Det kändes som om gårdagen blev lång och händelserik. Allt mellan ”oh no” , ”my lord”, ”my guard” , ”men hur” , lite creepy och skratt på det.

Fick dricka mitt kaffe och äta min frukost på altanen igår. Snacka om att det var efterlängtat. Värmen kröp ända in i benmärgen.

Nicco har fått lite idéer på hur hon ska bygga en vindskyddad plätt där det ska stå ett bord. Det var från början. Ni vet ju hur historien om ”Mäster skräddaren”

Ta den historien fast i omvänd ordning.

Det började med några plattor och nån form av byggnation, liknande en pergola. Nu är det ett inbyggt badkar, med lock man kan använda som bänk, eventuell strand dusch, trä istället för sten, segel åt höger och vänster. Jaja, vi får se vart detta slutar.

Det startade i alla fall med att hon hittat ett badkar utanför Norsjö, för en hundring. Jag skulle med henne dit. Men dessförinnan körde jag en tvättmaskin, laddar nästa och då far jag och Åke in till Malå och uträttar några ärenden.

Kommer tillbaka för att äta lunch och koka kaffe, då finns inget vatten i kranen. Felsökning…pumpen har slagit av. Fungerar varje gång man slår igång den, men stänger av efter 10 minuter. Det är inte heller så att pumpen är nere hos oss. Utan varje gång ska man trava upp till storstugan, upp med golvluckan och klättra ner för en brant trapp till en gammal potatiskällare. Där finns på och av grejen.

Nåväl, detta resulterar i att det blir handtvätt av det blöta som låg i maskinen. Hann få ihop lite vatten till kaffet. och värmde en stor gryta till kläderna, men då jag häller ner det vattnet i hinken (inne i köket) så är det hål i den. Gissa vem som sprang och försökte hålla djur ur vägen och hålla för en hand där det kokheta vattnet sipprar ut…

Jaja, äntligen kom vi oss iväg. Får ett meddelande på messenger

Jösses, dom kommer säkert att ringa då vi är mitt uppe i badkarsköp, sa jag. Bara så där, för att. Träffade på renar, och en massa bärplockare efter vägen.

Kör upp på en enslig, ödegård, ingen är hemma och inget svar på messenger eller mobil. Vi drar fram badkaret från höggräset, och plötsligt ringer säljaren tillbaka. Hon säger att det är fritt att gå in i huset och kolla runt. Allt ska säljas. Dörren är dock låst så vi travar runt på gård och in i ladugården. Fast nä, inget som lockade, fast hade det rymts i bilen och bara varit att pula in, så vet man aldrig….

Den här var ju as cool

Fast användningsområdet är ju väldigt sparsamt. Kanske om man satt upp den i nån tall hemma Eller så får det bli som vi skämtat om förut. Jag och Åke flyttar upp på övervåningen. Trappan spärras, men då kan vi använda den där korgen ner, då vi ska ut.
Hahaa…

Så kom dom, och då ringde Kvällspasset, told you!! Men dom skulle bara stämma av och ringa upp på 10 minuter igen. Fick en snabb visning på nedre plan. Inget som lockade, man har ju redan det mesta. Nä, vi tackade för oss och gasade hemåt. Fick stanna efter en liten stund då var det dags för radioprat.

In på snabbhandling på Ica, Sivert och Ewa hade kommit upp och Sivert skulle bjuda på sin special pizza till middag. Jag hade lovat att göra en pizzasallad till den. Det blev en sen middag, efter en lång dag med oplanerade händelser som drog ut på tiden.

Skönt att komma hit igen. Pizzan var underbar

Sen kom Camilla och Joel hit, tjopp tjopp så satt man på flotten 

På ena sidan vanlig kvällshimmel

På andra sidan, solnedgång med underbara färgskiftningar

Joel och Sivert stod och fiskade. Först fick Joel upp en gädda av mindre vikt. Den slängdes tillbaka. Efter en kvart högg det igen och nu fick Nicco äran att försöka ta upp vad det nu var som nappat.

Det, mina vänner, var en gädda på 6,5 kilo. Jisses!! För min egna del hade den gärna fått stanna där den var. Men nån ville ha den, sååå…

Tillbaka i bussen vid 1 tiden. Slocknade lika snabbt som jag släckte lampan. Idag är det ingen sol som värmer. Inte just nu i alla fall, det störtregnar, men det kan ju komma.

Fick ett väldigt tråkigt och sorgligt besked på morgonen. En av våra gamla grannar som vi hängt mycket med förut, har gått ur tiden. Även om man vet, att en person kanske inte är på topp, och åldern är ju något vi alla har att dras med, så blir det ändå en chock och känns overkligt att man inte ska få träffas igen.

Inte i detta livet i alla fall. Fast jag är ju av den absoluta tron, att fortsättning följer. Inte för att jag kan säga att jag VET men man kan komma långt på tron, och detta är min tro. Hälsa Kerstin och vi ses, framöver!!

Till er andra önskar jag en fin lördag!