Etikett: blogg

Hur gör ni?

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 maj 2016 kl 07:43, 2 kommentarer

Började du blogga 2009, frågade Åke igår…japp, svarade jag, mars, 2009. Sen gjorde jag en snabb räkning…7 år, jisses amalia, jag har gjort inlägg i över 7 år, och totalt lagt ut, 4577 inlägg, ännu snabbare uträkning (miniräknare på nätet), på 7 år har vi 2534 dagar…puh! Låter ju galet, har människan (jag i detta fallet) inget annat att göra än att sitta här och skriva varje dag 😀

Nu en liten fråga, på vilken sida av hårdbrödmackan, brer ni smöret, om det är frön på den?

Testa att göra tvärtom, på en bit, och se om ni får en annan smaksensation. Det var Nicco som nämnde det för ett tag sedan. Och jag har provat, och ja, det smakar plötsligt eljest, och det torde väl bero på att smaklökarna känner något annat före, som det annars inte har gjort.

Jag har hört olika varianter till varför man brer på ett visst sätt. Många lägger smöret på den sidan med djupa hål, kan vara för att då fylls hålen ut med smöret, som ju kan vara en god smakförhöjare. Och dom som brer på andra sidan, vill snåla in på fettet.

Kommer ihåg att pappa alltid bröt av en bit av en husmans, när han ätit klart, och drog den i smörasken, som man gör med chips och dipp…det var hans avslutning på en god middag.

Åke saltar sina bitar, och det är inte lite, vi, jag och Nicco brukar kolla då han saltar, tittar på varandra, kollar igen, och undrar om han ens ser vilka berg det kan bli 😀 Ja, salt är ju också en smakförhöjare, precis som socker.

Min farmor gjorde eget smör, ni vet den där varianten, då man blandar olja med smör, sedan saltar man efter behag…det var alltid så gott, speciellt på hennes hemgräddade mjuk kakor. Nåt man alltid bjöds på, då man kom dit, då var lyckan gjord!

Ja, vissa saker blir aldrig som dom varit, och dom får man aldrig uppleva igen. Men nya minnen skapas, andra händelser blir nya upptäckter, hela tiden. Blicka bakåt kan man visst göra, le och minnas goda tider, vara förväntansfull, och se framåt…det är också spännande 😀

Ha en fin dag, alla mina vänner!

Lätt respektlöst, kan jag tycka

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 maj 2015 kl 09:45, Bli först att kommentera

Det blev en senare blogg idag. Jag har varit på vårdcentralen nu på morgonen och lämnat prover inför Lycksele svängen nästa tisdag. Ett EKG ville dom också ha, och det såg då enligt sköterskan, bara bra ut, men jag hade inte trott något annat heller 😀

Sitter här och funderar över hur vi är som människor, olika på alla sätt och vis, men ibland är det grupperat, dom tycker si och dom där andra, tycker så. Ofta så krånglar dom in sig i ett hörn med sina åsikter, som absolut inte får rubbas, och slutar därför se, hur det faktiskt kan vara. Man är så inne på det man tror är rätt, men egentligen är ingenting i hela världen, antingen svart eller vitt, det finns x antal grå zoner.

Ja, det ska väl vara två stackars saker då, som är antingen eller, livet…kan vi väl säga är vitt, och döden, får representera det svarta. Men kanske det även finns en gråzon här, för hur många har inte förlorat en nära vän eller kär släkting, och även fast dom inte finns i riktiga livet, så lever den människan vidare genom minnen. Hm…

Nå, jag kom osökt att tänka på en gång i tiden då jag gick en kurs i vad jag ville bli då jag blev stor…typ. Detta var för 18 år sedan och i denna kursen ingick även matematik. Vår lärare i just det ämnet, satt en kafferast och pratade om hur vi talar med andra människor, och hur vi upplevs, blablabla.

Han menade att den vi är som person, den är vi alltjämt. Medan jag sa, att när jag umgås med mina vänner, så kan det, beroenden på vem jag är med, försiggå en hel del interna skämt och jargongen är på ett vis. Men är jag hemma hos mina svärföräldrar (ja dom fanns ju i livet då) så talar jag ju inte på samma sätt med dom.

Vilket den här läraren inte kunde begripa. Han tyckte att det skulle vara fruktansvärt jobbigt att ”spela” olika personer. Fast jag höll inte med om det, jag spelar ju inte, men jag skulle inte ha suttit och lagt in svordomar i mina samtal med dom, inte heller berättat saker som jag kanske visste, att dom inte skulle hålla med om…fanns väl ingen anledning till det.

Det handlar väl tvärtom om respekt för en annan människa och att kunna vara lite av en diplomat…inte alla gånger dock, nänänä, men ibland så. Och nu tänker jag också litegrann på det här som många som skriker över, att man tar bort ordet neger, från barnböcker, kokböcker, och så vidare. NEJ, det har alltid hetat så och det ska alltid fortsätta heta så. Och här kan jag tycka att det brister i respekten för andra medmänniskor.

Om dom mår dåligt över detta ord, varför ska man då fortsätta använda det…bara för att, vad är det man försöker hävda, och löjligt blir det då man säger att det alltid har varit så, men…ska inte det då gälla allt det andra också?

Förr i tiden fanns det barnaga, kvinnorna skulle vara i köket och ingen annanstans, barnen skulle börja arbeta i tidig ålder och tunga jobb var det också. Skolan gick man även på lördagar och lampan släckte man 6 på kvällen, eftersom man skulle upp med tuppen och mjölka kossorna. Varför har det ändrats? Oj så tråkigt att det inte är så längre…just saying!

Avslutar med denna lilla bild, som Nicco tipsade om, ja, jag vet inte om jag törs säga att jag känner igen mig, i bägge situationerna, faktiskt 😀 ha det gott, allihop!

Trampat i klaveret…igen

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 april 2014 kl 08:34, 4 kommentarer

Jaha, så har han med stort H, trampat i klaveret…igen, eller har han det, Holmlund? Det var som svårt att missa, att något som Holmlund skrivit på sin blogg, nu upprörde en hel del människor igår. Jag har läst hans inlägg, 2 gånger, och jag måste säga, jag är ingen anhängare av Holmlund, inte till någon annan heller, för den delen, men till hans försvar, vad är det han skrivit som är upprörande?

Han säger och jag citerar: Är tiggeriet organiserat och av vem? Visst har det dykt upp flera som sitter och tigger… Personer som setts sitta med käpp… Om det är organiserat eller inte är svårt att bedöma. EU som är så pigga på direktiv måste även agera mot länder som diskriminerar människor och se till att folk får jobb och utbildning. Slutcitat

Om man läser kommentarer som kommit in på vk.se så verkar det som om dom flesta tycker att Holmlund skrivit att så här är det, punkt slut, JAG säger att tiggarna stjäl oxfilé, och att dom stör stadsbilden…typ. Och jag är ledsen, men jag kan inte se vart han har skrivit på det viset???

Han ställer en fråga, han skriver att han har hört…med det inte sagt, att det verkligen är så, eller har jag missat nåt, snälla, skriv då så jag greppar.

Nog om detta, över till gårdagen som jag spenderade en liten tid på Strömpilen med, sedan satt jag i Buicken och försökte få bort smuts från innertaket, och mer puts lär det bli, kanske inte idag, men snart så.

Satt ute en stund med kaffekoppen, Bosse inställde sig tidigt på morgonen i garaget, han ska sätta in nytt proppskåp, det som satt där är inte godkänt idag, och sedan byter han ut alla lysrör som suttit där i taket, till bättre och mer energisparande lampor. Det blir nog bra då det är klart.

Ibland eller rättare sagt, ganska ofta, poppar det upp smått roliga saker på FB, det hjälps inte, och tydligen har Polisen en sida eller grupp man kan gå med i. Och folk kan skriva och kommentera saker, precis som på bloggen, kolla in denna lilla konversation:

Ooopps! Gjorde killen bort sig eller…var det polisen som var snabb på att göra sig rolig, haha… jag tycker polisen svar, var klockrent 🙂

Och med den lilla bilden måste jag också tillägga en fundering eller vad jag ska kalla det. Nicco kom in på det igår, då vi såg en reklamsnutt på tv, om tjejen som sitter och våndas och till slut har hon bestämt sig, hon ska berätta… och det gör hon, hon gillar tjejer. Ehh, jaha, ok??? Nu blir det lite jobbigt, för jag vet inte, men jag ringer inte runt och berättar att jag är straight, eller vilken läggning jag än må ha, det är ju inte den som gör mig till den människa jag är, correct me if Iam wrong. Samtidigt, som jag förstår att det kan vara ett dilemma, eftersom dom flesta tar saker för givet, och då blir det jobbigt. Den tjejen i reklamen, kan ju ha en mamma, pappa eller annan vän som undrar när hon ska hitta sin drömman… därför att dom tar för givet att det är det hon letar efter…hum…ja, klurigt det där.

I eftermiddag är det jobb, så jag ska fixa en köttfärssås, innan jag åker och lite annat, så jag slutar här med att önska er alla en toppen torsdag…på återstörande!!!

Kålrötterna sjunger då dom pratar!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 april 2014 kl 09:24, 2 kommentarer

Gick in på Frejas blogg igår och kollade hennes ordlösa lördag, där skrev hon att en språkvetare sagt till henne att svenskan är ett av få, sjungande språk, detta skulle vara att vi har ord som betyder samma saker, ja ni vet, får som i att man får, eller får som ett djur…och så vidare.

Intressant, jag tvärgooglade på sjungande språk och såg någon diskussion om hur vårat språk låter i andras öron, många som tydligen tycker att det låter som om vi sjunger då vi pratar, hm, skulle jag aldrig ha trott själv, fast ok, lyssna på den svenska kocken i Mupparna, han låter ju inte elak utan pratar med runda ord, och man känner igen sig, på ett konstigt sätt 🙂

Och sedan, bara rätt upp och ner, helt otippat, så kom jag att tänka på kålrot…varför??? Kom ihåg en blogg jag skrev för 4 år sedan om just kålrot och hur man stavar det på engelska 🙂 *fniss* jag kopierar texten så får ni läsa själva:

Hm, nyss hemkommen från en kallfrysse promenad runt Umestan där Janne undrade vad man ska skriva för ord på engelska för att beskriva en svensk nationalitet. Det faller sig kanske mest naturligt att skriva swede, men översätt det från engelska till svenska så betyder det ordet, kålrot. Hur bra blir det då, på en skala?

Så här står det i lexikon och jag kopierar:

Engelskt uppslagsord

swede (även Swedish turnip; i amerikansk engelska rutabaga)

Svensk översättning

kålrot (substantiv)

Engelskt uppslagsord

Swede

Svensk översättning

svensk (substantiv)

manlig person från Sverige

Jag undrar bara om engelsmännen vet att swede står för svensk och inte kålrot?

Jag undrar fortfarande vart jag fick kålrot ifrån…kan det slunkit in i skallen igår eftersom vi käkade ugnsstekta kålrotsbitar till fläskfilén, eller var det för att det hade med språk att göra…får jag aldrig veta, fast å andra sidan, vem bryr sig 🙂

Hoppas på en toppen söndag för er allihopa!

Min son…

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 november 2013 kl 12:10, 2 kommentarer

Nu ska jag börja med att göra ett tillägg… en förklaring till min blogg igår. Jag kan fortfarande inte skriva om den specifika situationen jag syftade på, men det kan ju gälla så mycket.

Ponera att min son (jag har ingen son men vi kan ju låtsas), han har en diagnos, men det är inget vi sprungit runt och delgett andra. Nu har vi fått lära oss att hantera hans mående på ett sätt som funkar för honom och oss.

Rätt vad det är så händer det något… ehhh, låt oss säga att han börjar röka, den lilla spjuvern. Detta ses med oblida ögon, både från oss och omgivningen. Dom som vi nu luftar detta problem med, lyssnar och säger sedan: Ja, men det är ju bara att säga åt honom att sluta *färdigdiskuterat*.

Detta var ju lätt för dom att säga, dom vet ju inte hur han mår i övrigt, eller hur vi får tassa på tå för att inte hans värld ska braka samman.

Å andra sidan, ska man kanske själv, tänka sig för innan man då säger vissa saker, på nåt sätt hör det säkert till vår natur, att vilja komma med råd och lösningar. Har även hört någonstans att detta är mer vanligt bland oss av det kvinnliga könet, till exempel om våra män/killar berättar saker för oss enbart för att vilja delge och göra oss medveten om vad som pågår, så ska vi, snudd på alltjämt, komma med en lösning.

Jag vet… jag är precis likadan själv, jag lyssnar, och säger, men varför gör du inte så eller varför säger du inte bara det? Mm, väldigt lätt att säga, och ibland får man medhåll, det var en bra idé, men jag gjorde ju inte så… typ.

Ett annat exempel, i min bekantskapskrets (återigen ett påhittat exempel) så finns det en kvinna som blivit misshandlad under flera år, både verbalt och psykiskt. Hon berättar detta för sina närmaste vänner och givetvis säger alla: Men lämna honom då!!!

Återigen, väldigt lätt att säga, men av någon andledning har hon ju inte gjort det… än, och den anledningen vet vi inget om. Dessutom finns en stor risk att den som berättar detta, slår ner sig själv i skorna… tycker att hon är dålig (precis som hennes man talat om för henne) eftersom hon inte ens duger till att lämna honom.

Så, det var nåt i den stilen jag menade med goda råd och att man ska tänka sig för, jag menade inte dom här små goda råden man får av sina vänner och bekanta om hur man bäst lagar till en äppelkaka, vilken färg som passar till den röda tröjan eller vad dom anser om skolan idag. Men för den skull, innebär det heller inte att man inte ska kunna sitta och byta erfarenheter, men det blir ju som nalta eljest, då ger man och tar, man kan lyssna och man kan konfirmera att man hört.

Det var lite större tyngre saker jag syftade på, så fortsätt att ge råd i all välmening, det kan ju vara just du, som säger den utlösande faktorn som gör att personen bestämmer sig för att gå vidare och göra ett annat val för att lösa sina problem… vem vet 🙂

Nu mina vänner ska jag gå ut med Winstone, sedan ska jag baka Tinabröd, och förbereda kvällens middag, som blir lasagne… önskar er alla en fortsatt trevlig torsdag!

Catwalken

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 juni 2013 kl 09:45, 4 kommentarer

Halvtre skulle Nicco lämnas på Estetic, för stylingen inför kvällens poolparty och visning. Själv hade jag passning av Winstone och matlagning, inga större uppgifter men dock ansvarsfulla 🙂

Hämtade upp mamma, som också ville följa med ut till ön och när vi kom dit fick man en smärre chock… vi var inte ensamma där, det var fullsatt under partytälten och det bjöds på mat, efterätter, likör, vin och kaffe. Nu blev det ju inget sånt för mig, jag agerade ju chaufför, men mamma fick sig både efterrätt och drickbart, så jag var rädd att hon skulle sitta och hänga med armbågen ut genom rutan på hemvägen… hahaa… nä, så lättpåverkad är hon nog inte, det krävs nog lite mer än ett ½ glas vin och 1 likör 🙂

Tina var också där med en väninna, så det var ju i alla fall nån man kände, och framförallt kände igen. När vi sitter där och väntar kommer plötsligt en kvinna stegandes mot mig och jag tittar upp på henne och säger hej, antar att det är någon jag ska känna, men det tänds inget ljus, men så säger hon att hon brukar läsa min blogg, att hon sett att Nicco skulle vara där och så kände hon igen mig i mängden, sa att jag skriver bra och sånt där som kan göra hela ens dag, så superbra 🙂

Jätteroligt då man får ett ansikte på sina läsare, det är långt ifrån ofta man får höra av, en som läser, och visst, jag kanske inte heller hade gått fram till en annan bloggare, det vet jag inte, men kul är det då i alla fall, så nu vet du det, du kvinnan som var på visningen igår.

Så skruvades musiken upp och den som faktiskt dök upp på catwalken innan alla andra, var en katt:

Sen kom dom i flera omgångar, och jag är ledsen, Nicco var bäst… och jag är inte jäv, ett endaste litet dugg 🙂 Här kommer lite bilder:

Idag är jag ledig, känns så skönt. Jag fick ont under foten och kunde knappt ta mig framåt på torsdags kvällen, så jag snabbade mig att fixa extrapersonal och byte av arbetspass, och det funkade för alla inblandade och det var ju bra. Nu känns det bättre så jag hoppas att det bara var nåt tillfälligt vajs.

Ska börja städa ur bussen idag, det är ju som passande väder för det, och man vill ju ha den fin till midsommarhelgen, har ni tänkt på det… det är ju nästa helg, jisses anåda. Det är bara att sätta fart. Önskar er alla en toppen lördag!

Gamla tiders signalsystem

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 januari 2013 kl 08:53, 8 kommentarer

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.

Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.

Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.

Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂

Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:

Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.

Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.

Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.

Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.

Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.

Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Jag orsakade ett stopp

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 september 2012 kl 08:26, 8 kommentarer

Som ni vet innehåller lasarettsbyggnaden ett antal hissar, och vår svärson, Anders är ju minsann egenföretagare med lyftteknik som huvudsyssla, och det involverar en hel del hissbyggnationer och lagande av gamla hissar.

Den där specialhissen som finns här, den utan dörrar ni vet… en sån hade han däremot aldrig hört talas om förrän vi satt och pratade om den, för några år sedan. Vi hade tänkt testa den igår då vi var där uppe och Theresé skulle fota den så han skulle få se, men hissen var stängd för dagen.

Sedan satt vi uppe i anhörighetsrummet och samtalet gled in på hissar igen. Jag kom osökt att tänka på en liten händelse som faktiskt utspelade sig i samma trapphus där vi nu går upp till min pappa. Fast han ligger bara en trappa upp, så dit går vi.

Den här gången hade jag varit högt upp, kanske på sjätte eller sjunde våningen. Och jag skulle ner igen, stod och väntade på hissen som så sakta kom åkandes uppåt. Jag, mitt snille, står och har handen på handtaget och när jag ser hissen, rycker jag av någon outgrundlig anledning, i handtaget… innan den ens har kommit upp, och vad tror ni händer?

Jamen den fastnar ju, naturligtvis, och självklart står det en äldre tant i den också, hon blickar uppåt och jag står däruppe och blickar nedåt, och jag känner mig något taskig, som orsakat stoppet. Hon ser bedjande ut och jag vinkar till henne att jag ska hämta hjälp.

Vilket jag ju faktiskt gör också, jag går in på avdelningen igen och säger att det står en tant i hissen som har fastnat och sedan drar Maria iväg, och den här gången tar jag tar trapporna ner.

Annars såg dagen igår, likadan ut som dagen dessförinnan, inga större förändringar. Jag och Theresé var inne hos min pappa, vi får gå in, två och två. Jag stod och strök honom på armen och så sa jag, jag undrar om han känner det här och tänk om han tycker att det är obehagligt. Jag hinner inte säga mer så ger en av apparaterna ifrån sig ett högljutt pip så jag hoppar rätt upp.

Theresé som har en viss vana av sin mor, säger genast –Du kom väl inte åt någon knapp nu? Och nej, jag stod för långt ifrån för att det skulle ha hänt, men lite humor var det faktiskt 🙂

Dom har även ordnat en bilddagbok, där foton ska in och alla som vill får skriva några ord om dagen, om det hänt nåt speciellt eller om man bara vill skriva om dagens aktiviteter. Något dom brukar göra då det handlar om människor som kommer att ligga nersövd en längre tid, för att dom inte ska känna att dom förlorat så mycket, den dagen dom kommer tillbaka. En väldigt fin sak, tycker jag, så jag vet vad jag ska göra då vi åker dit idag.

Önskar er alla en fin dag! Och skickar även ett speciellt hej, till en person som ringde igår, ingen jag känner, och ingen som egentligen visste vem jag var tills hon tittade på papperet framför sig och frågade då om hon fick ställa en fråga till mig. Javisst sa jag… inte är det du som bloggar sa hon, och då kunde vi ju inte låta bli att skratta lite. Visst är det det, sa jag och det är verkligen inte många som brukar säga att dom läser min blogg, men nu så, sa hon, så vet du att du har ett fan 🙂

Uppryckt eller nedtryckt

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 november 2011 kl 08:04, 2 kommentarer

Läste en blogg igår och det var skrivet om när man har dåligt eller bra självförtroende. Tänkte då att egentligen finns det väl ingen som alltjämt har ett bra självförtroende, eller tvärtom.

När du vet vad du gör, då borde ju självförtroendet ligga på topp, har du till exempel haft samma arbete i tjugo års tid, så är du säkert bekväm nog i kläderna att du vet vad det är du gör.

Du kan vara bra på väldigt mycket men så blir du tillfrågad att göra något som du aldrig tidigare provat på, det är dessutom av yttersta vikt att det går vägen, då tror jag att självförtroendet kan få sig en liten törn.

Jag vet att det finns dom som säger sig kunna fixa allt, ingenting är omöjligt, men det vet jag också, att det stämmer inte riktigt. Dom kanske är tuffa nog att prova på, men dom lyckas inte alltid. Och kanhända att dom efter tillräckligt många misslyckanden, inte känner sig lika uppåt som tidigare.

Men dom här personerna tror jag också har svårt för att erkänna sitt nederlag och det kan vara dåligt, för dom. Alla gör vi ju våra fel, och det är ju som man så vackert säger, helt mänskligt.

Det är ju alltid bra att ge en annan människa beröm och att tala om för den att man tror på h*n, men även där ska man nog vara lite försiktig, vem vill hela tiden höra att det där klarar du av, sen kanske man inte gör det och efter många såna misslyckanden så har man tryckts ner i skorna, och känner sig som en sämre människa även fast man inte är det.

Så, det var lite onsdags tankar så här på morgonen och med en köttfärslimpa i ugnen… jodå, här är vi rå effektiva då vi stigit upp 🙂 Jag jobbar eftermiddag idag så därför har jag dagens middag i ugnen.

Och en glädjande sak, det bidde faktiskt ingen grytlapp, det blev en liten gardinkappa, så här ser den ut:

Färgen syns inte så bra men den är brun i botten, och jag har vikt den dubbelt så jag har färg utåt också. Det blev bra. Önskar er alla en fin onsdag!

Hysteriskt roligt, snudd på…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 oktober 2011 kl 06:03, 9 kommentarer

Jag kunde inte låta bli att kolla runt lite på min blogg och ändra språket till engelska. Det var snudd på hysteriskt roligt. Nicco orkade inte lyssna på när jag satt här och skrattade så hon lämnade rummet 🙂

Här kommer ett axplock inklusive översättning:

I am at least leave today, and will have a coffee with your mother = Jag är i alla fall ledig idag och ska dricka kaffe hos mamma

tjo huh, it was lively in the nest …= Tjo vad det var livat I holken (en korrekt tolkning, men det lät lustigt i alla fall)

Yes, said Lisa yesterday = Ja, sa Theresé

if you wake up tomorrow and have bacon lip = Om du vaknar upp imorgon med fläskläpp

Then came the head …= sedan kom chefen

Om jag tycker detta är roligt så kan man undra vad en engelsman tycker om dom skulle läsa bloggen, vadå jag ska dricka kaffe med DIN mamma? Haha…men visst, jag fattar ju att detta verktyg bara översätter orden och inget annat, samt att vi inte alltid använder ord som finns på engelska.

Mindre roligt var det då jag skulle öppna skåpet i köket för att lägga undan en plastkasch och ut flyger en burk fylld med knappar, jadå, tror till och med att detta hänt en gång förut??? Det dröjde inte länge innan jag fick sällskap uppe i köket.

Enya lade sig tillrätta vid tröskeln och väntade tappert på att få en chans att rusa in och få sätta sprätt på knapparna, men se, den chansen kom aldrig, jag hyssjade på henne så fort hon rörde på sig. Och när jag sedan startade dammsugaren så försvann hon som en oljad blixt.

Jag jobbar dag idag, så nu är det bäst man tar sig frukost. Ha en fin dag!

Etikett: blogg

Hur gör ni?

Lätt respektlöst, kan jag tycka

Trampat i klaveret…igen

Kålrötterna sjunger då dom pratar!!!

Min son…

Catwalken

Gamla tiders signalsystem

Jag orsakade ett stopp

Uppryckt eller nedtryckt

Hysteriskt roligt, snudd på…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten