Etikett: diskarna

Hon upphävde tyngdlagen

 

Efter vissa funderationer och spring mellan olika diskar på flyget så kom sig Nicco iväg. Eftersom jag själv inte flugit på över 27 år så var det inte så lätt att veta hur man skulle bära sig åt. På den tiden åkte man på hundralappen, betalade och satte sig för att vänta, här var det säkerhetskontroll, pappersexercis etc. Nåja, det har säkert ett syfte, det med.
 
Sen trodde säkert dom satt därute att jag var värsta flygnörden, då Theresé råkade ringa precis då jag passerade dom. Min ringsignal…fyra år gammal säger nämligen så här: Good afternoon this is your Captain speaking, whit just a little flight information. Coming up on your…
 
Jag ringde efter middagen för att checka läget därnere i Järlåsa. Theresé berättade att dom haft en ”skogsnisse” där under dagen, som kollat in deras skog och vad dom ska göra med den. Hon och Anders hade gått runt med honom i markerna och det var inte så tvärenkelt, alla gånger. Hon sa att hon gjort en Maria Hällsten, hm…vad kan hon mena med det?
 
Anders och killen hade älgat iväg över ett dike, med sina långa ben, Theresé ville ta det säkra före det osäkra och hittade en gammal planka som låg lite lägligt till och en buske som hon kunde greppa, när hon skulle över. Det hela slutade med att hon stod med böjda ben och vågrät överkropp, tio centimeter ovanför det vattenfyllda diket, hahaha…men skam den som ger sig, hon hade vägrat ge efter för tyngdlagen och tog sig upp, mot alla odds. Hon hade dessutom kameran i ena handen och ville givetvis inte att den skulle åka i vattnet.
 
När hon berättade detta så kom jag osökt ihåg vad min mamma berättade för mig för någon vecka sedan. Inte för att det har med diken, vatten, och sådant att göra, men hon gjorde något som jag skrattade gott åt. Hon och pappa var i Norra Sandåsen, där dom har ett litet tillhåll, och morsan for iväg på en cykeltur efter vägen. Efter en tag så märker hon till sin fasa att det lufsar ett djur vid sidan av henne, hon ser detta i ögonvrån, och livrädd för älgar, som hon är så viftar hon till med händerna samtidigt som hon skriker till. Haha…fast det var ingen älg, det var en ryttare på häst. Man kan ju fundera vad den människan trodde 🙂
 
Ojoj, näpp, dags att göra någon nytta här, börjar jobba två idag så man får väl fixa middagen åt Åke och mig, så det är gjort. Ska nog också åka upp på MediaMarkt och lämna in datorn, så dom får fixa till den. Ni får ha en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten