Etikett: Docksta

Adventure before dementia

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi avrundade Järlåsabesöket igår med att äta gemensam middag på en kolgrill i Morgongåva. Jag kunde absolut INTE, låta bli att fota därinne. En bild i alla fall…

Jag slängdes tillbaka i minnet, till Arvidsjaur, och deras kebab och pizzaställe som vi brukar besöka. Dom hade ju samma inredningsstuk i mitten av sommaren. Detta var 3 år sedan.

Sen åkte familjen Hällsten-Söderberg tillbaka till sitt och jag, Åke och Winstone, tog sikte norrut. Vi körde till Armsjön där det finns en större parkering, så där slog vi fast. Fint var det då efter vägen, där solen försvann i horisonten.

Startade med kaffe och morgonprommis…

 

Sen fortsatte vår resa, hemåt.

Här kunde jag inte låta bli att fastna i tankar om hur vi gräver, spränger och lämnar djupa spår i vårt jordklot. Lite varstans efter vägen, hölls det på med byggen av olika slag. Och ett och annat arbetsfordon hamnade i skottlinjen.

Vill sammanfatta mina tankar med ett ord…


Det var väl ett populärt spel för x antal år sedan. Där man skulle styra små snubbar till olika projekt där dom stod och sprängde och skottade jord, hahaa…

Fikade innan Docksta, Winstone var inte sen att visa sin välvilja att hjälpa till med att äta lite bulla.

Tyckte att dekalen på husbilen framför oss, hade passat oss som hand i handske.

Korv macka på parkeringen i Nordmaling, och Winstone ger sig aldrig.

Nu har vi varit hemma några timmar. känns väl skönt, det med. Och nu kanske vi bara ska njuta av dom sista 9 lediga dagarna jag har kvar.

Har inte talat om för Nicco, vad vi lastade i Järlåsa. Hehee…

En till ekplanta. Fast den tänker jag att hon kanske kan ta med upp till Malå, om hon nu åker dit inom en snar framtid. Då kan hon plantera den på plats och vi behöver inte försöka oss på att dra upp den med rötterna. Been there, done that.

Ha en fortsatt fin tisdag, allihop!

Tjipptjåpp, såld!

Av , , Bli först att kommentera 9

Tjopp tjopp så var Åkes Mc såld. Vilka loppisprylar va:

Men kul att det var en som var genuint intresserad av vinterpyssel, och tyckte att detta var ett bra projekt att greja med.

I övrigt fick vi inte sålt så mycket, nån grej här och nån grej där. Varmkorv föll alla på läppen och dricka. Fast å andra sidan, med 70 loppis utställare efter vägen, var det kanske inte så konstigt.

Det är ju verkligen både och. För många ställen att besöka, så skippar man nog några, och fika och äta kan man göra lite varstans. Däremot lockades många av bussen, det var prat inne på byn, om buss med STOR markis som hördes spännande 😀

Nå, Theresé tyckte att vi hädanefter får göra denna helg till en sed, så vi hinner filura på hur man kör upplägget, nästa gång. Och vad man mer kan tänkas sälja på en loppis.
Efter vi packat ihop allt, städat undan och vikt in markisen, så var det middagsdags. Vi bestämde oss snabbt för att gynna nån restaurangägare, i Morgongåva. Dom tog Theresé bil, och vi bussen och möttes därborta.

Sen blev det tack och hej för denna gång och vi fortsatte norrut, och dom snodde om hem till deras Johannelund i Järlåsa.

Vi körde så långt vi orkade, hade kvar 10 mil till Sundsvall då vi slog fast på en större parkeringsplats för lastbilar, bussar och husvagnar. Har inte sovit så skönt som inatt. Kan ha berott på allt vi gjorde under dagen. Och dom sista 2 milen spöregnade det och blev kolsvart, samt lite småsvalt, ultimat sovtemperatur 😀

Idag har det bara rullat på:

Gjorde ett stopp för lunch i Docksta, gick ett varv inne på Strömsknallen i Övik, plockade upp mamma i Husum och sedan, var vi bara hemma.

Nu är middag intagen, kaffe kokat, och tvättmaskin igång. Roligt med miljöombyte och lika roligt att komma hem igen.

