Såg så positivt ut igår kväll, då jag släckte lampan, inte en snöflinga som föll. Men säg den glädje som varar. Jajaa, jag vet, att alla vet att det skulle komma. Fast man kan ju försöka framkalla lite positivitet, så där, innan man ska gå i säng.

Det handlar ju ändå om det där välkända hoppet, som aldrig ska överge en…nästan aldrig, i alla fall.

Såg detta på Facebook, och kanske nån som läser min blogg, känner en snöröjare. Då kan ni ju tipsa om detta. Klicka på bild för att komma till deras FB sida.

Apropå snö, när jag ändå var inne på det ämnet. Tina kommenterade ett av mina blogginlägg, på fejjan där jag hade lagt ut den här bilden.

Hon undrade vem det var vi saknade…

Det var Sally, som på nyårsaftonen ville skicka en hälsning till hennes pappa Anders, som åkte hem efter jul, för han skulle jobba.

Jag försökte ta bort delar av texten, inte det lättaste då det frusit fast. Och det gjorde jag för att Niccos kompis, hade undrat om Åke var bortrest eller om det var nåt annat som inträffat
Ojdå, ja, det kan ju lätt tolkas som nåt annat 🤣 Så för att inte sätta griller i huvudet på alla som passerar här så har nu texten ändrats, lite. Den kanske rent har fallit bort, jag har inte kollat på några dagar.

Annars händer det inte så mycket, jag brukar ligga lite lågt, då det är min arbetsvecka. Och det kanske är för att jag inte ska sjåda omkring hela tiden. Det där att man ska ta en sak i taget, andas lite emellan…och dricka kaffe, förstås, är very importante.

Fick ett dödsbesked igår, igen…den här gången är det inte Corona som ligger bakom, lika tragiskt är det ändå. Och man tänker på familjen, dom anhöriga, chocken och allt som kommer efteråt.

Detta var ingen vi umgicks med, men Åke har känt honom sedan urminnes tider. Vi ha varit vänner på FB, lajkat bilder och setts på några bilträffar. Men ändå, blir man berörd. Man fattar inte, det absolut första som gick in i mitt huvud var, hur är det möjligt, han delade ju ett inlägg igår, på FB.

Hörde nån gång för längesedan, att det är så vi människor reagerar, av nån outgrundlig anledning. -Nej, det är inte sant? Du skämtar? -Det är inte möjligt? Vet inte varför man tror det, att nån skulle skämta eller tala osanning.

Precis min tanke, då jag satt på akuten och väntade på att dom skulle komma in med min pappa. Inte ens där, visste dom att han var på väg in. Dom hade ju en bit att köra. När jag blir förd till ett separat rum, och sitter där i min ensamhet, så tänker jag, flera gånger, (och det känns som om jag tänker orden hög ) -NEJ, det här är ju ett SKÄMT!

Konstigt, men det kanske är så vi påbörjar en process med att reda ut, vad som kan ha hänt och vad som är sanningen.

Nu är det chill som gäller idag, ledig ska jag vara och jag ska baske mig, njuta av det också. Tänker med andra ord inte göra nåt som jag inte vill, utan bara det jag i så fall, väljer att göra.

Ha en fin torsdag, allihop!