Etikett: Eva Rydberg

Förklaringen på dom kladdiga 👣

Av , , Bli först att kommentera 11

Spotify gör en sammanställning över året som gått och vad man lyssnat på mest. Wrapped, som det så vackert kallas. Här är min wrap, lite snabbt, över 2022…


Sen kan jag tillägga, att den musik jag spelar absolut mest, inte ens ligger på Spotify, utan den har jag på skiva i bilen, haha. För nuvarande är det en skiva av ZZ Top, som heter Tejas.

Otroligt bra måste jag säga, och roligt att det var en lite bortglömd skiva för min del, men då jag spelar den, så sitter dom där, alla låtarna.

1:a december och nedräkning för många, fram till jul och slutligen, den sista dagen på detta år. Var mer spännande på den tiden man var barn. Julkalendern skulle öppnas och man skulle följa med i julkalendern på teve.

Kommer inte ihåg så många av dom, faktiskt. Däremot jullovsmorgon, som gick på teven. Vi var ju alltid uppe i Malå på jullovet, och det starkaste minnet är just den julen då Eva Rydberg höll i programmet. Och mellan prat och annat, så fick man bland annat se på tecknat. Scooby-Doo, var nåt jag älskade.

Och frukosten fick vi serverad av farmor. Hennes hembakade tunnbröd, som inte går att jämföra med nåt annat bröd på denna jord. Till mackan var det te i glas, och en bit nougat, inlindad i papper. Vilken lyx vi hade, jisses. Åh vilka fina barndomsminnen.

Sååå gissa vad jag gjort detta år, vuxna människan Jo, jag har införskaffat en chokladkalender, till jag och Åke. Vi får väl dela på den, snål som jag kan vara, ibland.


Jag tassar ner i källaren, där jag förvarat den i vårt lilla om ”krisenkommerförråd”. Och jag höll på tappa det, på riktigt. Shivers down my spine, då jag såg detta.


Dom förbenade Fultomtarna har varit i farten. Den där tråden känns igen. Och nu VET jag, vad det var för spår på källargolvet.

Pappersbiten var ju givetvis från luckan. Och dom kladdiga fotspåren 👣…från chokladbiten som legat bakom lucka 1 😠

Nu tog jag upp kalendern, dom ska banne mig INTE, få förstöra vår jul. Så de så!

När jag kom ut från krisförrådet, hann jag se baken på en fultomte, men jäklar vad snabb dom är… dom små…små, jä…fula sakerna.

Ha en fin torsdag, allihop! Och ps, har ni tänkt på det här nån gång ds.

Man kommer ihåg…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Idag blir det aningens spännande att ta sig ut härifrån, plogbilen har nämligen passerat så det är en fin kant vid utfarten, hm… ska jag ta sats eller ska jag gå dit och försöka få undan lite *klurar*, jag får nog ta bort lite, även fast jag tror att Jeepen klarar av plogkanten.
Igår var det också spännande, chefen ville ta sig upp på Ålidhems centrum och vi gick dit i värsta stormen. Det tog den tid det tog, men fram kom vi om än blöt rätt igenom. Jag bjöd henne på en fika på Finas, så vi fick andas ut lite och samla nya krafter.
Fjorton dagar kvar till julafton, otroligt men sant. Vi kommer att fira den här hemma, bara vi tre, ska bli riktigt skönt, inget stojande och tjoande. Sen laddar vi väl upp för Nyår, då Theresé, Anders och Sally kommer hit, det blir som en andra julafton.
Alla julaftnar då jag var ung, firade vi hos min farmor och farfar uppe i Malå, ända tills jag var 16 år och fick frågan om jag ville stanna här i Umeå och fira med en kompis på Berghem, vilket jag gjorde men jag kommer ihåg att jag tyckte det var knepigt. Man bröt traditionerna och saknade dom.
Kommer också ihåg dom gånger man sov hos farfars, på jullovet. Det var nu inte alltid så, vi hade ju vår stuga på Udden och brukade normalt vara där, men ibland så. Jullovsmorgon på tv, med Eva Rydberg som programvärd, hon visade tecknade filmer med bland annat Scooby Doo. Farmor serverade frukost framför tv:n med te i glasmuggar, hennes hembakade, mjuka tunnbröd och en liten skiva nougat som pricken över i:et. Man kommer ihåg smakerna bara man tänker på dom.
Det var riktiga jular det. Och när vi var på udden och det var dags att bege sig till farfars så band vi ihop pulkorna till ett tåg och pappa körde skotern som drog hela ledet med barnen därbak. Turen gick två kilometer över sjön och sedan upp genom ett skogsparti innan man skymtade deras hus. Det är ju med en viss saknad man kommer ihåg det, men å andra sidan, man var barn då, inte vet jag om jag skulle tycka det var lika roligt idag och tolka på en pulka, snöigt, blött, högljutt och skakigt 🙂
Nä, nu har jag filosoferat klart, frukost är nödvändigt innan jag går ut och ser efter hur mycket jobb det kommer att bli att ta sig ut härifrån. Ha en bra dag, allihop!