Det fortsätter ramla in kommentarer om mitt inlägg om parfymsverige, jag har också blivit kontaktad via Facebook, av 2 stycken som ville ha hjälp att avsluta deras medlemskap… visst säger det en del om detta skitföretag?

Dom har tydligen haft erbjudande om nagellack den här gången, som skulle vara ”gratis” men vi har än inte hört något från nån som faktiskt fått detta nagellack eller för all del, parfymen heller, hm… vad konstigt va?

Nåja, det är ju bara kul att mitt inlägg har blivit en hjälp för en del, som gjort samma sak som jag gjorde, och att man kan avsluta medlemskapet fast 295:- fattigare. Nu är företaget anmält, både till polis och konsumentombudsman, så kanske vi slipper dom på ett tag.

Och apropå fattig så inte vart vi då rik på gårdagens skrap i bastun, det blev en vinst på 60 kronor, delat på 6, så… vi kanske får ketchup till korven 🙂 Fast nu bestämde vi att vi skulle köra 2 bastukvällar i januari och sedan kan vi ta vinst middagen i februari, vi har ingen brådska och kanske, förhoppningsvis, kan vi då hinna skrapa ihop någon liten summa till, även fast vi vet att det förmodligen hade varit bättre om vi lagt 30 spänn direkt i en sparbössa istället men det är ju inte lika spännande.

Jag är inte ett dugg bättre i halsen… men det visste jag att jag inte skulle vara, det känns som om det sitter ett sandpapper i tungroten, som skaver och gör sår, när jag sväljer och inte nog med det, det där sandpappret har samma effekt som ett kardborrband, så ibland hakar det fast på andra sidan… så det fastnar ihop… ja, precis så känns det… jättekul!

Sköterskan sa ju att jag skulle dricka honungsvatten, men det lindrar enbart då jag dricker det, sen är det samma sak igen. Har en hostmedicin som lindrar skönt då man svalt den… tyvärr är den känslan av lindring inte längre än 2 minuter, så det känns värdelöst att ta det med. Nä, det är antagligen bara att härda (fast jag tycker nog snart att jag härdat tillräckligt, det finns ju en risk att jag kommer att bli stenhård).

Jag fick ett tråkigt besked igår, en av våra grannar på ”gammgården” har lämnat oss. Hon var ingen ungdom längre, och inte så frisk och kry, men saknaden blir ju inte mindre för det. Det här var kvinnan som bjöd på Sverigekaka, därute i solen, och som aldrig var riktigt nöjd med sin ugn då hon bakade, fast hennes fika var det aldrig något fel på… det var nog bara hon som tyckte det.

Sist vi träffade henne var på den där surströmmingsfesten dom hade därute på gården, och det är kanske så jag kommer att minnas henne. Hon var glad, kände sig tillfreds och njöt precis som alla vi andra av sällskapet, maten och vädret. Och ingen visste då, vad framtiden skulle komma att ge… och ta.

Hoppas ni alla får en fin onsdag!