Etikett: dödsbud

Minnen

Av , , 4 kommentarer 1

 

Vi nåddes av ännu ett dödsbud igår kväll, en gammal kompis till Åke som vi umgåtts en hel del med under åren. Mera på den tiden vi bodde på Mariehem och då Theresé var liten. Då han sedan flyttade med sin familj, några mil utanför Umeå så blev det mer sällan vi träffades, men telefonen fanns ju alltid.
 
Han omkom i en singelolycka på väg till sitt arbete igår morse, olyckor som oftast händer på bråkdelssekunder, man tänker då att hade man bara stannat och knutit sina skosnören eller om telefonen hade ringt eller …så där kan man hålla på. Man ser plötsligt sin egen dödlighet, ingen lever för evigt men väldigt få av oss går ut genom dörren på morgonen och vet att det är sista gången man gör det.
 
Men å andra sidan, är det skönt att inte veta sin framtid eller öde, då vore livet kanske inte lika roligt längre. Man ska leva för dagen, inte sia så mycket om framtiden. När Åke blev uppringd av hans f.d. fru som talade om vad som hänt så började vi genast prata om när vi såg honom sist vad man då hade gjort, hur längesedan det var Jennifer hade sett honom och sedan kom minnen av allt vi faktiskt gjort tillsammans.
 
Som den midsommaren vi firade på en liten udde längst efter Malån, i en stekande tropisk värme som vi aldrig upplevt i Malå och som höll på ta knäcken på oss då det inte fanns tillstymmelsen av ett träd eller skugga i närheten, eller som den gången jag skrev om då han tog hål i sitt eget öra och i Åkes, eller när vi hämtade honom på söndags förmiddagarna för att åka på scandic hotell för frukost i annan miljö än hemma. Hur många gånger har han inte suttit i baksätet och ojat sig och ångrat att han inte låg hemma istället. Eller den gången han hälsat på oss här på västerslätt och lånade min 26 tums cykel för att ta sig hem till Teg och han cyklade in i ett staket med trampen som lossnade och han fick ta sig hem med en tramp. Många minnen blir det, och dom flesta ganska roliga.
 
Vi sänder en tanke till hans son och alla andra i hans närhet, det är alltid jobbigt att mista en närstående och kanske speciellt genom en olycka, allt det där som man önskat att man hade sagt eller gjort, därför är det så viktigt att inte vänta med såna saker, tala om för din fru, man eller barn, idag, att du älskar dom så vet du att du sagt det. Jag älskar min man, och våra barn så nu vet dom det och även alla ni andra.
 
Ha det gott!