Etikett: canvas tavla

Nu är det bara…”oh noo” eller…

Av , , Bli först att kommentera 12

Finlands självständighetsdag 🇫🇮 idag och Radio P4 i Västerbotten efterlyste det bästa minnet av Finland. Jag har ett, som etsat sig fast. Har garanterat skrivit om det förut men…

Min pappa hyrde rum på Hotell Waskia under en helg, och tog med oss över dit. Min mamma, jag och min storebror Sivert (är osäker om min lillebror Lars följde med). Jag gissar att jag var runt 9-10 år, så det borde ha varit -76 eller -77. Min farbror Matts, skjutsade oss till Finlandsbåten och skämtsamt frågade han mig om jag nu kunde finska, för det var något man borde kunna om man skulle dit. Jag satt och var orolig över att bli hemskickad eftersom jag bara kunde ett yksi och ett kaksi.

Nå, jag flög under den radarn eller så kan det ha varit för att han bara skojade, fast jag fattade inte det just då.

Vi spenderade sedan en hel dag nere i Vasa. Gick i butiker, åt Pizza och jag hittade den största kammen jag någonsin skådat. Ungefär 30cm lång och 8cm höga piggar. Jag fick köpa den och var överlycklig. Tänkte säkert att det skulle bli nåt att skryta över till mina kompisar, då vi kom hem.

Kvällen kom och pappa hade bokat så vi skulle få ha en pool, alldeles för oss själva. Förberedelser inför detta på Hotell rummet, jag studerade kammen och fick för mig att jag skulle testa den på mitt, på den tiden, långa och tjocka hår. Drog kammen längst ner på hår topparna och rullade sedan upp kammen, hela vägen. Gissa om jag ångrade mig bitter. Den satt fast…super hårt och tight mot hårbotten.

Mamma, försökte få loss den, pappa försökte ta ut den, kommer inte ihåg vad min bror gjorde, förmodligen var han irriterad över att vi skulle missa tid i poolen. Nä, sa pappa till slut, nu får du välja, antingen klipper vi av håret eller så bryter jag av kammen.

Ja, det var inte ett roligt val, men håret kunde knappast klippas av så långt in på skalpen så han bröt av den. Och resten av resan gick jag runt och sörjde den där kammen, så blev i två delar. Sedermera ihop limmad men den hade förlorat sin charm.

Vet inte om det platsar in som bästa minnet över en lycklig dag, men definitivt ett minne jag aldrig kommer att glömma, inte heller kunna sluta le åt, då jag tänker på det idag. Det är väl det, minnen är till för, haha.

Fick en bild av den där canvas tavlan jag skrev att en man frågat mig om han fick göra av min bild från Vänortsparken.

Den blev ju jättefin, och jag tycker det är så roligt att nån vill ha en tavla av en bild jag fångat, ”in the moment” 🧡

Vi tog en isande kall promenad över till Nailheads igår kväll. Det var fika kväll, mycket folk kylan till trots. Jag tog några få bilder och sa sedan till Åke, att det där är ju nåt dom skulle kunna göra som en kul grej. Fota detaljer, sätta upp dom på tavlan och sedan får dom som kommer, leta rätt på vart i lokalerna, detaljerna finns. Nånting för eventuellt medföljande barn kanske.

Mats P Karlssons bil kan man knappast ha med som detalj, den syns alltför bra

Här kommer fortsättningen på min spekulation, angående dom saknade Trisslotterna

Vad tror vi, är det så här det har gått till, månntro Eländes eländiga Fultomtar. Kolla bara, hur ful får man bli

Önskar er alla en fin dag, och hoppas på lite mer värme än dom -17 det är just nu.

Den store krigaren Mr W!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag föll över en annons, där dom gör om våra husdjur till porträtt på canvastavlor med olika modeller. Där fanns ju krigsherren och Winstones andranamn är just Warrior (krigarn) så då kunde jag ju inte låta denna gå, obemärkt förbi.

Nu sitter han på tavellisten i teverummet och håller koll!

Läste nånstans för längesedan om just dom japanska spetsarna och att dom en gång i tiden användes som vakthundar i fångläger. Nu kan jag inte gå i god för att det jag läste är sanning, men om jag tänker på Winstones beteende, här hemma så skulle han platsa i ett fångläger, inga tvivel om det.

Han skäller för att tala om att nån kommer. Han skäller om den som är här, går till ett annat rum, precis som om han vill tala om för mig, att nu jäklar…nu händer det saker, håll koll för fasen!!!

Och det är inte bara våra besökande han ska ha koll på, utan även mig…knäppskallen. Där jag är, där är han. Går jag in på toan så ligger han utanför, när vi, jag och Åke, går och lägger oss, ligger han nedanför sängen eller vid sovrumsdörren, i detta nu, då jag sitter och skriver så…tadaaa…

Där ligger han och spanar! Eller så stjäl han Åkes sängplats, om han är riktigt i farten 😀

Det bästa är väl på promenaderna då jag går på ställen där man ser långt åt alla håll, för kommer det då ingen, så släpper jag honom lös och han kan springa runt och lattja på,men han släpper inte mig mer än max 20 meter, sen kommer han som en raket. Här har jag snott en bild från Niccolina Hällsten:

Han opponerar sig aldrig någonsin, då man kopplar honom igen. Så skönt och ännu roligare hade det ju varit om han varit världens tillmötesgående hund som gillar alla andra hundar, men se, det gör han inte.

Fick inte bara tavlan igår, utan God Assistans, dom jag är anställd av, tyckte att jag skulle synas ordentligt då jag är ute i mörkret, och den här kan jag ju bära med stolthet 😀

Klicka på bilden om ni vill läsa mer om just God Assistans!

Och med det så önskar jag er alla en fin onsdag!

Maria Lundmark Hällsten