Åkes faster Sonja (gift med Åkes farbror Helge Jean Ragnar, en gång i tiden), gick bort för ett tag sedan och igår var det begravnings ceremoni. Minnesstunden hölls sedan ute på Brännlands Wärdshus. Lite motsägelsefullt blir det såna här gånger. Det är tråkigt att ses under såna omständigheter samtidigt som det är trevligt att träffas och prata både minnen och nutid.

Minnen som är så viktiga, men som inte nödvändigtvis behöver vara saker. Utan det är vad du bär med dig. Sen kan man omöjligtvis minnas allt, men på såna här minnesstunder delas ju även det. Man får höra saker man inte hört förut. Och man ondgör sig själv, för att man inte var en bättre lyssnare då man hade personen på plats. Man tror sig ha tid att kunna ta det vid ett senare tillfälle. Fast… å andra sidan kanske det inte heller är menat att vi ska veta allt. Om vi gjorde det fanns det aldrig något att prata om heller.

Jag är glad att jag började blogga i alla fall. Även mitt minne kan svikta fast jag ofta får frågan om hur, jag kan komma ihåg så mycket från förr, ni vet, då man var nalta yngre. Det handlar väl kanske om hur vi är skapta däruppe och på vilket sätt man minns. Ibland eller ok, rätt ofta, kan man fundera av vilken anledning man kommer ihåg såna där knäppa saker som man absolut inte har nån användning av, what so ever.

NRJ Morgon la ut en förfrågan för några dagar sedan

Jag funderade en nanosekund och visst har man såna knäppa grejer i minnesbanken. Till exempel siffrorna 844554, vilket blir slutsumman av 6 telefonnummer som användes mer eller mindre frekvent 1987. Jösses, och det behöver man komma ihåg idag Nopp, men det sitter där lik förbenat.

Det är faktiskt, lika intetsägandes som att spara den där trasiga nyckelringen, som kommit på tal under senaste tiden. Jo, jag har pratat om minnen med vänner och bekanta också, på senaste tiden.

En så kallad monchhichi. Monchhichi är en kombination av docka och gosedjur i form av en liten apa. Skapades 1974 av japanen Koichi Sekiguchi, som var ägare till firman Sekiguchi Co. Ltd. Sekiguchi baserade den på två av sina tidigare skapelser, ett kramdjur i form av en apa (Kuta Kuta) samt en modedocka som sög på tummen (GeGe).

Jag vet inte varför den varit så viktig att spara så vet ni vad, nu ryker den, då den kommer fram i ljuset.

Nu kommer något halvsjukt, apropå minnen. Jag sitter och funderar på hur jag ska avrunda detta. Går in på FB för att kolla minnen från denna dag, fast ett annat år. Kolla vad jag gjorde för 1 år sedan

Jag går vidare och kollar vad jag skrev om, haha… Vi var i Järlåsa och hade anlänt en dag innan vi faktiskt tänkt. Och där, mina vänner, gör jag precis som jag gjorde nyss. Klickar in mig på minnen på fejjan och därifrån kom den där bilden upp. Fotad 23 augusti 2022, då på väg hem från Järlåsa. Jösses vad påpassligt, må jag säga. Dessutom texten på dekalen, alltså, är det nån som försöker tala om nåt för mig, eller vad?

Nä, mina vänner nu får det vara bra för idag. Ska fixa frukost och en lunchlåda. Jobbar idag och fortsätter helgen i samma anda. På tisdag åker vi ner den sedvanliga svängen till Järlåsa. Ett bra avslut på sommaren, tänker jag. Ha det gott, allihop!