Etikett: Annika Collén

Mat kan vara flamming hot 🔥på olika sätt 😶😉

I förrgår, då jag var på väg hem från busshämtningen, såg jag att jag hade ett missat samtal. Det var Annika Collén, så jag ringde jag upp henne. Det blev ju ingen middag i måndags, eftersom jag var sjuk i något som ännu är obestämd. Och dom ska ut på resa i dagarna så då vill man inte riskera att det inte ska bli av. Hon skulle upp en tvärsväng till Vojmån och undrade om jag ville följa med. Skulle jag absolut ha gjort om det nu inte var så att jag hade mitt andra jobb inbokat, ”kaffe på seniorboendet”

Det låter förresten som titeln på en bok Ja varför inte. Man kunde skriva en bok om händelser på ett seniorboende, olika karaktärer, mycket folk med många berättelser från livet. Man kanske till och med hade kunnat stoppa in ett litet mysterium där också 🔦 💰 🔍 🥸Nähä, nu spårade jag lite.

Jag berättade för henne att jag haft en idé (en tanke bara så där), om man skulle ha bokning av middagar i vårt lilla hus.

Ta en tre rätters middag i hemmiljö, där allt är oskrivet och man kan mötas av saker man inte räknat med. Ta en skällande hund som exempel

Eller att Åke tjasar förbi i kallingar för han kommer in från garaget och gör ett klädbyte.

Ja, även om man får sitta bakom stängda dörrar i vårt matrum, som för inbokade sällskap får namnet Salongen, så är våra dörrar i glas 🤷‍♀️🤦‍♀️

Vill man ha lite mer spooky middag, så tar jag upp den där talande dockan från källaren så får hon sitta med och tjata om hennes batteribyte som hon vill att vi ska göra. Samt den där radio/cd spelaren som tydligen kan slå igång av sig själv. Här vet man dock inte om det kommer att hända nåt, alla middagar är oplanerade och vad som helst eller ingenting, kan hända.

Apropå bussen och middagar. Vi har en intressent på bussen. Han har redan varit upp en sväng, under rallyt, och kikat på den ute i snön. Nu planerar han för en resa till, om drygt en vecka och då vill han provköra och titta närmare på den.

Vi blev lurade till skratt då Åke pratade med honom igår. Plötsligt satte hans brandlarm igång och han blev tvungen att avsluta samtalet men lovade att ringa upp….det vart lite bråttom sa han, larmet är nämligen kopplat till Brandkåren.

Han ringde tillbaka efter ett tag och berättade att han tillagat en het middag. Han hade slagit igång en stekpanna med korv och sedan gick han ut för att prata med Åke. Ojdå, och därinne hann korven bli aningens överfärdiga, flamming hot 🔥 så att säga. Grannar hade hunnit komma dit och det blev lite kalabalik en kort stund.

Nå det var ju tur att han inte gått längre bort än så, då hade det ju kunnat sluta illa.

Igår var det en andra cruising sväng och vi åkte ner till Nolia där dom flesta mötte upp innan avfärd

Vi blev några stycken som körde ner på stan, åkte nåt varv och dom som kände för det stannade nere vid Skeppsbron för att surra. Vi fortsatte köra och hamnade uppe på Kvantum där vi köpte en glass. Sen körde vi över Umedalen och Kåddis och sedan hem. Tändningen måste justeras, den spikar hej vilt och låter inte helt ok då man startar den. Tror också att fläktremmen ska spännas på lite.

Ska få en första omgång med järndropp nästa vecka. Själva proceduren tar bara 15 minuter, men man måste stanna kvar där så räkna med 1½ timme, sa sköterskan jag pratade med. Det finns en liten risk för en allergisk reaktion som i sällsynta fall kan vara livshotande. Så det är av den enkla anledningen man ska stanna kvar ett tag.

Idag blir det att sitta ute en stund, jobb i eftermiddag och sedan var det helg igen. Tjopp tjopp!

Nu ska jag och Winstone tassa iväg på en morgon promenad i solen. Så jag önskar er alla en fin torsdag och avslutar med en bild jag fick skickat till mig från Elisabeth, hahaa…

Är det för bra för att vara sant?

Såg för några dagar sedan att Norrtåg hade ett erbjudande till alla pensionärer. Gratis tågresor från och med 13 maj till och med 16 maj. Allt du behöver ta med är en legitimation om du är över 65 år, är du yngre med pension, ta med intyg från FK.

Sätt dig på vilket tåg du vill, utan att boka biljett, så kan du ta dig till Luleå i norr till Sundsvall i söder. Men det är enbart gratis på dom sträckor Norrtåg kör.

Åke har varit sugen på att åka tåg så jag tipsade honom om det och igår drog han iväg till Övik, bara för att få testa. Han tog ett varv på stan, åt en lunch och satte sig på ett nytt tåg hem igen. Han var borta drygt 5 timmar.

Han påmindes om Nisse Redin, som älskade att åka tåg och kunde packa sin väska och bara dra iväg på nån tur i vårt avlånga land. Nån gång tuffade han iväg till Norge, för att vidga vyerna. Jag tror att det var cowboyen i honom som talade.

Själv satt jag och Winstone ute, men det var varmt så det förslog. Så det blev inte jättelång vistelse där ute. Lite mer behagligt då jag hämtat Åke från C stationen. En kändis rullade in på gården, Annika Collén. Vi pratade lite och fick oss en inbjudan till middag nästa vecka, trevligt 😍

Många fina bilder florerar på FB och ibland bara vet du att bilderna är fejk. Såg den här häftiga bilden i flödet, och kände att detta är too good to be true

Gick in på kommentarerna och läste denna som förklarar så bra och är något vi alla bör ta med oss. Inte bara då vi ser bilder, utan även då vi hör saker som låter, chockerande eller bara för bra.

Precis som när jag säger att fjärilar är nåt man ska passa sig för och alla säger, nämen dom är ju så fina. Gissa om jag fick vatten på den berömda kvarnen, då jag såg detta klipp igår, hahaa… (klicka på länk för att se det via youtube). Glöm inte ljudet!

Jag måste dock skratta. Det låter ju som om det vore en attack från yttre rymden, fast jag VET, att jag skulle gjort exakt likadant. Det hjälps inte, fjärilar sätter igång nåt som jag inte kan stoppa, hur dråpligt det än må vara. Och nu är vi där igen, årstiden då dom fladdrar omkring, helt utan mål, utom möjligtvis att försökte flaxa mig rätt upp i ansiktet

Efter kvällskaffet drog jag på mig gympadojorna och gick bort till Umestan

Tog nån bild uppifrån Knorren

Det är ett namn man sällan använder eller hör,  på gång/cykelbron mellan Umestan och Ridvägen

Fortsatte sedan Ridvägen, passerade Brandstation och fortsatte utmed Vännäsvägen och hem

Åke var ute i garaget och har försökt lokalisera varför Camaron kokar. Han bytte packning och vi var ut med den i förrgår, men med samma resultat som dagen dessförinnan. Den kokade då vi kom hem. Han ska nu prova att köpa ny slang, ifall det är nån torrspricka som man inte ser med blotta ögat. Varför ska det alltid trassla på nåt sätt

Planen är att vi ska ut en sväng imorgon. Då är det spontancruising. Vi träffas på Noliaparkeringen, sidan mot Sandåkern från 18.00. Rullar sedan i karavan, 18.45, ut mot Circle K, vänster Backenvägen, vänster Storgatan, rakt fram o sen höger Västra Strandgatan, vänster upp vid Plaza o sen varvar vi Storgatan o hänger efter det, vid väggen nere på Skeppsbron, för dom som vill.

Enligt Snäckkalendern är det tadaa…

Så jag avslutar dagens inlägg med en rumpbild och önskar er alla en fin tisdag!

Väderstrecken 🧭 hade vi koll på, i alla fall 😁

Av , , 2 kommentarer 12

Såg 2 konstiga saker på promenaden igår. Först dessa fåglar. Inget konstigt med fåglar, men vad kan det vara för typ av fjäderfän? Tänkte Tranor men brukar dom sväva så där på uppåtvindar Jag upplevde nästan att dom hade för korta halsar och ben. Tyvärr kan jag inte filma som ett proffs med den mobil jag har, men jag försökte i alla fall

Sen kommer vi upp vid Tvärån, det här såg jag i förrgår men tänkte att jag skulle ta en extra titt igår. Winstone känner definitivt av något här. Men vem har byggt det?

Och vart kommer servetterna ifrån 🤔

Tyckte det kändes långsökt med ett nerblåst skatbo…

Vi gjorde oss en liten utflykt efter lunch. Styrde bilen till Rödå Antik som hade öppet. Som vanligt mycket att se på. Ja, Åke ingår inte i köpet men han agerade inredningsdetalj

Cool stol, den hade fått följa med hem om schackrutorna varit i original. Kanske tur för oss då att den inte var det. Vi har väl nästan lika många stolar som tavlor

På tillbaka vägen åkte vi in till Blå Eld, och där finns det knappt något som man inte gillar.

Till och med lite luffarslöjd, cool 😁🤘

Och se på tusan, Wärdhuset hade öppet så det passade ju bra att gå in där och ta sig en fika. Jag testade en blåbärs biskvi och Åke körde på en chokladboll. Jo vi delade faktiskt så vi fick av bägge två

Körde andra hållet runt Tavelsjö då vi åkte hem. Förundras varje gång vi kör där (även om det är sällan), hur jag och Annika Collén lämnade hennes bil på en verkstad i Yttre- Långviken. Och fick för oss att vi skulle ta en liten prommis till en som hon känner som bodde på kortsia sjön, Västibyn.

Vi hade liten eller ingen hum alls, över hur den lilla promenaden faktiskt blev till, snudd på, 1½ mil då vi var tillbaka till ruta ett. Ok, många kan gå den sträckan utan problem, men dom är förmodligen mer förberedd än vad vi var, hahaa….

Vi hamnade nog i ett sånt läge att man inte visste om vi skulle sno om, eller om vi skulle vara framme efter nästa krök. Så därför fortsatte vi bara vägen fram. Skam den som ger sig! Vi fick då mycket frisk luft och motion på köpet. Vi visste i alla fall väderstrecken. Annars är ju detta mer jag, i alla fall

 

Fast dom som tar fel sväng är dom som fattat att jag gav dom fel vägvisning, men jag vet inte om det…än 🤣

Hoppas på en fin dag för er alla!

Algoritm in real life, eller snackar vi om dom berömda Trollen

Av , , 4 kommentarer 11

Trodde inte mina ögon då jag var inne på Kvantum Kronoparken igår. Jag upplevde Algoritm in real life and time, wow!

Så här var det. Då jag och Miss S, satt på Café Victoria i måndags, så berättade jag om Annika Collén, kvinnan jag hade ynnesten att jobba hos, under flera år för en himla massa många år sedan.

Hon hade nämligen varit iväg på en resa till Belgien, kom hem och var euforisk. Hon hade nämligen ramlat över Belgiska sockervåfflor. Detta resulterade sedan i ett större inköp av ett tadaa…industriellt våffeljärn och x antal frusna degar som blev till fantastiskt goda, Belgiska sockervåfflor.

Till er som aldrig smakat dom gjorda i detta våffeljärn och med den degen, så är det svårt att förklara. Den frusna degen påminde i konsistens som en bulldeg, så det var inget man hällde ut i järnet. Och smaken, mina vänner var speciell, även den. Inte att förglömma Annika. Hon som aldrig tycks fundera länge över saker hon ger och har gett sig in på. Hon bara gör, går det så gå det, går det inte så tar man nya tag.

Och av den anledningen har hon ju också uppfyllt en livslång dröm, den där om det egna bageriet. Jag kan inte heller förklara hur det ser ut däruppe i Vojmån, man måste nog bara åka dit och uppleva hela grejen.

Nå, nu håller jag på dribbla bort mig i annat, tillbaka till den där algoritmen.

Jag går in på Kvantum för att införskaffa lite matvaror och vad ligger där på en hylla, gömd bakom en pelare vid brödet om inte ett packe Belgiska våfflor med sockerpärlor. Det kanske är det närmaste som Algoritmen kunde komma 😅 Eller så är det vad vi brukar säga: ”Då man talar om trollen” Fast lite svårt att benämna våfflor som Troll, haha

Ett paket hoppade ner i korgen, men utan att ha smakat på dom kan jag sätta en slant på att det inte alls är samma upplevelse som den som kom från dom som Annika gjorde. Men jag ska återkomma om den då jag testat. Fast visst kan man nästan kalla detta en Algoritm i riktiga livet, eller vad?

Till er som kanske inte har koll på vad det är:

” En algoritm är en sekvens av instruktioner som en dator följer för att lösa ett problem. I sociala medier är algoritmer utformade för att hjälpa användare att hitta innehåll som är mest relevant och intressant för dem, baserat på deras beteende och tidigare aktivitet på plattformen.”

Efter utförd leverans till mamma, av soppan, bröd och kakor. 2 koppar kaffe och en pratstund så åkte jag ner till Östra Station och fotade flickan i fönstret… 16 april 2022

16 april 2024

2022

Och igår 2024

Pampiga hus, och jag tror definitivt att Coop, som öppnar nästa vecka, kommer att glädja många som bor där i omgivningen.

Åke fick sålt Tuggern igår. Snabb affär utan prutning. Det var 2 killar som kom och hämtade den. Skulle försöka få den på rull och använda den som arbetsfordon. Åke blev lovad ett återbesök som involverade en gratis öl, som tack för köpet och bevis för att den fick liv igen.

Den här bilden kom i flödet då jag föreslog Åke att sälja sitt projekt

Kan det ha varit en Algoritm, det med, och hänvisar till nya projekt för Åke… haha

Lite snö i luften idag, men det är fortfarande april, så…

Ha en fin onsdag, allihop!

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Jag kan ha rätt ✅…eller fel ❌

Annika Collén tyckte att jag skulle testa att låta AI göra om ett blogginlägg för att man skulle få se skillnaden på mina skrivna ord och hur den skulle tycka att det skulle se ut. Jag vet inte vad man ska använda sig av för program, men jag googlade och hittade ett verktyg.

Det tråkiga var, precis som vanligt, vill man ha det gratis så får du inte ta del av det som man egentligen velat prova. Nä, då ska du prenumerera på det och betala en summa pengar varje månad, sen ska du komma ihåg att säga upp det då du inte använder det längre.

Så nej, det tänker jag inte göra men jag gjorde en tvärtest i gratis programmet, jag blev inte impad

 

Min text från ett gammalt inlägg:

”På dagis tappade hon sin första tand. Nicco satt i rutschkanan och längst ner satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting. Så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte emot honom i ryggen, så flög tanden ut.”

Omskrivningsverktyget:

”På dagis tappade hon sin första tand Nikko Nikko satt på rutschkanan, och en liten man satt framför henne, filosoferande. Var försiktig, sa Nikko!

 Nej, sa han, du går, det spelar ingen roll. Så hon gick, och när resan var över och hon petade honom i ryggen, flög tänderna ut.”

Ja, lite mer dramatiskt blev det ju, hahaa…den lille mannen vart kom han ifrån och hur blev en tand, tänderna? Här lät det som om mannens tänder flög ut då hon ”petade” honom i ryggen

Detta påminner mer om Google Translate. Bra på många sätt och vis. Men har du inte grunderna i det språk du översätter till så kan man känna sig tämligen blåst.

Engelska kan man väl rätt ok, jag översätter ofta, men lusläser svaren för att se om det låter rätt. Ofta får jag byta ordning på orden i meningarna, för att det ska få rätt flyt i engelskan. Jo tack, jag vet också att en del av felen sitter i hur jag skriver. Är inte alla gånger jag använder korrekt grammatik, så…

Skrev ju lite om boken, ”Jag kan ha fel”, igår. Bland annat det där om att släppa saker. Slår igång ljudboken i morse då jag och Winstone trippar iväg på morgonpromenaden. 5 minuter efter vi lämnat huset, så kom det…”det absolut bästa man kan göra är att lära sig att säga, jag kan ha fel, och att släppa saker och gå vidare. Även om du vet, att du har rätt.”

Detta är precis det jag skrev om, och mitt tips till er som inte provat, snälla, testa. Man behöver inte ens säga det, man kan tänka tanken och gå vidare med nåt annat. Att hamna i diskussioner som inte leder till annat än upprördhet, vinner ingen på. Fast kolla det här, haha…

Jag visade bilden till Åke, och här är ju förväntningarna att det ska bli en dundersmäll, men den uteblir. Fast jag tolkar det som om hon fick sista ordet i alla fall, haha. Vem som hade rätt eller fel, får vi aldrig veta. Det som känns rätt för dig kanske är helt fel, för nån annan. Så vem äger rätten att bestämma. Det som var rätt, kanske blir fel, sett från en annan synvinkel, eller i en annan situation.

Ska jobba några timmar idag, blir kul med variation i tillvaron. Imorgon får jag äntligen veta hur mitt kommande schema kommer att se ut. Härligt, då har man något att gå efter. Idag får man mest säga att jag vet inte, vi får se…ingen aning om hur jag kommer att jobba eller inte…semester, kan inte säga…midsommar, hm…

Visst vet ni vilken dag det är idag, jo, Ostkrokens dag. Nej, inte bågar, här hemma säger vi krokar, så de så (fast jag kan ha fel). Ha en fin tisdag, allihop!

Smaken av Lovika vantar i munnen…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag for och tränade igår i värsta slaskvädret. Stora insjöar längst med vägarna, översvämningar så pass att man skulle haft vadarbrallorna på sig om man skulle ut och gå.

Tyvärr är det väl allmänt känt, att gummistövlar bör undvikas då det förekommer kombinerat is och vatten där du ska sätta ner fötterna.

Åkte till Myrorna, hade dock inte med mig en påse fylld med sånt vi inte behöver. Kom på att jag redan lämnat en sån på PMU och hade inte förberett en ny. Men det kommer!

Köpte en endaste sak, nånting vi absolut INTE var i behov av, men det är skillnad på villhöver och behöver. Jag fick nämligen den här pepparkaksburken av Mats o Susanne Hedin, för några år sedan.

Jag gillar stuket och den står på kökshyllan. Så föll jag då över den här burken. Aningens nyare och fin invändigt så jag kan faktiskt använda den som pepparkaksburk om jag vill. Matchar dom gula hyllplanen också, haha..

Så kom äntligen dom efterlängtade mandarinerna. Inte en enda som var skämd. Söt och god är dom också. Kan väl dock inte säga det om allihop, vi har ju några att beta av. Winstone formligen älskar apelsiner, clementiner… och mandariner, nu då.

Spelar ingen roll hur mycket vi smyger och försöker skala en apelsin eller clementin, han kan till och med ligga i ett annat rum. Så fort du sätter fingrarna i skalet är han där. Klicka på bild för att se en liten filmsnutt

Pratade med Annika Collén på morgonen. Vi pratade om att vara på fel plats vid fel tillfällen och hon berättade en liten anekdot från en gången tid. Hon var på en Hockeymatch i Skellefteå, och av någon outgrundlig anledning hade hon hamnat på Skellefteåläktaren. Jag kommer inte ihåg vilka dom mötte men antar att det var Björklöven.

Annika som har idrott i ryggmärgen och är en fotbollsmorsa ut i fingerspetsarna, kan låta på matcher, det vet jag av erfarenheterna då jag följt med henne på nån av hennes döttrars matcher. Hon berättade om det fatala misstaget på läktaren och att hon än idag kan känna smaken av Lovika vantar i munnen. Om det var från hennes egna eller om det var AIK anhängarnas, ska jag låta vara osagt. Fast jag gissar att det var hennes egna och hon var tvungen att försöka hålla sin entusiasm väldigt tyst och för sig själv. Att hon satt på fel läktare, var då absolut säkert.

Ikväll blir det utgång för oss. SHRA har årsmöte på Klubben och efter det är avklarat bjuds det på middag för medlemmarna och sen fortsätter kvällen med ett inhyrt band och säkert en eller annan öl, kan jag tänka. Får se hur vi löser logistiken kring hemgången. Att ta oss dit har vi löst, men att ta sig hem…upprätt och utan skrapsår på knäna, hm. Kändes kymigt att boka en Taxi för 500 meter…ish. Sparken är framplockad men nu har dom tydligen sandat, så…

Nåja, det löser sig säkert! Här får alla nykterister och troende hålla för ögonen, men den var för rolig för att strunta i

Jag ska hämta upp några kvinnor om mindre än 2 timmar. Fikat på Ullas hägrar men jag tänkte att vi riskerar inga benbrott så jag skjutsar dom istället. Blir en trevlig fortsättning på morgonen och sedan ökar vi väl bara på med trevligheterna. Ha en fin lördag, allihop!

En skräckfylld scen 😨🥶

Av , , Bli först att kommentera 10

Fixade Sallys sängplats igår, jaja, det får duga, för några nätter. Skickade bild till Sally

som svarade:

 

Då måste man ju ha ett tacksamt barnbarn, tänker jag. Eller så var man så i den åldern. Spela roll, huvudsaken man har nåt eget krypin…

Var förbi mamma och då dök syrran in, så vi hade en liten fika och planerade lite inför julmaten. Jag har svurit på att INTE ha 73 olika rätter som sen ska ligga och skräpa i kylskåpet. Så vi ska tänka smått och dom som tar med mat får ta hem den igen. Vi har inte plats i vårt lilla kylskåp. Och vem älskar rester…mjaee. Den godaste efterrätten är väl uppstekta plättar eller pannkaka, men det äter jag knappt längre. Och det är då ingen julmat heller, så

Apropå plättar så pratade jag med Annelie för några dagar sedan och då höll hon på göra rullrån. Dom hon bjöd på då vi var dit i torsdags. Något jag aldrig gett mig på att göra själv. Men så dök det upp ett gammalt recept på en matsida igår, och jag blev sugen på att testa. Tror dock att jag ska göra skålar istället. Dom kan man ju servera nåt gott i. Järnet fann jag däruppe i ett skåp

Har fått 4 nya köksstolar, ja dom var inte nya, men ny för oss. Love them 🧡 och tackar dom jag fick dom av. Nu ska jag måla det som är vitt på bordet, svart, det tror jag blir najs. Stolsdynorna behöver ni inte kika närmare på, dom ska bytas ut mot nåt mjukt och pälslikt, har jag planer på.

Idag är det faktiskt, dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan dopparedagen. Och jag trodde att jag fann, en av dom små renarna död, nere i källaren. Detta var synen jag möttes av nu på morgonen. Skräckfylld scen!

Men så lyfter jag blicken 

och där ser jag en Fultomte, liggandes i en pöl av….tadaa, lingonsylt

Dom har alltså festat på lingonsylt i natt, och bokstavligt talat fått syltkoma. Såg dock bara 1 Fultomte, och spåren av fler av dom, försvann…i tomma intet

Jag torkade renen om mulen och den raglade iväg, så där finns ju hopp om liv

Fultomten fick en kalldusch i vattenkranen och sedan dumpade jag den i en kakförvaringslåda med lock, HAHA…försök ta dig ut därifrån du.

