Etikett: bränsle

Funderationer mitt i natten

Av , , 2 kommentarer 12

Jag har legat och funderat, sedan 03.30 i natt. Vaknar så fort jag hör Winstone. Han ställde sig upp och flåsade en stund, innan han la sig igen. Så här har han nu gjort sedan han föll, förutom olyckskvällen, då reste han sig inte alls.

Tror ju absolut att det är för att han ändrar ställning, och det gör ont för honom. Har även börjat fasa ut kortisontabletterna, och det kan ju göra sitt till.

Nå, där börjar jag ju grubbla över situationen, våra planer, hur ska man prioritera, och hur det kan tänkas se ut i sommar. Men framför allt, tänker jag på Winstone och vad man nu borde undvika, att utsätta honom för.

Vi skulle ju dra till Piteå på tävling. Logistiken löstes med Elisabeths generösa erbjudande. Men… bussen ska med, Winstone är med oss, oavsett, vi kan inte lämna bort honom till nån som ska se efter honom. Och här kom då tankarna. Han som brukar ställa sig upp i bussen, med jämna mellanrum.

Och även då vi lämnar honom i bussen…


Nä, det går ju fetbort. Och hur löser man det? Han brukar vilja springa in i bussen då dom större bilarna startar upp. Det kan han inte heller få lov att göra. Vill jag ens utsätta honom för allt vad det där kommer att innebära, och vad händer om han måste tas till Sundsvall för en CT röntgen.

Och slutligen, rent ekonomiskt…är det värt det? Nu är inte ens anmälan öppen än, men ska jag gissa så kostar enbart tävlingen några tusenlappar. Bränsle till bussen, 2000-2500 kronor till. Elisabeth skulle givetvis ha fått betalt både för ekipagen och för chaufförsjobbet. Allt det där må ju vara.

Folk reser till utlandet och bränner pengar, vi reser inrikes och bränner pengar. Nöje som nöje, fast… Då var det återigen Winstone. Och vad kommer den kostnaden att sluta på? För mig handlar det inte om pengarna då vi pratar om killen, utan det handlar ytterst, om vad som känns mest rätt för hans del. Och där är tävlingen inte, prio 1.

Det, mina vänner var precis vad jag kom fram till innan jag gav upp mina andra planer på att försöka somna om.

Samtidigt som jag tänker att, ALLT, har sin tid och plats. Inget står och faller med att man gör ändringar i sina planer. Vi vet inget om morgondagen. Det kommer att komma andra tillfällen att göra det man tänkt. Det får vi i alla fall hoppas och tro på.

Så här sitter jag och har inmundigat kaffe, i tystnad och stillhet. Enda ljudet kommer från nån enstaka bil som kör förbi, och knapptryckandet på tangentbordet, då jag skriver. Rätt trivsamt ändå, att känna och höra tystnaden och sedan hur allt sakta men säkert vaknar upp.

Då vi satt ute i förrgår, undrade Åke ifall vi kanske skulle ha fixat ett humlehotell (läs insektshotell). Det är ju så poppis att ha.


Mjaha, sa jag och funderade en nanosekund. Kan dom där gigantiska humlorna 🐝 och getingar man ibland ser och som man tror är muterade på nåt sätt, vara hotellgäster, månntro 🤔 Dom har levt lyxliv på hotell…all inclusive, inte underligt att dom blir stor.

Kom på att jag nog hade en bild på ett insektshotell på min blogg. Kommer nämligen ihåg att jag fotat ett sånt, då vi var på Åselemarknaden. Fast…mitt minne sviktar ibland. Det här var bilden. 


Och under den hade jag skrivit att den påminde mig om ett insektshotell 😁😂

En annan funderation jag fick, var på min promenad igår. Har ju stegräknaren på mobilen, och på den ställer man in i centimeter, hur långa kliv man tar. Men motionsmässigt, om jag går med en som har betydligt längre ben än jag och därför tar längre steg. Får den samma motionseffekt som jag, ifall jag måste ta 1½ steg på den andres 1 steg??

Jag måste ju lyfta mina ben oftare, och det borde rimligtvis betyda att det går åt mer energi för mig. Eller är det farten det hänger på? För en som tar längre steg, kommer fram fortare, och den som går eller småspringer, borde ju ändå förbruka mer energi. Har ni, nån teori? Eller måste jag nu gå och klura på det där till döddagar.


Nej, tänk vad skönt det hade varit om jag somnat om innan jag började fundera så jäkla mycket. Då hade jag legat och sovit nu. Fast… min dag blir ju lite längre, i alla fall *nickar lätt och småler (fast hon vet inte åt vad, hon ler).

Ha en fin onsdag, allihop!

Vad prioriterar du?

Ibland känns det verkligen som om dygnet saknar några timmar. Allt man borde göra, allt man vill göra och allt man gör fast tiden inte riktigt räckte till. Då ska man plötsligt prioritera, vad är viktigast, vad ska man göra för varandra och vad är det man borde göra för sig själv.

