Etikett: arbeta

Hel eller halvår, veckor eller månadsvis..

Av , , Bli först att kommentera 16

Internationella 3,14 dagen, idag. Pi dagen alltså..


Åke träffade på en granne som bor på andra gatan bredvid oss. Hon berättade för honom att hon idag, är 85,5 år, och har bott i sitt hus i 65 år.
Jag tyckte det lät roligt att hon sagt 85,5 och inte bara 85. Så jag sa att det här med åldern kanske kommer igen då man blir ordentligt till åren. Som barn kör man med halvår, men nånstans på vägen slutar man säga det.

Ja, varför ska jag säga att jag är drygt, ja lite mer än drygt, 54 år, då skulle ju alla avrunda uppåt. Vem vill det, liksom. Däremot, kan det hända att jag kommer att säga att jag nyfyllt 55, den dagen jag passerat det strecket. Och det kommer jag i så fall göra enbart för att alla ska veta att jag har lååångt kvar innan jag blir ett år äldre.

Med nyfödda räknar man först veckor, sedan månader och sist år, med månader. Egentligen, om man tänker efter… är det inte inte som, intresseklubben antecknar. Vad har åldern med nåt att göra. Förutom om man ska ha åldern inne för något speciellt 🤓

Letade efter en sprayflaska som jag tycktes ha sett nere i källaren. Hittade inte den men ett kuvert som väckte intresse.


Jojo, ska vi gissa att svärmor Elise köpt ett tryck av Lars Nyman, via Sveriges Dövas Riksförbund. Fast jag vet inte om hon någonsin haft den upp. Jag tvivlar…

Vi satt ute en kort stund igår och jag travade runt husknuten enbart för att se hur landet eller gräset, ligger. Såg ut så här.


Och 2015, för 7 år sedan, såg det ut så här…


Mja, det är då saker på gång och jag är evigt tacksam att vi inte fick den snö vi hade ifjol. Jag hade ju knappast orkat skotta allt det. Åke är ju inte riktigt arbetsför, så att säga.

Apropå arbeta så får jag justera min arbetsdag idag, med. Jag börjar 11 istället för 14, men slutar vid middagstid.

Igår fick det bli kycklingfiléer i ugn, som sedan fick bli till en kycklingsallad med senapsdressing och färgglad pasta. Enkel och god, söndagsmiddag.


Idag har jag skrivit ugnsstekt falukorv på menyn, men det är ju bra. Då vet jag precis vad jag har att göra. Hoppas på en bra måndag, för er alla!

Skeptisk som vanligt…

Av , , Bli först att kommentera 15

Har inte så mycket att berätta om. Så här ska ni få min absoluta favorit i repris. Det var dock 12 år sedan jag la ut den, så den kan vara glömd för många.
Hade ju min klipp och klisterbok i ungdomens dagar. Den där man satte in biobiljetter, urklipp från tidningar och roliga historier. Det här kåseriet som jag klippte ut från en Hemmets Journal, tidigt 80 tal, är bland det roligaste och dråpligaste jag läst.

Den kommer här i en något nerbantad version.

”Men hem kom jag, djupfryst och utmattad. Ingen öppnade på min ringning och själv hade jag ingen nyckel. Nöden har ingen lag. Förtvivlad slog jag sönder badrumsfönstret och klättrade in. Huttrande kröp jag ner i karet. Där låg jag sen i allsköns ro och njöt.

Av nån förunderlig anledning stoppade jag upp höger stortå i badkarskranen (ja ni har kanske försökt själva). Jovisst, den fastnar förstås. Och där ligger man och kränger. Den fastnar ännu mera. Det gör allt mer ont i tåeländet. Det verkar avbrutet men värker oavbrutet. Jag vågar inte rycka till, då kanske tån lossnar från foten.

Efter en timme hör jag ljud utanför. Jag ropar förskrämt: Hjääälp! Efter tionde ropet hör jag grannfruns röst: Va ä´re om? Det är jag, flåsar jag utmattad, jag ligger i badkaret och kommer inte loss. Jag har fastnat med stortån.

-Med stortån!! Säger hon. -Hämta en järnsåg och klättra in till mig..

-Till dig! Ligger du naken i badkaret? -Såklart, tror du jag tränar klädsim?

-Jag kan väl inte gå in till dig när du är naken. Vad ska folk säga?

-Klättra in, vrålar jag, dom får säga vad dom vill…

Efter en kvart ser jag grannfruns välbekanta ansikte i fönsterkarmen. Det är första gången jag ser henne i karmen. Tänker jag.

Efter tio minuter har hon skruvat in ändan och dimper ner på golvet. –Välkommen, roligt att du kunde komma, säger jag artigt och försöker dölja min lilla manlighet. Du måste såga av kranen!

Hon börjar såga. Järnfilsspånen yr. Hon är bra på att såga. Det hela är genant. Efter en halvtimme är kranen avsågad. Jag kan gå upp – med en badkarskranbit på stortån som enda klädsel.

Just när vi utträder ur badrummet i all vår glans, öppnas ytterdörren, som förresten aldrig varit låst. In strömmar hustru och barnbarn.
Blickstilla med vidöppna, förundrade ögon stirrar dom på oss. Ett ögonblick är det dödstyst. Man skulle ha kunnat höra en knappnål falla, men ingen hade någon till hands.

-Olig gej du har faffa, säger ett barnbarn och mönstrar mig. Förstenad står jag där med badkarskranstån i vädret.

Dä dä dä är inte alls som du tror, säger jag till hustrun, som inte tror sina ögon. –Jag jag fastnade i kranen, försöker jag. Och så kom grannfrun…
-Och blev kranskötare, säger hustrun. Jojo!

Ingen bryr sig om min värkande tå med fodral. Ingen tror mig. Grannfrun tar sin såg och går.

Den julaftonen glömmer jag aldrig. Under stort barnajubel klipps tån loss. Den är blå och öm (till skillnad från hustrun).

På kvällen kommer en halt, dyster tomte linkande med paket. Han har till och med foten i paket. Vid julgröten säger ett underfundigt barnbarn: -Faffa, berätta sagan om tån… slut på kåseriet

Ikväll blir det några timmars arbete, men dessförinnan ska vi plocka upp mamma och åka ut till Obbola där Nicco ska bjuda på fika. Hon fyller ju år till veckan, men då jobbar jag, så vi firar henne idag, istället. Den blivande 24 åringen.

Fixa en middag ska jag också. Apropå middag, den där jag skulle göra igår, falsk lövbiff…jisses, varför har man inte gjort den där tidigare. Så lätt, och så gott. Jag missade till och med att fota den. Jag gjorde dill och persiljesmör, en lättare sallad och serverade den till pommes. Kommer absolut att göras igen.

Letade efter en sak i källaren och ramlade över den gamla robotarmen, haha. Winstone, skeptisk som vanligt.

Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Den risken är iaf eliminerad 🤪

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag fick jobba väldigt enkelt igår. Mina kollegor var så rädd att jag skulle övergöra mitt jobb så att jag skulle riva upp nån skada och återgå till sjukskrivning. Haha, ja, fast det var väl gulligt tänkt 🥰. Det blev ju en mjukstart, så med alla uppgifter för dagen, redan gjorda, så tog vi en prommis i solen istället.

Fast jag fick övertyga assistenten som jag byter av idag, att jag faktiskt kan köra tvättmaskinen idag.
-Ja vad tror du, sa jag innan hon lämnade passet igår, att jag ska ramla ner i maskinen. Sen kom jag på, att det var inte alltför längesedan, då jag höll på fastna i den.

Hahaa… Men nä, nu är den risken eliminerad, så jag är inte rädd för det.

Kvällspasset i P4 hade frågeställning igår om tillfällen då man gjort något som inte blev som man tänkt. Hm, mja, jag skulle väl vilja påstå att det händer sånt var och varannan dag, men för att ta ett specifikt händelse, så nämnde jag fallet från pallen, på deras FB sida. Och dom undrade om dom fick ringa upp 🙈

Svor tyst och bannade mig själv, jag gillar egentligen inte att prata i radion, men, jaja, det är väl en typ av övning, det med. 12 minuter in i sändningen är jag med. Klicka på bilden så kommer ni till programmet.

Nu är Nicco stationerad i Schweiz. 50 meter från deras hotell finns en typ av slott och därifrån kan dom skåda Mont Blanc.


Här en annan bild.


Ser sagolikt ut, faktiskt. Tänk vad många platser på jorden det finns. Spännande vyer, annorlunda hus, pittoreska gator och torg, sånt man kanske missar, om man inte beger sig ut i världen. För egen del, trivs jag bäst här hemma, på riktigt. Men är glad åt alla som gillar resandet och som får tillfällen att göra det.

Dessutom är jag extra glad, över att dom kan fota och dela med sig. Då får man ju ändå se dom där vyerna. Men visst, jag vet också att kameran inte ger en själva upplevelsen, och inte alla gånger djupet, i vad ögat ser. Fast ändå…

Nu har jag tänkt mig ut på morgonpromenad, måste bara väcka hunden först. Ha en fin tisdag, allihop!

Hur hade han gjort, och hur?

Tiden går och vi med den! Hade pappa levt så hade vi nog firat hans 74 års dag idag. Skriver som jag skrev förut nån gång, säger inte grattis, han blev ju inte äldre än 66. Däremot kan jag tacka nån, för att vi fick ha honom som vår pappa. Han kommer alltid att vara saknad, och det är ofta han finns i tankarna.

Theresé Hällsten fotade

Lite som, ja, vad hade han sagt om han sett detta, mm, jag VET vad pappa hade gjort om han hade levat, det där hade pappa säkert gillat…och så vidare. Han var en man med många järn i elden, ibland, alldeles för många, men han var en jäkel på att kunna hålla många bollar i luften. Dessutom avslutade han dom projekt han höll på med. Inte alla som fixar det.

Han jobbade hela sitt liv i skogen, och rallarrosor är nåt som brukar växa på kalhyggen, så den får idag symbolisera min…vår pappa <3

Igår var det en jobbardag utan dess like. Inte på mitt arbete, utan hemmavid, jisses, vad vi höll på. Åke med slipning av möblerna, bit för bit. Jag grundade, målade, tvättade penslar, målade igen, maskerade, mera färg.

Fixade madrassen eller madrasserna till bussen och nu jäklar ligger vi på höjden. Och jag svär, lägger nån en ärta i botten där och jag känner den, så är jag en prinsessa, på riktigt 😀 24 cm hög och jag får nästan hoppa för att komma upp:

Jag städade ur dynlådan, det var ju inte så kul att upptäcka att den inte är helt vattentät. Nu hade jag köpt trädgårdspåsar på Rusta, 40 kronor för 2 stycken, och 1, passade perfekt därnere, fick in 14 sittdynor i en påse och lite plats kvar vid sidan om:

Sen lägger jag bara en vaxduksbit över allt. Påsen kan man ju sedan, enkelt bära in, om man vill förvara dom inne då man åker på semester.

Fortsatte att städa i källaren, dammsög och torkade golv därnere, samt dammtorkade, fortsatte uppe hos oss och däruppe. Städade även balkongen på övervåningen. Bar in en trasig kruka och precis innanför balkongdörren, krakelerade krukan och small i golvet. Det flög bitar tvärsöver teverumsgolvet, över hallen och in i sovrummet, jodå, när det smäller, då smäller det, och då smäller det rejält.

Fixade nät till pallkragen med jordgubbar, slog in presenter, gick långpromenad med Winstone, handlade och stekte grillkorv till middag, kolla bara…grillkorv, ehhh :O

Jag var tvungen att plocka fram paketet jag köpt på Kvantum, och det står faktisk bara Boden grillare på det. Men jag skulle ju gissa på varmkorv, eller vad tror ni. Åke trodde det var isterband då han kikade ner i stekpannan…mycket konstigt. Nå, det var inget fel på smaken fast den såg inte så aptitlig ut.

Idag tror jag att vi tar ledigt, åtminstone några timmar…eller nån timme. Idag för 7 år sedan, låg Nicco kvaletta på tävlingen i Piteå, inte illa, och även om det är en väldig massa jobb att komma sig på plats, så saknar jag tävlingarna. Man får hoppas på nästa år istället:

Även Winstone, införlivades i dragracing livet, då var han 7 månader och rätt så novis, men en tuffing ändå.

