Etikett: blomnäring

Jag glömde…

 

Det här är så irriterande… jag visste vad jag skulle blogga om idag… igår… men nu är det helt borta, *poff*, och hur jag än försöker så poppar det inte upp någonting. Jag vet, jag har skrivit det förut, och tidigare så gjorde jag det också, skrev små stödord i mobilen eller på papper, så jag inte skulle glömma, men… så blev jag alltså övermodig och trodde i min enfald att jag skulle komma ihåg, men icket.
Nå, så får jag väl skriva om gårdagen, jag och mamma åkte på plantagen, där jag köpte denna fina blomma:
Får se hur länge den står sig nu. Lättskött skulle den vara så då borde den ju rimligtvis överleva i min vård, eller hur?
Här är en bild på den där rosa julkaktusen som ändrade färg till vit och nu blommar överdådigt:
Och slutligen, julstjärnan som kämpar på, ännu har inget blad lossnat från den, och den här då, som egentligen ska vara så känslig för både det ena och det andra, hur rimmar det då?
Den tål inte drag, och den står närmast vårt skafferi, och där är det drag kan jag säga. Ni kommer väl ihåg då jag skrev att jag förvarat en potatispåse därinne och den frös, det var minusgrader i skafferiet, och blir väldigt lätt kallt därinne om det är minus ute.
Och då kan man ju tycka att julstjärnan borde ha kackat in för längesedan, men… den härdar. Hittade följande lilla mening på Wikipedia: Växten kan sparas som krukväxt även efter julen för sina gröna blads skull, men det är svårt att få den att blomma om.
Ok, men den här har då uppenbarligen inte blommat färdigt än då, eftersom den fortfarande är röd och fin. Vilken tur vi har 🙂
Nu investerade jag även i blomnäring, något som våra blommor absolut inte är bortskämda med, så kanske man kan skaka liv i några plantor som ser halvdana ut.
Köpte även ett 5 meters rullkoppel till Winstone, så han ska få komma sig en bit ut i terrängen, och det gör han minsann. Det första han gjorde var att kolla hur långt 5 meter var, inne på vår gård, och där… längst bort vid tallen, satte han sig och gjorde numero 2, tack så mycket för det, televerket!
Det var ju bara att plumsa ut och ta rätt på det, men jag får skylla mig själv, jag vet, jag ville ju att han skulle få gå lite längre och utforska omgivningarna, Dessutom är ett rullkoppel bättre på det viset att det är mer följsamt, han lindar inte in sina tassar i kopplet, lika ofta som tidigare.
Idag är det möte på jobbet, klockan 13, så det är väl bara att åka ut då, och se vad dom kan ha att diskutera om. Önskar er alla en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten