Etikett: döskalle

Äre vare nån i höjden…detta har jag gjort på slöjden

 

Nicco fick i uppdrag på träslöjden, att göra en liten stege till hennes säng, så Winstone skulle kunna komma sig upp och ner själv. Stegen blev jättefin… men man kan ju inte låta bli att skratta då man tänker tanken att en oinvigd skulle se den där konstellationen, och inte veta om hunden, då skulle dom förmodligen tro att Nicco behövde dom extra stegen för att ta sig upp i sin egen säng 🙂
Från träslöjden har jag inte många minnen, vet att bland det första man fick göra var en jättestor tärning, den skulle filas och sedan målas, min fick bli röd. Sedan gjorde jag, hör och häpna en döskalle tavla (jag var inte äldre än 9 år), jag karvade ut skallen och sedan använde jag brännaren för att göra den mera dramatisk.
I syslöjden däremot, kommer jag ihåg både tröjor, stickade vantar, broderier och färgtryck. Vantarna har jag kvar, än idag, men fråga mig inte vart jag fått storleken ifrån, jag kan ju vika vantarna dubbelt om min hand, men ganska fina är dom ändå.
Igår var det bastu igen… vi vann hela 30:-, och det var på Kerstins lott, hm… ja, vinst är det, men förlust blir det om man räknar på hur många lotter vi skrapar, men skam den som ger sig, ena dagen så…
Annars gjordes väl inget… höll jag på skriva. Anna kom hit och hälsade på, jag bjöd på lunch och kaffe, sen skjutsade jag hem henne och fortsatte upp till mamma, Efter det besöket så hämtade jag Nicco och vi åkte ner till Synsam på strömpilen, Nicco har nämligen fått sig ett par glasögon och nu var dom klar att hämtas.
Sen var det bara att sätta igång med middagen och sedan bege sig av till ”gammgården” och bastugänget.
Idag är det eftermiddagsarbete, men dessförinnan ska jag ju ta hand om Winstone, fixa middag, och kanske kanske… sova en stund innan det bär iväg till jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!

Gårdagens bestyr

Av , , 2 kommentarer 5

 

Gjorde inte speciellt mycket på förmiddagen igår, dammsög, torkade golven, lämnade in datorn, handlade, fixade middag till Åke…ja, sånt där som man gör av bara farten, egentligen. När jag kom på jobbet så tyckte chefen att vi skulle åka på nån blomutställning, ehhh, jaha, och vad kan nu det vara för nåt då, undrade jag. Hon menade förstås en typ av handelsträdgård, men jag vet inte hur många såna man kommer in med en rullstol i.
 
Hon ville i alla fall köpa sig två penséer, och frågade om vi inte kunde ta min bil och åka iväg och se om vi skulle hitta ett lämpligt ställe. Jag var lite tveksam, men sa ok, jag kan väl prova att knöla in dig i bilen så får vi se hur det går. Det är nu inte världens enklaste sak att få in en person i en ”vanlig” bil, där dörrar är i vägen, kläderna suger fast i sätena osv. Men skam den som ger sig.
 
Vi tog oss iväg, om än i en något obekväm sits…för chefen. Vi åkte på blomkiosken, där tog vi oss in i själva växthuset och sen dök vi på första hyllan därute, där hon spanade in två penséer som hon ville ha. Nu var det bara frågan om priset, hon hade nämligen bara en tjuga på sig. Jag gick ett varv runt hyllan och se…på en kartong stod priset 9.90. Så vi gick fram för att betala men då ville hon ha 24:-, nähä, sa jag, det står 9.90 på kartongen. Hon var tvungen att komma ut och kolla och insåg att det var ett pris som dom betalade, det var alltså fel, men sa jag, då har hon inte pengar så det räcker , tyvärr…och då fick hon givetvis pruta till en tjuga. Futtigt hade det ju varit annars.
 
Efter det undrade chefen om inte jag kunde bjuda henne på en kaffe, hemma i vår trädgård, javisst sa jag, det är ju inte så långt från blomkiosken, så vi åkte hem och placerade oss härute, jädrans tur att det inte började regna, för tyvärr, jag får inte in henne i huset, inte på egen hand i alla fall. Men det får vi ta en annan gång då vi får vara dubbelbemannade, då ska det gå vägen.
 
Det blev i alla fall en något annorlunda dag och visst känner man sig friare då man har bil, det hjälps inte, allt blir lite smidigare, förutom själva instigandet och utstigandet ur bilen.
 
Nicco och Theresé roade sig igår med att ta tåget in till Stockholm, så nu har Nicco både fått åka tåg och flyg, för första gången. Hon hade shoppat lös, och köpt en döskalle ryggsäck som man kan spela musik med, ögonen är tydligen högtalare, sen har hon köpt sig en t-shirt och en skinnjacka, jojomensan.
 
Jag kommer ihåg mitt första inköp i Stockholm, på egen hand. Jag var femton år och köpte en t-shirt, för 179:- (det var mycket pengar då), med det där kända märket på, med krokodilen. Sen rev jag sönder den, första dagen jag hade den, men jag använde den ändå, det var väl lätt att laga och sedan gick den i arv, inte till ett yngre syskon, utan min pappa lade beslag på den.
 
Nåja, nu ska jag ut och hålla Åke sällskap, han sitter ute på första parkett. Ni får ha en härlig lördag!
Maria Lundmark Hällsten