Jo nu är det faktiskt bestämt, jag kommer att lämna Åke idag… 😶

och dra iväg till Malå.

Jag kommer jag att göra vinterläge, det vill säga ställa in utemöbler, tömma vattenslangen och ta hem mat som finns i skafferiet och sånt där. Då VET vi, i alla fall att det är gjort, sen är det inte oävet att vi åker upp en gång till, men… ändå.

Tanken var ju att vi skulle åka upp, typ idag, jag och Åke. Men han har ont i nacke och armar, så det är nog bara bra att han får stanna hemma och slippa allt durrande i bussen. Sen är det ingen höjdare att dra in växlarna i den om man har så där ont.

Kommer bara att åka över dagen, tjopp tjopp så var det gjort. Har väl ingen jätte brådska, här börjar jag med frukost, och lite mat i magen innan jag gör nåt annat, är inte heller så dumt. Så himla påpassligt va, att jag gjorde i ordning en så kallad räkgott, igår. Jo, den ska ju stå i kylen över natten, så det passade ju alldeles utmärkt.

Winstone stod och drömde att dom tärnade brödbitarna och cheddarkuberna, skulle trilla över kanten. Men sorry, det gjorde dom inte, fast en liten bit, hoppade ur min hand, rätt ner i gapet, kan ni tänka er.

När jag ändå var på det hela, så sprang jag ut och plockade in lite röda vinbär, svarta hade jag i frysen. Knådade ihop en äppelpaj med dessa bär och toppade det hela med mandelmassa.

Sen vet jag att det kommer att bli blåbärsår i år med. Jag gjorde en tvärrunda ute på gården och petade ner några färska sådana i en plastbytta, så nu behöver jag inte köpa dom bär jag brukar äta till frukostyoghurten, dom har vi ju hemma i busken.

Väderleken på teven var inte så uppmuntrande igår. Åke sa då han tittade på vädret, att han inte förstod varför tjejen stod där och flinade i teverutan då hon presenterade regn över hela Sverige. Nä sa jag, det var fan dåligt. Hädanefter borde alla som kommer med såna dåliga nyheter, stå och se jätteledsna, alternativt förbannade ut. Det hade varit roligt, haha…

Precis som i fredags, då vi satt här ute, och den lilla blå Postnord bilen körde förbi. Åke skrattade till och vinkade, och sa att brevbäraren gjorde det så han vinkade tillbaka. Är du alldeles säker, sa jag, att han faktiskt vinkade med handen. Han kanske vinkade med långfingret, haha.

Fast nu drev jag lite, tror inte att brevbäraren gjorde det, men det hade varit nåt att snacka om, i alla fall. Så med tanke på hur lite jag nu har att skriva om, så tänker jag avsluta detta inlägg med att önska er alla en fin tisdag, och på återstörande.