Etikett: diagnoser

Busstreck vs djävulskap, skillnaden är?

Av , , Bli först att kommentera 15

Då Nicco var här i lördags satt vi och pratade om barn/ungdom, nu och förr. Förr som för typ 40-50 år sedan. Det här att man upplever att det händer så mycket mer idag, av någon anledning, samtidigt som det är svårt att veta varför, och på vilket sätt.

Det vi höll på med, back then, kallades busstreck, händer samma sak idag, är det rent djävulskap och straff borde utdelas. Våra busstreck, var nog inte så oskyldiga som namnet på dom, vill antyda. Nog gjorde vi saker som kunde ha gått käpprätt åt…


Fast, nånstans känner jag ändå, att vi brydde oss mer om varandra, ingen lämnades åt sitt öde. Betänk nu att jag skriver utifrån egna erfarenheter, nog vet jag att det knappast var alla, som i alla, som hade en plats tillsammans med precis alla andra. Men min upplevelse, är att det är ett kallare klimat idag.

Vi är visserligen betydligt fler invånare, allt går framåt, saker ska ske snabbare, barn ska växa upp och lära sig i tidig ålder att ta ansvar. Dom ska sysselsättas och det ska tränas och det ska vara aktiviteter. Mja, jag vet inte… vi umgicks hela gäng med barnungdomar från vår skola. Vi var ute och lekte, hela högen. Var det nån som hade en aktivitet, var det på sin höjd, nån karatelektion, eller nåt annat som gjordes en gång i veckan, typ.

Droger…njaee, jag visste av några få, som rökte ibland, men det var som deras grej, och det var inget som ens skedde framför våra ögon. Det gjorde dom som höll på, tillsammans med likasinnade, för stunden. Idag misstänker man droger så fort nån är mer högljudd än nån annan.

Vad beror det på? Okunskap? Egna erfarenheter? Vad du fått höra men inte vet? Rykten Eller folk på sociala medier, som har högljudda åsikter, men som egentligen bara är åsikter och tankar som man kokat ihop i sitt egna huvud och sedan sätter pränt på?


Alla diagnoser som sätts på barn, är verkligen på gott och ont. En feldiagnosticerad människa, kan verkligen fara illa, samtidigt som en diagnos även kan hjälpa, för då vet man vad man har att utgå ifrån. Diagnoser måste ju ha funnits förut också, men var dom lika många som idag? Och om inte, vad skulle det då bero på. Är det ens någon som vet?


Jodå, det är sånt vi grottar ner oss i, ibland. Jag berättade om nåt busstreck vi gjorde, då vi lurade en kompis att nån gubbe kidnappat vår andra kompis. Åke och jag skrattade då jag berättade om det. Jaa, det roliga var ju att kompisen blev lurad och vi som stod gömda, skrattade så vi höll på pinka på oss. Inte tänkte vi då, när det hände, på vad vi utsatte den stackars mannen för.

Så var vi bättre förr, eller var det lika illa…eller lika bra.

Nå, Nicco tyckte att det var fantastiskt ändå, att vi efter 38 år ihop, fortfarande kan berätta saker för varandra som vi inte berättat förut. Hahaa… jamen det är väl bra att man har ett lager av historier man kan ta av.


Önskar er alla en fin tisdag!

The look is deceiving!

Skrev förut om Susan Boyle, som vann Britain’s Got Talent, 2009. Och vilken uppmärksamhet det blev. Det jag störde mig på, och gör än idag, är att ingen trodde att hon kunde sjunga…på grund av hennes uppenbarelse, inte den modell man kanske hade kunnat tänka sig i det programmet.

09ae62c0-1504-4ca2-958a-94e8ee7a3c9a-D05_Old_Susan_Boyle_01

Alltså, och jag kan svära på, om en skönhet hade stått bredvid henne, sjungit samma sak och med samma röst, så hade Susan ändå stulit showen, för att man förundras över hennes utseende, det hänger inte ihop. Jo jag vet, det låter sjukt, och jag kan inte heller säga att det jag skriver är det korrekta, men det är min upplevelse av det hela.

Så vad det nu dags för nästa stjärna, Kodi Lee. Jag såg klippet igår och han är helt underbar. Och lite samma sak här, skillnaden är att han med sina förutsättningar, gör avtryck i hjärtat. För man önskar att han hade kunnat se dom han sjunger för, och man hade önskat att dessa diagnoser inte hade funnits heller. Dom får kämpa mer för det dom vill.

Men ponera nu att han inte hade varit autistisk och blind, hade då juryn suttit och grinat, fundera på den.

Fast han är ju superbra, han berör en i hjärtat och är en förebild för alla som kanske inte tror att dom kan.

Vi, jag och blogg Helena tillbringade en stund på Avion igår. Det blev en typ av middagsmacka för mig, och inget kaffe, det var en ny erfarenhet 😀

Jag och mitt jädrans kaffe alltså. Jag skulle vilja dricka mindre, men det är svårt. Fast då jag åkte därifrån, skulle jag förbi mamma, med lite saker jag köpt. Jag smsade från parkeringen att hon skulle slå igång kokaren, och det är ju så mycket godare med kaffe, då man varit sugen på det, ett tag, eller hur?

När jag kom till henne så hade jag ju varit utan i minst 4 timmar, oh my…

16252510_10154915986851585_194847520817596474_o 16649442_10154987563416585_1311881093787863925_n 16832277_10154984622061585_2317988710521519522_n 16939315_10155000871801585_2290883246288016709_n 17103724_10155019606951585_4054461384454415297_n 18056164_10155175531276585_6186875234232777496_o 18341711_10155242295351585_1287744247843210661_n 41913856_10156588815991585_6523752836667277312_n 47686169_10156784663036585_6103031846239469568_nBra Camaro väder idag, hade nästan bestämt oss för att ta den ”vanliga” bilen till Rödåsel. men i solsken ändras tankarna fort 🙂 Däremot skippar vi kortegen, utan tar oss dit på egen hand, blir nog bäst det.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla!

En kedja är inte starkare än…

Av , , 2 kommentarer 14

På Facebook, florerar det ofta, dagligen dags, varje minut, varje sekund, en massa ovidkommande saker, men…

Jag bryr mig inte, seriöst, så länge det inte är ett direkt påhopp på mig, eller om det handlar om annat som ligger mig varmt om hjärtat. Klart man kan strida, om det skulle vara så. Men nu pratar jag mer om, ”dela vidare”, inlägg.

Såsom, kramar, läs detta inlägg och dela eller skicka vidare för att visa att du bryr dig om dom som har cancer, eller att du vill att pensionärerna ska slippa betala skatt, eller att du visar engagemang i andra behjärtansvärda saker.

Julkrama mig hit eller julkrama mig dit, visst, jag tar ju emot dom, men jag skickar aldrig vidare. Nopp, jag är inte sån!

15590313_1539536796074930_6683605117104262004_nOch NEJ, jag uppmanar ingen att skicka denna tomte heller, utan bilden finns med till er alla som inte har FB och därför inte vet vad jag talar om.

Tänker på kedjebreven man höll på med som barn, och detta kom jag nu på i samband med utrensning i källaren där jag hittade en massa kedjebrev jag fått, av okända människor som en del i kedjan, det var ju det som var grejen. Man fick ett kort tillbaka, fast…jag var redan då, en usel, svag länk.

Det glömdes bort, eller så ville jag inte skrapa ihop 10 vänner där jag visste att 5 av dom inte skulle vilja ha brevet till att börja med.

1e86ef2fb0756753bc16d3569f6a1525Tycker ändå att många av dessa inlägg, har ett budskap, vi ska inte heller glömma, eller förtränga, minimera andra eller tro att livet är en raksträcka.

Många lider av olika diagnoser, och man vill att andra ska veta hur det kan vara att leva ett sånt liv. Jo, jag läser många av dessa inlägg, men, som sagt var, jag delar oftast inte.

Samtidigt som jag tänker att för dom som vill förmedla, en god jul, en glad påsk, eller bara visa värme, fast dom egentligen inte mår bra själv, så är detta ett väldigt lätt sätt att ändå visa att man har nåt att ge, men man orkar inte mer än bara klicka och skicka vidare. Så visst, skicka om ni vill, men skicka vidare, gör jag inte <3

En kedja är inte starkare än dess svagaste länk:

47578813_10156772664966585_7859907571790905344_nI detta fall…moi! 😀

36327635_10156392461911585_6577888945223237632_nHa en fin torsdag!
47483912_10156771984261585_2697966793124741120_n

Maria Lundmark Hällsten