Etikett: fjärilar

Vi vet nåt som ni inte vet…

Av , , Bli först att kommentera 11

Nicco kände plötsligt att hennes fingrar blev åt det gröna hållet och ville åka till Blomsterlandet för att kolla in lite växter. Så det gjorde vi!

Och växter fanns det, fast inte riktigt vad hon letade efter, och det fanns mer saker där, fruktansvärda, hemska grejer som flaxade omkring, både inomhus och där ute. Ni vet, dom där förklädda varulvarna, som ser så fina ut, fast dom egentligen har både huggtänder, laser syn, och sylvassa klor på vingarna…jag fick en på bild…

21272363_10155609916576585_7435845570943101308_n*kräkreflex*

Och ja vi vet att dom är fin, men vi vet nåt mer som inte alla andra vet…dom är mästare i förklädnad 😀 Känner inte ni rysningar då dom där kommer med sitt flärpande ljud och vill helst hugga dig i hårbotten, för det är dit dom ska, och lura in sig i håret..huvva!!!

21231097_10155611003506585_2838821932363399974_nNåja, vi klarade oss helskinnande denna gång och åkte vidare till Granngården istället. Men nej, dom hade inte heller vad hon sökte, däremot såg hon nåt som vi inte reflekterat över, förut. Där utanför…är detta verkligen en björk?

21317506_10155609911971585_5310505287449426414_n 21231915_10155609911241585_4967046891491494651_nStammen ser då ut dom en björk, men bladen…är den sjuk eller ska den se ut så där, månntro? Lite cool i alla fall!

Jag och Winstone gick runt Umestan igår kväll och där kan man också förundras över växtligheten, hur fasen kan det se ut så här, på bron…flera meter från andra växter, det är ju ingen gräsmatta under betongen/asfalten:

21317624_10155609910196585_2182018662970522396_nJag fattar nada!

Idag blir det veterinär besök för Winstone. Det började jäklas i ena örat, där i fredags, det har det gjort förut, och alltid gått över, men nu är han märbart irriterad. Efter lite googling av Nicco så kan vi gissa på en öroninflammation eller dylikt…jaja, det är ju bättre att en veterinär får kolla på honom, dom som vet hur ett öra ska se ut. Jag ser ingenting…päls…

21314357_10155611030311585_5129709576934440217_nÖnskar er alla en fin måndag!

Grymt, sa grisen!

Av , , 2 kommentarer 13

Gårdagen bjöd på ett underbart väder…40 grader i solen och riktig luftvärme. Åke satt ute redan kvart över sex på morgonen. Det enda eller största minuspoänget här, är alla elaka fjärilar. Jag blev uppvaktad av en envis citronfjäril som nödvändigt skulle upp i mitt knä…varför??? I hate it! Och underhållning hade vi, en hackspett som plockade ut fågelfrön från mataren, körde in fröet i en springa i träet på lagårdsknuten, för att sedan picka sönder skalet…såg ut som om han/hon fröisolerade 😀

Efter några timmar på altanen bar det iväg till Kungsängen där vi plockade upp Tina för en lunch på det lokala pizza haket, med dom bauta stora och goda pizzorna:

18600550_10154753548988666_15541637_n

18581563_10155273199551585_6942083895533289433_nTina fotade och jag redigerade (den undre bilden då…om ni inte förstod det)  😀

Sedan överlämnade hon en 50 års present, en goodiebag, med diverse saker, jag har inte kikat in i den än, men innan packning för hemfärd, så måste jag plocka upp det som ligger däri 😀

Vi passerade Grillby och stannade till där, det finns ju en antik/loppis/utemöbler butik. Jag köpte ju bland annat vår lilla gris bak för x antal år sedan, just där och titta vad dom nu hade:

18527691_10155273202471585_1466533253629103486_nGivetvis får en av kultingarna följa med hem.

Lite kul också, att i Grillby av alla ställen, dyker det plötsligt upp en mullrande bil:

18518099_10155273203041585_1237277017202212069_oKillen som är nånstans i 20 års åldern, säger till Åke att det var överraskande att komma från kyla och snudd på snö, för att komma hit till tropikvärmen. Och sedan tillägger han att han kommer från Lycksele. Ja sa Åke, samma för oss. Vart kommer ni ifrån då, frågade han, jamen Umeå 😀 Killen hade varit till Strängnäs och införskaffat bilen och nu skulle han hemåt, men GPS:en hade slut på batteri, så han vill ladda den.

