Etikett: borrelia

Nya namn…eller, njae…

Av , , 3 kommentarer 10

Jahapp, så hade det gått 1 år till, som gifta, tjopptjopp. Jag letade efter nån bild på jag och Åke men det var inte lätt att hitta, däremot dessa två, tagna för över 1 år sedan, eller 2, kanske. Seriösa människor 😀

14281398_1141000269322160_1108721076_n14194365_1141000215988832_574559692_nJag sökte i mitt bloggarkiv och där ramlade jag över denna historia, som jag fått av Jan B, för 7 år sedan:

Mick, från Dublin , ställde upp i ”vem vill bli millionär” – och mot slutet av tävlingen hade han vunnit 500 000 euro.

”Det har ju gått bra så här långt” sa’ Chris Tarrant, programledaren. ”men för millionfrågan har  du bara en ledtråd kvar;  
Ringa en vän, och allt hänger på denna fråga. Tänker du satsa på att ta den också?”
”Javisst,” sa Mick. ”Jag tänker försöka!” 

”Vilken av följande fåglar bygger INTE eget bo?” 

A) Sparv

tv2

B) Trast

tv3  C) Skata

tv4D) Gök?

tv5”Jag har ingen aning” sa Mick. ” Så jag tänker använda min livlina och ringa Paddy hemma i Dublin”

tv6

Mick ringde sin vän, berättade omständigheterna och upprepade frågan för honom.
”För hellvite, Mick!” utropade Paddy. ”De e enkelt – det e göken”

”Är du säker?” 

”Klart ja e säker.”

Mick lade på luren och sa till Chris, ”Jag chansar på att det är göken.”

”Är det ditt definitiva svar?” frågade Chris.

”Jepp.”

Det blev en lång, lång paus – och sedan utropade programledaren ”Göken är rätt svar. Mick, du har vunnit en miljon euro !”

Nästa kväll bjöd Mick Paddy på ett glas på den lokala puben hemma i Dublin igen.


”Säg, Paddy?  Hur i hela friden visste du att det var den där j-kla göken som inte bygger egna bon?” 

”För han bor ju i en j-vla klocka!”

Den var väl lite kul 😀

Jag och Nicco pratade om Borrelia, härom dagen, Borrelia…hm, sa jag, det skulle man kanske kunna döpa sitt barn till. Ja, om det nu inte var, det, det är, vill säga. Men själva ordet, ligger som bra i munnen. Ja, sa Nicco, får hon en pojke, kan han ju heta Bo Relia, fast njae 😀

Sen trodde jag att jag kommit på ett nytt namn, vi läser nämligen en bok, på jobbet, och en av personerna i boken heter Viola, men jag har jätte problem med att läsa det namnet, det blir hela tiden Violia, haa…jaja, jag tänkte at det låter väl fint, ändå. Nu googlade jag och se, det finns faktiskt hela 3 personer i Sverige, med det namnet. Man ska aldrig upphöras att förvånas!

Skärmklipp 2016-10-05 08.05.58Infon hittad HÄR

Och en annan person i boken, heter Viveka, och där har jag också lite problem, hur uttalar man det? Jag säger det som Vi-veka, och Åke säger typ, Vivecka. Ja, jag har ingen aning om vad som är rätt, kanske det finns 2 olika sätt att säga det på?

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Annat att tänka på

Av , , 6 kommentarer 9

 

Theresé tyckte att vi behövde något annat att tänka på… ett tag framöver, så hon ringde igår och berättade att hon fått borrelia. Mm, inte alls kul, och vi får nu hoppas att hon får ta den enkla vägen ur det, jag har nämligen läst en del om just borrelia, nu på morgonen, och det lät inte speciellt roligt, men man kan ha tur, så vi hoppas att du har det.
Hon skickade en bild i ett mejl och tyckte att dom här personerna liknar mina föräldrar, och ja… varför inte, en viss likhet finns nog där, fast dom ser lite yngre ut, i verkligheten och pappa har mer hår 🙂 fin text till är det också:
Jag har lite känningar i nacken nu, kanhända det beror på att man spänt sig en del, men jag känner också igen vissa låsningar sen långt, långt tillbaka. Det var ju nämligen så att lilla Maria, 7-8 år gammal, hade en STOR lila pulka, den var verkligen stor och pampig.
Vi var ett gäng som var på baksidan av huset och åkte pulka, sen var det ju så roligt att sätta ihop dessa pulkor i ett långt tåg, så åkte man efter varandra, precis som man ibland gjorde med sparkarna.
Nå, eftersom nu min pulka var störst, och det vet vi ju alla vid här laget eller hur? Att störst, går först, så fick jag vara loket längst fram… bad bad idea. Inte nog med att vi satte snörena från pulkorna runt våra magar, sen tyckte Maria att det kunde vara kul att köra över det där stora guppet som fanns i backen, som något byggt upp för att hoppa i med sina slalomskidor.
Och det var ju precis dit jag styrde hela konkaronget av pulkor, vad tror ni händer? Mjo, min pulka med jag på, hoppar över guppet, åker ner i gropen som är efter hoppet och där blir det ett ryck i snöret och jag stannar av och får nästa pulka rätt över huvudet. Där kan vi nog snacka om en whiplash skada som aldrig blev utredd.
Efter den där pååkningen så knakade det i min nacke om jag hade huvudet stilla en minut i samma läge och sedan böjde det uppåt. Sen kunde jag sitta och nicka och det knakade varje gång, och så där hade jag det i x antal år, innan det slutligen klingade av och försvann, men ibland, känner jag av det, det är precis som om huvudet skulle fastna om jag inte rör på det och det kan som hugga till lite därbak… nåja, även detta är ju världsligt, faktiskt.
Ännu mer världsligt blev det också då vi i förrgår fick veta att vår pappa har en skada till… han har brutit näsan också, alltså, hallå, nu får det väl räcka. Men igår bestände dom i alla fall att strunta i den, vi hade aldrig noterat det, Emma tycktes ha sett en liten förändring på näsan, men brottet är inte värre än att dom nu kan låta det självläka. Önskar er alla en fin fredag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten