En väldigt nära vän till mig, delade ett inlägg på FB, och la till egen text till det inlägget. Jag vet detta, som hon skriver, dels för att vi hållit ihop, till och från under livet. Och sedan för att vi tillbringat timmar, med att prata, fundera, spekulerat och försökt komma fram till svar på frågor, som förmodligen kommer att förbli obesvarade.

Även fast jag hört det här förut, så blev det en annan upplevelse att läsa det som text. Det slog mig bara, där jag satt i soffan och läste. Vikten, att tala klarspråk med barn, är så superviktig, fel ord vid fel tillfälle och du kan förstöra eller märka ett barn, för livet.

Sedan behöver inte barn, veta allt. Vi som vuxna, måste sålla vad barn kan och bör få veta, och vad dom absolut kan vara utan. Barn överlag, tar saker bokstavligt talat, och det kan verkligen ställa till det. Och då kan det handla om förväntningar, ja jag ska få det där slottet då mamma har tillräckligt med pengar. Fast från mammans sida, var det ett sätt att tala om hur mycket barnet betyder för henne. Ett slott kan ju också vara hela världen. Vi älskar ju våra barn till månen och tillbaka, väldigt populärt uttryck, men förstår ett barn vad vi menar.

När ni läser texten så förstår ni vad jag tänker. Jag lägger givetvis ut detta med min väninnas tillåtelse. Jag tycker det är såpass viktigt från olika aspekter. Dels vad vi gör med våra barn, men också, vad barn blivit utsatta för, men som kanske inte alltid syns på utsidan. Därför ska vi alltid bemöta andra med respekt, vi vet inte vad dom gått igenom. Inte resan genom livet fram till idag, inte heller vad som hände den morgonen du säger fel sak, vid fel tillfälle, bara för att du kunde.

Här citerar jag texten:

”Ja, tyvärr så är jag en av dem. Bytte hem 5 gånger mellan 3 och 6,5 år. Det fanns ingen förvarning. När jag gick och lade mig den december kvällen 1974, 6,5 år så var det med ett leende på läpparna och spänd förväntan. Dagen efter skulle jag uppträda i kyrkan som ängel och sjunga solo.

Min dåvarande fostermor kom in och drog upp mig ur sängen. Hon grät hysteriskt medan hon tvättade mig i ansiktet med kallt vatten och tvål. Min ”pappa” grät, min ”syster” också. De sa de värsta man kan säga åt ett barn -Vi kommer inte att klara oss utan dig. Utanför satt två kvinnor från barnavårdsnämnden i en taxi och väntade. Jag grät, skrek, slog på rutorna. Såg grannarnas äldre barn och försökte få dem att se mig. Jag förstod inte något.

Jag fick höra att jag nu skulle bo med min riktiga mamma. Så taxin körde oss 15 mil där mamma väntade. Jag kräktes och gjorde i byxorna tills min chockade kropp var tom. Min älskade fina underbara mamma ❤️ men ingen hade berättat. Anledningen till den flytten var att min mamma inte var välkommen att komma och träffa mig. Hon var alkoholist och hade lämnat mig till hennes egna fosterföräldrar när missbruket blev för mycket. Det blev inget långvarigt boende med mamma. Hon klarade inte av att hålla sig ren och nästa flytt minns jag inte mycket av MEN den kontakten jag fick knyta med henne kom att hålla mig vid liv många år.

Man måste komma ihåg att barn FÖRSTÅR mer än vad man tror och att det är ren misshandel att bara åka och hämta dem. Det måste vara ett samarbete mellan föräldrar, annan släkt och fosterföräldrar. Jag satt varenda dag och läste dödsannonserna i tidningen i många år. De hade ju sagt att de inte skulle klara sig och när ingen förklarar så tror man som barn att man gjort fel. Man tänker hela tiden. Det satte sina spår men jag klarade mig bra.

Fortfarande så kommer dagar när separationsångesten blir så svår att jag inte får luft. Det kan vara på tv, en sång, eller något annat som påminner mig om att jag förlorade mamma alldeles för tidigt. Varenda begravning jag går på är mammas. Även om jag inte fick bo med henne så var hon den enda som jag var säker på att hon ÄLSKADE mig. Var rädd om barnen!

Det blir sår som aldrig läker även om jag hade tur som fick en egen familj.

Jag blir så arg när jag ser detta hända. Barn är sköra, glöm aldrig det 😢” Slutcitat

Tungt inlägg idag, men jag kände att detta är så viktigt att förmedla. Det är bara ord, kan man tänka, men dessa ord, kommer från verkligheten och hur det faktiskt kan se ut. Det är skrämmande.

Hoppas på en fin dag för er alla och säg nåt snällt åt personen ni möter i trappen, på affären eller på promenaden. Det kan betyda allt, för den personen, det vet ni inte.