Etikett: bastun

Grannarna ogillar Marianne!

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag var till Fred igår kväll, jag ska nämligen vara kattvakt i två dagar och fick träffa katterna samt veta vart maten fanns och så. Birgitta var också där och vi satt i tv rummet och pratade lite.

Vi kom in på ämnet godis och vad dom tyckte om och inte. Ja jag tycker då inte om Marianne sa Birgitta och fick genast bifall från Fred. Det som blev smått roligt är att Freds granne heter Marianne och är en av dom som brukar hänga i bastun. Men dom avsåg ju givetvis inte henne utan godiset som var ett stående inköp när man var till Finland, som barn.

Aha, sa jag, det ska jag minsann ta upp i bloggen, att ni ogillar Marianne alltså. Så nu har jag gjort det men med medföljande förklaring så borde inga missföstånd bli av detta uttalande.

Skräcken hos tandläkaren

Av , , Bli först att kommentera 3

Nere i bastun igår, avhandlades allt från underreden, skolan, festande och tänder. Har ni tänkt på det…jo det har ni säkert, men att när man pratar om olika saker, vart än man må vara, i bastun, på gården eller hemma hos någon, så väcker den enes historia en annan. Någonting man får höra påminner om en annan sak och när den är berättad så kommer en tredje person ihåg någon som hade med den saken att göra. Så där kan man ju få fortsätta i evigheter.

Nå, tänder och tandläkare var som sagt ett av samtalsämnena. Nicco hade en panisk skräck för tandläkare då hon var liten. Dom hade dessutom upptäckt ett litet hål som skulle ha varit åtgärdat och jag vet inte hur många turer vi fick göra till tandläkaren. Hon vägrade i sten, att öppna munnen eller så grinande hon eller satt inte stilla.
 
Vi fick till och med uppleva en riktig ”värsting” till tandläkare. En tjej av utländsk härkomst som blev så oerhört stressad av Niccos uppträdande, att när hon äntligen kommit så långt att det lilla hålet skulle fyllas, räckte fram grejerna till mig och säger att jag ska stoppa in lagningen i hennes mun….meh HALLÅ, jag är väl ingen tandläkare heller. Jag skakade på huvudet och hon insåg nog att hon gått för långt.
 
Det slutade alltid med att vi fick en ny tid. Till den dagen då jag sa att nu gör vi det här, hon har ju lärt sig att hon slipper undan varje gång som hon strular med något och vi har bättre saker för oss än att hålla på att passa en tid här.
 
Det bestämdes då att hon skulle få premedicinering, en typ av valium skulle intas en stund innan vi gick in. Så blev det, hon grinade och jag fick sitta och hålla fast henne, och det var verkligen inte kul. När allt var klart och vi gick ut därifrån så sa Nicco, det där var roligt, när ska vi dit nästa gång? Say what??? Jag förstod ingenting förrän jag fick förklarat för mig att när dom får den där medicinen så glömmer dom bort det som varit traumatiskt och därför lär dom sig med tiden att det inte är så ”farligt” att gå till tandläkaren. En gång till gjorde vi detta sedan kunde hon sluta medicineras. Det blir väl som en ond cirkel om det väl sätter igång, att dom är rädda för vissa saker.
 
Precis som det där man säger till barnen då dom är små. –Nämen kom nu, det där är inte farligt! Ordet farligt är vad dom hör och vad som fastnar, därför ska man aldrig säga det ordet i ett sammanhang där något egentligen ska vara positivt.
 
Hoppas på en varmare dag idag än igår och att ni får en trevlig sådan!

Spritproblem

Av , , 10 kommentarer 5

Nu du, Theresé, så är vi nästan uppe i era -30 grader, -26, är det just nu och jag undrar om Cheven kommer att starta när jag ska iväg på jobbet, hm…och Niccolinas skola ska ha semmelloppet idag, då dom åker skidor och käkar semlor, jag tror nu inte att det kommer att bli av, dom har nog en smärtgräns på -15 eller något sådant.

Igår var det bastu med grannarna, tidigare hade jag alltid med mig kaffetermosen och en frukt, igår tog jag i, och haffade en starköl med en clementin då jag gick iväg. Öl är väl ingen jätte favorit men jag offrade mig och iddes inte komma på något annat.
 
Jag hade tänkt ta ölen i handen och bara vandra över dit men ändrade mig i sista stund, det ser ju inte så där jätte seriöst ut om man kånkar runt på en öl en måndagskväll, på väg ner i källaren. Näpp, den åkte ner i en påse, och då sa Åke att han hade berättat för någon om min systemkasse och en termos med kaffe.
 
Jag tog datakörkortet för några år sedan och vi höll till nere vid buss stationen. Jag promenerade dit varje dag och hade med mig mitt eget kaffe. Den absolut bästa och mest anpassade kassen som man kunde bära en termos i var ju dom gamla systemkassarna i plast, perfekt storlek.
 
Jag tror att jag gick där i cirka 6-7 veckor och hade samma eller åtminstone en likadan kasse med mig fram till den dagen då brorsan körde förbi på Vännäsvägen då jag var på väg hem. Han ringde senare och frågade om jag hade sett honom, njae sa jag och var inte riktigt säker på när var eller hur. Ja sa han du hade varit nere på systembolaget och gick över Vännäsvägen.
 
Hu, när han sa det så gick det plötsligt upp för mig att om han trodde att jag varit på bolaget vad skulle då alla grannar, som kanske sett mig i 5 veckors tid, kånkades runt på denna kasch, tro att jag hade för problem. Jag skulle nog själv ha trott att den människan som varje dag kommer gåendes från stan med en bolagspåse, säkerligen hade lite problem med spriten. Dom kunde ju inte heller veta att kaschens innehåll var helt harmlöst och alkoholfritt. Nästa dag hade jag en annan, mindre bra påse och numer finns dom ju inte att köpa, eller ja, åtminstone inte på bolaget på Strömpilsplatsen.
 
Ni får ha en fin tisdag och ja, jag är avundsjuk på er som har en öppen spis, för hade vi det skulle jag elda utav bara sjutton, i den.  
 
 
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten