Etikett: flygplan

Ingen vet, vad som komma skall

Av , , Bli först att kommentera 15

Vi, en bekanting och jag, pratade om liv och död, igår. Vad som kommer efter livet på jorden, OM, det finns något efter detta, är man rädd för vad som ska bli, eller kommer det att vara ett äventyr.

Ingen vet, sa jag, det enda vi vet med säkerhet, är att vi alla kommer till den dagen då det är färdigt, dags att lämna in, men ingen vet exakt, då det blir. Man kan ju fantisera, jag tänker i alla fall, att det inte bara kan vara färdigt, svart, inget mer, det finns nåt annat som väntar.

Jag var rädd att dö, då Theresé var liten, men enbart för att jag inte skulle få se henne växa upp, det var som inte för mitt eget liv. Och då jag gick med Nicco, så hade jag en mardröm om att någon skulle skjuta mig i magen, och hon skulle dö, därinne. Inte att jag skulle göra det.

Ja, vi har väl alla små fix idéer ibland, och det är ju tur att många fantasier eller drömmar, inte slår in 😀

Och ännu mer tur att vi aldrig vet, vad som väntar bakom nästa hörn, sa jag. Fort har en olycka varit framme, man snubblar i trappan, halkar då man är ute, ja, olyckor kan det bli av nästan allt.

Ja, sa bekantingen, men det har ju också alltid varit så. Jodå, men…svarade jag, det har sett annorlunda ut. Gå tillbaka 300 år, ingen blev då dödad i en bilolycka, inga flygplans krascher, för dom fanns ju inte 😀

Däremot var det annat som inte fanns, och medellivslängden då, var cirka 30 år. Idag finns det mediciner, operationer, och akuthjälp att få, och vi lever därför betydligt längre.

Citerat från scb.se
”Om över­levnaden i stället fortsätter att utvecklas som under de senaste decennierna för­väntas hälften av de flickor som föddes 2011 uppnå 93 års ålder. För pojkarna kan hälften leva vid 91 års ålder.

Med fortsatt över­levnads­ökning blir medel­livs­längden nästan 91 år för kvinnor och knappt 89 år för män. Sex procent av pojkarna och elva procent av flickorna som föds år 2011 lever till 100 år. Det finns forskare som menar att hälften av de som föds idag blir 100 år. Den bedöm­ningen gör varken SCB eller Eurostat i sina prog­noser.
Det kan ses som kontroversiellt att anta ständiga ökningar av medel­livs­längden i fram­tiden. Minskad död­lig­het bland äldre japanska kvinnor under senare år tyder på att vi inte nått någon övre gräns för livs­längden ännu. Hur riktiga olika beräk­ningar om fram­tidens över­levnad är vet vi dock först i början av nästa sekel.” slutcitat

Ja det ska vara spännande, alltjämt 😀 Hoppas på en bra dag, för er alla!

We are back!!!

Av , , 2 kommentarer 11

Oj, nu är man hemma igen och vilken känsla att sitta vid sin egna dator och ingen padda, hahaa…jag sa till Tina igår, att jag skriver, skriver och fortsätter skriva, lägger ut inlägget går in och kollar hur det ser ut och då har man lyckats få till, 2 stycken typ…ingenting 🙂

Ja, Spanien, Torrevieja, en upplevelse och jag är glad att jag fick dela den med Tina.

Här åker vi iväg, onsdagen den 7/5:

006 007 008 010

Paris by night:

020

Och detta var vad som mötte mig/oss då vi gick in i deras hus där dom har sin tak/terrassvåning:

079 080 081 077 082 083 076 074

Vilken inomhus miljö va?

Sedan finns det mycket tokigt där borta, att jag ens stod på benen HELA tiden, är ett under, fast Nicco förklarade det med att hela du, mamma, är ju sned, därför funkar det att du går på ställen där det lutar, men på plan yta, tippar du ju då, förstås, hm…mja, en teori som kan stämma.

Hur förklarar ni annars att jag inte ramlade på dessa kakelsatta trottoarer, som rätt var det är, lutar utåt gatan, för att i nästa stund, gå utför, och sedan uppför, smala så man inte kan mötas och med trottoarkanter så man måste ha benmuskler som heter duga, för att ta sig upp på, och halkiga är dessa trottoarer också, och inte blir dom bättre då dom är blöt.

Foto1592 Foto1616

040

Jag frågade Tina om denna skylt betyder att rullstolar är förbjudna:

Foto1660

Och om hon svarat ja, hade jag faktiskt förstått det, men den betyder att platsen är vikt, åt rullstolsburna, jag tyckte lite eller ingenting, var anpassat för en som sitter i rullstol eller som på annat sätt, har svårt att ta sig fram…jo, dom hade i vissa hörn, på trottoarerna, en upp och nedfart, men inte på alla ställen, så man får nog välja sina vägar, om man vill ta sig fram.

Här är en ramp, som jag nog skulle undvika, men det finns värre ramper än så där:

Foto1633 Foto1632

Nå, det var lite om Spanien, mer lär det bli. Hemresan gick bra, men det var den absolut värsta inbromsningen jag varit med om, han trodde att landningsbanan var typ, 200 meter, han bromsade det han hade, och sedan ännu mer, jag fick tvärt sätta upp handen mot framförvarande säte för att inte nocka in skallen i det, jojo.

Men jag kan ändå inte låta bli att sitta däruppe, under flygturen och förundras, över att man ens kan ta sig dit upp och ner, så många människor, så mycket teknik, helt otroligt.

109 113 116

Sedan väntade vi in väskorna, och givetvis, jag lämnade inte efter mig ett kakspår, som Hans och Greta, där jag gick och drog en av resväskorna, nejdå, det var ett spår av alkohol, en flaska hade gått sönder, i hanteringen eller inbromsningen, vem vet, och en ölburk, var halvfull, jojo, tur att det finns tvättmaskin , och att det var en billig Consum flaska som rök 🙂 Några fick jag ju hem ändå.

132

Nu måste jag få upp Nicco, käka frukost och sedan blir det väl promenad med vovven, som förövrigt sprang runt bilen och mig med nedfällda öron, slickade mig i ansiktet och var så glad, då jag kom hem. Nicco bjöd på hembakad kladdkaka och kaffe, hon hade också städat upp härnere, och Åke har fixat inredningen i Buicken, det blev jättebra det där, inte så dumt, med andra ord, att åka bort ibland 😀 Ha det gott, allihop!

 

Fiskägg eller vad?

Av , , 1 kommentar 10

Jag och Tina var ju och införskaffade en massa ägg för ett tag sedan och det har inte varit nåt fel på dom, tills för några dagar sedan. Vi har kommit ner till botten av alla ägg och plötsligt tycker jag att det smakar fisk om äggulan. Är det möjligt?

Med några få ägg kvar fick jag kasta bort dom, stekte 5 stycken i förrgår men gulan växte i munnen. Tänker att det kanske har med hönsfodret att göra? För äggen i sig själv var ju inte för gamla eller hade surnat. Ett surt ägg går som inte att ta miste på… det vet jag.

Nå, jag fick köpa ett gäng igår och nu blev jag osäker här:

001

Man förknippar ju lätt detta märke med Kalles kaviar, och kaviar är som bekant fiskägg… hurven, är hönsen som lagt dessa uppfödda på kaviar eller vad? 🙂

Julklapps pratade med Theresé igår kväll, Sally är klart lättast att köpa åt, hon nöjer sig nästan med vad som helst bara det är Hello Kitty på det, Mimmi Pigg eller nåt från filmen Bilar eller Flygplan.

Hon sa att Sally fått en förkärlek för tejp… nämen, känner jag igen det, eller. Vi (mina syskon och kusiner) fick varsin marmorerad tejprulle av min mormor då jag var liten, och vi nästan slogs om vem som ägde vilken rulle, och dom fanns kvar år från år i stugan.

Theresé själv, var besatt av garn, och det skulle knytas snören kors och tvärs i hennes rum, man fick leka fångarna på fortet för att ta sig in där. Och nu fick jag även veta att Sally gillar att klistra, hm… bra eller dåligt, jag vet inte. Hon ville klistra, sa hon till sin mamma. Vad ska du klistra då, frågade Theresé? Jag ska klistra klistermärken. Hahaa… ja, varför inte, och sedan kan hon tejpa över alltihop då borde det sitta som dunder.

Har varit ut med Winstone en längre sväng och nu ska det väl ordnas fram frukost på bordet. Hoppas ni får en bra lördag, allihop! Och avslutar dagens lilla blogg med ett kort på Eloise och Enya 🙂

012

 

 

 

Detta gillar jag inte

Av , , 4 kommentarer 15

 

Jag gillar verkligen inte överskrifter som: Man i Fallolycka, sedan klickar man på den och läser följande: En man har ramlat ner från ett lastbilsflak och skadat ryggen.
Denna här gången var det i Vännäs, och då vet jag att det inte är Åke, men om ni visste hur många gånger det har varit han, som råkat ut för liknade saker, då skulle ni förstå vad jag pratar om.
Nu har det ju inte stått i tidningen, alla gånger han ramlat och brutit armar och ben, tår och klämt ett lår, skallskador och småsår. Det var till och med så illa att min farmor, på den tiden hon levde, alltid frågade hur det var med Åke, då jag ringde dit: Vad har han nu brutit för nåt, sa hon lite lätt småleende.
Min farmor blev dement på slutet, jag och Nicco, som då var 2½ år, hälsade på henne då hon var inlagd på ett hem för dementa. Vi pratade på och man förstod rätt omgående att hon inte var som hon varit förut.
Hon visade in mig på sitt rum där hon hade en bokhylla med en massa porträtt, hon pekade på korten och frågade mig vad dom hette. Det var bilder på hennes söner och dotter samt på andra nära släktingar… hon funderade och rätt var det var så kom frågan: Hur är det med en Åke då?
Konstigt att vissa saker aldrig går ur, att hon skulle tänka på och fråga om honom, var nog det sista jag hade gissat. Men det innebär väl också att hon frågat om det, x antal gånger, så det satt i ryggmärgen.
Min pappa gillade inte att Åke gick runt i träskor hel tiden, han visste ju att detta kunde ställa till det om han skulle upp och kliva på saker, vilket han gör, någon gång emellanåt.
Ta bara den gången som Nicco fått upp sitt lilla flygplan i det stora trädet på campingen och han tar fram en sån där stege man fäller ut, kliver upp (med träskor på fötterna) längst upp på stegen, där man inte ens ska stå, utan där ska man ha händerna, balanserar och viftar samtidigt med ett kastspö han tagit med upp, för att fäkta ner planet.
Ner kom både planet och Åke, givetvis tippade stegen, men han landade på sina fötter och planet lossnade på färden, slutet gott allting gott. Men nu fattar ni vad jag snackar om, va 🙂
Önskar er alla en fin måndag!

En annan camping

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Efter campandet vid Fyrisån, bestämde vi oss för att satsa på en annan camping. Theresé hade lokaliserat en som låg ganska lämpligt till. Innan vi körde in så pratade vi med campingvärdarna för att försäkra oss om att en 12 meters buss skulle rymmas där, det var inga problem, sa dom och pekade ut en plats vi skulle få stå på.
Allt var verkligen frid och fröjd, lite folk, inget stök och bök. Niccolina hade fått sig en leksak, och här går våra minnen isär, jag har nämligen för mig att hon fått ett flygplan eller fågel, som skulle dras upp för att sedan släppas av. Hon och Åke tror att det var en typ av drake, nå, det spelar ingen större roll, det som hände, hände i alla fall.
Åke skulle nu testa denna leksak och det gick inte som planerat, den fastnade nämligen rätt så högt upp i ett träd. Nu plockade han fram en sån där vikstege, och med sina träskor på fötterna klättrade han sedan högst upp, på det absolut sista steget, där man inte ens ska stå, och i händerna håller han ett kastspö som han sträcker upp mot, och in i, trädet.
Här skyndade jag mig in i bussen för att plocka fram kameran, jag förstod faktiskt, utan större matematiska kunskaper,  att detta skulle inte sluta som han hade tänkt sig. Tyvärr, min reaktion var inte så bra, jag fick bara ett kort då han landade på backen. Givetvis tippade hela alltet och han hade bara tur som inte bröt några armar och ben…men leksaken fick han med sig ner.
Sedan satte det igång att hällregna och det var inte nådeligt hur mycket vatten det kunde komma på den fläcken där vi stod. Dessutom hade vi fått ställa bussen längst ner i ett svagt nedförslut, och ovanför var det en nyplanterad gräsmatta, kan ni gissa vad som hände då vi skulle därifrån, dagen efter?
*Slurp* så sjönk bakhjulet ner i geggan, och den ville inte komma upp. Åke bar stenar och grus, som han slängde in under hjulet, jag offrade vår nya dörrmatta, den sköt iväg som en raket, campingvärdarna öppnade inte dörren då vi knackade på för att fråga om dom hade en spade att låna ut, dom vågade kanske inte.
Till slut, mitt i alltihop, kommer det tre tyska killar, vi förstår inte vad dom säger men dom visar med händerna att dom ska hjälpa oss att putta på, och se…med fyra människokrafter därbak och Åke som gasade, så släppte äntligen geggan, greppet om bussen och vi tog oss upp. Vilken pärs! Vi försökte lappa ihop hålet i gräsmattan så gott vi kunde, med våra händer och fötter och sedan lämnade vi placet för gott.
Nu sa då Nicco, då vi satt i Kubbe och mindes alla resor, att hon minsann inte hade haft en lätt uppväxt. Inte fick hon leka med vem hon ville, och inte fick hon äta vad som helst (läs blogginlägget ”vi äter inte lera”), och sina leksaker fick hon då heller inte ha för sig själv…stackars barn 🙂
Önskar er alla en fin dag i solen, själv ska jag hämta en bilbarnstol som jag hyrt på barnens hus, åka på maxi, hälsa på Bo-Lage, och ikväll hämtas Theresé, Anders och Sally upp på flyget, dom landar efter sex ikväll. Och sedan ska vi bara ladda för den stora cowboy festen i Maltträsk, som går av stapeln imorgon.

Försök parkera i 150, i garaget!!!

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Vi såg en del på kanal tio igår kväll, den där sportkanalen som vi nu fått för ett tag sedan. Dom visar en hel del motorsport där, igår testade dom olika sportbilar på vägarna. Jag tittade på den kanalen någon dag i förra veckan, och då var det små flygplan som tävlade.
 
Dom flög i en snitslad bana ovanför vatten, dök ner och emellan två hinder, tiltade planet så det ibland åkte med vingspetsen rätt ner mot vattnet och den andra rätt upp i himlen, för att nästa gång flyga rakt igenom, med till synes, nästan ingenting att spela på. Jag sa till Åke att det borde ju vara som att köra in Capricen i garaget, i 150km/timmen, då gäller det att veta vart du har backspeglarna.
 
Jag och Nicco ska ta med morsan på Coop idag, jag sa till Nicco att då ska vi ta Camaron, hon har aldrig åkt den, just sepass sett den, och ska hon nu ha skjuts så får hon inget val 🙂
Sen skrattade jag och sa att egentligen, hade det varit hur kul som helst om man var in där och handlade, sedan, när man kom ut därifrån så drar man på sig skinnhandskarna, sätter på sig fyrpunktsbältet och sist hjälmen. Tror ni att folk skulle tro att det brunnit någonstans? Sen, för att riktigt spela Allan, så puttrar man iväg i 20. Haha, fast då skulle man ha någon som filmade dom som sett vad man höll på med.
 
Nicco sa hon hellre cyklar dit bort, då tyckte jag att vi skulle ta hårvax och vaxa hennes hår så det står ut rätt bakåt, precis som om vi kört i 200 med öppna fönstren, bort till Coop, sedan kunde även mormor få låna lite vax. Jodå!!!
 
Det var lördagen det, inget speciellt förutom Åke som fortfarande måste ligga under bussen. Nu är det rost som ska fixas. Vi körde inte heller skogscruisingen igår, men det hade varit god uppslutning dit med över 50 bilar, så dom hade säkert en trevlig dag. Vi får se hur det ser ut nästa år. Staflund ringde ju i fredags för att säga att Fällfors blev inställt men att dom tänker försöka satsa på en eventuellt tidigare start nästa år. Det beror väl på väder, funktionärer och hur långt dom kommit i utbyggnaden däruppe. Det ska dit betongmurar och fasta läktare. Det kommer att bli hur bra som helst. Nå, nu önskar jag er en bra och stillsam söndag!
 
Maria Lundmark Hällsten