Etikett: förälder

Piercad tolvåring…nä

Av , , 2 kommentarer 2

Nu har jag läst Niccos kommentar från igår, flera gånger, och ser att en tatuering är inget som erbjuds till minderåriga, jag fattade först att det var det som det hela handlade om. Nå, det var ju skönt att höra. Jag tänkte hur stackarn någon kunde tillåtas att tatuera en femtonåring, det gick över mitt huvud.

Däremot piercing eller håltagning, kan göras i målsmans sällskap. Jag sa till Åke igår kväll, att jag inte begrep hur något sådant kunde få försigkomna då jag vet att man inte får sälja saker till underåriga, som överstiger en viss summa, nu ska jag inte svära på vad den summan är, om den ligger på hundra kronor eller två hundra kronor., eller om dom rent ut sagt har tagit bort den regeln? Den fanns i alla fall då jag jobbade i leksaksbutiken, och sålde man då en leksak till en minderårig, som sedan kom tillbaka med en förälder och ville lämna igen den, så hade vi inget val. Därför sa då chefen till mig att inte sälja till ett barn, utan medföljande förälder om leksaken var lite dyrare.
 
Nu kostar kanske inte en piercing mer än en hundralapp, det vet jag inte, så då har man väl inget att sätta emot. Men jag tycker inte att en tolvåring ska ha saker hängande i läppen, så Nicco får nog allt vackert vänta och förhoppningsvis har hon den dagen, ångrat sig.
 
Idag ska jag på apoteket och köpa medicin till Eloise, hon ser redan mycket bättre ut i benet så sprutan borde ha gjort susen. Jag ska träffa morsan där och Nicco ska med, men jag undrar hur hon ska komma sig upp ur sängen. Hon somnade sex igår morse. Även fast hon gått och lagt sig flera timmar innan dess, så kunde hon inte förmå sig att stänga ögonen.
 
Jag vet av två tjejer som hade jätteproblem med att sova på sommarlovet, för en sisådär 30 år sedan. Det var jag och kusin Anna, och vi fick alltid på skallen av morsan som tjatade om att vi skulle gå i säng på kvällen och stiga upp på morgonen. Så en kväll bestämde vi oss för att överraska henne och vara uppe med tuppen.
 
Men vi gick inte och la oss, nä, vi var vaken hela natten istället och klockan sju på morgonen så stormade vi in i deras stuga och började slamra med kastruller och olika saker för att riktigt visa vad morgonpigga vi var, men tyvärr…vi höll oss nog inte vakna så mycket längre än till efter frukosten.
 
Nå, jag får väl börja lite lätt och knacka på dörren redan nu, och fortsätta med det med jämna mellanrum, till slut så borde hon ju ledsna på oljudet. Ni får ha det så gott!
Maria Lundmark Hällsten