Blev en sen kväll, åtminstone innan jag somnade, men jag hann fota himlen, som lovade regn, och regn blev det idag. Eller nu på morgonen, det kan ju ändras under dagen:

Jag önskar er alla en fin måndag!

Det drog ner stämningen, men inte nu längre.

Av , , Bli först att kommentera 10

Steg upp 6 i morse, för att hinna tvätta håret, fixa Åkes middag, etc, innan värmen kommer indallrandes.

Kom in i teverummet och det känns så skitigt. Inte rummet i sig, men dyngan som är på fönstret, efter allt damm utanför, drar ner hela stämningen. Ser ni skiten på det här fönstret?

Så, fram med hink, fönsterskrapa och andra hjälpmedel, och nu kan man se ut genom det igen. I alla fall nån dag. Köksfönstret kanske jag tar imorgon bitti, innan solens strålar kommer fram dit. Tur man kan beta av saker, eftersom.

Apropå beta av, så gick jag ut igår, efter 21. Tog på mig trädgårdshandskarna, (jo jag har ett par såna bara för att undvika gröna fingrar även om det är precis vad jag skulle behöva) och gav mig på gräs i grusgången, runt fågelbadet, under stuprännan. Allt slet jag upp med mina bara händer…halvdrygt, kan jag säga. Men jag fyllde vårt gröna flak med hjul, så lite fick jag allt bort.

Man får passa på tidigt på morgonen eller senare på kvällen, om man vill jobba i överkomlig värme. Och drog nu nåt ner stämningen, så kan man ändra p ådet genom att se på nåt roligt. Varför inte den här lilla filmsnutten 😀

Ikväll, närmare bestämt 18.00, så startar en karavan av fin bilar från Gammlia. Detta har varit 2 onsdagar nu och ersätter våra gamla, Gammlia träffar och nu heter det Gammlia 2.0. Dom kör en snitslad bana runt Umeå med omnejd.


Eftersom jag jobbar varje onsdag, och jag fortfarande inte, hunnit skriva till Kungen och be honom införa jobbfria onsdagar, så kan vi inte vara med. Men nästa sväng, kanske. Så vill ni se bilar, bege er dit upp och roa er med det. Det var 300 stycken, förra onsdagen…otroligt.

Nej, lite frukost på det här, och sedan utgång med hunden. Får önska er alla en fin onsdag, och glöm inte medhavd vattenflaska vid längre utfärder.

Strömförande…

Av , , 2 kommentarer 16

Mammas särbo, Bosse, är ju elektriker, så även, Niccos Adam. Så dök denna lilla roliga sak upp på FB, och kan man annat än skratta, barn, dom kan, dom 😀
Nu skriver jag ut den och ska ge den till Bosse, så kan han hänga upp den på kylskåpet 😀

16299212_10154921911099362_1880229633358674314_nMen visst ligger det en viss sanning i dessa ord, det man är van att göra, och har lärt sig från början är ju inget man tycker är svårt. Fast en som aldrig gjort det förut, kan vara lätt avis, på dennes kunskaper, och tänka att dom måtte ha kämpat hårt, för att komma sig dit.

Å andra sidan, många har nog kämpat hårt också, vi lär oss på olika sätt, en har lättare än andra, att ta till sig dom skrivna orden, andra lär sig bäst by doing (som jag). Andra grejer sitter i ryggraden och det har du lärt dig som liten, medan andra fått annat med sig hemifrån, som kanske inte är relevant i just deras arbete.

Ett är väl säkert, utan intresset för just det där du vill hålla på med, så lär man sig knappast nåt, då går det in, ena vägen och ut, den andra. Tror det var jag och Tina som pratade om elever och hur man var i skolan.

Hon gissade rätt på mig, jag gick mina egna vägar, ingen skulle minsann sätta mig på plats. Kommer ihåg historia, geografi och sånt där tjafs. Jag var totalt ointresserad, kunde för mitt liv, inte begripa, varför just jag, skulle slösa bort min tid på något som jag aldrig i hela livet, skulle arbeta med.

Och som jag visste, enbart skulle läsas in, göras prov på, och sedan skulle det vara borta och glömt, för min del. Så, istället för det dom höll på med, så gjorde jag en uppsats om hur man deklarerar. Och jag gjorde det med bravur, dock utan betygsättning eftersom det inte ingick i läroplanen…ojoj. Kommer ihåg känslan över att jag tyckte jag var så duktig, och vilket jobb jag la ner  det där 😀 Min lärare i SO, var stolt, men ändå med en viss uppgivenhet, hahaa…ja, jag förstår honom. Fast det var aldrig lönt att försöka resonera med en tjurskalle 😀

16299310_10154938021436585_9166401567020736234_nOch jag förstår alla andra som håller på med det lärande yrket, som måste vara otacksamt många gånger. Elever som inte vill, som mopsar sig och som förmodligen inte ens begriper, att ni är där, för deras skull, och ingen annans.

Jaja, nu är det i alla fall fredag, jag mår gott, och hoppas att även ni gör det.

16422953_10154938021701585_4637953790741188761_o

Så var det gjort

Av , , Bli först att kommentera 13

Sent omsider var Camaron lastad:

12140836_10153659816156585_8299761134820864994_n

Och vi anlände till Norum där det ska vinterförvaras, både buss och bil:

006 008 010 011

Allt tar sån tid, alla små saker som ska in i huset, täcken ner i källaren, torrvaror in i skafferiet (precis som om man inte hade tillräckligt fullt därinne sedan tidigare) och nu var det dessutom bara Åke som fick arbeta, jag fick titta på. Nå, jag hjälpte till att knyta fast presenningarna, så gott det gick, dom som ska ligga över busstaket.

Men nu är det gjort, och det kommer att se tomt ut på vår gård, i åtminstone ett halvår, och sen är allt tillbaka till det ”normala” igen.

Vilka fina dagar vi haft, kallt på natten men då behöver man förhoppningsvis inte vistas ute. Idag får vi se om det blir en vac pump till mig, verkar inte som om det är alltför vanligt, men jag hoppas ju att dom vet vad dom gör. Det ska vara spännande, alltjämt!

Nu ska jag iväg på ett litet uppdrag, ha det så gott allihop och må solen skina på era huvuden.

Där får man nog tänka om

Av , , 2 kommentarer 13

 

Marian…nä, Tina, (Ooops där höll jag på avslöja ett alias) hämtade upp mig igår förmiddag, vi hade planerat in en liten utflykt till Holmsund. Där avverkade vi Holmsunds blommor, där det fanns betydligt mer saker än enbart blommor, små saker och annat smått och gott.
Sedan gjorde vi en lov inne på konsum, fortsatte till en second hand affär och avslutade med en lååång fika på Nisses. Nej, vi gjorde en sak till, var in på garnaffären, också, inte för att någon av oss håller på med sånt, men bara för att.
Fick ett mejl från släktforskande Theresé, och hon har tagit sig så långt bak som till 1600-talet, och anser att vi kan kalla oss för ursvenskar då spridningen inte varit så lång, alla släktingar är från Arjeplog i norr till Hallen i söder. (Vilket inte är så långt söderut) Åsele i väst och Obbola i öst.
Där ser man vad några svart/vita foton kan ställa till med… ja ett intresse av att släktforska måste nog också finnas med, annars orkar man nog inte hålla på och söka.
Det hände något igår som gjorde att vi började fundera över liv och död, och hur lite man vet. Vissa som dör där dom sitter eller som väljer att lämna oss då dom sover, vilken skön död, för dom, värre för alla som finns kvar.
Ponera att man fick veta att man hade 1 dygn kvar att leva…vad gjorde man då? Förmodligen ingenting, man skulle ju vara i chock, hur skulle man kunna glädjas åt att få göra nåt man alltid velat, men sedan veta att efter det är det kört.
Man skulle heller inte njuta av sin sista måltid, eller kunna slappna av och bara chilla, jag gissar att allt skulle vara kaos. Man brukar ju så vackert säga att man ska leva varje dag som om den vore den sista, men hallå, skulle någon överhuvudtaget i så fall arbeta???
Inte skulle då jag vilja tillbringa min sista dag på jobbet. Nä, där får man nog tänka över budskapet i den meningen.
Så, det var fredagens lilla fundering, önskar er alla en bra dag!