Mats Alfredsson delade en gammal bild han tagit på Camaron igår.

Jösses, detta var första sommaren, 2008, odekalad och inte så mycket erfarenheter om hur den skulle köras på bästa sätt. Mycket har hänt under dom 16 år det blir om 2 månader, som vi haft den.

Annika Collén skickade en julsaga som uppfinnarföreningen i Göteborg har skapat. Så här skriver dom och jag citerar: ”Detta året har vi slagit på stort och använd den senaste teknologin inom AI för att ge dig en extra fin julhälsning! Vi har inte bara bett ChatGPT att skapa en unik uppfinnare-relaterad julberättelse, utan också funnit en AI som kan berätta den med svensk röst samt använt en ytterligare AI för att skapa en passande bildserie. Vi är väldigt stolta över resultatet och om du tittar på det kommer du förstå varför.

Vi hoppas att denna artificiella julberättelse kommer ge dig inspiration, fascination samt öppna ditt sinne för vilken magi som kan skapas med den senaste tekniken. Du är varmt välkommen till att bli förbluffad här. Självklart kan ni sprida denna julhälsning till andra, vi vill verkligen att våra ansträngningar glädjer så många som möjligt.” slutcitat

Och med den julsagan önskar jag er alla en fin tredje Advent🕯🕯🕯

 

KAOS, fast lite organiserat i alla fall…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det håller absolut på dra ihop sig till semester och stughäng. Det innebär ett mindre (möjligtvis större) kaos här hemma. För mitt i allt annat man ska fixa, vad ska med upp, vad var det nu som saknades som vi skulle köpa, vad äter vi…ja lalalaaalaa. Så kan jag ju aldrig enbart koncentrera mig på det.

Näe, då hittar vi på (notera att ”vi”, egentligen är ett ”jag”), att det är en bra idé att städa i bussen. Kökslådorna inne i bussen, samt överskåpen och ett större utrymme under soffan. Och där är det skräp från när Adam var länsman.

Så kom det här upp i flödet igår, och det kändes skönt att få bekräftat, att även andra vet hur det kan vara.


Här är det ett organiserat kaos, i alla fall. Det bästa med att göra det här innan vi åker, är att jag får ta in allt i huset. Här kan jag sortera, lägga ut under bortskänkes, diska upp saker etc. Dessutom försöka att sluta vara sentimental över gamla saker, men vissa grejer, mja, dom får stanna… ett tag till i alla fall. Men möjligtvis på nån hylla istället för i nån låda.

Här kommer ett exempel på hur jag gör, fast jag egentligen inte alls vill. Min önskan är att göra klart det jag håller på med, men det dyker alltid upp annat. Här sitter jag då och skriver, plötsligt dunkade det till i rutan vid vår balkong. Jaha, tänker jag, ännu en till fågel. Kan ju inte låta bli att gå och kolla om den tagit sig upp eller om det krävs ett smärre räddningsarbete.

Den var borta, så det var ju bra. Fast nu noterar jag att en blomma i fönstret är snustorr. Går och fyller vattenkannan, kommer på att det kanske ska vara lite näring i det. Fixar, går och vattnar, givetvis ALLA blommor. Och drar upp jalusierna på fönstren, även om fåglarna krashar in i dom ändå. Alltid kan det ju rädda någon.
Sverper blicken över matrummet, där jag plockade fram symaskinen 22.30 igår kväll. Satt och sydde gardiner till bussen, sydde in en tröja, gjorde en duk…00.30, bestämde jag mig för att ”call it a night”. Tog en sista bild ut genom köksfönstret. Trodde först att det brann därute, haha.

Så där ligger det grejer också, i matrummet…fast organiserat. Funderade en nanosekund på ifall jag skulle ta den där sista tröjan med, men nu skärper jag till mig. Kaffe, jag ska hälla upp kaffet i termosen och koppen och blogga klart. Är jag lätt distraherad, disträ, förvirrad eller bara råeffektiv, som Annika Collén hade sagt?


Vi får även in en hyresgäst här. Hon stannar till sista oktober. Det blir jättebra. Dels för att det kommer in några extra kronor, och för att det känns överambitiöst att det bara ska stå tomt. Allting blir bra till sist. Idag ska jag försöka knyta ihop påsen lite. Bära ut det jag är klar med. Så kommer det även att se bättre ut, härinne.

Det innebär att jag inte har tid för det här inlägget mer för idag. Utan det blir till att göra sig i ordning, planera middag, åka ut på ärenden och sortera mera, innan jobbet kallar. Apropå jobbet, fick ju en juste present från en kollega igår. Haha, hon vet alltså vad jag gillar även om hon aldrig varit hemma hos oss.


Ha en fin onsdag, allihop!

Inte lite, otippat… vem dök upp där, om inte…

Av , , Bli först att kommentera 10

Ser en bil som backar ut från vår gård på fredag kvällen. Jag undrar högt, vem det kan vara, och Åke säger nåt om sen utdelning från Posten. Njae, det tror vi väl inte, men han ska kika då han går ut med Winstone.

Igår frågade jag om han kollat brevlådan, men det hade han missat. Så då gjorde han det, då han gick med hunden. Där låg lite post, faktiskt. Ett kuvert var omärkt så det gav han sig på att öppna med en gång. Han läser högt – Be-Bop-A-Lula Land.. Precis då passerar Theresé och tar av honom kuvertet och säger att det där var till mamma.

Haha.. ja det var ju inte lätt att veta då det inte stod något på det. Nå, där fick vi svaret på vem som backat ut från gården. Det var John, som är delägare eller ägare, av LP-skivs palatset, på Haga.

Sen blev det lite mystik över det hela. Theresé hade nämligen filurat på vart hon kunde köpa ett presentkort på LP skivor. Hon hade totalt förträngt denna lilla trevliga butik. Så kom hon plötsligt ihåg det, och smsar till John. Och kolla hans svar…oh my, hahaa…


Annars kan jag väl säga att dagen gick fort. Jag blev den enda som åt en julig landgång till middag, på jobbet. Den toppade allt, jättegod. Övriga folket som åt julmiddag här hemma, ville ha potatis, och det andra på en tallrik, så då fick dom göra så.

När jag gick av passet åkte jag hem, Theresé kom ut med katten Sambo så jag skjutsade hem honom. Sen kom vår Tomte…Sally. Och det blev julpapper och paket lite varstans.


Theresé hade nån typ av paket gåta. Jag fick mjölkfri grädde, en orange burk med kaffe, och en ännu större burk med mina favvosar Daim.

Åke fick en dubbel korvburk, eller…

Nähä ni, man skulle plussa ihop allt och då blev det ju en Galliano shot, med rubbet. Så det fick vi, avsluta julklapps utdelandet med.

Av Åke fick jag en absolut favorit, My Way parfymen 😍

Och Sally, wow, hon undrade vad jag önskade och jag sa ett par orangea vantar och hon fixade det.

Annika Collén ringde för att tacka Åke. Han hade utfört uppdraget med bravur och fått hennes barnbarn att återfå tron på att den riktiga Tomten, förmodligen existerar. Jag tänker på min farmor. Som satte Tomtemasken som dom hade, på sopkvasten och ställde ner i snön, för att barnen, min pappa och farbröderna skulle hålla sig i skinnet. Det funkade, det med. Ni kommer väl ihåg hur anskrämliga dom såg ut, kunde förmodligen väcka dom döda.

Hoppas eran julafton blev som ni planerat och nu önskar jag er alla en jättefin juldag. Och njuuut av dom kommande 24 timmarna

Maria Lundmark Hällsten