Etikett: ekipage

Funderationer mitt i natten

Av , , 2 kommentarer 12

Jag har legat och funderat, sedan 03.30 i natt. Vaknar så fort jag hör Winstone. Han ställde sig upp och flåsade en stund, innan han la sig igen. Så här har han nu gjort sedan han föll, förutom olyckskvällen, då reste han sig inte alls.

Tror ju absolut att det är för att han ändrar ställning, och det gör ont för honom. Har även börjat fasa ut kortisontabletterna, och det kan ju göra sitt till.

Nå, där börjar jag ju grubbla över situationen, våra planer, hur ska man prioritera, och hur det kan tänkas se ut i sommar. Men framför allt, tänker jag på Winstone och vad man nu borde undvika, att utsätta honom för.

Vi skulle ju dra till Piteå på tävling. Logistiken löstes med Elisabeths generösa erbjudande. Men… bussen ska med, Winstone är med oss, oavsett, vi kan inte lämna bort honom till nån som ska se efter honom. Och här kom då tankarna. Han som brukar ställa sig upp i bussen, med jämna mellanrum.

Och även då vi lämnar honom i bussen…


Nä, det går ju fetbort. Och hur löser man det? Han brukar vilja springa in i bussen då dom större bilarna startar upp. Det kan han inte heller få lov att göra. Vill jag ens utsätta honom för allt vad det där kommer att innebära, och vad händer om han måste tas till Sundsvall för en CT röntgen.

Och slutligen, rent ekonomiskt…är det värt det? Nu är inte ens anmälan öppen än, men ska jag gissa så kostar enbart tävlingen några tusenlappar. Bränsle till bussen, 2000-2500 kronor till. Elisabeth skulle givetvis ha fått betalt både för ekipagen och för chaufförsjobbet. Allt det där må ju vara.

Folk reser till utlandet och bränner pengar, vi reser inrikes och bränner pengar. Nöje som nöje, fast… Då var det återigen Winstone. Och vad kommer den kostnaden att sluta på? För mig handlar det inte om pengarna då vi pratar om killen, utan det handlar ytterst, om vad som känns mest rätt för hans del. Och där är tävlingen inte, prio 1.

Det, mina vänner var precis vad jag kom fram till innan jag gav upp mina andra planer på att försöka somna om.

Samtidigt som jag tänker att, ALLT, har sin tid och plats. Inget står och faller med att man gör ändringar i sina planer. Vi vet inget om morgondagen. Det kommer att komma andra tillfällen att göra det man tänkt. Det får vi i alla fall hoppas och tro på.

Så här sitter jag och har inmundigat kaffe, i tystnad och stillhet. Enda ljudet kommer från nån enstaka bil som kör förbi, och knapptryckandet på tangentbordet, då jag skriver. Rätt trivsamt ändå, att känna och höra tystnaden och sedan hur allt sakta men säkert vaknar upp.

Då vi satt ute i förrgår, undrade Åke ifall vi kanske skulle ha fixat ett humlehotell (läs insektshotell). Det är ju så poppis att ha.


Mjaha, sa jag och funderade en nanosekund. Kan dom där gigantiska humlorna 🐝 och getingar man ibland ser och som man tror är muterade på nåt sätt, vara hotellgäster, månntro 🤔 Dom har levt lyxliv på hotell…all inclusive, inte underligt att dom blir stor.

Kom på att jag nog hade en bild på ett insektshotell på min blogg. Kommer nämligen ihåg att jag fotat ett sånt, då vi var på Åselemarknaden. Fast…mitt minne sviktar ibland. Det här var bilden. 


Och under den hade jag skrivit att den påminde mig om ett insektshotell 😁😂

En annan funderation jag fick, var på min promenad igår. Har ju stegräknaren på mobilen, och på den ställer man in i centimeter, hur långa kliv man tar. Men motionsmässigt, om jag går med en som har betydligt längre ben än jag och därför tar längre steg. Får den samma motionseffekt som jag, ifall jag måste ta 1½ steg på den andres 1 steg??

Jag måste ju lyfta mina ben oftare, och det borde rimligtvis betyda att det går åt mer energi för mig. Eller är det farten det hänger på? För en som tar längre steg, kommer fram fortare, och den som går eller småspringer, borde ju ändå förbruka mer energi. Har ni, nån teori? Eller måste jag nu gå och klura på det där till döddagar.


Nej, tänk vad skönt det hade varit om jag somnat om innan jag började fundera så jäkla mycket. Då hade jag legat och sovit nu. Fast… min dag blir ju lite längre, i alla fall *nickar lätt och småler (fast hon vet inte åt vad, hon ler).

Ha en fin onsdag, allihop!

Hur dödar man russin 🤔🥸

Av , , 2 kommentarer 12

Annelie fick starta gårdagen tidigare än jag. Så när jag kom fram till Ön och tävlingen i rally lydnad, så hade hon och Mattis, redan kört första banan. Det gick långt över förväntan och dom fick en andra plats, med 96 poäng av 100.


Vi hade tur med vädret, även om det var grått, så var regndropparna lätträknade. Här ska dom gå banan, innan nästa sväng. Och det gäller att ha huvudet på skaft för att komma ihåg hur dom ska gå och vad det står på skyltarna.


Dom var, om jag inte missminner mig, 22 tävlande och varje ekipage, tar cirka 2-3 minuter på banan, men då ska det även värmas och peppas upp, innan man går in.


Här har dom kört andra svängen och Annelie trodde att det gått åt skogen men hon bedrog sig, dom fick 88 poäng av 100 möjliga och därmed har dom 2 godkända tävlingar, och nu saknas bara en till godkänd runda så får dom hoppa upp en klass.

En andra plats är inte att förakta, mäkta stolt vovve och ägare förstås…


Jag åkte hem lite före och fixade lunch, kokade kaffe och sedan kunde vi provsmaka den något fula, men underbart goda blåbärskakan. Den är mer som en kladdkaka då den saknar bakpulver, och egentligen är vaniljsåsen överflödig, den är tillräckligt söt ändå. Men… rekommenderas 😋

Då vi skulle ut med hundarna en sista sväng noterade Nicco en stackars vimmelkantig humla på grusgången. Ge han hallonsirapen du kom med, sa jag, så får han kanske lite energi. Hon plockade upp humlan på ett blad, gick in och hämtade lite hallonsirap, som hon själv gjort på egenplockade hallon, och serverade hummelbummeln lite gott.


Och jodå, den piggnade till och flög iväg efter en stund. Jag kan väl tänka mig att det kanske är kört ändå, hur länge lever en humla Men om den dog, så fick den i alla fall en sista flygtur med godsaker i magen.

Vi sa hej då, på ett tag, närmare bestämt en dryg vecka, sedan kommer hon tillbaka. Men den svängen agerar hon bara chaufför så vi hinner kanske ses nån till eller två. Vi får se.
Läste upp det här för Nicco…


Hahaa… hon sa genast, ja, fast hur dödar men ens ett russin? Hmph, sa jag, man smetar väl ut dom. Fast sen är det väl vad du tror, som gör själva grejen Du lägger nog inte ut russin på bordet och smackar på dom för att döda. Men utan brillor och med dålig syn, är det kanske precis det du tror, att du gör.

Och nu avslutar jag dagens inlägg med att önska er alla en fin söndag, samt ett citat från Maria Montazami, och jag ställer mig lika frågande till det citatet, som Nicco, till dom döda russinen…

Vinn en varmkorv…med bröd 🌭

Av , , Bli först att kommentera 17

Det tog sina modiga timmar att köra upp till Hemavan. Höll av lite lite drygt 5 timmar, med lunchpaus på Tallbackens rastplats.


Samt en mellispaus på rastplats, Blåvikssjön.


Jag körde hela vägen och let me tell you, vi mötte garanterat 50 +, bilekipage med skotrar. Inga roliga möten då jag upplevde att dom flesta ville ligga så nära mittlinjen som möjligt.

Det fladdrade svarta sopsäckar lite varstans och jag berättade för Åke, vad Nicco sa härom veckan, om just dessa svarta säckar. -Är dom till för att skrämma renarna eller hänger dom där för att vi ska veta att det är renar i närheten.


Nu tror jag mig veta, att hon redan visste att det var för att skrämma renarna från att gå ut på vägen, men… visst är det en bra varning för oss också.

Åke berättade om en renpåkörning för längesedan, och kvinnan som kört på renen, hamnade i samspråk med en tant efter dramat. Och tanten, förmodligen en infödd fjällbo, undrade hur tusan hon hade kunnat missa varningen. Hade hon inte sett alla sopsäckar?

Jovisst hade hon det, fast inte visste hon vad dom betydde. Njae, sa jag till Åke, varför skulle dom veta det. Inget man får lära sig på körskolorna och det är nog bara dom som frågar, som får veta.

Sen kan man undra varför dom inte kan komma på något mer skrämmande. Dessa påsar har väl hängt med såpass länge nu att dom inte skrämmer några renar. Dom är så van. Nä, nåt annat som flaxar och skränar, skulle det vara..


Och nu till en fråga till er. Förmodligen nåt ni fått veta men som man förträngt. Åke visste inte, fast han tyckte nog at det var onödigt vetande men… mjae, jag tror att det kan ha sina fördelar ändå.

Vad betyder 1 hastighetsskylt på höger sida, kontra 2 skyltar, en på vardera sida om vägen? Den som kommenterar här, inte Nicco eller Theresé, och inte googlar och har rätt, vinner en varmkorv på Påskön, men ni får stå för resan själv.

Det sista jag gjorde innan vi kom fram till lägenhetskomplexet var att köra fast i världens kortaste lilla backe, inne på området. Men finally, framme, inpackade och redo för middag. Theresé, Anders och Sally var redan här.


Jag, Åke och Winstone fick rummet med dubbelsängen, sköna sängplatser, men utrymmesmässigt…mjahaaee.

Fast det har sina fördelar, om man snavar så ramlar man i alla fall inte på golvet. Fråga mig, jag har redan provat 🤪

Hade dock problem med att sova, och jag vet varför. Tystnaden var öronbedövande, inte en bil, inget surrande från nåt kylskåp inte ens ett tjoande från nån människa.

I detta nu är i alla fall Anders och Sally uppe i skidbacken och ska köra några åk. Medan vi chillar och har det gott.


Önskar er alla en fin måndag!

Maria Lundmark Hällsten