Har en vän jag pratade med för ett tag sedan, och denne vän, berättade att vid ett samtal med en psykolog, där det talades, om just saker man inte hinner med och som tynger en. Sånt som blir jobbigt för man inte känner sig tillräcklig då man inte gör det andra förutsätter, att man ska göra.

Då säger psykologen plötsligt, att min vän, ska lägga ner sina planteringar, blommor och grönsaker, för att få tid över till städ och matlagning etc. Och nu ska ni då veta att just växter, ligger min vän, varmt om hjärtat.


Jag blir chockad, på allvar, HUR kan det hoppa nåt sånt ur munnen på en människa som ska hjälpa en som inte ligger på topp? Rycka undan mattan och ta bort det enda som h*n gör som känns som egen terapi.

Det är väl för tusan dom bra, ”feel good” grejerna man ska pyssla på med, för att höja sig själv och för att få den där energin som krävs för att göra andra, mindre roliga grejer. Nej, ursäkta, jag tror att den psykologen bör söka hjälp själv, innan hon ska försöka sig på att hjälpa andra med såna, fruktansvärt dåliga tips.

Det finns en tid för allt, faktiskt. Då jag själv känner att tiden inte räcker till, så vet jag ju, innerst inne, att vi dör inte om jag inte dammsuger idag utan flyttar fram det till imorgon. Tvätten kan ligga kvar i korgen en extra dag, vad spelar det för roll, egentligen. Eller om jag skippar ett, samtal till en av mina vänner och tar igen det nån annan dag. Bättre med kvalitet än kvantitet.

Det är inte sakerna som kanske ska prioriteras utan vad man väljer att lägga sin tid på och hur länge. Och det vet vi väl allihop, att man ska lägga sig överst på prio listan även fast jag vet att det är jättesvårt. Så det är det man borde lära sig först av allt.

Sänker du dig själv, så orkar du inte finnas till för andra heller.

Själv har jag kommit väldigt långt, det fanns en tid då jag inte tänkte som jag gör idag. Jag gör ofta saker för andra, men… det är för att dom ger mig saker/input, tillbaka. Och det är det som gör att jag fortsätter, det är ju mitt bränsle, och det behöver vi alla för att fungera.

Så, nog om detta, det blev en längre förklaring på varför jag inte hade tid att dammtorka fönsterbrädorna härnere, igår, haha, jag hade annat för mig, faktiskt. Och det var nåt jag pratade om, med en av mina vänner, då detta poppade upp, igen, i mitt huvud. Här kände jag att jag ville sätta det på pränt.

Det finns en tid för allt, jag lovar, men den viktigaste tiden är den du ger till dig själv.

Ha en fin lördag, alla mina vänner och alla andra!

Lurad, eller inte?

Av , , 2 kommentarer 10

Ja, jag glömde ju bort att meddela, förra veckan, att Jeepen gick igenom besiktningen, utan anmärkning, very strange, om ni frågar mig, men jag är inte den som lägger mig i andras arbeten 😀

Nä, skämt å sidor, det är väl inget fel på bilen annat än att den gärna vill indikera, att det är det. Det vill säga, den piper och säger att nu är det si, eller så piper den och säger att nu är det så, men det stämmer inte. Den vill inte begripa, att det inte är fel.

Nu ska jag ta ett exempel, och ett alldeles färskt och nytt sådant. Jag skrev ju då att jag skulle åka och tanka bilen innan besiktning, så jag inte skulle åka på soppatorsk. Tankar i den för 400 spänn, hoppar in i bilen, startar upp och åker iväg, kollar bränslemätaren och den har inte rört sig en millimeter, den är precis som den stod innan jag tankade.

Då hinner man ju fundera, tänk om det inte kom bränsle i tanken, jag menar, hur ska jag veta det till hundra procent? Jag ser ju inte vad som kommer ur handtaget och in i bränsleröret. Tänk om bensinmackarna fifflar med hur mycket man får i tanken…hur ska jag bevisa det??? Många frågor som jag inte har tid att besvara, jag är ju på väg till besiktningen.

Och på väg därifrån, så hoppar mätaren till och den funkar som vanligt igen, jag har fått halv tank…tack för den, då vet jag att jag inte blivit lurad 😀

I onsdags fixade jag ju till min lilla trollglugg hos tandläkaren, gissa vad som lossnade i fredags…jo den lagningen, undrar vem jag ska tacka nu, hm??? Så jag får ringa dit idag och fråga om dom kan tänka sig att sätta tillbaka den, så snart som möjligt, jag törs ju inte skratta, då jag ser ut så här, och ett lätt läspande blir det då jag pratar, speciellt engelska ord, vilken tur att jag är tvåspråkig då 😀

Ha en fin dag, allihop, regnet till trots!

Igår var det ett lätt snöflister på vägen…idag blöt asfalt.

Foto1286

Maria Lundmark Hällsten