Etikett: drömmar

Kan man skita i ett blått skåp?

Av , , 2 kommentarer 16

Jag läste Helenas inlägg om drömmen hon hade och vad den kan betyda. Sen tänker jag på mina egna drömmar, såna där superkonstiga drömmar,  som verkar som världens smartaste saker då man precis har vaknat, nästan så att man tror att man kommit på hur man ska lösa världsfreden.

Så går man igenom det man kommer ihåg, och det börjar spåra rejält, efter bara dom första sekunderna och man hinner tänka, vart tusan, kom det där ifrån, och hur i hela…kunde jag ens tycka att det var en bra idé???

Vad som skiljer sig idag, mot för tidigare år, i mina drömmar är just ljud. Jag har vaknat några gånger, bara senaste månaden, av skarpa ljud, Winstones skall, var det ju en gång, så högt att jag trodde att han skällde in i mitt öra, men han låg och sov, helt oskyldig. För 2 veckor sedan var det nåt annat buller, jag vaknar med ett ryck och försöker komma på vad det kan vara, men så fattar jag att det bara är i mitt huvud, och en tredje gång för 3 nätter sedan, likadant, men jag kommer inte ihåg själva ljudet…så irriterande, men ändå så verkligt.

Tyda drömmar, ska man ju också kunna göra, som Helena skrev, jag undrar hur dom skulle tyda min dröm om vår gamla högskåp, som vi hade i stugan, och som min moster sa, att vi skulle måla blå och sedan ställa ner i sjön, och simsalabim så hade vi ett jättefint utedass.

Hahaa….jodå, fantasin är det inget fel på 😀 Fast man kan ju lätt se ett litet ordspråk där…”att skita i det blå skåpet”.

Men visst är det kul att drömma, ja, så länge det nu är roliga eller fantasifulla drömmar, värre är det ju med mardrömmar, dom kan man ju vara utan, eller när det bara är blankt, nada, ingenting, fast dom säger att man alltid drömmer, oavsett om man kommer ihåg det eller ej.

Jag testade årets glögg igår, och mja, bilden får tala får tala för sig själv:

23380094_10155795994696585_3450228410703779171_nLille W ville vara me`. Jag kan också meddela att den smakade förfärligt och jag slog ut mitt i slasken, huvva! Ni ser ju bara hur illa hur det var:

22852927_10155796446546585_1044675881590917262_nDåligt väder var det igår och inte verkar det bättre idag, och apropå väder, så kan man ju alltid reta dom som bor söderöver med denna lilla text:

23559539_10155796444256585_4415448583613014398_nHahaa…

Önskar er alla en trevlig söndag…om några timmar gör jag helg!
23456266_10155796445366585_243591754551614750_o

Ordentligt otäckt, under en nanosekund…

Av , , Bli först att kommentera 13

Ni vet hur skumt det kan vara då man lagt sig och är precis i skymningslandet, mellan vakenhet och sömn. Man vet inte riktigt om det är sanning eller påhitt, det man hör eller tänker.

giphy-221Bild lånad här

Jag hamnade där igår kväll, och det var ordentligt otäckt, under en nanosekund. Jag måste ju ha somnat (om jag ska tänka logiskt) men jag trodde inte det, utan jag låg och blundade, och plötsligt är det en hund som skäller, precis mitt i ansiktet på mig, inte Winstone skall, utan ett annat ljusare ljud. Och det är så nära så att det låter som om det kommer från mitt huvud.

Jaja, det gjorde det ju också, eftersom jag vaknade och det fanns då absolut ingen hund i våran säng. Så somnar jag och tror att jag vaknar, men tänker att jag drömmer ändå, för att jag hör en hund som tassar runt i hallen…på parketten.

Jag tänker att det var en lustig natt, först en hund som skäller och nu nån som tassar runt. Anledningen till varför jag inte har en tanke på Winstone just då, är för att han aldrig är uppe och tassar runt, så länge vi ligger i sovrummet.

IMG_2022Men så vaknar jag till på riktigt, sätter mig upp i sängen och försöker lokalisera Winstone. Han är inte i sovrummet…mycket konstigt. Kikar på klockan, den är 3, jag kliver upp och därinne i hallen står han och ser lite skamsen ut. Men vad är det, är min första fråga…jäkligt konstigt att man ens ids fråga, precis som om han skulle svara 😀
Nästa fråga jag hade tänkt ställa, var om han ville gå ut, men jag sa ingenting, för jag kom på att jag förmodligen inte skulle få ett svar. Jag klädde på mig och han var överlycklig då jag tog fram selen, så visst ville han ut, och det var aningens bråttom.

Han är ju verkligen udda då det gäller att säga till, eller hur. Hade det inte varit effektivare om han satt upp sina tassar mot mig i sängen, hur tur hade han inte att jag faktiskt hörde han små trippande därute i hallen. Ojoj, nåja, detta har hänt en endaste gång tidigare i hans liv och nu är han ju 4½ år, lite drygt.
Anledningen till varför han inte säger till, är förmodligen för att vi är så duktiga på att gå ut med honom. 4 gånger/ dag, är det minsta, så han hinner ju aldrig ”visa” att han vill ut.

Hoppas på en fin dag för er alla. Själv ska jag på en liten intervju, det är två tjejer som har nåt projekt via universitetet, dom utbildar sig till dietister, och nu ville dom ha nån lämplig kandidat att ställa frågor till. Och ja, varför inte, kan man vara till någon hjälp så varsågod, tänkte jag 😀

21558636_10155630762116585_7518072950917175716_n

Dream on…

Av , , Bli först att kommentera 10

Åke berättade vad han drömt om, natten till igår. Ja vi vet ju allihop att drömmar kan te sig hur som helst och ibland kan det mest galna, verka vara sanningen, men den egentligen är långt ifrån, och hur tokig som helst 😀


Nicco undrade om jag kom ihåg då jag skulle väcka henne, för x antal år sedan och hon var inte god och glad då jag äntligen fått upp henne, hon var inne på Subway och skulle precis serveras den ultimata mackan, men så kom jag och förstörde alltihop.

AMSSUBWAY

Jo den känslan kommer jag ihåg, vi bodde  på Mariehem, Theresé var väl runt 5-6 år och hon kom in för att väcka mig  morgontimmarna, och jag skulle precis då, få veta vart det var gömt undan pengar. Sssscchhh, sa jag, försiktigt, i hopp om att ändå kunna höra svaret, men hon fortsatte prata, och jag fick säga: Tyst, jag måste höra…sen låg jag och lyssnade och begrep att det aldrig skulle hända 😀 Haha…ja man kan leva sig in i saker och drömmar.

RobinHood

Photo: Walt Disney Productions/Newscom

Vi, jag och mina arbetskollegor, blev bjudna på lunch av 2 andra kollegor, före jul, och det var supergott. Kebabgryta, rött ris och andra godsaker. Jag ville veta hur man gjorde, vilka kryddor man kunde ta och dom berättade att just den kryddan, bara fanns söderut. Tydligen en färdigblandad påse.

Jag frågade Theresé om hon kunde kolla hyllorna därnere i Uppsala om hon skulle in och handla innan dom kom hit upp, och med sig hade hon denna påse:

2016-01-16 21.30.54

Påhejad av mina jobbarkompisar så har jag nu testat detta, igår. 250 gram nötfärs, 2 msk persilja, 1tsk salt, 1tsk köftekrydda, ½ finhackad lök och lagom med vatten. Sedan gjorde eller försökte jag göra små avlånga saker, som stektes i pannan medan pommes frites åkte in i ugnen och en sallad hackades ihop. Jättegott, om ni frågar mig, denna krydda ska jag använda fler gånger, definitivt.

Winstone låg utslagen  på hallgolvet igår och jag tyckte det skulle bli en sån fin bild, med hans anlete speglande på golvet…mja, synd på skärpan bara:

2016-01-16 21.13.42 2016-01-16 21.14.22Önskar er alla en fin och lugn söndag!

Emil Örn…ni vet

Apropå det jag skrev om igår, människors sätt att faktiskt kunna manipulera sin egen hjärna att må bättre, eller givetvis tvärtom, men vem vill det, egentligen. Jag har egna erfarenheter, och jag kan sätta en slant på att allihop har det, men kanske inte tänker på det.

Jag hade som barn, en ständigt återkommande mardröm. Jag gissar på att jag var i 7 års åldern, drömmen handlade nämligen om Emil Örn, ni vet, den där elake uppfinnaren i Kalle Anka.

Emil_Örn

 

Emil örn

Han stod och lurpassade under bron, då man gick hemifrån oss på Mariehem, och upp på centrum. Där fälldes det ner tjocka pansar väggar, då man var mitt under bron, och man var fångad i fällan. Jag kommer ihåg att jag inte ville gå och lägga mig, drömmen var jobbig.

Men så utarbetade min alldeles egna hjärna, ett sätt att bli av med Emil. Jag gick och la mig, blundade och spelade upp hela drömmen i huvudet, men med en annan version, där jag hade hjälp från andra, att överlista Emil och den fejkade drömmen slutade med att polisen kom och knep honom…jag drömde aldrig mer, den där mardrömmen.

Jag ändrade någonting negativt, till positivt.

Samma sak kan jag nog säga om min spindelfobi, som jag hade. Den blev ju bara värre och värre, och till slut tyckte jag att det var jättejobbigt att åka upp till stugan. Där finns det spindlar, säkert jordens alla arter. Tänk er då att gå in i en stuga, med väldigt lågt tak, och panel både golv väggar och tak, fy fasen.

Och nu slutade min fobi med att jag blev förbannad…riktigt arg, för jag var less på att låta mig styras av rädslan över dessa små kryp. Jag sa med hög röst och stora bokstäver, att nästa spindel som dök upp, skulle få skylla sig själv. Och det fick den, han kom tassande över köksbordet där vi satt och jag drämde näven rätt över spindeln så han blev 20 gånger så stor, och jag överlevde.

Där fick jag bevisat att en liten spindel, inte kan göra mig så mycket skada, som jag kan göra den. Och idag, kan jag till och med rädda nån stackare som råkar hamna på mig, man borstar bara ner den. Lite beroende dock, på storleken, jag älskar dom inte, men jag styrs inte av dom, och jag får inte panik då jag ser en.

Synd bara att den fobin övergick till fjärilsfobi, men å andra sidan, för att vara positiv, dom ser man inte varje dag, kanske inte ens en gång i veckan 😀

Och där tänker jag också, att jag ändrade mitt sätt att tänka på spindlarna, och då försvann även rädslan och det negativa.

Mycket intressant, faktiskt, jag var till min ”gammboss” igår, och vi pratade om just det här. Hon hade förövrigt hittat texten på nätet, naturligtvis, men kom inte riktigt ihåg vart, fast man kan googla på hans namn, så dyker det säkert upp en massa skriverier. Nisse Simonsson, heter killen.

Gamlia blev inställt för vår del, jag fick ett arbetspass, men vi åkte ut på kvällssidan och gjorde en sväng på stan, Winstone gillar att åka vildkatten:

Foto2265 Foto2266

Önskar er alla en toppen dag!

 

Inte alls så klokt

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi har en katt på jobbet, 4 år är den och har tillbringat sitt liv inomhus. Igår for den ut på balkongen, hoppade upp på ett litet bord där, tyckte nog att det var kallt och kändes obehagligt under tassarna, slickade sig under tassen och ojdå, då började hon sprätta och hoppa omkring och ville in, fort som tusan. Inte så smart drag, tror jag, att slicka sig under tassen och sätta ner den på ett glasbord i minus 20 grader 😀

Och då kom jag osökt ihåg det året, julkalendern började varje avsnitt med en pojke som sprang till affären och slickade på räcket innan han gick in. Mm, och det vet vi ju allihop vad som händer då, man fastnar.

Jag vet vad jag sa då. Att detta var absolut inte så klokt. För hur många barn skulle nu inte göra precis som pojken. Nicco var väl kanske 4-5 år då, vi skulle ut och handla eller nåt och Åke gick efter bilen. Nicco går före mig nedför trappen (vi bodde ju i lägenhet då), kommer ut på bron, och jag är steget efter och jag har precis tänkt säga: Nej…slicka in…och där stack hon ut tungan och lade hela den på järnräcket.

Gissa om hon satt fast, och gissa vad som syntes på järnräcket hela den vinter…hennes smaklökar, typ. Nä fy så hemskt det var.

Nu kom Sally upp, hon började genast prata om drömmar hon haft i natt, sina kompisar, undrade vart morfar är, och hur många barn dom är på hennes förskola…typ hundra stycken…kanske tusen också, fast nää, inte tusen, så många barn finns det i hela landet.

Hm, njae sa jag, i hela landet, här bor vi ju flera miljoner, det är jobbigt att räkna till det talet. Ja, sa hon, man kan ju inte ens räkna till tusen…vi har ju inte så många fingrar, hahaa….

Idag ska vi en sväng ner på stan, Niccos önskemål, och Sally fick bakformar och ville absolut att det skulle bakas muffins idag. Apropå muffins, har ni sett den reklamen, där dom snackar om muffinsmage? Jo tydligen så finns det en sån, undrar varför dom ska blanda in ätbara saker då man ska förklara någon utseende? Muffinsmage, päron formad, äppelform, är det inte lika lätt att säga helmåne då, eller halv, kanske klot, eller Michelinformen. Ja vi får klura på den. Ha en fin dag, allihop!

Foto1423

 

 

Någonting funkar…

Av , , 5 kommentarer 11

 

Annanvardagväder, sa jag att det var, i onsdags, men skulle nu vilja påstå att det kanske är tredjedagsväder, istället. Ena dan är det regn, andra gången sol och som nu, någonstans mittemellan. Det bästa med regnet den här årstiden är att då snöar det i alla fall inte, och de är ju alltid något.
Jag besiktade ju Jeepen igår och den fick ett OK, mäh, så otroligt, nåt som funkar i den här vagnsparken. Jag drömde i förrgår att jag körde lastbil med släp och skulle släppa av Nicco på skolan, det var en mardröm för jag visste inte vilken väg jag skulle ta och inte hade jag lastbilskortet heller.
I natt körde jag en amerikanare, ett stort schabrak som inte ville gå som den borde. Jag var uppenbart irriterad över den, och ingen väg var rakt fram, fel på styrningen var det nog också, så jag kom mig inte dit jag ville.
När jag så skriver det här så tolkar jag även drömmarna lite, och kanske är det så att jag väldigt gärna skulle vilja att vägen gick rakt fram, man visste precis vad som väntade, men tyvärr så gör den inte det och hur gärna vi alla än vill, att allting skulle få ett lyckligt slut så kommer den här resan att sluta med en förlust.
Om (återigen detta om) nu inte det inträffar ett mirakel, vill säga. Dom finns, det vet vi, men dom sker ytterst sällan… men, man ska heller aldrig ta ut något i förskott. Dom har nu plockat bort det mesta som min pappa använt där han ligger, syrgas, blodtrycksmätare, även maten skulle dom ta bort men ändrade sig, hungrig ska han inte behöva vara och heller inte känna smärta, och det får vi ju vara glada över.
Deras planer är att flytta över honom till Axlagård, och det tror jag att dom flesta har hört talas om. Med tanke på mamma så gissar jag att det vore rätt så skönt ändå, hela miljön där andas lugn och ro. Huvudsaken är att pappa får det värdigt, det är han värd, alla gånger om.
Vi åkte ut till mina svärföräldrars grav igår kväll och lämnade en liten present och tände ett ljus (får se om det brann upp i regnet), dom skulle nämligen ha fyllt år igår, om dom levat. Elsie hade blivit 84 år och Nicke 86.
Jag skulle egentligen ha jobbat i helgen men jag har tagit ut närstående dagar istället, och det blir nog till det bästa. Åke ska väl försöka få bort bussen från gården idag och vi åker upp på lasarettet i vanlig ordning och hör om dom kommit fram till något nytt.
Önskar er alla en fin lördag!

Ner till lejonen

Av , , 2 kommentarer 4

 

Jag gjorde ju en smärre utstädning ur kylskåpet förra veckan och titta vad man hittade där:
 
Lite senap…det kan ju vara gott att hitta ibland. Nä, nu hade inte flaskorna gömt sig någonstans i kylskåpet utan det är väl snarare så att när det känns att bli lite i flaskan och svårt att få ut något från den så köper jag en ny, väntar sedan tills man fått ihop några stycken och sedan skär jag av dom på mitten, i dessa fem flaskor så fick jag ut nästan en halv flaska senap, genom att skrapa med en sked. Snacka om slöseri, då man bara kastar bort dom.
 
Nu är det ju en relativt lång hållbarhet på just senap så jag rekommenderar inte att man sparar ihop slattar av annan mat, typ…smör askar, syltburkar och pålägg av olika slag, nopp, senap och ketchup går bra, det vet jag.
 
Jag hade en helt sjuk dröm för några nätter sedan. Jag och Åke var på en Ica affär och därinne kunde man ta en rutsch kana ner till en massa lejon. Det var en tävling av något slag, därnere. Åke ville ta sig en tur ner till lejonen, vilket han gjorde. Jag stod däruppe och väntade…väntade och väntade. Sedan kom Ica direktören och jag frågade hur länge det skulle ta egentligen. -Mja, om allt har gått som det ska så kommer han att komma upp här, sa han och svepte med armen i omgivningen, MEN…är han för full så kommer han att släppas av utanför grindarna.
 
Undrar just vad en drömtydare skulle få ut av den drömmen? Hahaha…jag vet att jag tänkte att hur ska jag då veta hur länge jag stå där och vänta, och när det skulle vara dags att gå ut genom grindarna. Nå, så kan det gå, jag drömde en hel del nu på morgonen också, drömmarna är fyllda med händelserna och det är nog mer att man är utvilad då man vaknar.
 
Avslutar dagens blogg med en jättefin bild som Theresé skickade, på en leende ”Rally” Sally, håll till godo och ha en very nice måndag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten