Sitter och väntar på att tandakuten ska ringa upp…jodå, jag tycks ju ana ett visst mönster här- Varenda jul, ska det vara nåt helsicke med mina tänder, det är stående. Eller kan det vara så att kroppen har gjort detta till en tradition?
En jul fick jag dra ut en kindtand, längst in, som inte skulle vara några problem att få ut…trodde dom ja. Tandläkaren fick kalla på förstärkning, killen som kom, tittade, sa att det där är väl ingenting, sen kämpade han, tog till och med spjärn mot stolen, för att få ut eländet.
Jo, den roten hade vuxit upp i mina bihålor, så när jag skulle skölja så kom vattnet ut genom näsan…fint, och jag vill minnas att det inte var någon speciell längtan till något julbord, efter det.
Förra julen, fick jag göra 3 besök, 2 stycken bestod i tillfälliga lagningar och den tredje, då fixade han tanden, och idag, är det just den tanden som uppenbarligen inte vill fira jul, den dunkar, reagerar på värme och kyla och det känns till och med då jag lägger tungan på den…fy vad less jag är.
Och nu är jag så pass dålig i rygg och nacke så jag skulle önska att dom kunde söva mig under besöket, och helst lyfta upp mig till en rullstol efter behandlingen, sen…kan dom väcka upp mig. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker ska bli värst, tanden eller tandläkarstolen.
Jaja, man får väl vara glad att det finns en tandakut, jag hade ju inte velat leva för hundra år sedan, då många drog ut sina tänder på eget bevåg. Dessutom drogs det tänder hej vilt, utan att faktiskt laga dom istället, hur kul var det då, på en X skala, 10 x värre än att åka på vattkoppor som 30 åring, jodå!
Annars vet jag inte vad det blir idag, svårt att planera då man inte vet vad dom säger däruppe, kan jag få en tid idag eller blir det i framtiden. Nå, det lär visa sig, om tjugo minuter. Hoppas på en bra dag, för er allihop!
Senaste kommentarerna