En trevlig, mindre trevlig och väldigt lååång dag, blev det igår. Jag och Elisabeths vadhållning slutade ju trevligt, sist. Vi kom överens om att jag vann, och hon kom då hit med fika.

Dessförinnan hade jag fått mig en tid på vårdcentralen för en bedömning av min dammsugartå. Där tyckte läkaren att jag kunde, om jag ville, åka upp och röntga om man nu ville vara säker på att det inte var nåt allvarligare.

Remissen räcker 24 timmar, så jag åkte ju hem och tog den där fikadejten. Elisabeth hade med en Budapestrulle och jordgubbar, det satt som en smäck. Jag har aldrig ätit en sån förut, och detta var då inte sista gången.

Med facit i hand, så här efteråt, så skulle jag nog ha ätit mer än en smörgås till lunch och en tugga banan. Vem är liksom hungrig i värmen. Fika går ju alltid bra
Men sen… jo man vet ju att saker kan ta tid. Och vår kväll, ursprungligen, var planerad till cruising med Theresé, Sally och Winstone som medpassagerare, fast den planen gick i stöpet.

Jag började på röntgen. Positivt inställd, det är nog inget ändå…ish.

Elisabeth hade sagt att om man fick en grön lapp i näven, så hade dom nog hittat nåt. Jag fick en orange och med order om att gå ned på akuten.

Jag fick till och med frågan om jag hittade ner dit och jag svarade helt ärligt…nopp, så jag fick ledsagning dit…haha, underbart.

Även här, positiv, det gick liksom så snabbt.

Där fick jag ett blått armband och sedan fick jag sitta där i timme efter timme.

Det jag såg, som fanns att tillgå, var en godis automat, och den användes flitigt av dom andra i väntrummet. Jag tittade inte ens dit, var mer orolig över att om jag hade ätit nåt, som innehöll socker, så skulle jag väl åka på blodsocker fall och hamna i nåt annat rum.

Skrev på FB att jag var både trött och hungrig. Och då händer nåt. Helt oväntat kommer det in en sköterska, hon går direkt fram till mig och frågar hur det går, och om jag vill ha en näringsdryck och en macka… ehh, ja, säger jag, om det går att fixa. Tjopp tjopp så kommer hon med det, vilken pärla. Men hur kunde det komma sig, för ingen annan i väntrummet blev erbjuden det.

Nåja, då jag började misstänka trycksår efter allt sittande och mina ben höll på ge upp hoppet om att ens kunna ställa sig upp igen, och jag började ändra utseende, så blev det äntligen min tur.

Och jag fick börja med en Covid test. Ehhh alltså måste man testas även fast man är vaccinerad och frisk. Jajamen, vi testar alla.

Ok, jag har ju inte behövt ta nåt sånt så jag stoppade henne, typ hold on hold on, hur ska jag sitta och ska jag tänka på nåt speciellt. Alltså ska man andas genom mun eller näsa eller…nej, du kan andas som vanligt, genom näsan. Och tjopp så var även det gjort.

Äsch, inte var det sååå hemskt. Visst det pillade till i hjärnan, och man ville nysa efteråt, men jag borde egentligen, ha blivit erbjuden en leksak från den lilla lådan, för föredömligt beteende.

Sen kom läkaren. Jo men det är en fraktur, inte i tån, utan ovanför. Och en flisa har lossnat och sticker in i leden. Men det är inget dom kommer att göra nåt åt. Kan ju ta lång tid innan det känns normalt igen, fast ärligt, så är jag glad att slippa operation. Utan detta ska lösas med hjälp av träskor eller skor jag tycker känns bekvämast att gå i. Men jag fattar, det ska vara hårt under foten. Mina tår ska tejpas ihop under dessa 3 veckor, och jag kan äta Alvedon. Sjukskriven i 3 veckor också.Undrar vad dom skriver på intyget…misshandlade tån med dammsugare. Och vad står på mitt intyg från förra akutbesöket…bräckte revbenet då hon hoppade ner i frysdisken på Willys…ja, det är ju ingen lögn…tyvärr 🤣

Theresé hämtade mig och eftersom Sally var lovad en cruising, så gjorde vi en lokal sådan. Hon älskar det, och tycker att detta är livet, haha. Theresé lånade min mobil och fotade.

Och vet ni vad som dök upp i dagens minne på FB, jo detta.

Hon älskade gaggabilar och cruising, och det gör hon ju än.

Hoppas på en fin dag, för er alla