Etikett: berättelser

Är det måndag eller fredag, hela veckan?

Av , , Bli först att kommentera 16

Har sagt det förut och vidhåller, att det är fredag hela veckan, tjopp tjopp så var vi där igen.

nallecitat3
I Robinson, den här veckan, har dom kört med måndag hela veckan, vilket innebär att dom blir uppväckta på samma sätt, serveras en banan till frukost och dom får köra samma tävling. Roligt första dagen, halv jobbigt andra dagen, och nervöst samt lätt deprimerande, den tredje.

201391236499500_sbig_53b1294b2a6b22215c210235Man vet vad man har att förvänta sig!

Min farmor blev ju dement, och jag vet att jag tyckte att det var svårt att veta hur man skulle förhålla sig. Och själv vill man veta om dom VET, vem man är, och om dom kan dela minnena man har tillsammans.

-Vet du vem jag är? -Kommer du ihåg den där sommaren? -Minns du vad vi gjorde i julas?

Läste alldeles nyligen en artikel om just dementa personer och vad man ska undvika. Det är så lätt att säga, jamen det vet du väl, eller det måste du ju förstå. Fast det gör ju inte dessa människor, dom förstår inte. Och att använda dom orden, blir då lätt förnedrande.

Igår hade vi bastuträff och vi kom in på just detta. Kerstin och Janne hade besökt en vän som ligger på en av dessa avdelningar där det finns dementa människor. Dom hade stött på en karl i samlingsrummet som frågade Janne om han hade jobbat på Volvo. Och ja, det har han, fast det är x antal år sedan, och dom kände inte varandra på det sättet, men mannen kände ändå igen och kunde placera Janne.

Likadant var det för farmor. Hon ställde frågor till mig, som knappt jag kunde svara på, men så plötsligt frågade hon om Åke, och hur han mådde. Så det kan glimta till ibland.

Och nu tänker jag på dom med demens eller alzheimer, för deras anhöriga och dom som är runt omkring, blir det nästan som måndag hela veckan.
Samma frågor, samma historier, samma oro och ängslan. Men jag undrar hur det är för dom? Där är väl varje dag en ny dag, oavsett om frågorna är dom samma? Dom kommer ju inte ihåg vad svaret blev. Sorgligt, men samtidigt ska man kanske vara glad, att just dom, är lyckligt ovetandes om vad som sker.

Nå, än så länge har jag saker i mitt minne som jag kan skriva ner och sedan försöka komma ihåg. Ibland får man bolla sina minnen med andra och plötsligt har man fått historien hel igen, från början till slutet.

Det är väl såna här gånger man kan ångra att man inte lyssnade bättre på saker som farmor och farfar berättade:

Skanning_20161227 (8)Eller mormor Sadura:

15085525_10154039708692060_2423146476255831801_nEller det morfar Evert berättade. Man har bitar, men inte knorren på slutet.

10404202_10152628338667060_8661813194350411996_nÖnskar er alla en trevlig fredag! För det är fredag idag, jag lovar!

images

Svårt att hålla sig för skratt…

Av , , 2 kommentarer 14

Jag var till frissan igår och vi satt, nä, jag satt, och hon stod, men i alla fall…det pratas ju en hel del på såna ställen och jag kan ju gissa att dom får höra historier som heter duga. Dom måste ha upplägg för en serie av böcker…”historier från frisörstolen” kunde den heta 😀

Nå, vi kom in på ämnet borttappade saker, hon hade en kollega som plötsligt förlorat sin börs, och den gick icket att hitta. Förlorerskan, kollegan, hade en egen teori, att hon förmodligen kastat den i soporna. Dom hade suttit och ätit lunch och hon visste att hon hade haft börsen där, kanske hade hon sedan, då hon bar bort brickan för att tippa ner skräpet i tunnan, haft börsen under brickan och släppt den också, i bara farten.

Den kom aldrig fram igen…och hon får heller aldrig veta, om hon hade rätt i sina gissningar.

Här försvinner ju saker för jämnan, but i rest my case, i tron om att dom kommer att dyka upp igen, då jag minst anar det. Jag berättade ju om mitt förlorade Thomas Sabo, armband, som än idag, lyser med sin frånvaro. Och hon förstod min frustration, över att det inte kommer fram.

Nu har jag ju letat överallt…det är vad jag tror, men det kan jag knappast ha gjort, för i så fall skulle jag haft det på mig, idag. Det som retar en mest nu, är att jag kommer inte heller ihåg vart, jag letat, utan nu söker man på ställen man redan varit, därför lägger jag ner.

Jag berättade också om en händelse, long time ago, och vi bodde på Mariehem. Vi hade en liten fest, där hemma och Åkes bästa kompis Tex, var där med sin sambo Pirjo. Det skojades och stojades, jag kommer ihåg att vi hade kul och skrattade hela kvällen och säkert en bit in på natten.

Dagen efter, då vi kliver upp och Åke sätter på sig sina glasögon, så saknas något, väldigt väsentligt, ett glas… i glasögonen, är borta…puts väck…finns inte, och när i hela världen, hade han ens tappat det, eftersom han inget märkt 😀

Hahaa…det slutade faktiskt med att han fick köpa sig ett par nya brillor. År, efter detta, jag tror att det till och med var i samband med att vi skulle flytta, så storstädade jag och soffan skulle väl demoleras för bortforsling, där…i en snäv springa, fick mina fingrar tag i nåt…glaset. Ja, så kan det gå om inte haspen är på 😀

Fast nu har jag då koll på dom glasögon jag hittat här i huset, jag vet vilken låda dom ligger i, även om det nu är saker vi inte använder längre:

2016-03-27-19.20.32 2016-03-27-19.21.52Det blev mycket skratt igår också, jisses, Nicco fick det här spelet av oss, och det skulle testas, alltså, den som inte skrattar åt det där, har nog en väldigt mörk sida…:D

17239984_10155067771081585_1395668586267942828_oMan ska alltså in med en plastmojäng i munnen och sedan ska man försöka göra sig förstådd och berätta vad som står på dom olika korten…ja, ni kan ju föreställa er, vilket aber, vissa bokstäver är värre än andra att få fram.

Ikväll är vi bortbjudna till Kerstin och Jan B på middag, trevligt trevligt, så vi vet vad vi kommer att göra i alla fall, perfekt! Och nu, om en stund, tror jag till och med att jag ska testa att sitta ute en stund, Åke säger att det är skönt. därute. Önskar er alla en trevlig lördag!
17264489_10155065686726585_1116587636695040398_n

Maria Lundmark Hällsten