Etikett: Assar

Minnen som finns lagrade i bilder och ljud

Av , , 2 kommentarer 19

Nä, det var ingen som gissade vad jag hämtade hos Bo-Lage igår. Vilken tur, då behöver jag inte bjuda nån, på den 😁

Kommer ni ihåg Råstoff med salted caramel.. en underbart god likör.


Nu finns den, med lakrits smak. Givetvis inget för er som inte gillar lakrits, men det gör jag, ibland. Får nog prova den ikväll, efter avslutat jobbpass.


När jag letade efter teckningarna igår, hittade jag en pärm från förr. Jösses, lite skolpapper och gamla klassfoton. Bland annat ett från förskola, eller lekis, som vi sa, på den tiden. När jag ser min uppsyn, jag såg btw likadan ut som på den här bilden, haha. Fast nä, jag log faktiskt på skolbilden. Här är det riggat, haha.


Så tänker jag först, Tjorven, och sedan tjurskalle, Så kom jag ihåg att jag hade med mig 1 krona till lekis. Då vi skulle hem, visade jag upp kronan för nån, jag tappar den och den rullar in under is som samlat sig under hängrännan.

Jag fick inte fram den utan det blev värsta projektet. Till slut gick jag och hämtade fröken som sedan hjälpte mig att hacka fram den. Och här VET jag, hade hon inte hjälpt mig, hade jag stått kvar där tills jag klöst fram den med bara händerna. Även om det hade tagit hela dagen.

Då är man väl som en tjurskalle, va. Så kom jag att tänka på min morbror Assar, han som gjorde lumpen med min Åke.


Kommer så väl ihåg en gång, när jag var hos mormor, och Assar var där. Han skulle lyfta upp mig och jag ville icket det. Jag gjorde mig så olyftbar jag bara kunde och han lyckades inte hålla fast mig. Haha, han berättade detta för mig senare i livet, och han hade inte kunnat förstå hur ett barn kunde göra sig så omöjlig att lyfta upp. Jag hade sträckt upp armarna i luften och böjt mig bakåt som en ostkrok. Och där halkade man ur hans grepp.

Lite roligt då jag tänker på det för visst har jag sett andra barn, göra exakt samma sak. Hur vet man att det är så man gör?

Älskade by the way, min morbror, han var mer som en storebror. Ställde alltid upp och gjorde ingen skillnad på folk och folk. Det var nån man såg upp till. Tyvärr blev han inte äldre än 27 år, fruktansvärt tragiskt, men sant.

Tror inte jag är lika tjurskallig idag. Nää, jag tror jag väljer mina strider men visst, handlar det om en sak som betyder mycket, då kommer det beryktade pannbenet fram. Sen beror det på vem man frågar också.


Tänk vad en bild kan få en att minnas. Sen kan man alltid fundera över VARFÖR, detta minne ens sparas i hjärnan Hur kan jag komma ihåg känslan, atmosfären runt omkring, till och med att vissa saker bara kunde rinna av mig, likt vatten på en gås. Konstigt!

Samma sak är det definitivt med musik. Som kan framkalla så många olika känslor, till stor del, beroende på vom man gjorde något speciellt då man lyssnade på just den låten. Ibland förknippar man även musik eller bilder till olika lukter, Ganska fantastiskt ändå!

Ni får ha en fin fredag, allihop!

Boss, bossigare, bossigast!

Nicco skickade in en jobbansökan för ett bra tag sedan, så där lämpligt att man snudd på, glömt bort att man gjort det. Sedan blev hon uppringd då vi var till mamma förra veckan, och blev kallad till intervju.

Och igår, fick hon då veta att hon fått jobbet, wohoo!!! Bra jobbat, Nicco. Och i och med det så har vi nu, 2 döttrar på GE Health Care, dock med lite spridning, Theresé är ju nere i Uppsala, we are taking over…haha…

42843232_10156616726236585_6138778004345585664_n

923080_10151372247972060_2072998078_nLikadant var det då jag en gång i tiden satt på kontoret på Bilspedition, tillsammans med min morbror Assar. Och efter ett tag blev även min kusin Robin, anställd där. Folk började bli misstänksamma, Hällstenarna var på frammarsch… 😀

2015-11-19 19.28.41Då jag fick det jobb jag har idag, och som jag haft i 8½ år, så blev jag uppringd av en man som började prata om stället jag skulle till, hur det såg ut, vad man skulle göra och så vidare. Jag var totalt bortkollrad, visste inte vad han pratade om, men sa ingenting, utan gjorde upp om ett besök, och jag fick jobbet på studs.

Sedan kom vi väl fram till att han sållat i ansökningar som gått via ett assistansbolag, så att jag var bortkollrad, var inte så konstigt, jag hade inte sökt det specifika jobbet, utan bara gjort en intresseanmälan till bolaget.

Nå, det gick ju bra ändå, fast man hade ju kunnat falla på att man upplevts som förvirrad och tänk om man kläckt ur sig att jag, minsann, inte har sökt den här tjänsten i alla fall. Oopps!

Blev ju bjuden på en räkmacka på Ullas igår, tack för den, Annika gammboss. Lika trevligt som alltid, att få träffas och prata om livet, vart vi är idag och vart vi är på väg, planer och drömmar som ska uppfyllas, och en och annan uppfinning som skulle kunna utvecklas till nåt fantastiskt.

Och apropå jobb, chefer och anställningar:

51727815_2618072158219872_7863475843505324032_nHahaa…

Önskar er alla en fin lördag!

4c7b30bc549204988d496e468e5c23bd

I drömmar faller det sig rätt naturligt

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag var till mamma i fredags, och det blev prat om pappa, hon hade haft en dröm där han var med, och hennes lillebror Assar. Ingen av dom finns i livet längre och hon tyckte det var så konstigt. Hon hade sagt till pappa att du finns ju inte längre…du försvann. Jamen nu är jag ju här, hade han svarat.

Att Assar var med i drömmen reflekterade hon aldrig över, som något konstigt, men drömmar är på det viset, i dom flesta fall, omöjliga att förstå, i vaket tillstånd, men då man drömmer det, så faller allt sig, rätt så naturligt.

Jag frågade i alla fall hur hon idag, ser på Assar. Hon förstod inte riktigt frågan, men för mig, sa jag, så är han ju fortfarande äldre, än vad jag är, i mitt huvud ser han ut som han gjorde då, men det gör ju att jag i så fall inte ser mig själv, äldre än 18, för det var precis i den åldern jag var, då han gick bort.

Själv var han då 27 år, och jag är idag, 20 år äldre än vad han blev…men inte i min hjärna. Jag undrar vad det beror på? För samtidigt ser jag inte på honom som en med grått hår eller andra ålderstecken, hm…konstigt!

Och förmodligen kommer aldrig min pappa att ändra sitt utseende för mig, han är och förblir som han såg ut för 2 år sedan, den dagen, och om jag passerar 66 års ålder, så kommer ju min pappa alltid att vara äldre än mig, ändå, det går ju inte annars 😀

Vi firade fars dag igår, Åke fick tårta, och den serverades i just rätt tid så vi fick bjuda in 2 personer till, som ringde på dörren. Sedan åkte vi ut till gravarna och tände ljus, avslutade kvällen med en sen middag på Taormina, en Tournedos med bea och pommes, inte att förakta, och det är Åke vi får tacka för den, han betalade, dagen till trots, tack min käre make, det är kärlek det 😀

Kollade i bladet vi fått från Granngården och mina ögon stannade vid denna bild, och framför allt text:

024

Hahaa….jaja, för mig, då jag läser texten, så menar dom att man aldrig är i sittande ställning om man går ut i stallet, utan man ligger ner, men har man denna kjol, kan man ta sig upp i sittande ställning. Ja, jag vet vad dom menar, även om det tog 2 sekunder, att man kan lätt sitta upp på hästen, eftersom man kan spänna fast kjolen, fast så tänkte jag inte då jag läste den 😀

Ha en fin måndag, allihop!

030

Vardagliga inköp på systembolaget

 

Nicco sa igår kväll att hon aldrig sett mig så brun förut, och talade om att hon fått lära sig i skolan att man om man solar mycket, till slut manipulera sina celler och man blir mörkhyad (typ), så det var himla dumt att jag inte var så här brun då jag fick henne, för då skulle även hon ha varit brun, hm…
Nu vet jag att vi i vår släkt, har haft en aningens mörkare hudton, men det har man ju sagt att det mest varit för att dom vistats ute mycket och blivit väderbitna. Jag kom så väl ihåg min morbror Assar, en lång, väldigt mörk kille, och då jag var liten trodde jag att han var utländsk, från Italien, hahaa… fast det var han nu inte.
Sedan trodde jag nog allt att han var Elvis Presleys okända bror också, då jag tyckte dom liknade varandra, men nä, det stämde inte heller 🙂 Nicco tyckte att jag var ute och svävade, då jag berättade detta för henne igår. Jaha, och en Italienare hade vad att göra med Elvis??? Jaja, det undrar jag med… idag.
Jag hade en jobbarkompis på lunch igår, vi satt ute i det varma vädret och surrade bort ett par timmar, det var trevligt, det är ju så sällan man hinner prata med varandra på jobbet, man lär inte riktigt känna varann så där jättebra.
Sedan skjutsade jag ner mamma på stan och bjöd hem henne på middag, efter det. Vi satt ute till halvnio på kvällen, inte illa, och Winstone trivs så bra härute där det rör sig hela tiden.
Camilla, en granne, passerade och bar på en systemkasse, Åke kunde inte låta bli att säga att han minsann visste vart hon varit, nu var det ju inte sprit i påsen utan kläder, så det stämde inte riktigt.
Och då kom jag osökt ihåg, och detta har jag skrivit förut (men det kan ju finnas dom som missat det 🙂 ), då jag höll på ta datorkörkortet nere på Järnvägstorget, i ett hus där. Jag promenerade dit och hem, varje dag. Med mig hade jag min lilla kaffetermos… i en systempåse, eftersom dom har en sån där lagom storlek.
Inte hade jag en tanke på vad jag gick och bar på, förrän Sivert, min storebror, en dag sa att han sett mig på Ridvägen. –Du hade varit på systembolaget, sa han. Ehhh, nä… det kunde jag då inte påminna mig om. Jo sa han, du bar ju på en systemkasse.
Hahaa…nä sa jag, det var min kaffetermos. Men med det sagt och vad han hade trott, så undrade jag givetvis vad alla våra grannar tänkte, då jag kom hem från stan, vareviga dag, bärandes på en påse från Bolaget, innehållandes en flaska som skulle ha kunnat vara en kvarting… då slutade jag använda den påsen och tog en annan sort 🙂
Önskar er alla en fin dag!

Mindre begåvat, uttalande…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Skummade över texten som stod på VK nu idag, om politikerna som censurerar konstverket, som står i den nya tunneln, med Citatet ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det” som ingår i Sara Lidman-konstverket Lev!
Någon pappa, hade kommenterat artikeln och skrivit att han förmodligen är ”begåvningshandikappad” som Hans Lindberg (S), uttryckt sig, att det var dom som var just begåvningshandikappade som förmodligen skulle tro att det är tillåtet att måla därnere. Eftersom han själv, pappan alltså, trodde att det kanske var meningen att allmänheten skulle få göra just det. Det var nog ett mindre, begåvat uttalande, av Hans Lindberg, om ni frågar mig.
Mja, jag ska villigt erkänna att jag troligtvis skulle ha tänkt samma tanke, att det var som en uppmaning att måla någonting där, men jag skulle aldrig idas göra det själv. Så jag får väl också hamna där då, under kategorin, ”begåvningshandikappade”, jodå. Men sen tror jag också, som många andra kommenterat, att det inte är dom som har ett handikapp, som i första hand är dom som faktiskt klottrar eller målar på väggarna, och det tror inte jag heller (ännu ett bevis för att jag är obegåvad då, eftersom jag just skrev att jag inte skulle skriva eller måla nåt). Jojo!!!
Sedan såg jag en annons då jag surfade förbi på någon sida, kommer inte ihåg vart eller vilken, men där stod det i alla fall, och jag citerar: Få platt mage till jul! Aha, menar dom allvar… är det möjligt… och julen som bara är fem veckor bort, ja jädrar, då måste jag nog leta rätt på den annonsen igen, det låter ju otroligt, eller hur.
Har dom inte gjort en liten liten miss där, i annonstexten, eller kan vem som helst i hela världen få till en platt mage till jul, utan att lägga sig i en press av något slag. Skulle inte tro det, är det inte vettigare att säga att alla som redan är något så när, normalviktiga, kan bli ännu mer normal och lite plattare på fem veckor… det är då lite mer närmare sanningen än det första alternativet.
Jag är inte bättre i ryggen, ibland känns det ok… jag påtar på, tror att det är bättre och sen tji fick jag, då det känns som om dom inre organen håller på gå sönder. Fy, men det är ju bra att jag har en tid i alla fall, hos sjukgymnasten, så får hon se om hon kan hitta något fel på mig eller om det rent ut sagt, kanske har blivit bra innan dess.
Jag var på Ohlsson tyger igår och shoppade lös på ett nytt tyg som nu får täcka hålet i köket, under arbetsbänken, kolla in, coolt va?
Sen var jag och mamma på Coop, åkte hem hit och käkade lunch, sedan åkte vi ut på Röbäck och tände ett ljus på min morbror Assars grav, han blev 27 år. Vad fint det är därute… jag och Åke har bara varit där en gång tidigare, men det kommer jag knappt ihåg.
Ikväll kommer Jan A, Jan B…. inte Jan E, hit med sina respektive, Kerstin och Ingegerd, dom ska kolla in barhyllan, hehee… får se om dom bara kollar in den eller om provsmakning blir ett måste. Önskar er alla en fin lördag!

Avigt or what

 

Igår skulle jag ha en absolut Maria dag, ingen Nicco att få upp ur sängen eller fixa frukost/lunch till, ingen affär att känna sig nödbedd att åka till, ingen tvätt och ingen städning. Absolut en dag att göra precis vad jag ville på…trodde jag ja.
 
Kvart över åtta ringde min svärfar, han skulle åka upp på akuten, han mådde inte bra, men innan dess skulle han åka på kvantum och handla. Ehhh, ok, men då skjutsar jag upp dig på akuten och åker och handlar, sa jag, och så fick det bli.
 
När jag kom tillbaka så tyckte jag att det var lika bra och åka och städa hos honom, jag hade lovat det vid ett svagt tillfälle tidigare och nu kunde det ju vara lika bra som någon annan dag. Blev färdig där halv elva och hann inte mer än kolla brevlådan så ringde min mobil. Det var Annika ”the boss”, hon tyckte det var dags att komma och skriva under nå papper, jag sitter ju som suppleant i styrelsen för hennes företag och det innebär en del åtagande, inte tunga saker men ändock.
 
Åkte hem med kattsanden jag passade på att köpa när jag handlade till Nicke och lite annat, sen drog jag iväg till Marieberg. Hon bjöd på lunch och sedan kom jag hem strax efter 12. Hela förmiddagen var som bortblåst. Jag som hade tänkt ta mig en pysslardag, egentligen.
 
För två år sedan så satt jag och Nicco och trädde armband och fotlänkar, som man bara knyter fast. Sedan sålde vi dom för en sisådär 25-30 kronor. Tror att vi drog in nån 500 lapp, inte så pjåkigt, faktiskt.
 
Nu gjorde jag två stycken igår kväll istället, framför tv:n. Så jag fick då göra en sak som jag hade velat göra under dagen.
 
Jag skulle också hämta upp Åke efter Vännäsvägen när han slutat jobba, för vidare färd till returcentrum, där vi skulle köpa en divan till Nicco, det bidde ingen divan, den var såld…var det nå typiskt då.
 
Nå dagen kom och gick, vare sig man ville eller inte och så himla tokig blev den väl ändå inte, fast Åke ställde sig lite frågande till det imorse…ty
 
När jag skulle sätta på mig mina byxor nu på morgonen så hittade jag inte knappen, så jag stod här i tv rummet och fipplade med det då Åke till slut frågade varför jag skulle ha på mig byxorna avig. Hm, han undrade om det hade varit fest igår, eller?
 
Nå, och givetvis, så poppade en annan händelse upp i skallen med tanke på aviga saker. Min kära mormor, Sadura, som tyvärr inte finns med oss längre, hade så tunt hår att hon föredrog att ha peruk. Hon bodde på den tiden uppe i Malå, Lainjaur/Udden, och när det var dags för matinköp så var det buss in till samhället som gällde. Min morbror Assar, var hemma, Assar som förövrigt var en gammal lumpar kompis till Åke, kan ni tänka.
 
Ja, han skulle i alla fall följa med in till Malå och det var lite små bråttom då dom skulle iväg, dom hade en halv kilometer ner till storvägen också. Dom gjorde sig en halvdag nere på samhället med diverse butiks besök och sedan vände färden av hemåt igen. När mormor sedan kommer in på toaletten och får se sig själv i spegeln så får hon en smärre chock, hon har nämligen satt på sig peruken avig, så nätet som egentligen sitter på insidan, sitter uppe på skallen och små lockar sticker fram under kanten.
 
Assar får givetvis en liten utskällning, varför har han inte talat om för henne att peruk satt fel, nu hade hon ju skämt ut sig för alla nere i Malå. Vaddå sa han, och såg helt oförstående ut, han hade trott att hon köpt sig en ny mössa. Hahahaha…ja, det där hade man också önskat att man hade fått se.
 
Mormor utan peruk fick jag se strax innan hon gick bort och jag kan än idag inte begripa varför hon ens iddes ha peruk, hon var jättefin i sitt gråa snaggade hår, hon såg ut som en cooling, utan den. Men men, det var hennes val.
 
Nu är det strax dags för frukost och sedan packar vi oss iväg till Maltträsk, ni får ha en toppen lördag, det ska vi ha.
Maria Lundmark Hällsten