Spruttagningen gick som på räls. In och ut på 20 minuter. Inga konstigheter förutom en ond arm. Såpass att jag inte kunnat sova på den sidan. Känns ungefär som en träningsvärk, typ lyft med 3 kilos hantel under 10 minuter utan att ha gjort det förut.

Och det kom inte med en gång utan efter 10 timmar, ungefär. Nå, jag är nöjd och ser fram emot nästa tillfälle, och hoppas att det går lika smidigt.

Sen åkte jag till Renbergsvattnet på en mini utflykt. Och nej, ni kan vara lugna, detta var ingen random resa och träff med 20 okända personer. Utan planerad och säker tripp för möte med Annelie, och sedan fick jag träffa hennes fina familj, då vi åt middag ihop.

Ni kan vara lugna för att jag hade vägbeskrivningen med mig.

Trots detta, så passerar jag deras hus, men kör inte så långt innan jag ringer upp henne och undrar om jag kört för långt. Detta var en miss i beskrivningen, jag gjorde en feltolkning.
Annelie missade också en sak, och skrev högersida då det skulle vara vänster, men där klurade jag ut att hon hade fel.

Fick lunch med deras specialare, en biff, som får mosas ut på ett stekt bröd. Och på den läggs en ananasskiva och sedan valfritt tillbehör, typ ketchup eller nån starkare sås. Det enkla är det godaste, på riktigt. Och att dom kan laga mat i det huset, det förstår jag. Inte alla som kan göra en biff, till perfektion!

Till middag, fick vi underbart goda renbergsburgare, som jag och Annelie åkte och införskaffade på Lill Einars.

Haha, coolt place. Ingen personal, en frys i rummet, med burgare och annat. Ett swishnummer, papper och penna. Och dom har till och med en öl jour, hur cool är inte det, jämarns!

Och vilket drömställe dom har. Svårt att beskriva, ett foto kan inte, i det här fallet, visa hälften, utan man måste uppleva det.

Jag fotade i alla fall lite av den världen. Nåt djur, här och där.

Nej, Mattis morrar inte, han var så himla go, och ville helst sitta som en knähund. Lite jobbig mot dom andra hundarna, han ville nämligen ha all uppmärksamhet för sig själv.

Deras hus som ligger på bättersia, och deras spahus, nedanför.

Bägge husen med utsikt över vattnet. Här undrar jag varför jag inte knäppte en endaste bild från den vinkeln Altan har dom förstås, så jag fattar att sommaren kan man inte annat än älska på den platsen.

Huset, invändigt…wow. Dom bor verkligen på ett ställe som överträffar många andra. Här tog jag inte mer än 2 bilder, lite privacy, kan dom få ha… tänker jag, hahaa…

Kollade in orrarna som spelade ute på isen. Dom har ett rikt djurliv inpå knuten här också, precis som familjen Söderberg- Hällsten i Järlåsa. Tackar Annelie för en dag som gick alldeles för fort, jag fattar nada. Lika snabbt som ett överljudsplan flyger, så hade 8 timmar passerat.

Hemvägen hade jag 100% säker, i min skalle. Jag visste exakt hur det såg ut efter vägen. Sitter och tänker på just det, och läser skyltar lite så där, random. Susar förbi en sjö på högersida, läser Ånäset i 80 kilometer/timmen. Ånäset, upprepar jag…hm, ÅNÄSET, what the…, Jo, det var ju där jag skulle svänga, haha.

Jaja, 2 missar får jag ju vara nöjd med, jag räknade kallt med en timmes försening för att jag skulle ha hamnat i Skellefteå på gamla grusvägar. Men det gjorde jag inte. Dock var det grusigt och dammigt efter E4:an då jag inte slapp vägomläggningen.

Här kommer en liten sång om specifika bilister, haha. Jo, det finns såna, också.

Nu ska ni få höra, nåt helt annat. Min gammboss, Annika Collén, har brödförsäljning imorgon, på tunnbrödets dag, i Hissjö. Så bege er dit, ni som är sugna på tunnbröd, får se om jag tar mig en tripp dit också.

Nu får ni ha en underbar fredag, allihop. Här ska vi ut på morgonprommis inom kort.