Jag kom att tänka på…från ingenstans, egentligen, det här då man får en tid, hos till exempel läkare, tandläkare eller det är någon annan som vill boka in en tid hos en själv, för nåt. Och man säger till exempel, jag börjar jobba 14.00, och då får men en tid, typ 13.30. Jamen jag sa ju att jag börjar 14.
Och exakt likadant är det på jobbet, det ska bokas in besök, och jag säger att passbytet är, till exempel 12, ja, då vill dom ha tid, 12. Jisses…som om det inte är tillräckligt med folk i rörelse, precis då man ska byta av varandra. Det kanske bara är jag, men jag skulle aldrig föreslå precis den tiden som någon säger att dom just då, ska göra nåt, folk vill väl landa, eller så skulle jag fråga, vilken annan tid som skulle kunna passa.
Det är som om det inte finns någon beräkning, överhuvudtaget.
Ta bara det här, man stiger upp nu på morgonen och termometern visar på -17 grader, jag menar, vem hade räknat med det??? 😀
Med tanke på temperaturen så kommer jag osökt ihåg barndoms tider, och alla minusgrader det var då, på vintrarna, då är ju det här, blahablaha. Vi var ju väldigt ofta uppe i Malå, och -30 var ingenting att rädas.
Dessutom var det inget som stoppade skoterturer på sjön, heller, vadå, -30, det var bara att fälla ner öronlapparna på militärmössan och gasa på. Från ögonfransarna hängde det stora sjok med is, och tog man av sig skoterhandsken då man klev upp på bron för att öppna dörren, så frös handen fast på handtaget, precis som tungan gör om man slickar på en lyktstolpe i minusgrader.
Nä, jag vet inte om jag ska skriva att det var tider det, men man kanske var mer obrydd om just kylan.
Igår var det café kväll på klubben så vi begav oss dit för att få oss en kaffe.
Inte ofta man ser en amerikanare ute på vintern, men här fanns det minsann en som trotsade minusgraderna:
Brällas senaste inköp, vad månde bliva av detta?
Och lite annat, som fanns där nere:
Önskar er alla en fin onsdag!
Senaste kommentarerna