Etikett: farväl

Till det sista andetaget…🧡

Av , , 6 kommentarer 15

Det blev en lång, intensiv dag på lasarettet igår. Där jag fick ta avsked av en person som betytt en hel del under alla år vi kamperat ihop. Den här vännen har avslutat sitt äventyr i det här livet och gått vidare till nästa.

För oss som är kvar, blir det att vända blad och sen får vi se vad som händer i nästa kapitel. En förtvivlad röst från rummet där vi satt efteråt: ”-Varför dör människor som förtjänar att leva?”

Finns inga svar att ge, men frågan väcker ändå tankar. Livet vi har, styr vi själva över, fast det kräver att rätt person står vid rodret. Vi är alla olika individer med så stora skillnader i vår packning, att man aldrig kan jämföra en människa med någon annan. Man kan dra paralleller, man relaterar men det säger ändå ingenting om individens inre. Vi är nog alla, gåtor och vem vet…där vi hamnar efteråt, kanske svaren finns, eller så fortsätter vi, fast i annan tappning.

Jag är i alla fall glad över att jag fick sitta där till slutet, hålla en hand och höra det sista andetaget. Inget man vill men det blir ändå ett fint avslut på en lång resa här på jorden och en lycklig fortsättning i en annan värld 💜 🧡

Ha en fin dag, allihop!

 

Inget är förgäves

Av , , 2 kommentarer 14

 

Det var snudd på fullsatt i kyrkan igår, många som kommit långväga ifrån, vissa man aldrig sett förut och andra som fanns i pappas närhet, släkt och vänner. Det var ett fint farväl trots att en begravning aldrig är lättsam, allting blir så påtagligt… han kommer aldrig tillbaka, och det är bara att acceptera.
På minnesstunden, efteråt, var vi ungefär 60 personer, det var trevligt, ett jämnt sorl från alla som satt och pratade, och då slog det mig, vad tråkigt att han inte fick vara med på detta. Varför ska det nästan alltid behöva hända något för att man ska samlas?
Precis som detta med alla blommor, vem har glädje av dom idag… varför inte ge blomman medan man lever och kan ha glädje av den. Prästen sa i alla fall något tänkvärt… ja, hon sa väl massor, men just en sak, som fastnade. Att någons död inte är förgäves, och det är ju olika men vi hade valt en fond som heter VI-skogen, och där planteras skog, där den skövlats, främst i regnskogen men även på andra ställen runt jorden, där dom gått fram på ett hänsynslöst sätt.
Så genom pappas bortgång så har det ändå gett liv någon annanstans på jorden, och detta är ju även det, ett sätt att leva kvar, och att inget var förgäves, om än olyckligt.
Annars gjorde vi inget speciellt igår kväll, vi var nog allihop, rätt så trötta, och det är väl inte så konstigt, så vi gjorde en rätt så tidig kväll.
Sen vaknade jag vid två tiden… kikade på klockan men den var svart. Tittade på Åkes klocka, den var lika svart. Klev upp, kylskåpet var svart… ja alltihop. Tittade ut men där lyste minsann lyktstolparna så inte var det strömavbrott på Västerslätt utan det var tydligen den omskrivna Bermuda triangeln, där det blev strömlöst så där lokalt, just i hela vårt hus.
Väckte upp Åke som gjorde felsökning, han gick ner i källaren och kollade elskåpet, slog igång strömmen, men säkringarna utlöste lika snabbt. Han kom upp igen och då kom jag på en liten sak, som kunde vara den felande länken. När jag kom hem igår, så lade jag inte bort sladd dosan som jag använder till motorvärmaren, utan den låg helt öppet ute, nedanför bron, och med tanke på snön som kom igår kväll… kanske det inte var så smart att ha den liggandes där.
Han gick ut och drog ut kontakten, ner i källaren igen och mycket riktigt, där var felet, och nu fungerade strömmen igen. Japp, nu fanns det ju ett svar på problemet, men även detta kan skyllas på…tadaaa… Maria ”Bermuda” Hällsten.
Idag har vi tänkt oss en sväng till antikaffären i Rödåsel, och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!
Maria Lundmark Hällsten