Tack och hej, från oss, och ha en fortsatt trevlig måndagskväll, allihop!

To be…or not to be…

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi kom in på ämnet bin, då vi satt i Järlåsa på fredagskvällen. Theresé känner en som har några kupor och som skulle ha behövt ställa ut nån på ett annat ställe, så Theresé hade erbjudit sig att kunna härbergera en kupa.

Jo det lät bra fast, nu är det tydligen så att man inte får flytta kupor mellan kyrkostiften. Ehhh och här blev vi lite spridda i våra tankar och prat. Fråga nummer ett, blev automatiskt, varför? Ingen som visste.

Och nästa fråga, vem har bestämt det? Mja, där blev det osäkert och lite funderande, men näpp, vi gick bet på den med.

Sen går vi över till fråga nummer 3, vem i heeela världsalltet åker runt och kontrollerar vart bikuporna står och att dom håller sig inom sina kyrkostifts gränser? Och där kunde vi nog svaret: Biskopen, vem annars 😀 Bi”skopen” såklart!

To be (bi/bee)…or not to be (bee/bi), det är dagens fråga:

62147997_10157190145581585_582580423570227200_nResan hem gick bra, först hade vi siktet inställt på Söderhamn, där jag gick in för att köpa oss en lunch på Kvantum. Det har vi gjort förut och det var lika illa den här gången. Jag var inställd på en räkmacka, men det enda dom har att erbjuda är en landgång som såg jättegod ut men som det ligger tonfisk på…tvitvitvi.

Jamen då tar jag väl en sallad, fast den köpte man över disk, man fick inte blanda själv. Vadå, ska jag stå där och säga att jag vill ha ett salladsblad, lite sånt där för en tia och blandat för resten. Nä, vidare till de grillade kycklingen, som var paketerad två dagar tidigare och blekare kyckling har aldrig mitt öga skådat, så den hoppade jag också.

Det slutade med en nybakad fralla, som jag bredde själv med lite godsaker på, nå det dög väl som lunch.

Sedan rullade vi på genom regnbågar, solsken och skvitter:

62139689_10157190146996585_6210118965910306816_nBestämde oss för middag i Docksta, och jag började klura vad jag var sugen på. Hm, någonting salt, pommes, nån hamburgare, kanske halloumi burgare, schnitzel, biff av nåt slag…behövde inte fundera egentligen, dom stängde en minut innan vi kom dit. 18.00, det har dom inte gjort förut!

Och vad gör man, man böjer sig för överheten (nån däruppe som bestämt sig för att det inte ska vara tvärenkelt) och knallar in på Preem som ligger i samma byggnad, och köper en fisgrillad korv i en baguette, fanns inte en gnutta färg på den korven. Fast Winstone hade ju gärna tagit den om han hade blivit erbjuden:

62155113_10157188580461585_114949989314068480_nHar sovit gott i vår egna säng, såpass att jag faktiskt inte ens vaknade då Åke steg upp, solen skiner och det är en ny vecka. Ha en fin dag, allihop!
61023047_999346156936922_2834201265968250880_n

Kan man kalla det stenskott, eller?

Av , , Bli först att kommentera 9

Resan hem gick bra…det regnade nästan hela tiden, i Järlåsa var det bara blåsigt, men vi hann kanske köra en halvtimme och sedan satte det igång, ändå fram till Sörmjöle, där såg det helt torrt ut, men så siktade vi Avion och då började det ösa ner igen. Blåsigt var det också, 14 sekundmeter över Höga kusten bron, och det känns rejält i bussen som kan fånga upp en massa vind.

Vi käkade en lunch på Hakke gård, där är det som lämpligt med bussparkeringar och middag fick bli i Docksta, samma sak där, stor parkering.

Winstone är för rolig…när Åke har gått ur bussen på morgonen, vill han inte följa med, han lämnar bara bussen om jag går ut. Vid varje rökpaus, ska han med Åke, men då vi lämnar honom för att käka nånstans där inte får följa med alls, så sitter han på trappsteget och väntar:

22089617_10155688557951585_6386938685320841960_nNär vi sedan kommer tillbaka, och jag går in i bussen och Åke ska ta en prommis med honom, nej, då vägrar han, han vill inte lämna min sida, precis som om jag tänker starta upp bussen och lämna dom.

Men det funkar tvärtom, det går bra om jag tar honom på promenad, fast han vill ändå kolla av vart Åke är…hålla ihop flocken. Fast varför tänker han inte så vid rökpauserna? Han kanske vet, vid det här laget, att jag inte kliver ut 😀

Här skulle jag ta en bild på ett träd jag skådade på nervägen, tyvärr så var det ju väldans blött på rutan, men…ni ser ju, det ligger en stor sten uppe på det avkapade trädet…kan man kalla det för sten”skott” eller?

22136969_10155688557511585_7082611218388024808_oÖnskar er alla en fin tisdag, vädret till trots! Tur man har mobilen att leka med då resan känns lång 😀
22195938_10155688558461585_4651770330747667676_n

Vilka problem vi kan ha…

Av , , 2 kommentarer 12

Oj vilka bekymmer eller rättare sagt i-lands problem vi kan ha…och detta inträffar VARJE gång, vi kör mellan Uppsala-Umeå eller tvärtom. Att hitta ett ställe att äta på.

När Nicco är med, så går vissa ställen bort, såsom Hackegård…ok, då är det några mil till innan nästa ställe, igår kom vi på den osökt goda idén att stanna i Söderhamn, där vi noterade en Kvantum butik, jamen vi går in där och köper en yoghurt och en färdigmacka, det blir bra.

Med yoghurten i korgen började jakten på mackan som blev en typ av smörgåstårtslandgång, den tar vi, sa tjyven och sen letade vi oss fram till kassan. Väl tillbaka i bussen högg vi in på mackan med en massa räkor på, men så känner Maria en doft, som påminner om fisk, och vad tror ni, dom har förstört hela mackan med att lägga dit tonfisk, hur galen får man vara, egentligen, tvitvitvi.

Vi tröstade oss med att gå en sväng inne på Dollarstore innan vi lämnade Söderhamn, konstigt det kändes att gå in, såg exakt ut som i Arvidsjaur, alla hyllor och alla saker låg på samma ställe som däruppe, typ 50 mil, mellan ställena.

Tiden gick och det drog ihop sig till middag…INTE Docksta, säger Nicco, och då börjas det igen, att fundera, snurra runt Ceasars pizzeria, näää, där har vi testat en gång, inte bra, passerade Docksta, siktade in oss på Näske krog, körde in där och NÄÄÄ, vi betalar inte 169:- /skalle för en hälleflundra eller högrev, för att sedan kasta i oss maten eftersom dom skulle stänga om 25 minuter, så vi rullade vidare.

Och det slutade med en magic bacon meal på Sibylla i Övik, nåja, det dög, det med, men jag hade egentligen velat haft något annat, än just hamburgare och pommes, att det inte finns bättre ställen efter vägen, det fattar jag inte. Vissa ställen såg ju rent av ut som rivningskåkar, dom måste ha dålig avans, då det ser så förfallet ut.

Det roligaste av allt är ju att vi gör detta gång på gång, ingen planering, vi ”tror” att vi ska hitta ett bra ställe att äta på, precis då vår mat och sov klocka ringer för lunch eller middag, men det har hittills inte hänt, tyvärr, och vi kommer inte att komma ihåg det till nästa gång heller, så är det bara 😀

Winstone hoppade upp i Niccos famn, då han blev less att ligga på golvet:

006 007

Och i Sundsvall arbetas det på bron, för fullt, mja, kanske dom fått den halvfärdig nästa gång, och vi får åka halvvägs ut…vem vet:

025 026 027 029 031 032

Undrar hur mycket man nu kommer att spara, tidsmässigt, med att ta bron över?

Nu ska Winstone ut, och klockan nio har jag en inbokad tid, sedan kommer intervjuarna klockan ett, så man kanske ska ruska liv i snabeldraken, innan dess. Önskar er alla en fin onsdag!

Hoolen hiner… inte

Av , , 4 kommentarer 5

 

Första stoppet blev vid det sedvanliga Karlssons i Morgongåva, en affär som liknar ÖoB, eller Dollarstore, fast kanske med lite andra saker. Det ligger inte så värst långt från Järlåsa, så man kan inte påstå att vi direkt behövde den pausen, men är det semester så är det.
Lunch intogs på Hakkegård i Hagsta (tror jag att det heter), jag gillar verkligen deras finurliga sätt att meddela att maten är klar. Man får en dosa med sig på brickan och då den sätter igång att både blinka och pipa så är just din mat klar.
Visst är det betydligt bättre än att man ska sitta och försöka höra vilken mat det är dom ropar ut och skulle du nu råka på vara döv eller höra sämre så ser du ju när det blinkar. En sån grej skulle kunna användas på andra ställen också.
Middagen passade att tas i Docksta och sedan rullade bussen lätt hem. Med vattentornet som riktmärke så kände man att vi var hemma.
Konstigt att det alltid har varit så, när man var liten och vi kom hem från stugan så blev det världens jubel då man såg vattentornet…det var hemma det. Och på nåt sätt så är det så även idag.
Två nyfikna katter stod och hängde vid dörren då jag öppnade den, dom hade nog allt hört då bussen backade in på gården, jag plingade på dörrklockan och *tjopp* så hade dom rusat in i hallen. Dom har bara haft det bra härhemma, med Birgitta som kattvakt, bussen kommer dom aldrig att börja gilla, tyvärr.
Det dröjde sedan inte länge innan himlen ändrade färg och det började regna, men det gjorde då ingenting, då fick man ju vara inne med katterna istället.
Näpp, nu sitter Åke redan ute och dricker av kaffet jag kokat, så det är bäst man ger sig ut om man ska hinna få sig nåt. Hoppas no får en bra dag, allihop, och Sally… Hooolen hiner inte här idag, inte just nu i alla fall, men den kan ju komma fram 🙂
 

Synden straffar sig själv

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Ja jag vet, vi är hopplösa, min käre make och jag. Till morgonkaffet zappar vi in kanal fem och roliga klipp, fast vi sett dessa filmsnuttar tusen gånger, men det är roligt att börja dagen med ett skratt 🙂
 
Nu var det ett barn som greppat en stackars katt som hon/han tänkt slänga ner i poolen, men katten överlistade barnet, vred sig ur dödsgreppet och tog sats med benen mot barnet och försvann i ett nafs. Denna rörelse förorsakade en viss obalans hos barnet, som i sin tur tippade över kanten och ner i vattnet, detta kan man kalla att synden straffar sig själv.
 
Apropå att något straffar sig själv så körde Åke, för länge längesedan till Docksta där han gjorde ett byte med lastbilen. Diverse historier florerar på såna ställen och en gång fick han höra att en lastbilschaufför blivit omkörd av en något irriterad bilist, han som körde bilen var uppenbarligen en hetsig kille som tyckte att lastbilschauffören kunde hålla ut i vägkanten för att underlätta omkörningen. Han viftade med sina armar för att visa sitt missnöje, kör om lastbilen i full karriär, svänger in precis mitt framför grillen på lastbilen och sedan fortsätter bilen över längst ut i vägkanten, för att visa vart han tyckte att lastbilen skulle hålla sig.
 
*PANG*, så dammar bilen rätt in i en sån där sandlåda som brukar vara strategiskt utplacerade längst efter vägarna, ifall man kör fast. Snacka om att killen måste ha känt sig, inte bara dum, utan totalt bortgjord.
 
Jag fick också höra av en arbetskamrat igår, att när han var i skolåldern och hade gjort något dumt, så fick dom välja mellan en hemanmärkelse eller en råsop av lärare, vaktmästare eller annan personal. Den här gången hade han och hans bror råkat i trångmål och hade en hurring att vänta av vaktmästaren, hans bror stod först i tur men han sa sedan, att han visste ju hur ont det gjorde så han duckade då handflatan kom flygande mot ansiktet, så vaktmästaren drämde in sin hand i betongväggen och bröt sitt lillfinger. Jojo, så kan det gå! Och vilken tur att vi ändå har ett förbud idag, mot sådan behandling.
 
Önskar er en fin, vit och lagomt kall fredag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten