Etikett: ampel

Hon blev alldeles knottrig!

Av , , 10 kommentarer 14

 

Jag kan inte annat än tycka att det är lite skönt att temperaturen sjunkit, nu kan man ju andas igen och kanske få något gjort. Det enda jag saknade igår var blixtarna och dundret, det vill sig inte riktigt.
Jag och Tina åkte i alla fall ut till Smultronstället i Holmsjö: http://smultronstaellet.se/ och där finns som vanligt mycket att se på, trevlig miljö att vistas i och gott fika. Fort och lätt kan man göra av med några timmar, bara så där.
Knott fanns det dock och Tina myntade åtminstone för mig, ett nytt uttryck: -Jag blir alldeles knottrig! Hahaa… ja, varför inte, det är ju knott, och finns det många av dom så kan man lätt bli knottrig. Visste ni förresten att knott och brems, inte bits inomhus, rätt så skön vetskap.
Jag köpte en häng ampel med blandad kompott, och den ska inte hänga på bron, det har jag provat förut och där torkar dom ut så fort, men här, under tallen, hade jag ifjol en blomma som klarade sig jättelänge, och det tror jag är för att där får den skugga, och den håller sig fuktig mycket längre därunder:
På ÖoB hittade jag en groda som fått pryda fågelbadet:
Här brukar det faktiskt bada både stora och små fåglar, Winstone kan sitta i lugn och ro och titta på dom, men jäklar då dom flaxar iväg, då försöker han sig på en spurt men lyckas ju aldrig.
Han är förövrigt rätt så stollig. Då man är ute och går med honom, och möter cyklister, så bryr han sig inte…det kommer en andra cyklist, han tittar inte ens, så kommer en tredje och han rusar mot och börjar hoppa på bakbenen som om han säger, typ: -JAAA ta mig med härifrån, snälla!!!
Tur att man nu vet om det och jag håller mig alltid beredd på en hoppande hund och håller honom väldigt kort, sedan är det nog läge att lära honom att man INTE gör så, oavsett vem eller vad man nu möter.
Till hans stora glädje (inte vår) så har dom nu klippt gräset och i spåren efter gräsklipparen ligger nu stora högar med gräs, och att ha Winstone ute i närheten av sånt är som att släppa ut kossorna på grönbete, han blir alldeles euforisk och försöker stoppa in allt han ser i munnen, ja, det går ju jättebra… eller inte. HUR, får man honom att sluta med detta?
Jag håller honom kort, även där, och säger NEJ, varje gång han böjer huvudet för att plocka upp gräset, han gör det ändå och då stoppar jag honom och tar ut gräset ur munnen, men det hjälper föga, han är på igen, efter någon sekund. Jaja, det kanske är något som han kommer att sluta med, bara så där, jag hoppas då på det i alla fall.
GRÄS ÄR GOTT!!!
Önskar er alla en fin tisdag!

*tvi vale* vilken stank!

Av , , 4 kommentarer 6

Undrar om det finns en speciellt växtkraft på Ålidhem, det är ju inte bara Chefens gurkor som är som schabrak, denna ampel hänger vid en ingång på väg upp på centrum:

Jag har då aldrig i mitt liv skådat något liknande. Apropå växter och sånt, på den tiden Åke bodde hemma, närmare bestämt här i huset och exakt i detta rum där jag nu sitter, så hade han, i ett glas, med vatten, ett gäng ärtor.
Dessa skulle på något sätt svälla eller få utväxter av något slag och han gick i väntans tider, på att något skulle inträffa. Tiden gick och glaset med ärtorna glömdes bort. Men så en dag, fick han främmande, en kille som aldrig varit till honom förut, och han gick en liten rundtur i Åkes rum och snubblade så över glaset. Han lyfte upp det, skakade lite lätt på det och undrade vad det var, sedan ställde han tillbaka glaset och det glömdes bort…igen.
Men när killen gått så spred sig en obehaglig doft, inte bara i Åkes rum utan i hela huset. Elsie, svärmora, undrade lite surt över vad det var för konstig kille han haft hem, som luktade på detta viset. Soppåsar tömdes och jakten på det som stank så illa, fortsatte i flera dagar. Men till slut så, efter många ojanden, frågetecken och snifffande, så fann dom orsaken, det var ju givetvis glaset med ärtorna. Hade dom fått stå orörda hade dom förmodligen inte börjat stinka, och nu hade den stackars kille satt hela alltet i rörelse, om han bara visste vad han orsakat.
Den killen, stod här utanför staketet i går kväll och Åke pratade lite tvärt med honom, sedan berättade han denna lilla episod för mig. Jag skrattade gott, och kunde riktigt se framför mig hur Elsie rynkade på näsan och hur hon öst bannor över den oskyldiga killens lv och leverne. Tur att dom hittade den riktiga boven 🙂
Nu ska jag ut och dricka kaffe med min man, ha det gott, allihop!
 
Maria Lundmark Hällsten