Etikett: armen

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde…

Av , , Bli först att kommentera 15

Från plus tio till minus fem, på en dag, eller kanske ett dygn, det är som aprilväder. Fast det ser ju ut att kunna bli soligt idag och då tror jag att vi kommer upp på plus sidan, härligt, trots att det är lite galet också, jag menar, vi är i mitten på februari…februari 1999, var det -33 grader, nån dag där, mitt på hållet. Det kommer jag minsann ihåg, för då skulle Theresé till vårdcentralen, och jag ville helst inte gå ut med Nicco, i den kylan. Hurven!!!

-Gå försiktigt! Var dom sista orden jag hörde då jag stängde dörren efter mitt arbetspass igår. Och jag klarade mig nästan, men bara nästan, ohalkad,ända ut till garaget. Men då hade jag ett litet ärende till soprummet, och ja, det var asfalt utanför dörren. Det är ohalkigt!

Jag öppnar dörren, lampan därinne har en fördröjning så dom första 2 stegen tar jag i kolande mörker. Och där, mina vänner, på golvet, precis där man sätter ner fötterna, är det en osandad halkbana med lite vatten på, så gissa vem som gjorde världens vurpa?

img_4246Här hittade jag den

Sen vet i tusan hur jag klarade av att få en liten bula på vänster sida av knäet, och på den högra sidan, ett blåmärke som är typ, 6cm i diameter…ehh, det måste ha varit en vurpa med tvist. Inte nog med detta. Hur eller kanske varför, måste man ta stöten, med det ben som är ”friskt”, varför inte ta det sämre benet som redan är åt skogen, tänker jag. Och inte blev det bättre i min onda arm…nejdå!

Jag mejlade i alla fall kvartersvärden, igår kväll, för tänk, hemska tanke, om nästa människa som kliver in där, inte faller lika mjukt som jag ändå, kanske gjorde, ojoj, det kan gå illa. Så där ja, då tycker jag nu att jag halkat färdigt för det här året. Jag lyckades ju även med det konststycket i lördags, då vi gick över till Lundalogén.

Glasögonen flög iväg och Winstone var uppe i ansiktet på mig innan jag landat, och undrade förstås vad jag höll på med för rolig lek.

Vet dock inte vad jag ska skylla på, det var då inte halka då, fast något knöligt underlag, så, ja, ett feltramp. Men med mjukare underlag än ett betonggolv 😀

e411103277230c474fbb249cd8548be6Bilden finns på pinterrest.com

Jaja, det kunde ju ha varit värre, faktiskt. Idag ska jag till sjukgymnasten, undrar just vad han kan visa mig för övningar, ner på knä, tar jag mig inte, hahaa…inte med det blåmärket och onda knäet, inte kan jag heller använda det andra benet, som man ska, ja, som sagt, vi får väl se vad han kan hitta på.

Jag fick mig då en överraskning då jag kom hem igår, kaffet var kokat och på bordet stod ett litet konstverk:

16711795_10154973169496585_1991691602288733554_nNicco hade fixat och trixat med marängbotten, tårtbotten, lemoncurd och annat gott, inte alls dumt 😀

Hoppas på en fin dag, för er alla!
16797882_10154973170566585_2629966403065521445_o

Han har många egenskaper, en del bättre än andra

Av , , Bli först att kommentera 12

Winstone är en kille med många egenskaper, en del bättre än andra. Han använder sina klor, som vi använder våra fingrar. Gansk otroligt, sen vet inte jag, alla hundar kanske gör så, inget jag tänkt på, i alla fall.

I förrgår sitter Nicco här på soffan, just innan hon ska iväg på ”jobbet”. I ena handen håller hon en kaffekopp och i den andra, en liten blåbärs muffins. Winstone dyker in i bilden, sätter sina framtassar på hennes ben och lägger all sin koncentration, på hennes muffins. Han försöker hypnotisera den.

Slutet på muffinsen, närmar sig, det är en liten bit kvar och då, greppar han plötsligt tag i hennes arm, sätter in klorna och drar hela armen mot sig, Nicco kämpar för att hålla kaffekoppen upprätt, och TJOPP, så hade han slukat den sista biten…haha, jaja, bortskämd hund, som vet hur han ska göra för att få som han vill.

2015-11-25 17.54.12 2016-07-21 18.58.11På sju dagar har detta hänt, 2/9:

2016-09-02 06.53.14Och dagens datum, 9/9:

2016-09-09 08.41.04Lena Franck, smsade en bild för 2 dagar sedan, hon har också planterat ”popcorn”, men förmodligen i början på sommaren, dom var jättestora 😀

Helena skickade en bild på deras tomater, röda och ätbara, kul att det funkar, sånt där som man inte riktigt trodde på. Hon fick ju två av mina tomatplantor, mina står nu i matrums fönstret, och den har fått tomater, men det lär ju dröja innan dom mognat såpass att man kan käka dom. Jag gjorde den där näringen åt plantan, mixade kaffesump, äggskal och bananskal, det luktar ingenting, fantastiskt,  och det kan ju vara den som nu gjort att plantan blommar, lite överallt.

Kerstin och Jan B kom förbi igår och skulle se om stubben verkligen var borta. Dom kom lagom till kaffet och satt och pratade bort en stund i det fina höstvädret, riktigt varmt och skönt, var det. Jag fick lite tips om rabatten på kortsidan av huset.

Jag vill plocka bort alltihop och eventuellt bara sätta ner 5-6 små buskar där, sedan kan man plantera några blommor mellan buskarna, borde ju vara lättskött och överskådligt. Som det ser ut nu är det som värsta regnskogen, man ser inte blommorna för alla blommor, växter och ogräs.

2016-09-04 15.17.44Hoppas på en fin fredag, för er allihop!

Vi bedrog oss…

Av , , Bli först att kommentera 13

 

Börjar med att lägga ut en länk där det finns en tävling som man kan vinna en kalender i, man ska gissa vad det är för fågel: http://alafoto.se/blogg/?p=20357
Vi for ut en liten sväng igår, på den där utförsäljningsmarknaden dom har på Coop, och vi gick inte tomhänta hem. Där fanns ju en sån där STOR, brevlåda, som jag snackat om att vi skulle köpa, mest för dom stunder vi är borta på sommaren, för då ryms det ju en hel del i den… tänkte jag.
Syftet med en sån stor brevlåda borde väl ändå vara att allt ska få plats, eller hur? Men ack vad ni då bedrar er, lådan invändigt är lika liten som en ”vanlig” brevlåda, men Åke ska göra en specialare så den blir som vi vill ha den.
Den låda vi använder idag, är nyckeln borta till så jag får köra ner hela armen för att fiska upp posten, och det går väl an, men roligt var det då jag beställt en bok och några andra saker som brevbäraren fått ner i lådan men det gick baske mig inte att dra upp samma väg.
Men man blir ju aldrig rådlös, jag öppnade paketet inne i lådan och tog upp sak för sak, men det såg förmodligen korkat ut 🙂 Värre blir det då med den nya lådan, om man tappar bort nyckeln vill säga, för där får du inte ner någon arm i lådan, och eftersom posten dessutom ska längst ner i botten så lär inga armar räcka dit heller, sååå… Men den var billig, jodå.
Annars vart det inte gjort så mycket igår, Åke var ut i omgångar och skottade, men det ligger lik förbenat snö därute. Skönt att veta i alla fall, att vi inte är ensamma i eländet. Kul också att se hur dom prioriterar att få parkera utanför Lottas, istället för att bilar ska få köra på vägen. Vi kom där igår och för att passera dom parkerade bilarna var man tvungen att köra på cykelbanan… jätteklokt!!!
Idag har jag inget speciellt planerat, ett besök på apoteket som jag vet, och imorgon har jag tänkt mig att börja jobba igen. Ingen skillnad i händer och fingrar, så vad gör man, man kan ju inte gå här och tro att något ska bli eljest. Vi har i alla fall fått lite hjälpmedel på jobbet och det är ju bra.
Sen väntar jag på provsvar från läkaren, han lovade ju att ringa så vi får se om han gör det då, nu under veckan. Och på onsdag ska jag till sjukgymnasten. Önskar er alla en fin måndag!
Maria Lundmark Hällsten