Det bidde varken sol på balkong eller besök på Ullas igår, men hey…jag var till Annika i alla fall, problemet med solen var väl att den bestämde sig för att hoppa in i ett moln och inte visa sig igen.
Fiona var dock synlig lite här och där:
Sen kunde jag inte låta bli att fota Annikas klocka:
Den var över 11 då jag kom, och jag gick efter 13, och tiden hade absolut stått still 😀
Jag har alltid kallat henne för tidsoptimisten, och detta är ännu ett bevis för det. En klocka som står still innebär väl att man har all tid i världen.
Vi har en liten historia ihop, jag har en gång, för en herrans massa år sedan, jobbat hemma hos henne, därav smeknamnet ”gammbossen”, och även där, hängde en klocka på köksväggen. Den gick ALDRIG rätt!
Haha…hon hade ställt fram den en kvart, för att hon själv visste att hon var optimistisk med tiden, och trodde sig då kunna komma i tid till sina möten, träffar, inbokade besök, hon hade ju som en extra kvart till övers.
Men…guess what, hjärnan är ju inte dummare än att den innerst inne vet vad klockan egentligen är och eftersom hon stretchade tiden, för att hon visste detta, så blev det i slutändan ingen vinst. Tanken var god, kunde ha funkat om man lurat sig själv lite också, men svårt om man inte är en lättlurad typ 😀
Optimist och pessimist kan man vara på olika sätt, sen finns det ett tredje, se bara:
Strax dags för morgonpromenad, men först ska jag se Gränslandet i Robinson, klart. Sen sätter jag fart. Ha en bra dag, allihop!
Senaste kommentarerna