Etikett: fiska

Inget speciellt, så där

Av , , 2 kommentarer 10

Höll på börja skriva nu att jag inte åstadkom så mycket igår, men gräsmattan blev då klippt och jag gav mig på rosbusken och klippte bort en inkräktare som huserat där ett tag, en syren eller nåt sånt.

Tina kom förbi mitt på dagen så vi fick njuta av solen som lyste just då och vi satt och surrade bort en stund på gräsmattan. Winstone var ute hela dagen, från nio till halvtio, så han har garanterat sovit gott i natt.

Min ”gammboss”, Annika, kom förbi på kvällskvisten, hon behövde hjälp med en konstellation hon hade på biltaket. En 5 meters stege med ett avloppsrör på, och i det röret skulle hennes vinge ligga (hon har köpt pappas drake), och hon ville att hela alltet skulle borras fast så det skulle ligga stadigt däruppe.

Det blev ett 2 timmars projekt, med borrande, mätande, borttagning av spännband och dit sättning igen. Vi hann ju med kaffepaus och snabb besök av Mats ”Tigern” Boström också.

Ikväll blir det fokus på junioraren, den måste sättas ihop, själv far föraren, Nicco Lundmark Hällsten och hennes pojkvän Rickard, upp till stugan i Malå, för att fiska och höra tystnaden, innan dom tar sig iväg mot Piteå och möter upp oss där på fredagen. En liten minisemester, med andra ord.

Och det får ju även jag då, eftersom dom tar hunden med sig, fast jag jobbar idag och på torsdag, men det var ju en annan femma.

Annars på västfronten intet nytt… vi har förmodligen lika grått här som på den norra, östra och sydliga delen av Umeå, och ska man tro på vk:s prognos ser det inte ut att bli bättre heller, så man kan rigga för regn och annat oväder. Önskar er alla en fin tisdag, i alla fall, vädret är ju faktiskt inte allt.

Maltträsk firande

Av , , Bli först att kommentera 11

Midsommar i Maltträsk är just midsommar i Maltträsk och inget annat. Vi var 32 personer där som åt, drack och umgicks till på söndagen. Det spelades brännboll, barnen mot dom vuxna, det badades i badtunna, fiskades, barhäng i lagår´n och kördes moppe.

Ska ju villigt erkänna att lördagen var betydligt mer avslagen är fredagen men vi vet nog allt vad det beror på 🙂 Det var dessutom sämre väder på lördagen, vi vaknade till smatter mot busstaket och Winstone torkade inte upp i första taget.

Men det slutade regna vid elva tiden fast någon sol blev det riktigt aldrig. Grilla gjorde vi dock och den här grillen är nog Brälla ensam om att ha:

133 134

Gratis tatuering kan också erbjudas till den som skulle våga sätta sig på sitsen då det brunnit en stund.

140 141

Här kommer nu en radda bilder, från vårat firande så önskar jag er alla en fin måndag!

002 010 012 015 016 017

030 033 034 037 040 048 053 054 056 057 061

063 071 075 078 088 098 121 124 138 144 148 149 152

154 158 159 160 161 162 163 164 166 167 168 169

Det kommer mera…

 

Jag fortsätter med temat… morfar. Jag berättade ju att han ansågs vara lite smått, galen. Och detta tack vare all medicin han fick. Nu var han inte galen i den bemärkelsen och när allt detta var över, med psykoser, syner med mera, så ville väl inte folket tro att han var ”frisk” igen.
Ni vet, liten by/samhälle, mycket tissel, tassel och skitsnack. Många var rädda för honom, och ville inte tro att han var som man skulle.
En av dom som inte ville stöta sig med honom, var min mammas morbror. Han ville ju tro allt gott om min morfar och tog mod till sig och följde med honom ut på en liten fisketur.
I båten satt min morfar bakom Bengt-Erik, som han hette och han kände sig inte riktigt bekväm med det, han var nervös och väntade oroligt på att något skulle hända. Han hann ångra flera gånger att han gått med på att följa med morfar ut på sjön.
Rätt var det är drar min morfar fram en kniv, och hjärtat åker upp i halsgropen på Bengt-Erik som inte törs öppna munnen för att säga något, han sitter på helspänn medan min morfar rengör sina naglar med knivseggen, lugnt, fint och metodiskt, säkert lite lätt utmanade också… bara för att. Jag kan se hela scenen framför mig.
Bengt-Erik börjar så sakteliga ro tillbaka till strandkanten, dom drar upp båten och nu följer en liten promenad på en smal stig, genom skogen upp mot vägen. Bengt-Erik har nu alla nerver på utsidan skinnet (detta har han själv berättat för mig) och han väntar bara på ett knivhugg i ryggen… men det kommer aldrig, däremot lägger min morfar upp sin stora hand på Bengt-Eriks axel, och han i sin tur hoppar en meter upp i luften och tror att nu är allt kört, det är snudd på att han ser sitt liv passera i revy.
Morfar lugnar honom omgående med att säga att allt bara var en test, från morfars sida, han ville se om Bengt-Erik var som alla andra människor som trodde ont om honom, men nu hade Bengt-Erik bevisat för morfar att han litade på honom. En sanning med viss modifikation  🙂 men allting gick ju bra. Och det var inget fel på min morfar.
Idag får vi se vad vi gör, Åke har precis konstaterat att snart har vår lilla uteplats tinat fram och då är det inte långt bort innan vi sitter där igen 🙂 Önskar er alla en fin lördag!