Etikett: blogginlägg

En flaschback…minnena föll över mig

Av , , 4 kommentarer 8

Jag gick med Winstone nere vid ån, för några dagar sedan, och jag passerade något som väckte minnen från förr. Backa!!! Sa jag till Winstone, som stannade och la in backen.

Där låg den…en liten silvrig sak från förr…om jag nu inte missat, att detta är något som kommit tillbaka?

003

Kapsylerna från burkläsk eller öl. Dom här som man samlade ihop till ett stort gäng, och nöp ihop i varandra så dom bildade en kedja, eller draperi, vissa hade lagt dom runt hatten som dekoration, listan kan göras lång. Återvinning kan vi också kalla det 😀

Och dricka kommer man ju då att tänka på, något som bara införskaffades på sommaren. Ibland kanske farsan köpte 2 backar, men vilken besvikelse då halva backen bestod av grape tonic, hm…undrar just varför han köpte det, det vet väl alla barn att den drickan var inte god, den räknades inte ens till dricka. Smakade diskvatten, typ.

Sen tänkte jag på hur bortskämd man blivit, då, uppskattade man det lilla, en dricka till helgen, eller tänk, oh goda tanke, då morsan köpt ett helt paket med strutglass, och den dagen kom då hon sa att det var ok att få ta en…det var lycka det!

Idag köper man en läsk eller glass om man är sugen på det, inget konstigt, men själva lyxet, är borta. Precis som när man bälgar i sig kaffe, som vi nu gör, en termos på morgonen, en mitt på dagen och en på kvällen, men den där känslan, hur gott det smakar och man njuter varje klunk, den infaller inte speciellt ofta…men ibland, då man inte haft tid att dricka så mycket kaffe, då slås man av det goda och undrar en kort sekund, varför man häller i sig så mycket, då det är det lilla som gör det så gott 😀

Jo jag vet vad som gäller för min del, för lite kaffe, då får jag huvudvärk. Men detta kan ju botas, om man vill, jag kan ju dra ner på några koppar i sänder, för att inte orsaka värken, kanske jag gör det, i framtiden, men inte idag.

Och nu till något jag inte riktigt förstår, kolla detta klipp, jag har sett det tidigare i annan layout:

11029908_806811216076444_5802173805361776844_n

 

Bilden hittade jag på FB men även i detta blogginlägg, HÄR, läs gärna och begrunda.

Och min undran är, när, någonsin har någon blivit kallad just rasist, för dessa saker? Jag har sjungit nationalsången och INGEN har kallat mig rasist, vi har svenska flaggor på vår bro och ALDRIG någonsin har någon kallt oss rasister, det står och jag citerar: ”Jag vill kunna…” ehh ok, vad är det människan menar att man inte kan? Jag kan göra allt det där och lite till, är jag speciell på nåt sätt…bara undrar.

Menar dom att man inte törs, i så fall är man väl en liten fegis, jag gör precis vad som faller mig in. Sedan tycker jag att ALLA, ska vara stolt över det land dom kommer ifrån, oavsett om dom bor i det landet eller någon annanstans, så de så!

Detta skriver någon och får hejar rop, oj så bra, så här är det ju, bra skrivet…men har dom verkligen läst texten in och ut? Nä, jag går bet, jag förstår det inte, kanske lika bra 😀

Härligt väder idag med, I love it, och ska nu gå ut och sätta mig en stund med kaffekoppen… förstås 😀 Ha det gott, allihop!

005

 

Vi fick ett svar

Av , , 4 kommentarer 7

Så fick vi då svaret på vad denna skulptur var för något, inte en blomställning som var Åkes gissning, och inte hade den med någon fläkt att göra, även om den faktiskt liknade en, och inte heller en fälg, som dök upp då ”Kul-Janne” googlade på bilden, näpp, det är en talgbollshängare:

FF-761957

 

Den kan man bland annat hitta här: Odla nu

Och då är det väl bara att fixa dit nåt till upphängingen så kan vi mata fåglarna om inte någon nu saknar sin talgbollsmatare, och läser min blogg, i så fall kanske du vill ha tillbaka den 😀

Gissar ju skarpt på att den kommit nedflygandes från nåt hus på Västerslätt, alternativt Rödäng, i dessa stormar som varit är det lätt att den hoppat lös och rullat iväg. Och var den fylld med talgbollar så kunde den vid det tillfället kallas för talgbollskastare och fåglarna fick käka buffé vid ett långbord.

Och där gjorde jag ett kort avbrott i mitt skrivande, skulle skjutsa ner Nicco till tåget, då jag kom tillbaka så noterade jag detta:

Foto1745

Kan det vara min käre man Åke, som hittat några talgbollar och tänkte att vi skulle fylla hållaren 😀

Jag läste ett blogginlägg igår, som handlade om bytet av sockar, vi gjorde i fredags, och jag citerar en del av den:

Så fint, så bra, så klokt, så rätt.

I fredags var det massor av människor som tog på sig olikfärgade strumpor och sedan publicerade detta på Facebook.

Min första känsla var glädje över denna uppmärksamhet för en kategori människor i samhället.

Men min spontana glädje förbyttes sedan snabbt till en mer djupare och allvarligare tanke.

Vad händer nu?

När detta skrivs är det söndag. Hur många av de tusentals människor som med glädje bytte strumpor i fredags tänker på detta budskap i dag?

När ni läser detta är det måndag. Hur många, som i fredags hade olikfärgade strumpor, tänker på att nu är det en ny vardag? En vardag där alltför många anhöriga till utvecklingsstörda och funktionshindrade känner oro och ångest för att de inte får det stöd de har rätt till enligt LSS-lagen.

Jag kanske låter som en bitter gammal man. Men jag vill faktiskt kraftfullt signalera att det är lika viktigt att både ta på sig olikfärgade strumpor och sedan vara medveten om att i Sverige har det blivit hårdare att inte vara som alla andra.

I fredags såg jag flera politiker som hurtigt hade olika strumpor – och i vissa fall också skor…

Nu undrar jag hur många av dessa politiker som också uppvaktar sina kollegor i kommuner och riksdag för att se till att LSS-lagen verkligen följs? Hur många av dessa politiker är beredda att verkligen sätta press på Försäkringskassan i dessa frågor. Slutcitat

Visst har han rätt i det han skriver, och jag med många andra, tog ju med glädje på oss dessa sockor, men jag tänkte nog inte heller på det, dagen efter. Så nu fick man sig en tankeställare!

Hel blogginlägget hittar här: Anders Hansson – De olikfärgade strumpornas vardag

En ledig dag i dag med, inte så pjåkigt, igår var jag bara hemmavid, städade lite och tvättade, tog hand om djuren och lite telefonarbete, sånt där man skjuter upp och plötsligt kommer ihåg att man ogjort. Önskar er alla en fin dag, jag ska njuta min dag tillsammans med Tina, i alla fall en del av den.

Foto1589

 

Vart går gränsen?

Av , , Bli först att kommentera 8

När jag skrev blogginlägget om rånarluvor, så googlade jag på bilder om ämnet och ramlade över Lego gubbar, som var bankrånare…hm, mja, jag vet inte, vart drar man gränserna vid barns lekar? Jättesvårt att veta, jag har ju själv jobbat x antal år på en leksaksgrossist och sedermera leksaksaffär och jag vet ju vad många föräldrar tyckte om pistolerna och gevären som mer och mer liknade äkta vara.

Och andra som tyckte, vad spelar det för roll, får dom inte den här pistolen så tar dom ju en gren och springer runt och skriker pang pang. Men det kanske ändå hade varit bättre… då får dom ju använda sin fantasi och inte få verkligheten serverad som en leksak.

Kolla in denna länk till aftonbladet, och vad som nu finns ute på marknaden: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17432674.ab

För mig är detta aningens för mycket, ett knarklabb i Legoliknade material, och vem köper nu detta till sitt barn? Förmodligen, gissningsvis, den yngre familjen som slaviskt har följt serien, Breaking bad, på tv, och som kanske inte tänker sig för.

Jag hade köpt konceptet labb, om de varit ett ”riktigt” laboratorium med provrör och annat, kanske med en professor figur, typ professorn från ”Tillbaka till framtiden”, men där fick det nog räcka, och inget som skulle förknippas med knarktillverkning.

Ja huvva, återigen får man undra vart vi är på väg och varför ingen kan stoppa detta vansinne, seriöst. Man undrar också vart kottarna tog vägen, dom där man satte stickor i, till ben och som kunde få beta runt på gräsmattan. Eller bara barns, vanliga medfödda fantasi, jag lovar, hade dom inga leksaker att hålla på med, så skulle dom hitta på nåt ändå, om man från allra första början introducerade dom till detta… att hitta på saker själv.

Får dom allt serverat, varför ska dom då behöva klura ut själv vad dom ska göra?

Idag är jag ledig, YES, och jag hade igen bättre fantasi än att jag bokat in ett tandläkarbesök på förmiddagen och ett besök hos sjukgymnast på eftermiddagen, jo ni, så kan det gå om man inte tänker efter ordentligt 🙂

Önskar er alla en fin dag trots att det regnar och är blött, just här, men då är det ju tur att jag har ett paraply som kommer att få följa med på hundpromenaden om en stund.

Stora företags, olater, E90

Av , , 6 kommentarer 6

 

Ja nu har vi börjat se på Slas resa genom Sverige, och han är onekligen rätt så kul, med sina kommentarer. På svtplay.se hittar ni filmen eller följ länken som jag fick av Birgitta, http://blogg.vk.se/destinationumea, i mitt förra blogginlägg.
Mats ”Tigern” Boström, kom förbi på en kaffe igår kväll och som egen företagare berättade om större företags olater då det gäller fakturor, och man kan ju smälla av. Dom använder sig av något som så vackert kallas för E90, och E90 betyder att du som utför ett arbete åt det företaget får ligga ute med dina pengar, 1 betalningsfri månad samt…90 dagar. Alltså 4 månader totalt, och nu pratar vi om stora företag som förmodligen har pengar så det räcker och blir över.
Han har råkat på ett sånt företag, jag tänker inte nämna vilket, men han har sagt ifrån sig arbetet därifrån och se, vips så gick dom med på en månads frist istället, för jobbet kunde dom inte vara utan.
Idag blir det fest…gissar vi på 🙂 Vi, dvs jag, Åke, Nicco, Olivia (en kompis till Nicco, Jan A och Inge-Gerd, är bjudna ner till Jan B och Kerstins stuga i Åheden, och nu snackar vi övernattning. Vi tar bussen, Nicco och Olivia ska prova på att tälta och Jan A och Inge-Gerd ska få låna Jan B:s husvagn, själv sover dom i deras stuga, och vi sover ju förstås i bussen. Det ska bli trevligt och nu hoppas vi bara att vi har en tumme med vädret.
Avslutar dagens blogg med Birgitta J:n lilla utmaning, dom viktigaste sommarattiraljerna. För mig är detta sommar:
Mina tävlingsskor, tävla gör vi bara på sommaren 🙂
Uppvikta jeans, har jag haft snudd på varenda dag:
Och senaste fyra somrarna, mina egenhändigt gjorda vristlänkar. Det är mina sommarattiraljer det.
Önskar er alla en fin lördag!
 
Maria Lundmark Hällsten