Åker till jobbet igår med asfalt under bildäcken. Åker hem i vinterland. Mja, inte oväntat kanske, med tanke på årstiden.
Fast kollar man nu Vädret Umeå, så ska det regna om nån dag samt temperatur runt nollgradigt. Så jag skulle nästan sätta en slant på att det här försvinner under nästa vecka.
Bengan klev av sitt Halloween pass i förrgår, men Åke guidade in honom i huset igår. Han avslutade arbetet med en, tadaa…dusch. Klicka på bild för levande bevis.
Nicco går som strejkvakt ute på Tesla idag. Hon tyckte att jag kunde komma förbi och visa mitt stöd. Så…
Jag slängde ihop lite choklad drömmar och kaffe, förstås, och drar nu iväg dit innan jag ska göra allt annat…WROOOMM!!
Mamma ringde igår och var något upprörd. Hon hade blivit uppringd av en kille som sa att han ringde från Telia. Han påstod att hon betalat för mycket på hennes fakturor och hon skulle få igen pengar. Han undrade givetvis vad hon hade för Bank och ville veta kontonummer… då säger mamma att jag tror att det här är en bluff.
Killen blir stött och fräser fram att då får hon komma till Stockholm och skriva på papperet. Varvid hon kontrar med att hon blir mer säker på att det är bedrägeri. Han säger att då kommer dom att stänga av hennes mobil och ta allt som är inlagt på den, ifrån henne. Då hon säger att det är motsägelsefullt, att stänga av någons mobil om man betalat för mycket, kallar han henne HORA och slänger på.
Hans nummer, eller numret han ringde ifrån är 08-55926294 Då vet ni, så plocka fram visselpipan och var beredd på att blåsa fullt ifall det numret ringer. Och ja, vi förstår ju att det inte är Telia som ringer, men dom använder sig av deras namn.
Jag förstår ju att detta är kränkande, dels för att någon gör vad dom kan, för att lura dig. Och sedan, att nån sitter och slänger ur sig hot och fula ord, i tron om att man kan skrämmas.
Men jag skrattade då hon berättade detta för mig. INTE åt henne, eller åt situationen, utan åt killen som trodde han skulle få det han ville. Vilken dumskalle, och TJI fick han.
Idag är det ”riktiga” Halloween, jisses, vad man kan dra ut på allt firande, om man vill. Ja, nog vet jag att vi här hemma, har Halloween året runt. Fast utan att det plingar på dörren och folk kräver godis i utbyte mot att INTE göra något dumt.
Efter ikväll, kommer Bengan att få kliva av sitt skottkärrs pass och få komma sig in i värmen igen. Ordningen återställs, sakta men säkert. Eller gör den det…Klicka på bilden…
Nicco undrade om vi skulle gå på en föreställning på Väven igår kväll. Det blev som hastigt och lustigt påkommet, men… vi gjorde det. Fast inte utan stress. Iväg och träna, upp och handla, fram med middag till Åke, iväg och hämta Nicco.
Familjeföreställningen heter Kusinerna, av Giron Sámi Teáhter
Citerar: ”Ditt är ditt, mitt är mitt. Men vad händer när det inte är så enkelt? Två kusiner får ett arv. Ett arv den ene inte vill ha, vad ska hen med något som är så gammalt och fult? Den andra kusinen ser något värdefullt, något som kan få tillbaka sin forna glans.
På en musikalisk resa mellan minnen och underliga figurer ställs allt på sin spets. Vad är egentligen värdefullt? Det som går att ta på eller det som finns inom dig?”
Manus: Paul Ol Jona Utsi och Anna Åsdell
Regi: Anna Åsdell
Kompositör: Paul Ol Jona Utsi
Skådespelare: Inga Maiia Blind, Paul Ol Jona Utsi, Ingá Márjá Sarre
Scenografi och kostym: Lotta Nilsson
Ljusdesign och ljudbearbetning: Emanuel Arvanitis
Maskör: Annika Ramström
Språk: nordsamiska och svenska
Jag gjorde en liten TikTok så ni får en hum. Men ja, jag gillade den även om den vänder sig till yngre publik med föräldrar, tänker jag. Och roligt att höra det samiska språket. Vad man faktiskt kan koppla saker även om man inte förstår orden, rakt av. Man kan gissa utifrån det man ser och hör, och där sätter man ihop det. Nu pratade dom ju även svenska men ändå.
