Etikett: begravning

DELA, DELA, DELA….

Av , , Bli först att kommentera 15

Fredag kväll, och vi spillde upp lite av det där drakblodet jag införskaffat och visst var det ett trestegs moment, precis som det stod  på baksidan av flaskan. En fruktig smak, följt av kanel och sedan hettan…jag gillade den där 😀

17200940_10155043716751585_4392270233226550595_nÅke kom in för en stund sedan och sa att han måste vara huvud svag…hm, hur då, frågade jag. Ja, han kom in och skulle stoppa ner ciggasken i jackan men började ta av sig glasögonen istället. Du, sa jag, då är man inte huvud svag, då är man förvirrad 😀

Och kolla den här killen, som kämpar med en lätt uträkning men lyckas inte riktigt:

Så där kan det ju bli ibland, förvirrad, mja, eller kanske mera ett hjärnsläpp, egentligen vet man nog, men blir stressad av att alla andra tycks veta, men inte en själv.
På FB florerar det alltid en massa ”kluriga” frågor, kan du vet här, DELA inlägget…ser du 8:an, DELA inlägget, räkna ut det här…DELA inlägget. Ja, fast så svårt är det ju inte, utan det är väl snarare så att dom vill bara synas, dom som står bakom dessa så kallade ”klurigheter, och det gör dom ju, om man nu delar inlägget.

Skärmklipp 2017-03-11 08.53.47

Idag ska jag, syrran och mamma, på begravning. Nog kan man göra roligare saker, men…jag följer nog mer med som moraliskt stöd, till mamma. Det är en sambo, till min morbror (som dog 1997) som nu har lämnat oss. Jag hade inte så mycket med henne att göra, men mamma och hon, umgicks ju en del.

Tråkigt är det alltid då någon lämnar, men ändå lättare då personen haft ett bra liv, och levat länge, det blir som naturens gång, som man skulle vilja ha det. Sen ska man kanske passa sig för att säga såna saker, för vad vet man själv, om just den personen haft det bra? Man antar det, fast enda gången man verkligen skulle veta är ju om dom själva sagt, att nu får det vara bra, jag vill inte längre, jag orkar inte…

Och med dom orden önskar jag er alla en fin lördag, njut av solen, ni som nu bor där den lyser, och till er andra som kanske inte har sol, tänd ett ljus och tänk att imorgon är en annan dag, kanske med solsken…bättre dagar kommer!

15977955_10154890496116585_461489812421523273_n

Man grät, inombords…

Av , , 8 kommentarer 17

Det blev som jag förutspådde, teknikern från Umenet, ringde då vi var i Malå. Inte i kyrkan dock, utan då vi förflyttat oss till församlingsgården, så jag kunde då svara. Jag sa till honom att jag lämnat en nyckel, så han fick gå in själv och fixa felet, och det skulle han göra.

Nu är konvertern utbytt, och nu är vi inte bara utan internet, även tv:n är död….Tack för den, televerket!!! Och inte får man hjälp med det, under helgen, ännu mer tack!!!

Det gick då bra att köra till Malå, fast det var kallt…i bilen, under dom första milen. Jo, det där är ännu en sak, som drabbat oss, och säkert ingen annan (skrev hon och lät som Häxan Surtant). När det är minusgrader ute, så blåser det kall luft i fläkten, är det plus trettio grader, ni vet, den där värmen som kan vara under sommaren, då blåser den, all varmluft den bara har. Ja, man skulle nästan kunna ha med sig en grillkorv och värma den inne i bilen.

Nu googlade Nicco på detta under bilresan, då tårna började kännas som isbitar och man grät inombords då filmen, ”Barnen från Frostmofjället” spelades upp i huvudet. Det kan vara ett så enkelt problem, som att man måste lufta kylarsystemet. Men du, då hoppas vi på det.

Värmen kom, då jag vred upp gradantalet till något som bara heter Hi, och då blev det så varmt att vi faktiskt fick ställa ner den efter en stund, då vi började tro att det snart skulle floffa till och skjuta eldsflammor ur fläktarna (eller vad det nu heter).

Efter begravningen och minnesstunden, åkte vi till blomaffären där mamma skulle göra upp med betalning av hand rosorna. Och där fanns det grejer, ojoj, fina saker, annorlunda och roliga. Jag köpte dom här lasagneplattorna:

15036721_10154671784776585_3956340095486814990_nOch denna pasta:

15078605_10154671786221585_6391982258529229087_nSka bli kul att lägga den i en sallad 😀 Den behåller ju färgerna, då man kokat den.

Efter det tänkte vi att det var lika bra att göra bort middagen, så skulle vi slippa fler stopp på vägen hem. Det blev Byblos, och jag dristade mig till att testa nåt jag aldrig ätit förut, kolla bara:

14976772_10154669836541585_4522100452956113880_oPizza med renskav på, och lite roligt var det dessutom, då namnet på menyn, bara var pizza. Ett fel dock, sa servitrisen, dom hade glömt skriva dit namnet 😀
Och min recension av den middagen blir klart godkänd, en av dom bättre pizzorna jag ätit, och lingonsylten, passade faktiskt in, om man bara tog lite, så där, ibland. Jag kommer definitiv att äta den igen.

15027468_10154671785461585_352559242793088433_nResan hem, gick också smärtfritt, men det är lätt ansträngande att köra i mörker, då man inte är van. Man koncentrerar sig på ett annat sätt, än då det är ljust ute. Så det fick bli en Alvedon till kaffet, och jag är glad att jag jobbar halvdag idag, och faktiskt imorgon med. Då får jag in lite sovmorgon i det hela, skönt!

Ser ut att bli en fin dag, idag, trots dom tvåsiffriga minusgraderna, tyckte Åke sa, -13,8 eller nåt sånt. Önskar er en trevlig lördag!

Snabba puckar!

Av , , 4 kommentarer 14

Umenet ringde igår och ville komma och byta ut dosan i källaren…fast det gick ju halvdåligt, eftersom jag var på jobbet, och han själv skulle sluta 16, ingen var hemma då. Så nu håller jag en tumme för att han ska kunna komma i lämplig tid idag eller imorgon, han skulle höra av sig.

Det blir som ingen ordning när man inte kan göra det man är van att göra.

Winstone älskar snön! Ser kul ut då han ska hitta ett ställe att göra numero 2 på…han hoppar över plogkanten och försvinner i djupet. Ännu roligare då jag, sen ska trava efter och se om jag kan hitta det han släppte.

14908259_10154660749116585_808535979848275182_nNu är jag ledig i dagarna 3, men på fredag är det ingen sovmorgon precis, ska köra till Malå och gå på begravningen efter min ingifte morbror, Sam. Inget som lockar, det hade ju varit roligare om det hade varit för att träffa dom, däruppe. Fast jag vet också att det efteråt, kan vara kul och gemytligt att bara sitta där och prata minnen, eller få höra historier från andra, som handlar om den som gått bort. Kan bli mycket skratt mitt i allt elände.

Sedan är det min jobbarhelg, säger som mamma sa, då jag berättade det för henne igår…nu igen…det var ju alldeles nyss, du jobbade helg. Jo jag vet, dom här 4 veckorna känns som 1. Good or bad, jag vet inte 😀

Ha den fin dag, alla mina vänner!

14956043_10154660748341585_6587188819013963044_n

Talanger, lite varstans!

Av , , 4 kommentarer 8

Fick ett litet brev igår, från barnbarnet, Sally, som tydligen pysslat och knåpat, har samma talang som mamma, då det gäller pärlplattor.

002

Kommer ihåg då man själv var liten, inte var det så mycket fri hand, då man skulle göra pärlplattor, utan då hade man färdiga figurer som man fyllde i, och sedan kunde dom hängas upp. Vet inte om jag någon gång fastnade för själva ihop knåpandet, tyckte nog mer om att rita…och berätta historier 😀

En som hade andra talanger, var ju Åkes farbror, Jean Ragnar, han har jag skrivit om förut, och visat bilder på hans tidiga verk, då han ritade figurer på träskivor, sedan sågades dom ut och gjordes till små tavlor, som han bland annat sålde på barnens dag.

