Etikett: förskolan

Sally shoppade för 1000:-…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag och Sally drog till Avion, igår. Uppdrag, att hitta nån till grej till syrran som fyllde jämt. Sally hade med sig storplånkan, och ville köpa sig nåt, hon med. Det första hon såg, var en dyr nalle på en affär (inte leksaksaffär).

Den ville hon ha, men ehh, vad tänker du att din mamma kommer att säga då, sa jag…som vet att hon redan har en massa gosedjur, som tyvärr, bara blir till prydnader. Ok…hon la tillbaka den och genast hittade hon en annan björn, med vintermössa på sig, den ville hon ha istället.

Nämen, det blir ju samma sak, sa jag…ok, sa hon, vände sig om och hittade en mjukis kanin, OCH DEN, ville hon ha, sedan en ask för 200:-, jösses.

När vi så bytte affär, fräste hon att hon minsann inte fick köpa någonting alls, och hon förstod inte varför vi gick in där. Jag förklarade, lite pedagogiskt, tänkte jag, att om hon nu fått köpa det hon ville, från början, så hade hon redan handlat för 1000:-, 3 mjukisdjur och en ask, och det, innan vi ens hunnit till leksaksaffären, dit hon ville. Dessutom var det ju Emma, som var prio ett. Och då nöjde hon sig med svaret.

2016-11-02 09.37.06Vi kom in på leksakerna, och där var det snudd på, ännu värre. Vad skulle hon köpa, som hon inte redan har, och som skulle passa hennes ekonomi…runt runt och fram och tillbaka, Men till slut så ramlade hon över byggklossar som dom haft på förskolan, som hon gillade att klicka ihop Och det var nog en bra grej, dom satt hon med innan middagen, och dom tog hon med och byggde ihop, på tårtbjudningen också. Hon har även hunnit med dom ett varv, nu på morgonen.

Jag kunde inte låta bli att köpa nåt åt Nicco, på leksaksaffären, något jag tänkte att hon kunde pynta nån blomkruka med, uppe hos henne, med antydan om att det ibland kan se ut som en öken i hennes blommor:

2016-11-03 15.58.06I eftermiddag flyger Sally hem, det kommer definitivt att bli tyst här i huset. Adam frågade henne igår, om hennes föräldrar jobbade nu…JAAA, sa hon, vad trodde du då? Mja, sa Nicco, dom kanske flugit till Bahamas, Då skrattade Sally högt och länge, hahaha…Bahamas, men det är ju inte ett riktigt land…ju!!! Nä, det trodde hon inte alls på.

Det snöar för fullt, usch ba, och hunden vill ut…men varför??? Nja, det är nog bara att bita i den där sura frukten, klä på sig och gå ut. Önskar er alla en toppen fredag!
2016-11-03 09.50.37

Ingen har väl missat det?

Av , , Bli först att kommentera 14

Vem kan ha missat att det är kanelbullens dag idag…om någon, säkert väldigt få, det är ju som svårt att undgå. Nej, jag tänker inte baka bullar, det är överkurs, något jag sällan gör, men visst är dom goda, det kan man inte förneka.

Svärmor gjorde oftast rundbullar, ni vet, såna där små bollar utan fyllning, men om hon ville festa till dom lite, så kunde hon dela dom och lägga dit vaniljkräm. Dom bullarna var nog så goda, kryddade med kardemumma.

Andra gånger gjorde hon vaniljbullar, oj, dom var lyxiga och kanske bullarnas Rolls Royce, fast smaken är som baken, tudelad, man har väl olika smakupplevelser och tycker kanske att den vanligaste bullen, är den som det ska vara, just en bulle.

Under min korta tid i förskolans kök, fick jag lära mig ett och annat knep. Ett av dom, var vid just bullbak. Vi knådade ihop degen, kavlade ut, på med fyllningen, rulla ihop och gjorde dom klar i formarna, sen….fick dom jäsa all tid dom sammanlagt skulle jäsa. Ungefär 1 timme och 10 minuter.