Hinner inte skriva så mycket mer idag, har en del att göra. Ska plocka upp Nicco för lunch på Victoria, lösa en del jobbrelaterade saker. Träning i eftermiddag och tada…vara lite ledig också. Ha en fin Halloween, allesammans!
Tror att Åke har rätt i sin gissning om vad det var ute på Umeälven. Givetvis nån typ av liten rovfågel, som mumsat på ett byte. Där satt den sedan och var nalta stinn om magen. Fredad från andra fåglar, som inte är dummare än att dom VET, att inte bråka med en rovfågel. Den hade ju redan statuerat ett exempel på vad som kan hända då.
Kanske en sparvhök?
Jag tillbringade 6 timmar i skafferiet och garderoben inne i teverummet, igår. Åh jösses vad less man blir på detta gamla skafferi.
Det är ju alldeles för djupt för att man ska kunna använda det på ett vettigt sätt. Det är att jämföra med stora frysboxar där det du har underst, försvinner precis som den där sockan i torktumlaren gör. Men nu är det gått igenom, kastat bort, och snyggat till. Jag vet vad jag har därinne. Funderar dock på att köpa nån typ av korg eller förvaringslåda, där jag kan ställa ner typ dom olika sockertyperna Så kan man bara dra ut lådan, istället för att ha det stående på det där sättet.
Den städningen var planerad sedan söndagskväll. Så kom Åke på, bara så där, att vi pratat om att sätta in nån typ av hylla i garderoben. Där har det också sett för taskigt ut.
Denna garderob är inte alls så bred och man kan som inte borra fast nåt i väggen därinne heller. Där är nämligen skorstensmuren. Garderoben gömmer sig bakom våra två dörrar.
Han tog bilen och åkte iväg på Ikea och köpte en hylla vi sett på deras hemsida. Den skulle rymmas därinne. Han köpte 2, för med lite tur, hade man kanske fått in bägge och då hade hyllorna fått lite mer djup.
Men, nä, det funkade inte, så den hyllan kommer att få hamna uppe i nån av dom större garderoberna på övervåningen. Vi har ju en garderob ute i trapphuset, som den kanske ryms i. Nu är det då överskådligt härinne också. Så underbart.
Hade jag varit lite mer, over the top, så hade jag inrett med nåt mörkt på väggarna, därinne. Sedan flyttat in Bengan dit och satt en glasdörr där, hehe…
Hittade lite gamla foton, brev från Amerika, skrivna 1950, Nicke och Elsies vigselbevis.
2 gamla fickalmanackor. 1926 var Nicke född, och 1928, var Elsies födelseår.
Idag ska jag lunchdejta med Ina. Det blir Nybro Teg. Ett najs ställe med goda sallader. Visserligen är det semmeldagen idag, men jag fixar en till kvällen. Nicco kommer över och jag vill göra en fruktsemla. Tycker att dom är way to sweet, med mandelmassan. Bättre med det söta från frukter då, tänker jag.
Passerade Öbacka strand då vi åkte till Holmsund igår. Tycker att det sista huset dom byggt, är förvånansvärt fult. Eller är det bara jag, kanske Ser ut som taget från 70 talet, färglöst och tråkigt.
Men jag köper att lägenheterna säkert är jättefina och definitivt utsikten. Lite sjukt då man kommer från stan och tittar mellan glepan, på det där nyaste huset kontra det äldre, som står bredvid. Då ser det ut som det nya, lutar
Kommer in till Holmsund och jag ser ett visst mönster, inne på gårdarna. Fotar då vi åker tillbaka. Och jag undrar förstås om dessa häckar är typiska för Holmsund.
Jag vet inte om jag sett det nånstans inne i Umeå, faktiskt. Vissa hade nu bara 3 träd, men jag tror att det är samma växt Fast dom mindre, har dom hållit efter.
Det finns en sak jag är 100% säker på, och det blev jag varse igår. Nåt jobb på nån flyttfirma, kommer vi aldrig att söka eller få. Jag höll på fastna i trappan uppför bron. Inne var det Åke som gick först. Tror att det verkligen är att välja mellan bajsmacka eller skitmacka, om man går först eller sist. Det är lika illa fast på olika sätt.
Nåja, nu står soffan däruppe och skiner. Jag gav ett bud på en femhundring och fick ta den. Klart värt det, tycker jag. Roligast av allt var att jag printade bilden, då jag såg annonsen, skickade till Nicco och frågade vad hon tyckte om den. Hon hade redan sparat bilden, hon var sugen själv, Men morsan hann före, haha.
Ikväll kommer Sally, med tåget. Det är höstlov och hon ville komma upp. Nailheads har fika kväll på klubben, så vi får se vad Sally tycker. Om hon vill dit eller inte. Annars kanske Åke går iväg själv.
Apropå Åke, han och Winstone gick iväg på morgon promenaden. Själv gick jag ut till hallen för att guida Bengan tillbaka till hans plast i matrummet. Mission Halloween, completed.
Jag rycker till då jag ser på dörren…
Kommer Åke tillbaka, redan Fast den där rör sig inte. Jag går dit och öppnar, ingen där. Går in, vänder mig om och…
Mja, jag har listat ut vad det var, har ni? Och nej, det var inte Bengan.
Ha en fin tisdag, allihop! Själv ska jag ut med min brukare och assistent som jobbar ikväll, och kolla in lite Höstljus. Passar bra, då kan jag plocka upp Sally då vi är klara med det.
Gick utmed strandpromenaden igår. Där ser jag på håll, hur en kille klättrat upp i ett pilträd. Där hänger han i pilträdets grenar ovanför Umeälven. Jag fipplar och ska ta fram mobilen, tänkte få ett foto där han tappar fotfästet eller att grenen ger vika, och han ska få ett sig ett romerskt bad.
Men han tog sig ner, torrskodd, innan jag hunnit få fram kameran. Nu undrar man väl varför, han ens gjorde detta. Mja, han kanske kollade om han hade tumme tyngdlagen. Och det verkade han ha.
När man ser på AFV eller saker på TikTok, där vi människor, konstant utsätter oss för risker, så undrar jag hur vi är funtade, egentligen. Vi vet väl sen gammalt, att det kan gå åt skogen, eller åt vattnet, för all del. Men ändå ska det testas.
Smsade Åke att jag gjort i ordning godisskålen om det skulle komma några trick or treat besök.
När jag kom hem från jobbet så fick jag höra att det hade varit en hel skolklass och plingat på. Åtminstone kände han det som om det varit en massa barn här. Ja den där skålen var full, så nog hade det varit hit en del barn.
Nå, jag riggade snabbt Bengan och Benjamin vid ytterdörren, men det var väl för sent. Barn ska inte vara ute efter 21… Bengan dog där vid dörren, i väntan på att få skrämma någon.
Apropå det, inte döden då, utan Bus eller Godis. Så fick vi höra av Mats Boström, då vi var där och drack kaffe förra söndagen, att deras son, Philip, fick besök förra Halloween eller om det ännu längre sedan.
Philip och hans sambo hade inte haft en tanke på att det skulle kunna plinga på några godis tiggande barn, så dom hade inget hemma.
Givetvis ringer det på dörren och där utanför står 2 förväntansfulla, utklädda monsterbarn. Philip vill inte förstöra stämningen för dom, utan drar fram plånboken och river fram en tvåhundring, ger den till killarna och säger att dom får dela på den.
Dom lyser upp som små solar och drar iväg. Philip känner sig nöjd, uppdrag slutfört…typ. Det går 5 minuter, sen ringer det på dörren igen. Där utanför ringlar sig en låååång kö med monsterbarn. Ett bevis på att rykten sprids som en löpeld.
Philip eller om det var sambon, galopperar iväg, ut genom bakdörren, hoppar över staketet och in på macken. Där köps det godis, och sedan tillbaka i full fart. Tillbaka igen så delas det ut godis, fast… dom här barnen lös inte upp som solar, utan dom vände och vred på godisarna och undrade ifall detta var allt. Jösses Mats frågade sen varför i heela, han hade gett bort en tvåhundring, kunde du inte ha tagit en tjuga. Mjo, fast han hade inget mindre eller så hann han inte tänka på eventuella följder av sitt handlande.