Då vi var på hans begravning, så hade dom lagt fram en hel del saker som han gjort och varit med om, där fanns en bricka, och då jag såg den, så kändes den igen och jag sa till Åke att jag trodde att vi skulle ha en sån, någonstans här i huset.

Och jag hade rätt, i ett letande efter något annat så dök den plötsligt upp, längst uppe i ett skåp:

004

Denna målade han då han var 14 år, vem som gjorde själva brickan, ska jag ha osagt, jag undrar om det inte var min svärfar, som hade ett litet samarbete med sin bror, och gjorde det andra som behövdes för att färdigställa en användbar bricka. Otroligt fin, synd bara att den ser ut att ha genomlevt sju svåra år, den har torkat och bitar har lossnat, men det går kanske att fixa, får fråga min händige karl, Åke, eller så låter man den bara vara. Får hitta en bra plats att ha den på.

Lillsyrran Emma Hällsten, har ju också en skapande ådra, här får ni ett exempel på ett av hennes verk, verkligen snyggt!

10603592_775026659199550_6694670085769461853_n

Tror att jag ska tvätta bilen idag, det blir ju en bra utevistelse, för både jag och Winstone. Han kan vara med mig och kolla så jag gör ett bra jobb, men först ska vi väl gå ut en sväng, och dessförinnan släppa upp djuren från källaren och mata dom. Hoppas på en bra dag för er alla!

008

 

 

Man räknar inte med det…

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag skrev ju förut att människan är som gjord för att gena och ta den närmaste vägen, och så lär det förbli. Men varför tar inte stadsplanerare in det i bilden?

Här till vänster, ser ni tallarna på vår gård, och kyrkan mitt emot, jag står cirka tjugo meter från ett övergångsställe, har det bakom ryggen alltså.

Foto1204

Inte alla men väldigt många som bor på Blomstervägen tar ju givetvis den rättaste vägen och där råkar det idag vara en häck, planterad:

Foto1205

Kunde dom verkligen inte ha kostat på sig några stenplattor och gjort en snygg liten genomfart där, så slapp det bli nertrampat? Det hade väl inte kostat så mycket.

Igår vart det fullt upp, jag följde med Tina på ett ärende sedan bjöd hon på en Sibylla lunch, vi hämtade Winstone och sedan fick han följa med mig upp till mamma på en kaffe. Spurtade iväg och trodde att jag skulle hitta kattsand inne på ÖoB, den jag brukar köpa, men det var väldigt tomt på alla hyllor där, ja dom håller ju på att lägga ner stället.

Kön till kassan ringlade sig halvvägs genom butiken så egentligen kände jag en viss förnöjsamhet då jag kunde passera kassan lika fort som jag klev in genom dörren, jag hittade inget av intresse.

Snabbsväng ut med Winstone, lämnade han hemma och blåste iväg till Blomkiosken och köpte tre handrosor till begravningen idag.

004

Och slutligen in på Ica och handlade till middagen som jag sedan åkte hem och fixade till…puh!!! Ja jag tog inte helg, då heller, halv åtta på kvällen fyllde jag skurhinken och gick ner i källaren och torkade golvet och trappan, jag hade dammsugit därnere på morgonen, men sen…tog jag helg 😀

Vi såg en väska som säkert ett barn har tappat, hängandes på lilla träbron över ån:

Foto1209 Foto1210

Ganska fint ute, då det inte regnar eller kommer annat nedfall från himlen. Önskar er alla en fin lördag!

Foto1197

Kan sandpapper vara lösningen?

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jag skrev ju det då vi hade pappas begravning, att det är ju egentligen synd, att man träffas så här på minnesstunder efter en som avlidit, och det är ju för det mesta jätte trevligt. Man träffar människor man inte sett på år och dar och som man inte håller någon direkt kontakt med, och man vet, att den man är där för att minnas, också hade velat deltaga i levande livet och inte bara andligt.
Men då har vi det där med vem som skulle orka samordna något liknande, vart skulle man komma överens om att träffas, många bor ju på andra platser i världen. Vem skulle kolla att tiden och platsen passar flertalet, och hur skulle man få det att gå ihop, i slutändan.
Nja, då blir det nog övermäktigt, ingen har tid, fantasi eller kreativitet att utföra det, och allting fallerar. Minnesstunden efter Åkes moster var på Vingen, eller hotell Vännäs, som det så vackert heter idag, och det var en trevlig stund, mycket prat och sorl, och mysig omgivning, så tiden gick fort och plötsligt var det dags att åka hem och fundera om man verkligen skulle behöva fixa någon middag.
Mamma ringde och undrade om jag kunde komma och hålla henne sällskap på kvällen så jag åkte upp dit efter att ha snabbätit ett litet grillspett. Och jag blev väl där till halv tio, någonting.
Sen, då det blev dags att kvälla, så lyckades Maria med det mest otroliga konststycket att halka på köksgolvet (hon var barfota, och Nicco har frågat flera gånger tidigare hur fasen hon lyckas slira och halka hela tiden), ja, jag vet inte jag heller, hur man lyckas med det, men det gick, jag lovar.
Jag skulle valla in katterna och få ner dom i källaren, och det gick precis som det alltid brukar gå, Enya är det inga problem med, men Eloise hon går in i köket och när du vänder ryggen till så försöker hon smita in i tv rummet igen, och det var exakt så hon gjorde igår också.
Jag tvärvände och skulle sätta upp foten för att hindra henne att gå tillbaka, och när jag gör det så flätter den andra foten upp och jag landar obönhörligen på svanskotan, utan att hinna ta emot mig med armar eller annat… det var inte skönt.
Det gjorde till och med så ont att jag inte fick fram ett ljud utan jag låg bara där och försökte kolla om jag skulle kunna röra på mig eller inte. Enya kom upp från källaren igen och nosade mig i håret, hon undrade förmodligen om jag hittat på någon ny lek. Eloise satt som en stenstod i tv rummet och gluttade.
Nå, jag tog mig upp, och katterna gick ner i källaren, men jag visste att detta skulle jag förmodligen få känna av ordentligt, och oh ja, det gör jag. Jag kunde inte ligga på rygg och inte är det skönt att sitta eller försöka ställa sig upp heller… så går det, när man har halkiga fötter, får väl klistra dit nå sandpapper under hälarna så det inte händer igen då 🙂
Och en sån där händelse har jag ju skrivit om tidigare, då jag halkade genom hela köket, fast då stod jag ju kvar på fötterna, och drämde in kaffekoppen i dörrlisten, och Eloise låg därunder och väntade på att bli insläppt i tv rummet men hon försvann ju som en oljad blixt då jag kom farande. Mjo, så man skulle ju kunna tro att man hade lärt sig nåt, men icket.
Önskar er alla en fin lördag!
 

Ok, jag bjuder på det :)

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Vet inte om jag törs berätta det här men… ok, jag bjuder på det. Efter en hektisk förmiddag på stan, igår, med diverse inköp, både inför nyår, där jag och Åke fick årets sista uppgift… att stå för fördrinken, och sedan en tur upp på Kvantum och handlade så folket här i huset kan föda sig nu under helgen, då jag jobbar.
Och avslutade med att skotta gården, puh, så kröp jag in i ett par mysbrallor, som jag inte haft på ett bra tag. Såna där man knyter längst ner vid fötterna, och som har lite fladder över sig.  
Så skuttade jag runt i dom resten av kvällen, hade lite ärenden upp till Nicco, när jag servade henne med Ipren, saft, glass, och ja, sånt där man ger till en sjukling. Jag tyckte nog allt att det var nåt som inte stämde… runt ena benet, men jag skänkte inte det en tanke, förrän jag satt däruppe i hennes bäddsoffa och pratade med henne.
Det kliade på benet och jag satte ner handen och känner helt plötsligt en klump i benet, jamen, say what, vad är detta??? Jo, mina vänner, det kan jag tala om vad det var för något… Åkes kalsonger, hahaa… ja, inte dom han använde sig av för tillfället, utan där har dom förmodligen (jag kan nog lugnt påstå det eftersom jag INTE brukar låna hans kalsonger) hamnat där då jag tvättat kläder, och sedan har dom blivit kvar därnere i benet.
Ja, vilken tur, sa jag till Nicco, att jag inte brukar använda dom här brallorna utomhus, tänk er tanken att man varit inne på en affär och helt plötsligt kryper det ut ett par kallingar på golvet… en syn för gudarna.
Eftersom jag nu jobbar i helgen så ska jag försöka fixa fram några glas till dessa fördrinkar vi ska göra, så det kan mycket väl bli ett litet besök på Expo idag, sen ska jag skjutsa mamma på Ålidhems hälsocentral, hon lyckades ju bränna ovansidan på foten, då hon gjorde en maträtt i lergrytan och när hon skulle ta ut den ur ugnen så hällde hon innehållet över foten. Så det har varit en del omläggningar, men än så länge ser det bra ut, då blåsan håller sig hel.
Jag ska även ringa på begravningsbyrån och dubbelchecka en beställning jag gjort, det är nämligen så att en av Åkes mostrar har dött, och det är begravning nästa fredag. Återigen blev vi varse om att ingen lever för evigt och inget ska man heller ta för givet.
Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!
 

Så kan det gå

Av , , 2 kommentarer 5

 

Så var man uppe med tuppen. Jag vaknade av ett metalliskt ljud och låg och funderade hur tusan katterna hade lyckats få till ett sån skräll och vad det kunde vara. Jag gick bet på den uppgiften, klev upp och upptäckte att två figurer som hängt fast på en sån där krok som man bara klämmer fast på kaklet, hade lossnat och låg nere i diskhon, jojo, så kan det gå.
Igår morse, när jag kokat oss kaffet, däruppe i stugan, så klämde jag fast termosen med vänsterarmen (eftersom jag fortfarande har svårt att hålla fast saker med den handen) sedan tog jag kopparna i den högra och gick ut ur bussen. Tar mig halvvägs ut på gräsmattan så smäller det till och termoslocket gör en flygtur på tre meter och en del kaffe kommer upp ur termosen, likt lava och stänker ner handen. Nu hade jag tur som inte släppte hela termosen för då hade jag fått allt kaffe på benet istället. Alltså tala om det…så kan det också gå om man heter Maria 🙂
Begravningen var riktigt fin och lite ovanlig, faktiskt. Min moster tyckte om dansbandsmusik och det spelades två låtar med dragspel, ”i dina guldbruna ögon” och ”du är min man”. Och visst är det väl så att en begravning är tillräckligt jobbig, och allt behöver därför inte gå i moll. Sen sjöng en tjej, två låtar, bland annat ”there´s no tears in heven”, mycket fin låt och väldigt duktig sångerska.
Nu har jag två önskelåtar som dom gärna får spela på min begravning, nummero ett, Dave Edmunds med I hear you knocking:

 
 
Och tvåan, Creedence Clearwater med Bad moon rising:

Ena riktiga kändisar, och två andra träffade vi på vägen hem. Brälla stannade av i Åmsele där vi stod och väntade på vår middag och Fjuppe mötte vi efter vägen, och han kan konsten att missa en hel buss han 🙂

Nu önskar jag er alla en fin dag, vi ska ju köra skogscruisingen och har bokat in plats till Jan A och Inge-Gerd, så nu har vi draghjälp med frågorna 🙂

Divigt!

Av , , 2 kommentarer 6

Tur att det finns solglasögon, fast jag ska villigt erkänna att man känner sig lite divig, då man sitter med såna på sig, inomhus… och inte bara på dagtid utan även klockan nio på kvällen. Men det är skönt för ögat då man dessutom, är väldigt ljuskänslig, och inte blev man mindre känslig för ljus med sk-ten man har i ögat. Nå, det är då på bättringsvägen.
Jag såg på secret millionaire, i tisdags. Där hade vi en kille i tjugotre års åldern som åkt på en ögonsjukdom som gjort honom blind, han var otrolig som människa, efter att ha försökt ta livet av sig, kom han på andra tankar, han läste på universitet, har svart bälte i karate osv. han motiverade även andra som också var blind. Han sa till denne hemliga miljonär, att om du erbjuder mig min syn tillbaka, så tackar jag nej.
Det kanske man inte förstår då man hör det, men att vara blind för honom, har säkert öppnat hans ögon för livet, på ett annat sätt. Jag hade tänkt börja med att beskriva honom som duktig, men kom på att det är precis en sån mening, som ingen handikappad vill höra.
Man anpassar sig efter sin livssituation, och gör det bästa man kan av den. Man är inte duktig, man är en överlevare, man kan göra mer än man tror, men det är inte alla förunnat att klara av svåra saker, men lyckligtvis så finns det ändå många som orkar, vågar och kan, kämpa vidare. Vi är alla duktiga på andra saker, på vårt eget sätt. Så därför ska jag inte sitta här och klaga över mitt onda öga, det kommer att bli bra.
Ikväll, efter middagen, så tar vi bussen och kör upp till stugan i Malå, det är begravning efter min moster, imorgon, så då är vi på plats. Sedan åker vi hem, direkt efteråt. Det känns inte som om det är så mycket att göra däruppe, nu. Dessutom, om ni inte har koll på det, så är det den årliga skogcruisingen som Nailheads anordnar, på lördag:
Den ska vi inte missa.
Önskar er alla en fin dag!

Jag vill tacka televerket!

Av , , 2 kommentarer 3

 

För tre dagar sedan fick Åkes pappa en återbetalning från Telia, på 288:- eller nåt sånt. Ok, även om han inte längre är i livet så är det ju pengar som ska in i dödsboet. För två dagar sedan fick han en räkning från Telia, på 350:-, och det är väl nu man kan undra varför, dom inte kunde kvitta dom första pengarna med denna räkning??? Nu försvinner dessutom 50:- i hanteringen då det är vad man får betala för att lösa in postgiro på banken, eller hur? Tack för det televerket!
 
Vår dator har återigen, trots rensning av virus etc., skickat ut nya skräpmejl till mina kontakter. Jag kommer dessutom inte längre åt kontakterna så jag kan ta bort eller redigera dom, usch vad irriterande. Nu fick jag en länk med ett tips från Jan A, igår, och där råddes man att bland annat byta ut lösenordet och det är nu gjort.
 
På windows live blablabla, fick man rådet att ladda ner deras gratis antivirus program, tänkte att jag kunde testa det men där blir man ju också varnad för att det kanske inte är säkert, då struntade jag i det. Jag har köpt ett program som är nerladdat till datorn, och det är nåt amerikanskt tjosan. Köpte det för ett år sedan.
 
Fick ett mejl från dom i förra veckan där det stod, väldigt finstilt, att dom nu om en vecka skulle dra 275:- från mitt kreditkort, för att få ytterligare ett år med dom. Men aldrig, jag hade då inte sett att det var något man skulle måsta betala en gång per år, så jag tackade för mig och sa upp sk-ten. Tycker inte om såna där saker då det ska dras automatiskt, det blir en helt annan sak om man först blir tillfrågad, och helst med större text så man inte missar meddelandet.
 
Idag är det begravning, och därför kommer Theresé och Sally upp hit om 1½ timme, ifall planen går som dom ska. Det ser ju ut att vara lite oväder söderut. Då är jag glad att vi har -20 grader idag, istället för mera snö, fy vad less man håller på att vara. Tur att det går fort då det väl sätter igång att smälta.
 
Och med dom orden önskar jag er alla en fin dag!
 
Maria Lundmark Hällsten