Etikett: bräda

Vi låg och fnissade och skrattade i natt, min man och jag 😄🤣

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg du Nicco på vk.se sa Åke igår kväll då vi satt oss i soffan. Ehh näe… jag hade knappt hunnit ta mig ut på nätet så det var väl inte jättekonstigt. Men det var inte heller svårt att hitta igen henne där

 

Vilket bra jobb dom gör och vilket fantastiskt engagemang dom har.

Hittade roliga bilder i gruppen National Geographic Wild Planet  igår. Där man kan se folk i prekära situationer med statyer. Här får ni en bild på en kvinna som jag faktiskt vet att jag sett förut. Hon sitter nämligen i Torrevieja

Jag försökte hitta henne i nåt av alla mina inlägg men gick bet. Mina ögon vandrade över textrader och plötsligt stannade dom upp i följande text, som jag skrev under senare halvåret 2014. Då jag och Tina hunnit vara nere i Spanien och spanat på statyn. Texten har dock inget med bilden att göra.

Jag citerar: ”När vi åkte upp till mamma i måndags, så följde Niccolina med, och hon satt i baksätet och det luktade parfym. Jag vände mig om och frågade om hon nu hade Georgio Armani på sig (då jag köpt den parfymen till henne från Spanien), hon svarade ja. Varpå Åke vänder sig om och tittar på henne, lite utstuderat så där och vi, Nicco och jag, säger i munnen på varandra: Det är en parfym!!!

Ja, kanske inte så lätt att veta, för en karl. Och vi kom genast att tänka på det där projektet Nicco hade, för X antal år sedan, att intervjua några utvalda personer om Fairtrade, hon gav sig på att fråga sin pappa, och första frågan löd: Vad är Fairtrade? Åke svarar. En bräda. Brukar du köpa Fairtrade? Åke frågar: Är det inte en bräda? Hahaa…nä, han visste inte vad det var, och han var nog inne på att det skulle vara en typ av snowboard eller skateboard, idag vet han 😀” slutcitat     Tror jag i alla fall…

 

Vi fick oss ett gott skratt i natt, jag och min man. Jag är nämligen i drömmarnas land och i den utspelar sig följande lilla scenario. Åke tar Winstone och far iväg nånstans och då han kommer tillbaka ser jag en kortklippt Winstone. All den långa pälsen är väck, och det är inte det att han ser otroligt fin ut ändå, men jag tänker att nu är pälsen förstörd för all framtid.

Jag sätter upp mina händer för ögonen och försöker hejda gråten jag har i halsen. Jag vet att Åke trodde att han hade gjort något bra. Medan jag vet, att man klipper inte en hund som har ett lager med ull, längst in. För då är det bara den ullen som växer ut sedan.

Säger nej nej nej…och tar bort händerna från mitt ansikte och öppnar ögonen.

 

Här öppnar jag ögonen på riktigt och stirrar ut mot fönstret i ett rätt så dunkelt nattsken. Jag ser Åke stå där uppe i gardinen. Alltså att han ställt sig på en stol för han är nästan högst upp. Jag tittar och tänker att han måste ha ställt sig där i sömnen, så jag lutar mig fram för att se bättre, så säger jag: -Vad GÖR du??

Samtidigt som jag i ögonvrån, ser Åke ligga ner bredvid mig och att han vänder sig mot mig och då brister det lite lätt och jag börjar fnissa. Men säger inget för jag tänker att han kanske sover och jag vill inte väcka honom. Men försök hålla er själv, hahaa..

Han säger plötsligt, sover du? Då brister det och så frågar han förstås vad jag höll på med. Jag förklarade drömmen och verkligheten och då börjar ju han skratt/fnissa också. Sen undrade han hur jag kunde se honom där. Jo jag förstod ju vad det var jag sett. Från mitt håll så blev mönstret i gardinlängden, hans kropp och knopp. Inte så likt i dagsljus

Men i mörker så såg jag nåt helt annat…uppenbarligen

 

Jag fortsätter fnissa ett tag efteråt, för jag undrar om Åke trodde att jag höll på vara körd på riktigt. Där han ligger och försöker få ihop det jag sagt och sedan mitt fnissande. Han kanske trodde tvärt, att jag tappat det helt.

Ha en fin måndag allihop, och här får ni en till rolig statybild.

Jag blev påhoppad

Av , , 4 kommentarer 18

 

Jag och mamma var på Coop och handlade i fredags. Jag hade fått en tio kronors rabatt av henne på flora, och det passade bra då det stod på inköpslistan. När jag så närmade mig slutet av listan och öppnade glasdörren för att plocka fram paketet jag hade siktat in mig på, så hördes en röst:
-NEJ NEJ, STOPP!!! Ta inte det där, köp det inte. Jag stannade mitt i rörelsen och vände mig om och undrade vad det handlade om. Där stod en man och tittade mig i ögonen och skakade på huvudet och upprepade uppmaningen om att INTE köpa flora.
Han öppnade nästa glasdörr och plockade fram ett paket Norrgott istället och sa: Det här ska du köpa… tänker du inte på din hälsa? Jag svarade att det är min man som vill ha flora och han replikerade med en gång, jaha, men tänker inte din man på sin hälsa då? Vet du hur man gör smör, gå in på www.någotning och kolla sa han och jag trodde nästan att jag var med i en reklamfilm, om Norrgott.
Men vet du vad, sa jag, nu har jag en rabattkupong på det här paketet och därför köper jag det. NÄJJJ, det är ju så att jag skulle kunna betala halva paketet om du köper Norrgott sa han och jag tyckte så synd om hans desperata försök att få mig till att testa det andra smöret så jag köpte ett litet paket sånt också… för att prova på, sa jag, och det har vi nu gjort och det var inte helt fel.
Så nu kan Norrmejerier tacka mannen som förtvivlat försöker få folk att använda sig av deras smör och ingen annans, han kämpade idogt med sin uppgift 🙂 Och hey… dom kan även tacka mig som nu gjorde lite reklam för dom också, jojo.
Annars har det inte varit så mycket i helgen, vi har suttit på lasarettet, och levt våra liv så normalt man kan. Städa, diska och äta är väl rätt så basala saker man gör utan att ge det någon speciell tanke. Igår beställde vi hem pizza, mamma, Emma, Johan, Nicco, Åke och jag, och satt härhemma och käkade och berättade historier.
Jag fick höra en som jag inte hört förut men jag blev inte speciellt förvånad. Det var min pappa och hans lillebror Matts, som kommit på den otroligt uppfinningsrika idén att klippa sönder farmors fina vaxduk som dom sedan använde till deras hembyggda segelbåt (läs bräda), och det gick inte som planerat då ”båten” tog in vatten och sjönk, som tur var hann dom inte långt från sjökanten och farmor var nog inte så glad över deras tilltag. Men jag vet också att detta bara var ett av många, många påhitt, från deras sida. Kanhända att man ärvt lite av uppfinningsrikedomen från pappa… jag vet ju själv vad jag hittade på, som liten 🙂
Ha en fin måndag!

Lyckoluva och blåbärssoppa

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Vi lämnade aldrig gården igår, Åke var utanför staketet, men det var bara för att han skottade lite och drog ut soptunnan… inget mer. Skönt det med, att inte behöva göra mer än nödvändigt.
Eller som Åke sa, han trodde att det skulle bli en dag i sportens tecken, aha, det är sport på tv sa jag, och så var det. Men om han nu var så intresserad av den ska jag låta vara osagt, han sov nämligen.
Du, sa jag, vi skulle egentligen sitta i soffan med lyckoluva på skallen, blåbärssoppa i näven och så en sån där klocka som dom brukar ha på tävlingar, för att heja på skidåkarna, sen sitter vi här och vrålar och hejar så när dom åkt färdigt så är vi alldeles färdiga, vi med. Det är sport det.
Åke fråga Rickard igår, om han brukar åka skidor, utför, njae, man han har en bräda sa han. Det har Nicco också, sa Åke. Jamen jag får ju inte åka den, sa Nicco. Nää, varför ska du göra det, sa jag, du bryter ju bara nåt ben eller fot, det räcker väl med att du far till nån backe och går runt med brädan och flaschar den, du behöver ju inte åka. Fast jag vet inte om hon tyckte det var så roligt 🙂
Till saken hör, att hon får visst åka, om hon vill, det var väl vi som inte tyckte att hon skulle fara själv (dessutom var detta för två år sedan) då hon inte åkt i någon större backe än, så det var säkerheten vi tänkte på.
När jag gick i sexan åkte vi på klassresa till Ammarnäs, då hade jag och kompisen hyrt slalomskidor, det var inte kul, jag hatade skidor då och jag gillar inte skidor nu heller. Jag såg ut som en snögubbe under hela tiden vi var där. Näpp, det där får andra hålla på med, bäst dom vill.
Idag jobbar jag, naturligtvis, annars hade jag fortsatt legat och drömt min roliga dröm, och inte suttit här. Tur att sju timmar går rätt så fort, och då har jag ju möjlighet att lägga mig då jag kommer hem… fast jag VET att jag inte kommer att göra det. Ha en fin måndag, allihop!
Maria Lundmark Hällsten