Jag beställde 2 panellängder och jag VET, att jag hade en baktanke med dom. Fast då dom kom hem så undrade jag vad det var för tanke jag haft. Tyckte inte att dom passade i nåt fönster, Kanske jag hade funderat på stugan 🤔 Fast känslan blev inte rätt.
Så då åkte den där tavlan som kändes helt malplacerad, satt för lågt också, för den delen
Och igår fäste jag upp panelerna där istället
Helt ok, blev lite varmare känsla, tycker jag. Svårt att få tyget i hörnet att sitta i en vinkel, men lite fix och trix så…det får duga. Nu har jag mer att fundera över. Hade ändå varit snyggt att plocka upp nån av färgerna där och målat på väggen. Well well, det får bli ”in the future”, i så fall.
Hämtade upp Anna då det blev dags att åka på föreställningen. Som förövrigt spelas på Klossen/Ålidhem. Med 15 minuter innan den skulle börja, kom det fram en kvinna och började prata med oss. Hon berättade om upplägget efteråt, då dom som vill får stanna kvar. Dels för att dom kan ha behov av att få prata med någon om upplevelsen. Men även för att ge våra synpunkter på det vi fått se.
Inte utan att vi bävade lite för vad som skulle utspelas framför oss.
Senare på kvällen, skrev jag till skådespelerskan som hyr av oss här uppe. Och det får sammanfatta vår upplevelse, tänker jag.
”Ja nu har vi ju varit och tittat på Barrikad. Vi tyckte bägge två, min kusin och jag, att er föreställning var över förväntan. Vilka talanger ni har, allihop. Och vilket jobb ni lagt ner. Gripande, tankeväckande, berör förmodligen alla, även om många väljer att blunda.
Vi gillade hela upplägget, hur ni ibland pratar likt kanonsånger, filmsnuttar, ja alltihop. 90 minuter kändes som 30. Mycket att ta in, och reflektera över. Jag kommer absolut att ta denna upplevelse med mig.
Är djupt impad över hur ni ens kan komma ihåg orden, hålla rösterna och veta åt vilket håll ni ska vända er åt, wow!!”
Kan tillägga att det var med enkla medel, men ändå mäktigt med ljud som ibland gjorde att man studsade upp i stolarna. Och budskapet, som vid ett tillfälle fick mitt hår på armarna att resa sig. Tankarna går definitivt till dom som varit med om såna här saker. Övergrepp och misshandel. Och vad det kan göra med en människa.
Citat från recension i Folkbaldet:
Joséphine svarade och jag citerar:
”Jag är SÅ himla glad att ni kom! Verkligen så himla fint. Det är ju ett så oerhört viktigt ämne och det känns lite som ett hedersuppdrag att få spela om denna tematik och hantera de här berättelserna som olika personer så modigt delar med sig av. Vad otroligt fint att höra att det berörde och väckte tankar. Mer än så kan man inte verkligen inte önska. Tusen tack för att du och ni tog er tid!” slutcitat
Och här kan man lätt säga att det är vi, alla andra som ska tacka för att detta lyfts fram. Många som drabbas men som aldrig säger något. Dom måste få veta att dom inte står ensam och att detta som händer, absolut må få ett slut. Ingen förtjänar att behandlas på det här sättet. Vi som står bredvid offren, kan med enkla medel vara till hjälp. Att lyssna på en som har varit utsatt för sånt här, är absolut en början på slutet, av det som varit.
Känns knäppt att hoppa från det till vår middag, efteråt men… here it comes.
Jag hade tidigare på dagen, gjort en marängbotten med Rice Krisp i smeten, givetvis under bevakning
Den delas på harta och mellan detta vispades grädde som rördes ut med den magiska halloncurden.
Till middag bjöd jag på räkgott som jag förberett och Åke fick den ärofyllda uppgiften att slå igång ugn och sätta in den på lämplig tid. Ingvar kom hit, lagom till den lilla sittningen.
Och till efterrätt kom Nicco och joinade oss. Behöver jag säga att den smakade helt underbart.
Ha en fin måndag, allihop!
Senaste kommentarerna