Hämtade upp Sally på skolan, hem och koka kaffe, lekte lite, Sally uppvisade sina talanger för hopprep och annat:

18527717_10155273201341585_4792998329605069661_nSen blev det utehäng, lite drickbart innan middag och årets första myggbett:

18595164_10155271506156585_8497888623829391238_o

Anders och Åke gjorde en sväng till ladan, och kommer tillbaka med Sallys leksak…jo Sallys, inte deras:

18555951_10155271888366585_4887812216346178157_nSedan blev det lite soffhäng och en tidig kväll…bra väder kan ju ta på krafterna 😀 Önskar er alla en trevlig lördag med en liten bukett plockad av Sally till mig:

18527729_10155273202076585_3196555110343807967_n

Dom är småkusliga

Av , , 4 kommentarer 14

Vi har pratat lite om den där jätteholken vid ankdammen uppe vid NUS. Jag tyckte att man skulle sätta dit en liten skylt, typ…Här bor Flapps. Ni vet, den där gamen i djungelboken, som inte hade nåt att göra, men som skulle hitt på nå 😀

2016-05-07 09.49.21Jag kan tycka att det är roligt att se på fåglar, vad dom håller på med. I söndags var det dock inte så kul då vi skulle sätta oss ute på altanen. Det var fullt med fågelfjädrar och dun, som virvlade runt härute. Vi trodde nog först att det varit en katt eller större fågel som angripit en mindre. Men så såg Åke ett märke och lite dun, på ena rutan ute på bron, så det var nog någon stackare som navigerat fel och kört rätt in där.

Jag berättade på jobbet igår om fladdermöss, som ska vara så bra att ha om man vill hålla undan myggen. Dom äter enorma mängder mygg, fast dom är ju som lite småkusliga också.

1150804_10151864994396585_1602109895_n Vi var uppe i stugan en höst och jag skulle in på lon, där det sitter två stora dörrar som brukar vara låst med hänglås.

0601-1024x576Jag skulle dit i nåt ärende och hade nyckeln med mig och ve och fasa, på låset hängde en brun fladdermus, jag som aldrig sett en livs levande sådan.

När jag i skrivande stund sätter ord på det där, så ryser jag lätt, inte för att det är något jag är rädd för, men själva överraskningen, jag var ju på väg att ta i låset 😀

9efd27afef4e8127923fbce92b8c967dBild hittad på pinterest.com

Och just Malå, där vi har stugan, där finns det djur i alla dess olika slag. Insekter, skalbaggar och sånt, tillhör inte favoriterna. Skräcken lyser nog lätt i ögonen då man sitter därute och plötsligt hörs ett brummande (kan lät förknippas med en grästrimmer), man duckar i tron att det är ett jättemonster som kommer flaxande, huvva.

805e34e5f8a317c8_800x800arDetta monster hittat HÄR

Jag tror att min fjärilsfobi, sitter lite i att jag är rädd för att få dom i håret. Kommer så väl ihåg en sommar, jag hade nytvättat mitt hår, gick upp till eldstaden för att sätta igång en liten brasa. Jag är på väg in i stugan igen för att hämta något, och då kommer nåt sånt där stort as, som brummar, och landar i mitt hår.

Jag får panik, slänger huvudet framåt, och rufsar i håret, och när jag tar tag i håret, så nyper detta djur tag om hela mitt finger…fråga mig inte vad det var för nåt, jag blundade och skrek samtidigt som jag viftade i vild förtvivlan och sprang in…vet inte ens om jag tordes gå ut nåt mer, den dagen 😀

Jaja, sånt händer och man får väl leva med det. Nu ska jag ut med Winstone och se vad vi kan hitta för djur…eller odjur. Ha en fin tisdag, allihop!

IMG_0706

Jag räddade den stackaren…

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag räddade en stackars humla från ett drunkningstillbud i Winstones vattenskål, häromdagen. Nicco var snabb att påminna mig om vad hon berättat tidigare, man skulle göra speciella platser där humlorna och för all del, andra insekter, skulle kunna söka svalka och dricka, utan att drunkna.

Så jag la ner en sten i vårt fågelbad, tyckte jag var smart:

20150822_110733

Men då påpekade Nicco att det ändå var för djupt, det ska likna något som detta istället:

11781711_914144505341072_7071008970798863183_n 11866443_914144548674401_8543047191104102529_n

 

Det ska finnas lämpliga platåer dom ska stå på, så jag får väl se om jag kan hitta igen några glaskulor, eller annat lämpligt, så man kan fixa ett litet spa, till dom små. Vet inte om jag ska skriva en liten skylt om att fjärilar inte bör göra sig besväret att landa, fast jag tror inte att dom fattar, dom är ju lite skruvade, det ser man då dom flyger…helt planlöst och utan kontroll 😀

Just nu har vi en liten husfluga härinne, till Winstones förtret. Han försöker hugga den, men är inte tillräckligt snabb. Och flugor tycks ibland, bara vara ute för att jäklas. Hur mycket man än viftar så ska dom dit, igen och igen och igen, helst på samma fläck också.

Idag var det skolstart för Nicco, och jag kan minnas hur det var, då man gick i skolan och sommarlovet var över. Det var ändå med viss glädje och spänd förväntan, man gick dit. Jag längtade efter skolkompisarna, vi var ju alltid uppe i Malå hela sommaren, inte bara under pappas semester. Fast det är klart, det där ändrades med tiden, och ju äldre man blev, desto mer avtog intresset, för själva skolan.

Ja, nu vet jag ju att alla inte är som jag, jag har som inte gillat skolan alls, jag är nog mer en typ, ”learning by doing”, inte sitta och läsa i en bok hur man gör. Och av den anledningen blev det aldrig något gymnasium för min del. Det var nära…jag sökte in på konstfack i Stockholm, och hör och häpna, jag kom in, men viljan att åka dit var starkare för min dåvarande kompis, som även han, sökte in där. han fick en reservplats, och då jag tackade nej, så kom han in och han åkte dit.

Det var nog tänkt så, jag har aldrig ångrat att jag inte for, jag är nog en umebo ut i fingerspetsarna, ni vet det där, ”aldrig söder om tegsbron”, och så kommer det nog alltid att förbli 😀

Ha en fin dag, allihop därute! Jag ska försöka med det, jag med.

 

 

Det fortskrider…

Arbetet med stugan fortskrider och nu ligger hela delen ner, massor med virke är undan buret, och vår utsikt ner mot sjön, blir bara bättre och större. Svalorna flög som galningarna runt stugan, kan det vara en massa insekter där, månne?

Jag sa att dom bara behöver flyga med öppen näbb, så får dom fulla munnen med mat. Kolla in hur den STORA mygg och knott dödaren ser ut:

Foto2647

Tyvärr skulle vi behövt minst 4 stycken såna här apparater för att känna någon skillnad. Och igår var himlen fylld med hopplärkor…guttaperkor…eller vad dom nu kan heta? En blandning av fjäril och nåt annat konstigt, dom fladdrar inte med vingarna med åker upp och ner hela tiden. Jaja, dom är då ofarliga, men det såg sjukt ut då himlen gungade.

Hästmyre-invasion, är det också. Vi kan ju inte annat än försöka ta kål på dom, inget man vill ha in i trävirket, och med tanke på hur det myllrade av dom innanför isoleringen (den lilla som fanns), så kan det aldrig ha varit tyst därinne.

Idag kommer Theresé och Sally hit, dom lämnar eller har redan, lämnat Järlåsa (om dom var morgonpigga) och kommer att komma fram, först ikväll, någon gång. Och imorgon planerar vi en roadtrip till Arvidsjaur, det ligger ju bara en 6 mil härifrån, så vi tar bussen, så får Winstone hänga med.

Nu har kaffet sjunkit undan, så det är dags för dagens första…hoppas på en bra dag, för er allihop!

Foto2650

Emil Örn…ni vet

Apropå det jag skrev om igår, människors sätt att faktiskt kunna manipulera sin egen hjärna att må bättre, eller givetvis tvärtom, men vem vill det, egentligen. Jag har egna erfarenheter, och jag kan sätta en slant på att allihop har det, men kanske inte tänker på det.

Jag hade som barn, en ständigt återkommande mardröm. Jag gissar på att jag var i 7 års åldern, drömmen handlade nämligen om Emil Örn, ni vet, den där elake uppfinnaren i Kalle Anka.

Emil_Örn

 

Emil örn

Han stod och lurpassade under bron, då man gick hemifrån oss på Mariehem, och upp på centrum. Där fälldes det ner tjocka pansar väggar, då man var mitt under bron, och man var fångad i fällan. Jag kommer ihåg att jag inte ville gå och lägga mig, drömmen var jobbig.

Men så utarbetade min alldeles egna hjärna, ett sätt att bli av med Emil. Jag gick och la mig, blundade och spelade upp hela drömmen i huvudet, men med en annan version, där jag hade hjälp från andra, att överlista Emil och den fejkade drömmen slutade med att polisen kom och knep honom…jag drömde aldrig mer, den där mardrömmen.

Jag ändrade någonting negativt, till positivt.

Samma sak kan jag nog säga om min spindelfobi, som jag hade. Den blev ju bara värre och värre, och till slut tyckte jag att det var jättejobbigt att åka upp till stugan. Där finns det spindlar, säkert jordens alla arter. Tänk er då att gå in i en stuga, med väldigt lågt tak, och panel både golv väggar och tak, fy fasen.

Och nu slutade min fobi med att jag blev förbannad…riktigt arg, för jag var less på att låta mig styras av rädslan över dessa små kryp. Jag sa med hög röst och stora bokstäver, att nästa spindel som dök upp, skulle få skylla sig själv. Och det fick den, han kom tassande över köksbordet där vi satt och jag drämde näven rätt över spindeln så han blev 20 gånger så stor, och jag överlevde.

Där fick jag bevisat att en liten spindel, inte kan göra mig så mycket skada, som jag kan göra den. Och idag, kan jag till och med rädda nån stackare som råkar hamna på mig, man borstar bara ner den. Lite beroende dock, på storleken, jag älskar dom inte, men jag styrs inte av dom, och jag får inte panik då jag ser en.

Synd bara att den fobin övergick till fjärilsfobi, men å andra sidan, för att vara positiv, dom ser man inte varje dag, kanske inte ens en gång i veckan 😀

Och där tänker jag också, att jag ändrade mitt sätt att tänka på spindlarna, och då försvann även rädslan och det negativa.

Mycket intressant, faktiskt, jag var till min ”gammboss” igår, och vi pratade om just det här. Hon hade förövrigt hittat texten på nätet, naturligtvis, men kom inte riktigt ihåg vart, fast man kan googla på hans namn, så dyker det säkert upp en massa skriverier. Nisse Simonsson, heter killen.

Gamlia blev inställt för vår del, jag fick ett arbetspass, men vi åkte ut på kvällssidan och gjorde en sväng på stan, Winstone gillar att åka vildkatten:

Foto2265 Foto2266

Önskar er alla en toppen dag!

 

Inte visste vi vart vi var…inte dom heller, fjärilarna alltså

Av , , 10 kommentarer 12

God morgon! Oj vad trögt det gick att öppna upp ögonen i morse, inte ofta det händer, men ibland så. Jag känner ofta av regn och åskväder, det brukar resultera i en migrän liknande huvudvärk, och det fick jag igår vid middagen, så nog låg det åska i luften men det blev aldrig någon smäll.

Min mamma är rädd för åska…bland mycket annat, och vi pratade om just det och att rädsla, lätt kan smitta av sig på barnen. Men ingen av oss, barn har tagit det till oss, i det här fallet, men snackar vi spindlar, så är det något vi nog alla, tycker eller har tyckt, varit små jobbigt.

Dock inte för mig, längre…nu är det ju dom där läskiga fjärilarna som kan få min absoluta uppmärksamhet, om eller när dom kommer fladdrande, ni vet, så där helt okontrollerat, vet dom vart dom ska egentligen?

Nu vet då vi, vart jag ska på lördag, vid 16 snåret. Jag har fått den eminenta uppgiften att skjutsa ett blivande brudpar till Kungarummet där vigseln ska förrättas, och det vart lite tvivel, om vart detta kungarum kunde vara, så jag, Åke och Nicco, for förbi på området igår, efter kalaset.

Hittade en infoskylt, men den sa oss ingenting, Åke fick ta min mobil och skulle fota tavlan, men varje gång han tryckte på knappen så poppade det upp ett meddelande: Otillåtet. Och Nicco fick knäppa istället, så någon karriär som fotograf, för Åkes del blir det nog inte, inte om han gör såna där otillåtna saker 😀

Vi klurade vidare men så dök det upp en sak på nätet och nu vet vi vart det är, nice, så ska jag tala om det för Buicken också, så är det inga problem.

Apropå missförstånd, språkförbistringar och sånt där, så fick jag ett kvitto från taxfree shopen i Alicante…

003

Hm, hur ska jag tolka det där, kan man undra 🙂 Önskar er alla en toppen tisdag!

001

 

Dom går som fjärilar flyger…typ

Av , , 4 kommentarer 9

Min mobil lever än, men jag trodde den var körd igår då skärmen plötsligt började vitna i kanterna och det bara fortsatte, men så… plötsligt, klarnade den upp och ser ut som vanligt igen.

Gick ut med Winstone igår, första svängen och noterar snabbt att det inte var bra att måla staket i förrgår… dom plankorna som blev målade ser ut som fruktansvärt taskigt förarbete, färgen rann fläckvis av, i skyfallet. Jag som vet att jag första gången när jag vaknade låg och räknade hur många timmar som gått från det jag målade sista planken, till jag vaknade av regnet och tänkte, jamen det är ju lugnt, det har gått över 6 timmar, men tji fick jag, fast det kan ju dessutom ha börjat regna tidigare, det vet jag ju inte.

Tur då att jag inte hunnit måla så mycket, färgen är tyvärr inte gratis och arbetet i sig är inte heller direkt älskvärt, det gör ju ont för tusan. Att hålla i en pensel och stå som en böj då man tar understa plankan.

Jag gjorde mig en sväng ner på stan igår och konstaterade att jag inte gillar att gå där, visst, mycket att se, men stan… nä, en massa folk som går ungefär som fjärilarna flyger… (ja inte alla, men många) så där helt okontrollerbart, dom vet inte vart dom ska, sen kan dom tvärstanna mitt i steget så man nästan ska gå in i ryggen på dom. Jaja, tur där också, att jag faktiskt inte behöver vara därnere heller, mer än nödvändigt.

Hittade en sån där trätavla igår, som Åkes farbror, Jean Ragnar (Helge) gjorde då han var i tonåren, så här ser den ut:

002

Och kolla, då jag vände på den så sitter där en tipsrad, fastklistrad, törs jag visa den för dig, sa jag till Åke, jag vet nämligen att Nicke, svärfar, hade en rad han spelade varje vecka, stående, i flera flera år, och det är förmodligen den här raden:

003

Han sa dessutom att han inte kunde sluta spela heller, eftersom han nu kunde den utantill och det vore ju försmädligt om han struntade i att spela en vecka och raden skulle gå in.

Med detta avslutar jag dagens blogginlägg och önskar er alla en fin onsdag, för mig innebär den, den sista dagen på semestern, imorgon återupptas dom gamla rutinerna igen.

”Noll koll” saker

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu får man gratta Nicco också… som fixade moppeteorin igår och numer kan köra EU moppe, om hon vill varva cykling och bussåkning, grattis till dig!

Medan hon gjorde skrivningen åkte jag på strömpilen och uträttade en del ärenden, hade bara ett besök hos Bo-Lage kvar, då hon ringde och ville ha hämtning, då var testen klar.

Efter lunchen fortsatte Åke med staketet (han har kommit en bit på vägen nu) och jag for på pappas grav, stenen är jättefin men jag vet också att det finns en uppsjö av stenar att välja bland, alla dessa val, som ska göras. Jag lämnade en liten blomma från dom i Järlåsa och oss, sen ska det väl planteras andra saker där, nu när allt är klart.

001 002

Sedan åkte jag upp till mamma och vi satt och surrade en stund. Då jag kom hem såg bordet på altanen ut så här:

 

011

Hm… betyder det att någon leker då jag är borta?

Nicco ville ha en sån där bil då vi var på Hobbex i Valbo, och det fick hon… (dock inte den som stod på bordet, det är en annan bil, det) men jag tror att det bara var för att då skulle Åke också ha något, och det blev den här flygande saken:

012

Ni kan ju gissa vad som hände då han laddat den i matrummet, och sedan fipplade på med fjärrkontrollen… mjo den åkte rätt upp i taklampan, ner på bordet med buller och bång, men den klarade sig och alla saker förblev hela (konstigt).

Apropå flygande saker, ni vet ju vad min värsta skräck är…fjärilar, då vi var i Tierp hade dom jäklarna en genomfartsled under vår markis, dom flög där heeela tiden, eller flög, det var ju att ta i, dom där sakerna är helt okontrollerbara, noll koll, dom flaxar runt och vet aldrig vart dom hamnar, men ni kan ju ge er tusan på, att om jag är i närheten så tar dom sikte på mig, släpper alla hämningar och åker med luftens hjälp rätt mot mig.

I Järlåsa var det inte mycket bättre, jag vet inte hur många sorter dom har där, egentligen, och jag vill ju inte veta, jag vill bara att dom ska hålla sig undan… för 17.

Ikväll ska vi ha en liten sammankomst här, vi räknar kallt med superfint väder, vi ska grilla och sitta ute och dricka…något flytande, sådeså, för det är bestämt så, nu. Fast innan dess ska vi joina Brälla, Lena och hennes mamma på antikaffären i Rödåsel, och kanske åka vidare till en annan loppis, vi får se, skiner solen då så kanske vi vänder av hemåt igen, inte så kul att åka bil i 25 graders värme. Önskar er alla en fin fredag!

010 009

 

 

 

 

 

 

Den fick en ond, bråd död

Av , , 2 kommentarer 7

 

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så 🙂
Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.
Bild lånad från google.se
Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.
Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.
Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.
Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.
Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.
Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.
Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.
Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.
Önskar er alla en fin onsdag!
Maria Lundmark Hällsten