Etikett: EPA

Skenande tåg eller var det bromsarna på en…

Spännande larm jag hade på mobilen i morse. Jag vaknade och skulle titta hur mycket klockan var. Har ju en vanlig klockradio också, och där bredvid den, lägger jag mobilen med skärmen nedåt. Ser att det lyser så jag vänder på den, och jaa, vad fint. Larmet gick men utan ljud.

Nu till det roliga, jag har inte stängt av ljudet, så det är ju ännu finare, att den kan bestämma själv om den ska väcka mig med eller utan ljud 😶

Ljud, hade en bil som stod parkerad på Ica, här utanför oss. Vi satt ute i måndags och pratade med Nicco, som kom förbi. Plötsligt blir det ett skrålande, skrikande, gnisslande ljud. Vi vänder oss om, alla tre, och tittar upp mot Vännäsvägen för att kunna se, vad som var på väg mot rondellen.

Jag lovar, det lät som ett skenande tåg som försökte bromsa på järnvägsspåret. Ljudet passade inte in där det kom ifrån. Åke förväntade sig att se en lastbil med ett släp där bromsarna låst sig och den kom i 120, typ. Nicco vet jag inte ens vad hon trodde och plötsligt, hörs nåt instrument och det blir en takt. Jösses, dom poppade musik och skulle väl visa vad grejerna gick för. Konstigt att taket satt kvar på epan.

Nå, jag vaknade i alla fall nu på morgonen, till ett blött Umeå.

Fast det behövs, och det hade gärna fått regna ännu mer, såpass mycket att dammet trängt ner i gräsmattorna. Igår var det full storm, så det där dammet yrde runt skallen.

Jag hade en tid uppe vid NUS och där blåste det små virvelvindar runt hela stället. Här hade det inte räckt med att hålla i hatten, här hade du skippat den.

Apropå bikarbonat, som jag skrev om igår, så kom jag att tänka på pillren jag såg hemma hos Järlåsaborna. Sally hade köpt ett gäng till Anders, kanske inte lika stort användningsområde som bikarbonaten, utan mer för punktinsatser, fast ja…

Själv tog jag lite vitt pulver läs bikarbonat igår, och tänker fortsätta med det, Det var inte så svårt att dricka heller. Vatten i glaset först, och vispa ner bikarbonaten med sked, och svep sedan, utan betänkligheter.

Avslutar med ett kalenderblad som hänger på kylskåpet däruppe. Hahaa… I love it, lite min typ av humor. Lite svart, rak på sak, och med ironi. Marie Tillman är kvinnan bakom kalendern, har även skrivit böcker.


Ha en fin onsdag, allihop! ps, möt Benny, han bor häruppe ds

Gå ner i vikt på Preem

Ni har väl inte missat den där reklamen då alla går runt och tappar sina brallor, dom drar och sliter i dom och ser egentligen ut som många, speciellt ungdomar, gör idag, med nedhasade brallor över skinkorna. Och sedan musiken som spelas till den, hey good locking….nä, den är bara för bra.

Sen kommer man ju till kritan i hela reklamen, att dom där som tappar sina byxor, gör det för att dom äter på Preem, som tydligen bjuder på en hälsosammare kost. Det innebär alltså att om man börjar äta där så kommer man att gå ner i vikt, hm, men om man inte orkar göra det så kan man alltid köpa två storlekar större nästa gång man införskaffar ett par brallor 🙂 då tror alla att man varit hälsosam och gynnat Preem. Haha, dom skulle kunna dra det liiite längre, och låta personalen på Preem mackarna, gå runt i för stora kläder, nog skulle man lyfta lite på ögonbrynen då.
 
I alla fall så var det så att när jag såg den där reklamen så kom jag osökt att tänka på dom där jääätte stora jeansen, tror att det var Lewis 501:an, som stod utanför EPA, eller det kanske hade hunnit bli kungspassagen då dom ställdes ut. Ja, dom var då stor och jag kom ihåg att man var fram och undrade hur man hade kunnat göra en sån stor byxa. Vart tog dom vägen sedan?
 
Men dom skulle väl aldrig få ställas fram igen, dom skulle ju förstöra stadsbilden. Precis som korvstånden gör. Konstigt, var det inte vi som skulle bli kulturstad, är inte korvstånden en del av den kulturen? Nä, ställ dit dom där plåtburkarna som designats så ingen ska kunna stå och sälja korv en blåsig dag, gör så att folk inte ska lockas till ett speciellt stånd, för all del (skrev hon lite ironiskt). Själv tror jag att det är dom här olikheterna som drar folk, inte att allt ska se likadant ut.
 
Ni får ha en trevlig söndag, och ja just det, det hade jag glömt bort, det är ju Sveriges nationaldag idag, men såååå trevligt.
 
 

*tjurskallig*

Av , , Bli först att kommentera 4

Gick och tränade igår, man får inte lämna det för länge och nu är den goda tiden förbi och vardagen är åter här. På söndag ska jag hämta Kerstin och Janne på flyget, dom är ju i Mexiko och roar sig. Undrar om dom är lyckligt ovetandes om all snö som kommit här eller om dom redan hunnit få information om det och bestämmer sig för att stanna kvar i typ…3 månader till. Det lär jag ju i såna fall märka då jag åker ut till flyget 🙂

 
Satt precis och åt frukost och vi pratade om alla gallerior som finns nere på stan. Ja, jag vet, man ska inte säga stan utan det heter egentligen centrum, men för mig kommer det alltid att vara stan. Precis som Epa, Tempo, Domus, postgången etc. jag vet inte namnen på alla gallerior som finns därnere och för att jag ska veta vart jag är eller vart någon annan ska, så kommer jag att fortsätta säga dessa namn.
 
Till mitt försvar ska jag säga att jag är på stan så sällan, kanske en till två gånger i halvåret och då är jag där för att jag har ett ärende dit. Av den anledningen ids jag inte memorera vad alla nya ställen heter. Ok, nya var väl kanske att ta i, jag förstår väl att många av dom, funnits där i evigheter, men för en som är där så få gånger så känns allt nytt.
 
Jag föredrar stormarknaderna istället, där finns i princip allt, som då jag är ute efter och det blir lite mer spridning på alla människor.
 
Idag ska jag nog ut på en promenad i kylan, men det går ju bra då man är medveten om den. Inte som ifjol, då det var -20gr och jag hade varit ut och handlat, sen hade jag tvättstugan och det var ett springande fram och tillbaka, jag skulle sedan ut och gå och tyckte det var så j-kla varmt (förmodligen för allt jag sjåade med och jag hade ytterkläderna på mig).
 
Jag knatade iväg och kom inte längre än till Preem, 300 meter nedanför vår gård, då jag kände att jag nog skulle ha satt på mig någonting under jeansen. Men som ni vet så är det alltid jättejobbigt att sno om tillbaka, så jag tänkte att då får jag väl gå fortare då, så jag håller mig värmen.
 
När jag kom upp på bron, borta vid umestan så blåste det vindar och mina ben höll på pinas ihjäl och jag tänkte att det var då tur att jag tog med mobilen om jag skulle måsta ringa till Åke och han fick komma och hämta upp mig med bilen, men fortsätta, skulle jag. *tjurskalle*
 
Genom umestan i blåsten och jag fick nog uppleva vad alla som fryser ihjäl, upplever innan dom vandrar vidare. Jag väntade bara på den sköna värmen som alla säger, kommer, då döden närmar sig, men värmen infann sig aldrig. Jag fick minsann plågas hela vägen runt, 45 minuters promenaden var ingen hit och skulle jag ännu en gång komma på mig själv med att ha för lite kläder på mig så kommer jag att gå tillbaka och klä på mig mer innan jag fortsätter.
 
Ni får ha en bra trettondag och ladda upp för dom kommande två arbetsdagarna innan helgen är här igen.
Maria Lundmark Hällsten