Etikett: dillkött

Tillgänglighet i alla ära, fast…

Av , , 4 kommentarer 15

Tv utbudet idag, är egentligen fantastiskt. Och det man inte kan se, utan att betala, kan man hyra, hemma i soffan. Har väl varit så, väldigt länge men jag reflekterade över det för nån dag sedan, då jag letade efter en specifik film.


Jag sa till Åke, att det egentligen kändes lite vemodigt, på nåt sätt. För när tillgängligheten blir så här, inte bara för filmer utan även andra saker, så tar man bort lite av glädjen och nöjet. Att få göra den där utflykten och stå och plöja igenom hyllorna för att hitta den film du ville låna hem, var ju en del i det hela.

Även om jag kan tänka mig att barn som växer upp idag, skrattar om man berättar om hur det var. Fast dom vet inte heller vad dom gått miste om. Precis som med lördagsgodis. Det kändes ju så speciellt, och roligt.

Det som är bra, för givetvis finns det positiva saker med detta också. Är ju att det då blir tillgängligt för ALLA. Idag med pandemi så kan det ju vara extra bra att vi har detta option, men jag tror ni förstår vad jag menar.

Om allt hela tiden ska utvecklas, förfinas och bli bättre, så undrar man lite över vart det ska sluta. Kommer mina barnbarnsbarn, bara att behöva tänka tanken på vad dom vill se, så kan dom göra det. Man behöver inte gå utanför dörren, för allt finns hemma.


Vi har smarta mobiler, datorer och andra smarta saker, men det kan aldrig ersätta visdomsord som våra äldre sa, då vi var barn. Eller gemenskapen du hade med dina nära och kära. Det vemodiga blir då man tänker på dom som aldrig får uppleva det vi fått uppleva. Att längta efter något, att värdesätta dom små sakerna, att glädjas över det lilla, och att inte ta saker för givna.

Jag vet, absolut, att det finns dom idag som aldrig får något av allt detta ändå. Det kanske inte ens finns en teve, men jag menar överlag, det finns ju alltid undantag.

Apropå smart, visste ni att att era namn, kan ha med er smarthet att göra…jo, det är så….ska vi säga så, eller..


Jag visste ju att mitt namn skulle vara med på en sån lista. Och nej, det kan väl aldrig bero på att Maria är ett av dom vanligaste namnen heller, va. Hahaa…

Körde 1 kilo högrev i kastrullen igår och gjorde 2 maträtter av köttet. En köttsoppa med go´klimpen och en dillkött.


När jag kokat högrev, brukar jag ställa ut kastrullen så den nästan fryser, och sedan plockar jag upp fettet som ligger som en kaka, längst upp. Den bjussar jag sedan fåglarna på. Det brukar snabbt ta slut.

Nu, apropå fåglar..

Titta här, duvorna hade igår trängt ihop sig på en stolpe, istället för på 2, men det saknades 3 duvor. Tyckte dom såg aningens hurven ut.


Och idag, med minus 18 ute, så hurvas jag av bara tanken att gå ut. Men jag sitter lugnt i båten, det kommer varmare dagar. Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Mixad eller kanske, justerad 🙃

Av , , 6 kommentarer 14

Ibland är man lite mixad i huvudet, i think. Brukar oftast skriva matsedel för en eller flera veckor, med utrymme för justeringar.

Förra veckan stod det kalops på sedeln. Rätt så lätt och gott. Gjorde i ordning den införskaffade högreven, läste vissa instruktioner, leta rätt på ditten och datten och sedan var det klart.

Åke fick det till middag och sedan i matlådan. Dagen efter gick jag in på matsedeln för att kolla att planeringen stämde. KALOPS, oj, var det kalops jag skulle ha gjort. Undrade om jag skulle fråga Åke om han tyckte att dillköttet smakade kalops fast…nä, han vet nog inte ens vad som står på den där listan.

Uppenbarligen inte jag heller 🙃😆

 


I torsdags skulle jag sno ihop en sån där enkel glass. Öppnade en burk med kondenserad mjölk…trodde jag ja. I hastigheten hade jag öppnat en karamelliserad mjölk istället. Och vad skulle jag nu göra med den 🤨

Jag har aldrig använt nåt sånt så det är ju tur att Google finns. Det fick bli en variant på Dumlekakor. Mixade receptet med kolakakor och Dumlekakor och jodå, jag gillade degen, men kakan i sig är ju tyvärr, rätt så söt. Men…nästa gång ska jag lägga ner en nöt eller nåt, sånt, istället.

Ja det är precis så där man kan förklara, att det ena ger det andra med det tredje. Det var som inte tänkt från början, men det reder sig till slut, i alla fall.

Apropå kakor så är det en alldeles speciell dag, idag, nämligen, tadaa…

Jag gillar mazariner fast äter kanske en, vart tredje år. Dom ska ju vara pinfärska och för mig får dom gärna skilja sig lite från originalet. Roligare topping eller nåt sånt.

Ska ordna ihop lite svenska saker och skicka till Mary och Jerry i Duluth. Bara för skoj skull. Polkagrisar är väl svenskt så det förslår. Och då det gäller polkagrisar eller godis i andra former, så ligger nog Monkey Business, mig, närmast till hands.

Titta vad jag hittade, hahaa…

Med några bitar kvar av pusslet så slänger Åke in handduken. Det är nog första gången i världshistorien, men jag förstår. Till och med jag har stått där, 10 minuter utan att hitta en enda bit som passar. Och nu tycker jag att det känns som om jag skulle vilja slänga duken i tvättmaskinen. Då måste nog pusslet bort.

Kanske skulle ha investerat i en sån där pusselduk, är det nån här, som testat en sån? Är dom bra eller faller bitarna ur ändå, månntro.

Min återfunna vän, Annelie, eller Renbärs Annelie som jag skriver, la en kommentar igår och jag svarade att jag skulle lägga ut den idag. Så ni som inte vet, får veta.

”Jag förstår att du gärna kallar det för Renbärs för som du sa, du skriver som man säger. Renbergsvattnet är ju det rätta namnet och på vårt bondska mål heter det Remmers. Lite roligt ändå att det från begynnelsen hette Rönnbärsvattnet men om de som skulle skriva ner alla bya namn inte hörde eller inte förstod bondska vet jag ej men Renbergsvattnet blev det på pränt.” Slutcitat

Ja Remmers låter väldigt likt renbärs, så jag kan tänka mig att skriva och säga så, istället ☺️

Ha en fin lördag, allihop!

 

Stel som en pinne

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Tänker på Niccolina då hon var nyfödd, eller ja, det började faktiskt innan dess, då hon låg i magen. Hon sparkade konstant, som om hon var på väg någonstans. När hon sedan var född och man badade med henne fick man ha ett bra tag om henne annars åkte hon iväg. Hon sparkade så rejält att det var jobbigt att försöka hålla henne.
När det sedan var fotbollssäsong för Theresé, och Nicco inte var mer än några få månader, så skulle hon prompt stå upp, så fort man började tippa omkull henne så blev hon som en pinne, hon skulle stå på fötterna, och hon skulle hoppa. Så kunde hon stå under en hel fotbollsmatch, snacka om att man fick armmuskler.
När hon sedan blev lite äldre, typ 3-4 år, så skulle det hoppas i sängen och hon studsade verkligen som värsta elitakrobaterna, en studs, ner på knä och upp på samma studs. Men idag är det som färdig studsat, ja, hon har önskat sig en studsmatta, undrar just varför. Men dom tar ju sån plats och den ska ju förvaras någonstans under vintern.
När jag skriver detta så tänker jag ju osökt på barn, överhuvudtaget. Visst är det konstigt att ett barn som inte vill att man ska hålla i dom, blir som en pinne, armarna rätt upp i luften, låg tyngdpunkt så dom känns att väga betydligt mer, dom blir som små blöta tvålar och går inte att hålla i. Undrar just vart dom lärt sig det?
Sally vill inte heller just gärna, att man håller i henne, jo, ibland, om man ska visa henne någonting, annars är hon mer för att hålla i handen, det är inga problem. På Brällas 50 årsfest i Maltträsk, så höll hon ju alla som passerade, i handen och hakade på en sväng, inte var hon speciellt blyg inte. Ja, vi får väl se vart det barkar iväg, alla barn har ju sina perioder, ena stunden går det bra med en sak och nästa stund går det inte alls.
Nicco sa igår att hon tyckte det var konstigt att man kunde lära sig att tycka om vissa maträtter. Ja, så är det ju, som barn brukar man inte vara överdrivet förtjust i kött, potatis och grönsaker, men det ger sig med tiden. Med Nicco har det väl varit lite tvärtom, hon tycker inte längre om fiskbullar, dillkött, som var en av hennes absoluta favoriter, och inte heller lax, som gick bra ett tag. Nä, nu står det kycklingsallad överst på favvolistan, lite svårt med variationerna bara.
Idag ska jag lämna igen bilbarnstiolen och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten