Etikett: Annika Collén

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Jag kan ha rätt ✅…eller fel ❌

Annika Collén tyckte att jag skulle testa att låta AI göra om ett blogginlägg för att man skulle få se skillnaden på mina skrivna ord och hur den skulle tycka att det skulle se ut. Jag vet inte vad man ska använda sig av för program, men jag googlade och hittade ett verktyg.

Det tråkiga var, precis som vanligt, vill man ha det gratis så får du inte ta del av det som man egentligen velat prova. Nä, då ska du prenumerera på det och betala en summa pengar varje månad, sen ska du komma ihåg att säga upp det då du inte använder det längre.

Så nej, det tänker jag inte göra men jag gjorde en tvärtest i gratis programmet, jag blev inte impad

 

Min text från ett gammalt inlägg:

”På dagis tappade hon sin första tand. Nicco satt i rutschkanan och längst ner satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting. Så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte emot honom i ryggen, så flög tanden ut.”

Omskrivningsverktyget:

”På dagis tappade hon sin första tand Nikko Nikko satt på rutschkanan, och en liten man satt framför henne, filosoferande. Var försiktig, sa Nikko!

 Nej, sa han, du går, det spelar ingen roll. Så hon gick, och när resan var över och hon petade honom i ryggen, flög tänderna ut.”

Ja, lite mer dramatiskt blev det ju, hahaa…den lille mannen vart kom han ifrån och hur blev en tand, tänderna? Här lät det som om mannens tänder flög ut då hon ”petade” honom i ryggen

Detta påminner mer om Google Translate. Bra på många sätt och vis. Men har du inte grunderna i det språk du översätter till så kan man känna sig tämligen blåst.

Engelska kan man väl rätt ok, jag översätter ofta, men lusläser svaren för att se om det låter rätt. Ofta får jag byta ordning på orden i meningarna, för att det ska få rätt flyt i engelskan. Jo tack, jag vet också att en del av felen sitter i hur jag skriver. Är inte alla gånger jag använder korrekt grammatik, så…

Skrev ju lite om boken, ”Jag kan ha fel”, igår. Bland annat det där om att släppa saker. Slår igång ljudboken i morse då jag och Winstone trippar iväg på morgonpromenaden. 5 minuter efter vi lämnat huset, så kom det…”det absolut bästa man kan göra är att lära sig att säga, jag kan ha fel, och att släppa saker och gå vidare. Även om du vet, att du har rätt.”

Detta är precis det jag skrev om, och mitt tips till er som inte provat, snälla, testa. Man behöver inte ens säga det, man kan tänka tanken och gå vidare med nåt annat. Att hamna i diskussioner som inte leder till annat än upprördhet, vinner ingen på. Fast kolla det här, haha…

Jag visade bilden till Åke, och här är ju förväntningarna att det ska bli en dundersmäll, men den uteblir. Fast jag tolkar det som om hon fick sista ordet i alla fall, haha. Vem som hade rätt eller fel, får vi aldrig veta. Det som känns rätt för dig kanske är helt fel, för nån annan. Så vem äger rätten att bestämma. Det som var rätt, kanske blir fel, sett från en annan synvinkel, eller i en annan situation.

Ska jobba några timmar idag, blir kul med variation i tillvaron. Imorgon får jag äntligen veta hur mitt kommande schema kommer att se ut. Härligt, då har man något att gå efter. Idag får man mest säga att jag vet inte, vi får se…ingen aning om hur jag kommer att jobba eller inte…semester, kan inte säga…midsommar, hm…

Visst vet ni vilken dag det är idag, jo, Ostkrokens dag. Nej, inte bågar, här hemma säger vi krokar, så de så (fast jag kan ha fel). Ha en fin tisdag, allihop!

Smaken av Lovika vantar i munnen…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag for och tränade igår i värsta slaskvädret. Stora insjöar längst med vägarna, översvämningar så pass att man skulle haft vadarbrallorna på sig om man skulle ut och gå.

Tyvärr är det väl allmänt känt, att gummistövlar bör undvikas då det förekommer kombinerat is och vatten där du ska sätta ner fötterna.

Åkte till Myrorna, hade dock inte med mig en påse fylld med sånt vi inte behöver. Kom på att jag redan lämnat en sån på PMU och hade inte förberett en ny. Men det kommer!

Köpte en endaste sak, nånting vi absolut INTE var i behov av, men det är skillnad på villhöver och behöver. Jag fick nämligen den här pepparkaksburken av Mats o Susanne Hedin, för några år sedan.

Jag gillar stuket och den står på kökshyllan. Så föll jag då över den här burken. Aningens nyare och fin invändigt så jag kan faktiskt använda den som pepparkaksburk om jag vill. Matchar dom gula hyllplanen också, haha..

Så kom äntligen dom efterlängtade mandarinerna. Inte en enda som var skämd. Söt och god är dom också. Kan väl dock inte säga det om allihop, vi har ju några att beta av. Winstone formligen älskar apelsiner, clementiner… och mandariner, nu då.

Spelar ingen roll hur mycket vi smyger och försöker skala en apelsin eller clementin, han kan till och med ligga i ett annat rum. Så fort du sätter fingrarna i skalet är han där. Klicka på bild för att se en liten filmsnutt

Pratade med Annika Collén på morgonen. Vi pratade om att vara på fel plats vid fel tillfällen och hon berättade en liten anekdot från en gången tid. Hon var på en Hockeymatch i Skellefteå, och av någon outgrundlig anledning hade hon hamnat på Skellefteåläktaren. Jag kommer inte ihåg vilka dom mötte men antar att det var Björklöven.

Annika som har idrott i ryggmärgen och är en fotbollsmorsa ut i fingerspetsarna, kan låta på matcher, det vet jag av erfarenheterna då jag följt med henne på nån av hennes döttrars matcher. Hon berättade om det fatala misstaget på läktaren och att hon än idag kan känna smaken av Lovika vantar i munnen. Om det var från hennes egna eller om det var AIK anhängarnas, ska jag låta vara osagt. Fast jag gissar att det var hennes egna och hon var tvungen att försöka hålla sin entusiasm väldigt tyst och för sig själv. Att hon satt på fel läktare, var då absolut säkert.

Ikväll blir det utgång för oss. SHRA har årsmöte på Klubben och efter det är avklarat bjuds det på middag för medlemmarna och sen fortsätter kvällen med ett inhyrt band och säkert en eller annan öl, kan jag tänka. Får se hur vi löser logistiken kring hemgången. Att ta oss dit har vi löst, men att ta sig hem…upprätt och utan skrapsår på knäna, hm. Kändes kymigt att boka en Taxi för 500 meter…ish. Sparken är framplockad men nu har dom tydligen sandat, så…

Nåja, det löser sig säkert! Här får alla nykterister och troende hålla för ögonen, men den var för rolig för att strunta i

Jag ska hämta upp några kvinnor om mindre än 2 timmar. Fikat på Ullas hägrar men jag tänkte att vi riskerar inga benbrott så jag skjutsar dom istället. Blir en trevlig fortsättning på morgonen och sedan ökar vi väl bara på med trevligheterna. Ha en fin lördag, allihop!

En skräckfylld scen 😨🥶

Av , , Bli först att kommentera 10

Fixade Sallys sängplats igår, jaja, det får duga, för några nätter. Skickade bild till Sally

som svarade:

 

Då måste man ju ha ett tacksamt barnbarn, tänker jag. Eller så var man så i den åldern. Spela roll, huvudsaken man har nåt eget krypin…

Var förbi mamma och då dök syrran in, så vi hade en liten fika och planerade lite inför julmaten. Jag har svurit på att INTE ha 73 olika rätter som sen ska ligga och skräpa i kylskåpet. Så vi ska tänka smått och dom som tar med mat får ta hem den igen. Vi har inte plats i vårt lilla kylskåp. Och vem älskar rester…mjaee. Den godaste efterrätten är väl uppstekta plättar eller pannkaka, men det äter jag knappt längre. Och det är då ingen julmat heller, så

Apropå plättar så pratade jag med Annelie för några dagar sedan och då höll hon på göra rullrån. Dom hon bjöd på då vi var dit i torsdags. Något jag aldrig gett mig på att göra själv. Men så dök det upp ett gammalt recept på en matsida igår, och jag blev sugen på att testa. Tror dock att jag ska göra skålar istället. Dom kan man ju servera nåt gott i. Järnet fann jag däruppe i ett skåp

Har fått 4 nya köksstolar, ja dom var inte nya, men ny för oss. Love them 🧡 och tackar dom jag fick dom av. Nu ska jag måla det som är vitt på bordet, svart, det tror jag blir najs. Stolsdynorna behöver ni inte kika närmare på, dom ska bytas ut mot nåt mjukt och pälslikt, har jag planer på.

Idag är det faktiskt, dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan dopparedagen. Och jag trodde att jag fann, en av dom små renarna död, nere i källaren. Detta var synen jag möttes av nu på morgonen. Skräckfylld scen!

Men så lyfter jag blicken 

och där ser jag en Fultomte, liggandes i en pöl av….tadaa, lingonsylt

Dom har alltså festat på lingonsylt i natt, och bokstavligt talat fått syltkoma. Såg dock bara 1 Fultomte, och spåren av fler av dom, försvann…i tomma intet

Jag torkade renen om mulen och den raglade iväg, så där finns ju hopp om liv

Fultomten fick en kalldusch i vattenkranen och sedan dumpade jag den i en kakförvaringslåda med lock, HAHA…försök ta dig ut därifrån du.

Mats Alfredsson delade en gammal bild han tagit på Camaron igår.

Jösses, detta var första sommaren, 2008, odekalad och inte så mycket erfarenheter om hur den skulle köras på bästa sätt. Mycket har hänt under dom 16 år det blir om 2 månader, som vi haft den.

Annika Collén skickade en julsaga som uppfinnarföreningen i Göteborg har skapat. Så här skriver dom och jag citerar: ”Detta året har vi slagit på stort och använd den senaste teknologin inom AI för att ge dig en extra fin julhälsning! Vi har inte bara bett ChatGPT att skapa en unik uppfinnare-relaterad julberättelse, utan också funnit en AI som kan berätta den med svensk röst samt använt en ytterligare AI för att skapa en passande bildserie. Vi är väldigt stolta över resultatet och om du tittar på det kommer du förstå varför.

Vi hoppas att denna artificiella julberättelse kommer ge dig inspiration, fascination samt öppna ditt sinne för vilken magi som kan skapas med den senaste tekniken. Du är varmt välkommen till att bli förbluffad här. Självklart kan ni sprida denna julhälsning till andra, vi vill verkligen att våra ansträngningar glädjer så många som möjligt.” slutcitat

Och med den julsagan önskar jag er alla en fin tredje Advent🕯🕯🕯

 

KAOS, fast lite organiserat i alla fall…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det håller absolut på dra ihop sig till semester och stughäng. Det innebär ett mindre (möjligtvis större) kaos här hemma. För mitt i allt annat man ska fixa, vad ska med upp, vad var det nu som saknades som vi skulle köpa, vad äter vi…ja lalalaaalaa. Så kan jag ju aldrig enbart koncentrera mig på det.

Näe, då hittar vi på (notera att ”vi”, egentligen är ett ”jag”), att det är en bra idé att städa i bussen. Kökslådorna inne i bussen, samt överskåpen och ett större utrymme under soffan. Och där är det skräp från när Adam var länsman.

Så kom det här upp i flödet igår, och det kändes skönt att få bekräftat, att även andra vet hur det kan vara.


Här är det ett organiserat kaos, i alla fall. Det bästa med att göra det här innan vi åker, är att jag får ta in allt i huset. Här kan jag sortera, lägga ut under bortskänkes, diska upp saker etc. Dessutom försöka att sluta vara sentimental över gamla saker, men vissa grejer, mja, dom får stanna… ett tag till i alla fall. Men möjligtvis på nån hylla istället för i nån låda.

Här kommer ett exempel på hur jag gör, fast jag egentligen inte alls vill. Min önskan är att göra klart det jag håller på med, men det dyker alltid upp annat. Här sitter jag då och skriver, plötsligt dunkade det till i rutan vid vår balkong. Jaha, tänker jag, ännu en till fågel. Kan ju inte låta bli att gå och kolla om den tagit sig upp eller om det krävs ett smärre räddningsarbete.

Den var borta, så det var ju bra. Fast nu noterar jag att en blomma i fönstret är snustorr. Går och fyller vattenkannan, kommer på att det kanske ska vara lite näring i det. Fixar, går och vattnar, givetvis ALLA blommor. Och drar upp jalusierna på fönstren, även om fåglarna krashar in i dom ändå. Alltid kan det ju rädda någon.
Sverper blicken över matrummet, där jag plockade fram symaskinen 22.30 igår kväll. Satt och sydde gardiner till bussen, sydde in en tröja, gjorde en duk…00.30, bestämde jag mig för att ”call it a night”. Tog en sista bild ut genom köksfönstret. Trodde först att det brann därute, haha.

Så där ligger det grejer också, i matrummet…fast organiserat. Funderade en nanosekund på ifall jag skulle ta den där sista tröjan med, men nu skärper jag till mig. Kaffe, jag ska hälla upp kaffet i termosen och koppen och blogga klart. Är jag lätt distraherad, disträ, förvirrad eller bara råeffektiv, som Annika Collén hade sagt?


Vi får även in en hyresgäst här. Hon stannar till sista oktober. Det blir jättebra. Dels för att det kommer in några extra kronor, och för att det känns överambitiöst att det bara ska stå tomt. Allting blir bra till sist. Idag ska jag försöka knyta ihop påsen lite. Bära ut det jag är klar med. Så kommer det även att se bättre ut, härinne.

Det innebär att jag inte har tid för det här inlägget mer för idag. Utan det blir till att göra sig i ordning, planera middag, åka ut på ärenden och sortera mera, innan jobbet kallar. Apropå jobbet, fick ju en juste present från en kollega igår. Haha, hon vet alltså vad jag gillar även om hon aldrig varit hemma hos oss.


Ha en fin onsdag, allihop!

Inte lite, otippat… vem dök upp där, om inte…

Av , , Bli först att kommentera 10

Ser en bil som backar ut från vår gård på fredag kvällen. Jag undrar högt, vem det kan vara, och Åke säger nåt om sen utdelning från Posten. Njae, det tror vi väl inte, men han ska kika då han går ut med Winstone.

Igår frågade jag om han kollat brevlådan, men det hade han missat. Så då gjorde han det, då han gick med hunden. Där låg lite post, faktiskt. Ett kuvert var omärkt så det gav han sig på att öppna med en gång. Han läser högt – Be-Bop-A-Lula Land.. Precis då passerar Theresé och tar av honom kuvertet och säger att det där var till mamma.

Haha.. ja det var ju inte lätt att veta då det inte stod något på det. Nå, där fick vi svaret på vem som backat ut från gården. Det var John, som är delägare eller ägare, av LP-skivs palatset, på Haga.

Sen blev det lite mystik över det hela. Theresé hade nämligen filurat på vart hon kunde köpa ett presentkort på LP skivor. Hon hade totalt förträngt denna lilla trevliga butik. Så kom hon plötsligt ihåg det, och smsar till John. Och kolla hans svar…oh my, hahaa…


Annars kan jag väl säga att dagen gick fort. Jag blev den enda som åt en julig landgång till middag, på jobbet. Den toppade allt, jättegod. Övriga folket som åt julmiddag här hemma, ville ha potatis, och det andra på en tallrik, så då fick dom göra så.

När jag gick av passet åkte jag hem, Theresé kom ut med katten Sambo så jag skjutsade hem honom. Sen kom vår Tomte…Sally. Och det blev julpapper och paket lite varstans.


Theresé hade nån typ av paket gåta. Jag fick mjölkfri grädde, en orange burk med kaffe, och en ännu större burk med mina favvosar Daim.

Åke fick en dubbel korvburk, eller…

Nähä ni, man skulle plussa ihop allt och då blev det ju en Galliano shot, med rubbet. Så det fick vi, avsluta julklapps utdelandet med.

Av Åke fick jag en absolut favorit, My Way parfymen 😍

Och Sally, wow, hon undrade vad jag önskade och jag sa ett par orangea vantar och hon fixade det.

Annika Collén ringde för att tacka Åke. Han hade utfört uppdraget med bravur och fått hennes barnbarn att återfå tron på att den riktiga Tomten, förmodligen existerar. Jag tänker på min farmor. Som satte Tomtemasken som dom hade, på sopkvasten och ställde ner i snön, för att barnen, min pappa och farbröderna skulle hålla sig i skinnet. Det funkade, det med. Ni kommer väl ihåg hur anskrämliga dom såg ut, kunde förmodligen väcka dom döda.

Hoppas eran julafton blev som ni planerat och nu önskar jag er alla en jättefin juldag. Och njuuut av dom kommande 24 timmarna

Hur ofta står man där och gluttar in 🤓

Av , , Bli först att kommentera 14

Det var en trevlig lunch med Elisabeth igår. Hon sitter i detta nu, på flyget på väg till Hockenheim, Tyskland, där hon ska kolla in lite Dragracing. Har man tur kanske man kan dela lite bilder därifrån 😃

Jag städade ur Camaron lite igår, Winstones fluff, sprider sig lätt då han följer med. Och bilen blir dammig även om den står inne i garaget då den inte används.

Hann inte med så mycket mer, jo, jag handlade lite till gårdagens middag uppe på Gammlia. Där var det inte bara en bil utan en massa bilar och live musik med Kjelles Hjältar. Dom var inte alls oäven att lyssna till.

Mats Alfredsson fotade och la ut sina fantastiska bilder vartefter. Jag gick igenom alltihop och hajar till då jag kommer till denna.


Haha, vilken konstig känsla då man känner igen inredningen, fast ändå inte. Hur ofta har man stått utanför passagerar-sidan och gluttat in, liksom 😅

Här kom även vår bil med, den känner jag igen vid första anblicken. Igår, parkerad på annat ställe, mitt i rundningen vid museet.


Den fastnade även i Larsa Berggrens kamera, superfina bilder.


Vi käkade middag tillsammans med Jitte och Ina, som för första gången var där före oss, och hade faktiskt hunnit ta vår plats, hahaa… Nå, vi får se vem som hinner före nästa gång, om nu grejerna och vädret håller till nästa onsdag.


Annika Collén och Håkan var där i Håkans finbil.

Sen gick jag och fotade lite random, så där.


Får se vad dagen har att erbjuda, kan vara nåt som jag inte tänker skriva om just nu. Får bli en cliffhanger.

Och med den lämnar jag dagens bloggande och önskar er allihop en fin torsdag!

Drömmar slår in men inte utan hårt arbete

Av , , 2 kommentarer 14

När Nicco var här, för nån vecka sedan, gick vi runt och kollade på blommor och annat, så stannade vi till, vid en blomma jag hjälpt lite på vägen, för att den skulle ha nåt att klättra på. Nicco undrade om det var jag som satt fast den där eller om den sökt sig dit, själv.


Vi bråkade lite med den och upptäckte att den satt fast i väggen, all by it self 😱 Euwww, den har ju fötter, sa Nicco. Hahaa.. ser ju onekligen ut som det.


Den har borrat fast sig i tapeten, ojoj, det visste jag faktiskt inte att dom kunde. Men nu vet jag det. Helt bortkastat att hjälpa den, den klarar sig minsann ändå. Jobbigt bara, då man ska plantera om den.

Våra planer för dagen var att käka middag uppe på Gammlia, där dom ska ha stillastående bilträff. Fast som det ser ut just nu, blir det inget sånt. Regn och åska, men enligt väderleken på teve, kan det vara övergående. Nå, vi får se.

Tur att vi tog ner partytältet igår, medan det var torrt. När vi satt därute igår kväll sa jag att det var baske mig det bästa köpet i år. Inte gratis, kostade i runda slängar, 4000 kronor, men väl värda slantar. Tror att priserna varierar beroende på vilken kvalité man väljer på tyget. Taket är som galon belagt på insidan, tjockt och stadigt. Trevligt att kunna sitta där även om det skvättar i regn. Eller bara för skuggan vid heta dagar.

Mindre tur är att jag har en inbokad tid för ett hundbad om 1 timme. Winstone ska få liten genomgång av pälsen igen. Men, å andra sidan, han kommer ju att bli så fin, oavsett, och regn en sommardag är inte regn som i snö, slask och lera, en tidig vårdag eller sen höst.

Idag fyller min svägerska Svetlana år. Så ett grattis härifrån till dig. Hon skickade en bild på henne och min lillebror Lars igår, inte för att jag skulle lägga ut den men… hoppla, här kommer den. Jättefin bild, tycker jag.


Och i dagens VK, både den i papper och på nätet, finns min förebild och gammboss, Annika Collén med sin sambo Håkan. Ett stort reportage om hennes fantastiska bageri i Vojmån. Här får ni se och läsa, om kvinnan som har en vilja av stål, och ett bevis på att drömmar kan slå in.

 

Ha en fin dag allihop!

Vilken fest,jo man tackar 🥳

Av , , Bli först att kommentera 14

Vilken fest vi varit på. Jag, Åke blev bjuden av Annika till Bageriet i Vojmån. Stängt för sommaren men öppet för inbjudna.

Det serverades surströmming fast vi hade turen att Håkan fixade älgkött till Annika, Åke och jag. Efterrätten var världens största nötpaj med mjukglass på.


Korvgrillning på kvällen. Men inte vid denna brasa, direkt, haha. Fast det eldades en del ändå.


Värsta hotellfrukosten…och sedan helgrillad gris med potatissallad från egen odlad potatis till lunch. Kaffe och bullar till dom som orkade. Nu är vi på Lainejaur, i stugan, och solen skiner 🌞


Annika Collén du är ju bara bäst…och Håkan är inte så tokig heller 😉 Tack för ett supertrevlig häng, med er! Och som Annika sa, detta får nog lov att bli en sed, så då hoppas vi på det.


Nu är grillen tänd och vi ska upp och käka med dom andra. Ha en fin fredag kväll, allihop.

Internationellt så det smäller om det…eller

Av , , 2 kommentarer 13

Internationella öldagen, den firas alltid första fredagen i augusti. Hm, undrar om man kan gräva fram nån öl, på det här stället 🤔 Jo jag fann 1 endaste, men den ser inte alls god ut, kan vara därför den står kvar, hahaa…


Har ju tid hos tandläkaren idag så då kanske man kan knalla in till Bo-Lage och köpa oss varsin, till middagen ikväll. Jaja, så noga var det väl inte, vi får se.

Sommarfeelingen håller i sig än, soligt då man kliver upp och värme så man kan sitta ute. Kostade på oss en räkmacka från Ullas igår. Tillräckligt stora så vi fick oss en kvällsmacka också.


Vi skjuter lite på vår återresa till Malå, där skulle det inte vara lika bra väder och man vill ändå vara ute, då man är där. Nå, det kommer dagar till veckan, då vi kan åka upp igen.

22.05 igår kväll fick jag special leverans, fram till dörren. En påse med godsaker från Bageriet i Vojmån…love it 😍 Tack Annika, du tillhör absolut, en av dom i min topp elit, av dom där man räknar till dom bästa människorna man känner.

Sally pratade ju i sommar,om hennes planer då hon blir tillräckligt gammal för att köra EPA traktor. Då är hennes nuvarande dröm, att köra den från Järlåsa och upp hit. Hon frågade mig, om det hade varit något jag skulle ha kunnat göra. Jodå, hade jag haft en EPA, och kommit på den tanken, så hade det nog inte suttit fast.

Sen berättade jag för henne, om den gången, Nicco, körde sin EU moppe mellan Malå och Umeå. Kul blev det idag, då det faktiskt dök upp som 8 års minne på FB, just idag.


Dessa fina bilder kommer jag att ha kvar som minne av Gammlia 2.1 i onsdags. Denna tagen av Michael Grahn.


Winstone är som värsta, bästa, raggarhunden, haha… jo, han sitter fastspänd så han kan inte ramla ut. Fast egentligen skulle han nog sitta mera tight, men vi har inga bälten eller selar som passar.

Och här ett foto taget av Rune Johansson, som stod i Hörnsjö och knäppte dom som rullade in.


Och slutligen killen som är född med kameran i handen, Mats Alfredsson, som stod längst vägen. Winstone gjorde precis en paus i raggandet, men men… snygg bild ändå, ju 😃


Idag avslutar jag med ett klipp jag sett på TikTok och som jag sedan letade upp på youtube. Ja jag vet, jag kanske har dålig humor men den här…hahaa…så rolig situation… Ha en fin fredag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten