Det var i samband med den lilla kaffedejten jag hade med min gamla klasskompis Annica och hennes föräldrar, som tanken väcktes.

Det var ju givetvis prat om gamla tider och minnen. Jag hade bland annat med mig bilder från den där klassresan vi gjorde i 6:an, och med på en av dom bilderna, var vår dåvarande lärare.

Vi spånade lite om hur gammal han kunde vara idag, hur vi hade varit som elever, och åtminstone jag, tyckte nog att jag inte tillhörde den där snälla, fogliga skaran av barn. Jag var säkert uppstudsig och gjorde som jag själv ville…stackars lärare!

f476f14615372f80ef07d34ec917246e--minions--minions-quotesMåste vara ett rätt så otacksamt yrke, till stor del, men även givande på andra sätt, att få lära ut det man själv kan, och kanske få följa en elev många år, innan dom går vidare i sina liv, och sedan veta att man varit en del av den resan.

Så jag tog helt sonika, och satte mig ner och skrev ett brev till den läraren. Inte för att be om ursäkt, vi var ju ändå barn, men mer för att säga att alla lärare, sätter sina avtryck, även han, och att jag ville att han skulle veta det. Han gjorde garanterat vad han kunde med dom medel han hade, för att vi skulle ha bra dagar. Och jag skickade även med ett kort på honom.

I måndags ringde min mobil, ett annat mobilnummer, hade först tänkt strunta i att svara, är ju oftast säljare på andra sidan luren, men så gjorde jag det ändå. Och det var då läraren som ringde.

54515057_10156989656596585_184302355250937856_nVad förvånad jag blir, sa jag till honom, att du ringer! Förvånad, sa han, då ska du veta vem som blev förvånad, då jag gick igenom brevlådan och hittar ett brev…ett riktigt brev, med porto och handskriven adress, det händer ju aldrig, numer.

Och vi pratade bort en stund, hur livet ser ut idag, vad vi gör, vart vi bor, lite kul faktiskt att vi bor nästan på samma område, han på Rödäng och vi här, på Västerslätt. Hade jag ingen aning om. Han har bott där sedan 70 talet, och vi här på slätten sedan början av 90, och vi har aldrig stött på varandra. Eller ja, det beror sig lite på, vet ju inte om jag skulle känna igen honom, förstås 😀

Han sa att jag skrivit att han förmodligen inte skulle veta vem jag var, men du, sa han, jag vet alldeles bestämt, vem du är. Och då tog han upp det där skidminnet från Ammarnäs, jag med längdskidorna utför slalombacken. Du föll och du reste dig och du föll igen, sa han. Till slut trodde han att han skulle måsta ta mig på ryggen ner, men nej, sa han, du klev upp efter varje fall och skrattade, och fortsatte. Ner kom du och såg ut som en snöboll, hahaa…ja, det kommer ju till och med jag ihåg 😀

201539842402451107646wx1015hy569Bild från pinterrest.se

Er klass sa han, var ju helt uppåt väggarna. Och ja, tänk, det kommer jag också ihåg. Många av oss som säkert skulle ha behövt säras på, och kanske haft tid att gå iväg med nån annan lärare. Men det var säkert precis som nu, dåligt med resurser och vart man ska lägga pengarna. Nå, jag avslutade brevet med att jag haft ett bra liv, så här långt och att jag hoppades att han haft detsamma.

Och nu avslutar jag detta inlägg på nåt jag gillar, Läkerol, salty caramel… och vad, en likör, Råstoff, även den, med samma smak, hm, oprövad men säkert god, och den lille krigaren, söt som en karamell, stark som en krigare men osaltad.

53615502_10156989560616585_1275996502598090752_nHa en fin dag, allihop!

Uppför och utför!

Av , , 2 kommentarer 27

Så var det Niccos tur att vinna go fika på Finas/Avion:

53544497_10156969858851585_4160598767403270144_n53155033_10156969860131585_4309718593106345984_nDet ligger i släkten 😀

Igår hade vi en liten sammankomst hos en gammal klasskompis till mig, som är uppe och hälsar på sina föräldrar, Annica, heter hon. Jo, vi träffades i somras också, har väl försökt oss på att få det till en liten vana, att träffas och prata dåtid vs nutid.

Det var lika trevligt som alltid, och jag hade med mig lite gamla kort jag hade grävt fram. Bland annat från en klassresa vi gjorde då vi gick i sexan. Resan bar iväg til Ammarnäs, jo, det var ju den gången vi fick åka längdskidor nerför slalombacken och jag föll, typ, tusen gånger innan vi var nere.

Inför denna resa, fick jag och Annica hyra slalomskidor, så vi kunde träna lite i Bräntbergsbacken. Det gick fort…utför, jag kunde varken svänga eller bromsa, men ner kom jag 😀
Undrar i mitt stilla sinne om det är anledningen till varför jag inte gillar skidåkning? Hm, jag har ju fler såna minnen.

Kom ju i 120, nerför Tjamstan, samma sak, rätt fram, passerade min polares mamma som satt vid grillstugan och applåderade och körde några hejarrop efter mig. Jag körde förbi liftkön och hela tjosan och var glad att jag kom till en liten kulle i slutet, så farten tog som slut även om jag inte bromsade.

Nej, jag går hellre än åker, så är det bara!

Fick ett sms i fredags, från barnbarnet Sally, tror inte hon vet hur man gör mellanslag, men jag fattade ju vad hon skrev 🙂

53183054_10156968453171585_3305663764535181312_nSå förhoppningsvis fick hon brevet igår, det var ju det hon funderade över.

Och nu undrar Winstone om vi snart ska bege oss ut.

53233392_10156966155106585_898100768517652480_nMja, lite kaffe på det här så är jag strax redo. Hoppas på en fin dag, för er alla och idag, borde vi ju käka semlor, eller hur?

16700326_10154960858666585_1933398955129089612_o

Ett hett tips!

Av , , Bli först att kommentera 13

Brorsdottern Camilla skrev på sitt instagram, för några dagar sedan, att hon blev sugen på att åka skidor då solen lyste, även fast det var x antal år sedan hon stod på ett par.

För min del, handlar det om 40 år sedan jag stod på ett par längdskidor och det var inte att leka med. Färden gick snabbt utför, i Ammarnäs backen och jag kom ner, med mer snö på mig, än i backen.

Så nej, jag har aldrig gillat skidor, spelar ingen roll om det är på längden, bredden eller hur dom ser ut, jag fixar det inte.

In kommer Åke efter promenad med hunden igår, och säger att han gått och kollat på skidspåren på Tvärån, och han blev sugen på att åka skidor…meh, vad är det med folket? Haha, fast han har ju en gång i tiden åkt slalom, så han duger ju till det.

51991398_10156927531721585_5620096884434534400_n 52315739_10156927532221585_1534232708350214144_nOch här kommer ett hett tips som jag kan skriva i den där tips boken, apropå att åka på saker, självupplevt såklart, så det är testat. Åk inte på ändan utför en hoppbacke på sommaren. I alla fall inte, om det är brädor, den sista biten.

Fast visst känns livet lättare och man får en längtan efter saker, då solen skiner på ett vitt, fluffigt snötäcke. Om inte annat, så längtar man till stolarna kommer fram i hörnet på altanen och vi kan sitta ute och dricka kaffe i takdroppet. Vem behöver skidor, alltså?

Fick nyss order av Nicco att kolla i Volvo boken under bordet. Jag undrade varför, och hann tänka att hon har väl ingen Volvo, inte Georgo heller, så…whats up? Jo, det fanns nåt i boken, ett kort från henne, dagen till ära 🙂 Och its home made!

51953764_10156927531136585_6153642954876518400_nOch med det och detta, önskar jag er alla en trevlig alla <3 dag!
52605538_10156927540421585_6713618222538555392_n

Lyckoluva och blåbärssoppa

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Vi lämnade aldrig gården igår, Åke var utanför staketet, men det var bara för att han skottade lite och drog ut soptunnan… inget mer. Skönt det med, att inte behöva göra mer än nödvändigt.
Eller som Åke sa, han trodde att det skulle bli en dag i sportens tecken, aha, det är sport på tv sa jag, och så var det. Men om han nu var så intresserad av den ska jag låta vara osagt, han sov nämligen.
Du, sa jag, vi skulle egentligen sitta i soffan med lyckoluva på skallen, blåbärssoppa i näven och så en sån där klocka som dom brukar ha på tävlingar, för att heja på skidåkarna, sen sitter vi här och vrålar och hejar så när dom åkt färdigt så är vi alldeles färdiga, vi med. Det är sport det.
Åke fråga Rickard igår, om han brukar åka skidor, utför, njae, man han har en bräda sa han. Det har Nicco också, sa Åke. Jamen jag får ju inte åka den, sa Nicco. Nää, varför ska du göra det, sa jag, du bryter ju bara nåt ben eller fot, det räcker väl med att du far till nån backe och går runt med brädan och flaschar den, du behöver ju inte åka. Fast jag vet inte om hon tyckte det var så roligt 🙂
Till saken hör, att hon får visst åka, om hon vill, det var väl vi som inte tyckte att hon skulle fara själv (dessutom var detta för två år sedan) då hon inte åkt i någon större backe än, så det var säkerheten vi tänkte på.
När jag gick i sexan åkte vi på klassresa till Ammarnäs, då hade jag och kompisen hyrt slalomskidor, det var inte kul, jag hatade skidor då och jag gillar inte skidor nu heller. Jag såg ut som en snögubbe under hela tiden vi var där. Näpp, det där får andra hålla på med, bäst dom vill.
Idag jobbar jag, naturligtvis, annars hade jag fortsatt legat och drömt min roliga dröm, och inte suttit här. Tur att sju timmar går rätt så fort, och då har jag ju möjlighet att lägga mig då jag kommer hem… fast jag VET att jag inte kommer att göra det. Ha en fin måndag, allihop!
Maria Lundmark Hällsten