Senare på kvällen, ringde det på dörren och därute stod en mamma med dom 2 lyckliga grabbarna. Hon höll i tvåhundringen och frågade om det verkligen stämde, att dom fått denna sedel. Haha…jodå, det stämde ju, men hon ville dubbelchecka.
Nåja, vi får se om det kommer någon ikväll, jag ska rigga för Åke, jag jobbar ju. Egentligen är det imorgon som är den rätta Halloween, så det kan ju dyka in nån, även då. Kanske måste fylla på godisskålen lite
Ni har väl ställt undan utemöblerna i natt va? Ni vet, det där med att ta fram, ställa fram, och ta bort, vrida tillbaka…klockan förstås.
Är väl ingen idé att säga att cykeln ska ställa undan, den används ju, numer, året runt…
Gäspade lite lätt på jobbet igår och min brukare frågade om jag var trött. Mja, sa jag, lite trött känner jag mig, men det kan bero på att jag jobbat innan jag kom hit. Brukaren tittar lite förvånat på mig, och jag förstår att man kunde tro att jobba, innebär ett avlönat arbete. Och tvärt, kanske h*n tänkte att jag hade ett jobb vid sidan om.
Men det vet vi väl alla, att det vi gör i hemmet, hålla efter, laga mat, fixa, blablabla. Genererar inga pengar i plånboken. Men det är ändock ett arbete. Belöning får man i form av, ett någorlunda najs place att bo på, samt mat på bordet. Så man ska väl inte klaga. Det enda med mig är att jag vill plötsligt så mycket, men som vanligt är jag och petar på ALLT, och då tappar jag fokus.
Nå, jag tog upp min kaffekopp, där på eftermiddagen och se, vad skvimpen i botten, visade.
Jag såg först ett hjärta, fast nää, ser ni fjälltopparna med sol eller måne däremellan samt en sjö eller skog, nedanför. Var det en påminnelse om vart vi kommer att vara imorgon kväll? *nickar*
Och Åke var på Preem igår och hämtade ut hans och svärämnet Anders, Rally attiraljer, och det blev en påminnelse om nästa helg. Haha…
Tror ni på allvar att ni eller jag, kommer att få se Åke i den lyckoluvan. Njaa… Bengan kan i alla fall få testa den.
Fast Åke blev fotad idag i annan mundering, haha. Susanne Hedin skickade bilden som är tagen nere på Nailheads garage. Åke och Winstone tog sig en tur därnere idag på morgonen.
Innan jag hoppade i säng fick jag se en liten glimt av norrsken.
Inte så uttalat, men det låg däruppe på himlen. Winstone undrade varför jag tassade runt i mörkret med mobilen.
Ha det gott, allihop och njut av lördagen och solen som plötsligt lyser upp tillvaron.
Apropå min döende bil, eller döende, den kan ju ha en tillfällig dipp och sedan komma tillbaka, i bättre skick än ever, men…
Min trippel löks tulpan, lever i alla fall. Köpte två krukor, samma storlek, samma dag. En står på jobbet och min, här hemma.
Den på jobbet är 3 gånger så hög och har redan slagit ut sin första tulpan, som är lika stor som min kupade hand, och hunnit tappa den också.
Den jag har, ser ut att ta livet lite långsammare. Det var först i förrgår man började ana färgen på en av tulpanerna. Och den är inte i närheten av att vara lika hög som den på jobbet. Fast fina är dom, vilket som.
Tror jag ska spara lökarna sedan och sätta ut nånstans på sidan av huset. Med mina orangea fingrar kanske det växer upp en fjällbjörk då, hehe.
Ser på alla hus nere på Öbacka Strand, dom som ligger utmed älven. Undrar hur dom ser ut därinne? Och vilken utsikt dom har, många av dom, i alla fall. När jag passerade ett av husen i förrgår, så noterade jag att innehavaren av en lägenhet på nedre plan, hade satt för alla fönster, nerifrån och upp, med dekorplats, typ sån här, som vi har på vår ytterdörr.
Jag slogs av en första tanke, att dom må ju bli deprimerade av att bo så där utan att kunna se ut. Fast sedan påminde jag mig själv om att dom som bor där vill förmodligen ha det på det sättet. Och det må dom ju få ha då, hur tråkigt jag än må tycka att det skulle vara.
Man förstår väl att det inte är kul med nedre plan, och alla som passerar där utanför fönstren. Vi har pratat om detta, för inte så längesedan. Då Nicco och David var här. Jag tycker nämligen inte att man ska titta in genom andras fönster. Fast…haha…
Jag kan till och med tycka att det är stört med alla som går förbi utanför oss och stirrar in. Jag hör ju min egen röst i huvudet då det händer …. -Vad fan vill dom, känner jag er, vad glor ni på…
Fast jag är inte så elak som jag låter i mina tankar. Jag förstår väl också att man tittar för att man tycker nåt ser fint ut, man drömmer, man kanske ser nåt lustigt, det är ju inte så att dom söker ögonkontakt eller att dom ens ser att jag ser dom.
Nog kan jag glutta på andras hus, fast mer på avstånd, och jag vrider inte på skallen då jag passerar. Jag tittar mer på lampor och gardiner, eller så kollar jag in deras gård och hur dom har lagt fina stenar eller byggt staket och grejer. Man kan få både tips och idéer och man kan även se saker som man kanske borde undvika. Jo faktiskt, det är skillnad på att glutta och att glo, tänker jag.
Kommer ju ihåg då Lennart satt på bron, hur många gånger satt inte vi vid köksbordet, och blev lätt stressade av alla dom som till och med stannade och tittade. Innan ljuset gick upp för oss, det var ju Lennart, dom kollade in och inget annat
Apropå gårdar, jag sa till Åke, vad jag skulle vilja ha här ute. Törs nästan inte säga det men… hade det inte varit rätt coolt med en orange telefonkiosk, och där kunde Bengan stå och ringa till folk.
Den hade dessutom matchat dressinen, tänker jag. Hm…
Tipsa gärna om ni vet att nåt fint exemplar.. Vet att dom finns att köpa nya, fast i retrostil, superfina men inte riktigt vad jag tänkt mig. Ha en fin onsdag, allihop!
Jag och Sally, var ute och shoppade loss på Monkey business igår. Jag kan här avslöja vart det finns BRIO frukt och BRIO gräddkola. Ni som sagt att det inte finns att uppbringa nånstans i stada.
På Monkey Business finns det…
Jag frågade en av ägarna om dom hade ett hemligt lager. Han hade inte en aning om att dom är svår att hitta. Men han hade en teori, och det kan vara att dom höjt priserna på dom, och därför väljer affärerna bort dom. Jojo…
Nicco hämtade upp mamma efter jobbet igår, så även hon var med på vårat extended julfirande. Jag hade fixat en vegetarisk lasagne till middag. Som givetvis inte Åke eller Sally. tordes prova.
Åke skyllde på att han såg at det var vitlök i den. Jojo, tror jag inte en sekund på att det var det som var problemet. Han äter nämligen inte svamp och jag hade både portabella och skogschampinjoner i den. Han var bara glad att han kunde skylla på nåt så litet som en vitlök. Dom här är by the way, så perfekta, milda och goda.
Nåja, han fick en dubbelparisare med räksallad och lättsaltade chips, vid sidan om. Sally fick en dubbel halloumiburgare, hon valde en blandad chipsskål, vid sidan om.
Efter mat och kaffe kollade vi in julklapps högen.
Alltså, vad händer. Jag trodde att julen var till barnen, är vi barn, hela högen, haha…
Fina klappar fick vi. Åke har varit extra snäll, ser det ut som. Han fick också en bok, klocka, ull underkläder och pengar.
Jag fick ett set av Nicco, från Rituals, det kan ju aldrig bli fel. Den här luktade underbart.
Reflexparaply, love it, blombukett, polkagris godis, spel, ljus och pengar.
Efter allt detta, så julade jag ner lite. Tomtarna försvann i ett nafs. Bengan blev fråntagen tomteluvan och han förbereder sig nu inför nyår istället.
Och nu, mina vänner, förbereder jag mig för jobb, jag börjar dessutom tidigare idag, blev plötsligt justeringar i schemat. Men det är bara att gilla läget. Jag önskar er alla en toppen onsdag!
Fick en kommentar från en Bart igår, på ett av mina inlägg om Sebastian Klausen. Här är en print av kommentaren.
Och här har jag översatt vad han skrev.
Stort tack för din varning om Sebastian Klausen! Han är aktiv igen, den här gången försöker han sälja en mycket speciell bil, en Lancia Flaminia Sport från 1961. Han bjöd in mig att komma över till hans, din (!), adress för att se bilen. Alternativt kan han ordna så att bilen skickas till min adress i Holland. I så fall behöver jag bara betala 50% transportavgift i förskott, resten efter besiktning av bilen. Låter bekant att sälja en båt!
Med tanke på bilens värde skulle jag ha hoppat på tåget direkt och knackat på din dörr, om bara ’Sebastian’ kommunicerat lite mer övertygande. Men tyvärr kommer jag inte över till dig för att fira mitt köp av ett bilmästerverk till ett mycket, mycket bra pris. slut översatt
Jag mejlade Bart, och fick även hans konversation via mejl, mellan honom och Sebastian, skickat till mig. Jag överväger ju att ringa Polisen igen. Även om det uppenbarligen inte, är olagligt att använda andras adresser till säljannonser, så är det ju vi, som ser ut som bovarna i dramat. Vad händer den gången han lyckas lura iväg någon hit, för att hämta sin betalda båt eller bil.
Bengan har numer, förflyttat sig till matrummet igen, där han står och gluttar i fönstret. Igår, kväll, strax efter 23 strecket, noterar Åke en överförfriskad man, som står och svajar betänkligt, vid skylten ut mot Timotejvägen.
Åke följer hans frammarsch och går till nästa fönster, där nu Bengan står.
Åke säger att mannen står och lutar sig med baken mot vårat staket . Jag undrar förstås vem det kan vara och om han tar sig framåt eller tänk, om han ramlar och slår sig fördärvad. Så jag går in dit och smygtittar fram bakom gardinen. Hahaa…han står då med bägge händerna på staketet och stirrar rätt in i vårt fönster. Ska jag gissa att han stirrade döden i vitögat 💀😆 Han försvann då…fortare än vi hann med.
Fotnot, det ser ju lite mer makabert ut i mörkret, då lamorna lyser upp Bengan med ett svagt ljus, hehe…
Idag passade Åke på att bjuda ut mig på Ullas, fast han sa ju, i samma mening, att han skulle ha gjort det, om hon haft lördagsöppet. Hahaa…smart där, sa jag. Och nu kommer jag väl att få den inbjudan varje lördag.
Fast VBM har ju öppet idag, man kanske skulle åka dit på en fika, hm… Hoppas på en fin lördag, för er alla
Pyntade lite inför halloween. Ja, pyntade och pyntade, jag drog fram Bengan till fönstret.
Och dinoskallen fick hamna i matrumsfönstret.
Det är ju grejer som står framme året om, jag vet, jag är nördig men bättre fejk skallar framme på hyllorna än riktiga skelett i garderoberna, eller hur…Winstone.
Gjorde lite mer frallor.
Denna gång, samma deg och mängd, men nu rullade jag 15 bollar istället för för 12, och kryddade lite med superkryddan. Funkade detta också, inga problem.
Mr W och jag, gick på en prommis i krispigt höstland, som var på väg att tina upp.
Men titta på den här underbara bilden som Annelie Wallmark knäppte på deras Rote. Naturens skådespel utanför dörren.
Jag skulle egentligen suttit här med en ny krona i munnen, men tiden jag fick, förra måndagen, gick inte att få till. Så jag ändrade den till nästa lediga tid som var först 4 november. No big deal, tänkte jag och dagen efter föll den där skyddande metallbiten ut.
Det funkar väl ändå, problemet är då man äter kallt eller varmt och det kommer åt just den delen av munnen. Men så hade jag lite tur igår, då dom ringde och frågade om jag skulle kunna komma idag, vid 10, och det passar perfekt. Jag börjar ju inte förrän 14. Störst tur hade det väl varit om man sluppit gå till tandläkaren rakt av, men det är ju en utopi.
Ha en fin onsdag, allihop!
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 53
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Så kan man bara dra ut lådan, istället för att ha det stående på det där sättet.
eller om det ännu längre sedan.
Mats frågade sen varför i heela, han hade gett bort en tvåhundring, kunde du inte ha tagit en tjuga. Mjo, fast han hade inget mindre eller så hann han inte tänka på eventuella följder av sitt handlande.
Senaste kommentarerna