Min pappas sista födelsedag, firades för 10 år sedan. Då fyllde han 66 år. För vår del, den dagen, så firade vi inte honom med presenter, utan vi var uppe på Dragracing i Piteå.

Däremot kommer jag ihåg då vi var tillbaka till stugan, och pappa gratulerade till min vinnarpokal. Vi stod utanför storstugan, och han kollade in vinsten och tyckte att den var fin fin.

Pappa var väl lite av en vinnarskalle. Det han tog sig för, ville han genomföra.

På bilden håller han i sitt orangea spjut. Undrar om det finns kvar idag Det har man hållit i några gånger, mäkta imponerad över att han fick iväg detta spjut, över 60 meter utan att vara expert på något sätt. Han tyckte bara att det var kul.

Nu snackar vi tidigt 60 tal, och då var inte spjuten utformade som dom är idag.

Klart man undrar hur livet sett ut idag, ifall han varit med oss. Vitare hår än han hade då, för 10 år sedan, kunde han nog inte få. Men som människa, verkade inget vitt hår stoppa honom och hans planer.

Vem vet, han hade kanske byggt den där flotten med hus på, med jätte pontonerna han hade införskaffat. Eller så kanske han byggt ut i Norum, stället han byggde upp från botten, och utökade med både det ena och det andra.
Han kanske till och med, hade införskaffat en rymddräkt så han hade kunnat åka upp i rymden , och skådat stjärnor och planeter på närmare håll.

Grejen är den, att med min pappa i närheten, visste man aldrig vad han hade på gång, men det var oftast nånting roligt, och otippat.

Ja, pappa, du är fortfarande saknad, och kommer alltid att vara det. Dom säger ju så vackert att allas dagar är räknade, men i ditt fall, så måste dom ha räknat åt skogen fel. Du hade haft så mycket mer att ge. Därför får vi nöja oss med allt du ändå hann ge, under ditt liv på denna jord. Fina minnen, skratt och klurigheter

Skummade igenom arkivet och den här dagen 2012, så satt även Nicco bakom ratten, på banan.

Och här citerar jag:

”Jag hann bara smälla igen datorn så ropade dom upp Niccos namn…igen, hon fick backa tillbaka då dom sa att hon inte fått någon tid. Jag stod inne i bussen och hörde på speakern…tystnad, motorljud, sen säger han att nu, från en sjunde kvalplats upp som kvaletta…Niccolina Lundmark Hällsten, HÄRLIGT!!! Reaktion 0.008, det blir svårslaget, men inget är ju omöjligt.” slutcitat

Nopp, det blev ingen bra fortsättning för Niccos del, junnen stannade efter burnout, inför kvalomgångarna, det var fel på bränslekranen, som stängt av…snacka om surt. Men vad göra…

Jag hade även skrivit om detta, haha… totalt förträngt händelsen, även Åke

”Träffade på några glada norrmän igår, på den sedvanliga depå promenaden. Vi träffade på Skrattabbar´n, som Åke kallar honom. Han frågade Åke om han kom ihåg då dom glömde moppen, och skulle köpa glass.

Näää, sa Åke, det minns han inte. Men det skulle då ha hänt däruppe, under en tävling. Ja, vi tog ju moppen och for och köpte glass, Berättade han. Sen gick vi och slickade på den där glassen så vi glömde moppen, och efter vi gått en bra bit insåg vi varför glassen aldrig blev mindre…. det var ju plast på den!!! Och sen kom vi på att moppen stod kvar där vi köpte glassen. Jojo, så kan det gå om man inte har full koll, eller hur?”

Hoppas på en jättefin dag, för er alla…

Och ja, passa på att njuuut av dom kommande 24 timmarna.