Etikett: fjärilar

Dom går som fjärilar flyger…typ

Av , , 4 kommentarer 9

Min mobil lever än, men jag trodde den var körd igår då skärmen plötsligt började vitna i kanterna och det bara fortsatte, men så… plötsligt, klarnade den upp och ser ut som vanligt igen.

Gick ut med Winstone igår, första svängen och noterar snabbt att det inte var bra att måla staket i förrgår… dom plankorna som blev målade ser ut som fruktansvärt taskigt förarbete, färgen rann fläckvis av, i skyfallet. Jag som vet att jag första gången när jag vaknade låg och räknade hur många timmar som gått från det jag målade sista planken, till jag vaknade av regnet och tänkte, jamen det är ju lugnt, det har gått över 6 timmar, men tji fick jag, fast det kan ju dessutom ha börjat regna tidigare, det vet jag ju inte.

Tur då att jag inte hunnit måla så mycket, färgen är tyvärr inte gratis och arbetet i sig är inte heller direkt älskvärt, det gör ju ont för tusan. Att hålla i en pensel och stå som en böj då man tar understa plankan.

Jag gjorde mig en sväng ner på stan igår och konstaterade att jag inte gillar att gå där, visst, mycket att se, men stan… nä, en massa folk som går ungefär som fjärilarna flyger… (ja inte alla, men många) så där helt okontrollerbart, dom vet inte vart dom ska, sen kan dom tvärstanna mitt i steget så man nästan ska gå in i ryggen på dom. Jaja, tur där också, att jag faktiskt inte behöver vara därnere heller, mer än nödvändigt.

Hittade en sån där trätavla igår, som Åkes farbror, Jean Ragnar (Helge) gjorde då han var i tonåren, så här ser den ut:

002

Och kolla, då jag vände på den så sitter där en tipsrad, fastklistrad, törs jag visa den för dig, sa jag till Åke, jag vet nämligen att Nicke, svärfar, hade en rad han spelade varje vecka, stående, i flera flera år, och det är förmodligen den här raden:

003

Han sa dessutom att han inte kunde sluta spela heller, eftersom han nu kunde den utantill och det vore ju försmädligt om han struntade i att spela en vecka och raden skulle gå in.

Med detta avslutar jag dagens blogginlägg och önskar er alla en fin onsdag, för mig innebär den, den sista dagen på semestern, imorgon återupptas dom gamla rutinerna igen.

”Noll koll” saker

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu får man gratta Nicco också… som fixade moppeteorin igår och numer kan köra EU moppe, om hon vill varva cykling och bussåkning, grattis till dig!

Medan hon gjorde skrivningen åkte jag på strömpilen och uträttade en del ärenden, hade bara ett besök hos Bo-Lage kvar, då hon ringde och ville ha hämtning, då var testen klar.

Efter lunchen fortsatte Åke med staketet (han har kommit en bit på vägen nu) och jag for på pappas grav, stenen är jättefin men jag vet också att det finns en uppsjö av stenar att välja bland, alla dessa val, som ska göras. Jag lämnade en liten blomma från dom i Järlåsa och oss, sen ska det väl planteras andra saker där, nu när allt är klart.

001 002

Sedan åkte jag upp till mamma och vi satt och surrade en stund. Då jag kom hem såg bordet på altanen ut så här:

 

011

Hm… betyder det att någon leker då jag är borta?

Nicco ville ha en sån där bil då vi var på Hobbex i Valbo, och det fick hon… (dock inte den som stod på bordet, det är en annan bil, det) men jag tror att det bara var för att då skulle Åke också ha något, och det blev den här flygande saken:

012

Ni kan ju gissa vad som hände då han laddat den i matrummet, och sedan fipplade på med fjärrkontrollen… mjo den åkte rätt upp i taklampan, ner på bordet med buller och bång, men den klarade sig och alla saker förblev hela (konstigt).

Apropå flygande saker, ni vet ju vad min värsta skräck är…fjärilar, då vi var i Tierp hade dom jäklarna en genomfartsled under vår markis, dom flög där heeela tiden, eller flög, det var ju att ta i, dom där sakerna är helt okontrollerbara, noll koll, dom flaxar runt och vet aldrig vart dom hamnar, men ni kan ju ge er tusan på, att om jag är i närheten så tar dom sikte på mig, släpper alla hämningar och åker med luftens hjälp rätt mot mig.

I Järlåsa var det inte mycket bättre, jag vet inte hur många sorter dom har där, egentligen, och jag vill ju inte veta, jag vill bara att dom ska hålla sig undan… för 17.

Ikväll ska vi ha en liten sammankomst här, vi räknar kallt med superfint väder, vi ska grilla och sitta ute och dricka…något flytande, sådeså, för det är bestämt så, nu. Fast innan dess ska vi joina Brälla, Lena och hennes mamma på antikaffären i Rödåsel, och kanske åka vidare till en annan loppis, vi får se, skiner solen då så kanske vi vänder av hemåt igen, inte så kul att åka bil i 25 graders värme. Önskar er alla en fin fredag!

010 009

 

 

 

 

 

 

Den fick en ond, bråd död

Av , , 2 kommentarer 7

 

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så 🙂
Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.
Bild lånad från google.se
Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.
Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.
Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.
Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.
Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.
Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.
Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.
Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.
Önskar er alla en fin onsdag!

En blodfattig stackare

 

Jag visade chefen mitt lilla myggbett igår, av en alldeles speciell anledning, faktiskt. Hon har nämligen berättat om en liten, blek, svag, mygga, som var så illa däran att hans vingslag, inte ens hördes. Han fick lova att bita henne, hon tyckte att han såg så blodfattig och eländig ut. Skillnaden mellan henne och mig, var att hon lät den stackaren överleva 🙂
 
Ni som hängt med här vet att jag inte är ett stort fan, av fjärilar. Igår, då jag och Åke var på jakt efter växthuset, så hade vi fått tips om att dom hade funnits på Jula, så vi åkte dit. Utanför satt det några utspridda människor och vad tror ni kommer mig till mötes utanför dörren? Jo, en stor fjäril. Jag sa ingenting, jag vek bara huvudet liiite åt sidan, när vi sedan kommer in så klappar jag mig själv på axeln och säger till Åke, såg du behärskningen? Ehhh, vaddå, säger han. Han har alltså inte ens lagt märke till händelsen och hur jag tacklade den på ett moget, behärskat sätt. Fast…hade det inte suttit folk därutanför, så hade jag skrikit, viftat med händerna och antingen duckat samtidigt som det hade kommit några svordomar över mina läppar, eller så hade jag sprungit. Hahaa…så är det, tyvärr.
 
Något annat som var synd är att jag inte tog ett kort på Lenas rödlök som hon hade beställt från en lokal grönsakshandlare. Hon hade den med sig till Maltträsk i helgen och hon visade fram den då vi höll på grilla. Hon hade alltså beställt ett halv kilo rödlök och hon fick…1 stycke lök, vägandes ett halv kilo. Jag har då aldrig sett en sån stor lök någon gång.  
 
Idag ska jag först och främst, passa på att dammsuga innan solen har hunnit bli för het, typ om en stund, sedan vet jag faktiskt inte. Jag är ledig, så jag gör väl vad jag vill. Kanske jag ringer till mamma och hör vad hon ska göra idag, ja, vi får se. Ni får ha en bra dag, allihop!

Hur låter en…

Av , , Bli först att kommentera 4

Visste ni att fjärilar smakar med fötterna.

Och helt apropå fjärilar och hur dom låter…flärp flärp. Dagens barn som får lära sig hur olika saker låter, kanske får frågan om hur en laktosintolerant människa låter 🙂

Se där vad rolig jag kunde vara, nu får jag skämmas eller tjopp tjopp gå i säng