Vi skippade det första ledet, där den ska jäsa i bunken, en halvtimme, och la den tiden i slutet, istället. Och sedan dess, är det så jag brukar göra…nej, det blir ingen skillnad, jag vet att många låter skeptiska, men nej…testa, om ni törs 😀

Nicco fick ett brev från Photomic…om skolkorten, eller Nicco, kolla vem dom adresserat det till:

2016-10-03 13.11.32Målsman..men hon är ju myndig, då ska väl ändå jag avskrivas som målsman, eller? Hm…

Korten blev i alla fall fina, här är två av dom, som jag lägger ut, utan hennes lov, hehe…

14543395_1161575163931337_1783823621_n.pngIdag ska jag fixa den där nötrullen, innan jag piper iväg till jobbet. Dammsuga behövs också, mina byxor ser ut som vita kamelhårsbrallor, och jag skyller på Winstone. Ändå borstade jag honom rejält, i förrgår…får nog bli en omgång till.

Hoppas ni får en fin tisdag…med många goda bullar!

2016-10-03 12.58.27

S som i salt, eller svarteppar

Av , , 2 kommentarer 13

Vi trotsade dom småkalla vindarna igår och tjurades med att sitta ute ändå. Och visst, vi överlevde, och mellan varven, kunde man känna att solen gav lite värme.

Vi gjorde återigen en rockad på gården, då Camaron skulle lossas, men detta blev av mindre skala, Amazonen stod redan i garaget, den andra Camaron i tältet, junioraren in i garaget och nu, min Camaro bredvid bussen. Jeepen och Mazdan på sina ordinarie platser.

Den startade också, utan några hjälpmedel…precis så ska det vara 😀

2016-05-15 17.17.55Som belöning åkte vi på Sandahöjdens pizzeria och käkade middag, jag och Nicco tog en kebabtallrik och Åke en lövbit, Man är ju dum, sa jag, då man äter på en pizzeria, då skulle man ju egentligen äta pizza, för det är ju på plats, då den är rykande färsk, som den kommer till sitt rätta jag.

2016-05-15 18.36.35Nå, kebabtallriken var god, dessvärre fick jag ju lämna jättemycket av den, men jag blev ju mätt och det är väl det som är grejen. Även om hjärnan skulle vilja nåt annat.
Åke skulle peppra på sin lövbit lite, men fick skruva av hela locket…ja sa han, det funkar dåligt med svartpeppar i saltkaret:

2016-05-15 18.39.18Hahaa…skrattade jag, dom kanske trodde att S:et stod för svartpeppar 😀

Theresé är nu i Florida, genom hennes jobb på GE Health Care. Dom landade någon gång i natt, ska tillbaka på torsdag, landar på fredag morgon, sen ska hon hämta Sally på förskolan klockan 13 för vidare färd till tåget och Umeå…dom ska ju fira mammas 70 årsdag, blir tufft med allt resande.

Hon frågade om jag önskade nåt från ”landetlångtbortistan”, skulle vara en ny race tröja då, sa jag, som jag kan tävla i. Men det kan ju vara svårt, eller kanske lika lätt att hitta nåt på Wheels. Jag googlade i alla fall på race tröja, Camarostuk, och då man googlar får man ju upp allt möjligt konstigt, eller vad sägs om detta:

Skärmklipp 2016-05-15 12.00.45Min bil, då den lossades från containern den kom i, från staterna, februari 2008 😀 Jojo! Och Mats Alfredsson stod och fotade.

Önskar er alla en trevlig måndag!

Så frustrerande!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Stor uppståndelse på förskolan då vi lämnade av Sally igår, att hon kom sig till skolan åkandes en buss…ända fram till grindarna, jodå 😀

Vi hade sedan siktat in oss på Buttericks i Söderhamn, men tji fick vi, det finns inte där…bara skylten. Fast då gjorde vi Dollarstore istället, var in på Kvantum och köpte bröd och fick oss en lunchmacka. Vi hade nämligen bestämt oss för middag på Pink Ladies i Njurunda, och tidsmässigt, skulle det bli en tidig sådan, så vi kostade inte på oss så mycket till lunch…tur!!!

Jag och Åke tog en Cuban sandwich, och jag kan säga att ingen av oss åt upp, vi orkade inte:

20150907_164724

Nicco tog en kycklingburgare och hon fick lämna, hon med. Gott var det, men dyrt, fast fin lokal, vi gissade att Sally skulle ha trivts därinne, fast hon har ju upplevt the real thing, så det kanske behövs mer för att impa på henne 😀

20150907_162513 20150907_163351 20150907_171736

Och kolla menyn, vad man kan ta köpa, en milk shake, med twist, jo man tackar 😀

20150907_163405

Sundsvallsbron tog vi, inte snålvägen…

20150907_173745 20150907_173734

Lite mörkt och sedan ljust, fast det slutade i alla fall att regna norr om Sundsvall.

20150907_174845 20150907_175521

Sedan stannade vi på parkeringsplatsen Rödviken, just innan Nordmaling. Då vi körde in, kom det en liten kattunge i 120, och sprang ut i gräset, vid sidan om. Nicco ut, och började locka på den, men det var inte lätt att se den, det hade hunnit bli mörkt.

Jag lyste med Åkes mobil och Nicco med sin, sedan spelade hon upp kattljud på mobilen och då svarade kattungen. Vi fick syn på den under ett träd, men det var så vildvuxet så innan Nicco tagit sig runt, hade den kommit under stängslet, mot järnvägen.

Vi var där, i ungefär en timme, lockade, pockade, Nicco var på andra sidan stängslet, och hur hon kom dit, behöver vi inte skriva om här. Det var brännässlor och taggiga buskar, hon fick syn på den igen, men den hann undan. Nicco kämpade hårt, tappade till och med en sko mitt i allt elände, men hittade igen den efter tio minuter. Så frustrerande!!!

Till slut svarade den inte på kattljuden, och vi fick lov att ge upp. Inte kul, men det kändes hopplöst. Vi lade ut varsitt inlägg på Facebook, och bad folk att dela, sedan kontaktade Nicco Djurskyddet, så får vi se om dom kan göra något åt detta. Nicco hade hört att dom har fällor dom kan ställa ut. Hon fick lämna sitt nummer, så får vi hålla en tumme på att kattungen kommer tillrätta.

Man kan dock inte sluta fundera på vart, stackaren den kom ifrån. Har någon haft kattungar i en husbil och en rymde…sommarkatt, nja, jag vet inte, tyckte att den i så fall var för liten för det. Stressad var den i alla, inte så konstigt med allt buller från trafiken, och vem vet, hur länge den varit ensam.

Nåja, som ni hör, det ska alltid hända något på våra resor, denna gången var det då inte bussen som spökade eller något annat av våra ägodelar. Vi intalar oss själva att det var en anledning till varför vi valde just den platsen, och fick syn på kattungen…så får vi lämna det och hoppas på tur, för den.

Önskar er alla en trevlig tisdag!

 

Vi hittade ut, och dit och hem

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi åkte in till Uppsala igår och gjorde Gränby centrum, med alla deras affärer och butiker. Jag köpte ett par nya gummistövlar till Sally, Åke föll för en helikopter…igen, och tror att han ska få upp den i luften, idag.

Jag tyckte att han skulle kunna annonsera ut hans gamla helikoptrar som projekt, för det är så alla har slutat. Jag och Nicco fastnade i en liten affär där det fanns miljontals örhängen, kändes det som, och Åke passade på att ta påsarna ut till bilen, han skulle ”bara” gå den där vägen och samma tillbaka, sa han och pekade.

Sen började vi gå åt det hållet men kom snabbt på att där hade då vi aldrig gått och förstod inte vart Åke då skulle ha kommit ut. Dessutom hade han lämnat mobilen hemma, typiskt, en sån där gång då det kanske hade varit praktiskt att ha en på fickan.

Nå, vi behövde inte leta så länge, han dök upp från ett annat håll. Han hade kommit ut på baksidan, men letat sig fram till samma plats igen. Jag vart vill, redan inne i första skoaffären, för då hade jag tänkt svänga höger, men Nicco sa att det var helt fel håll, och det var bara att böja sig, för det.

Vi tog en lunch däruppe på andra våningen och avslutade med ett varv inne på TGR, sen ville Nicco att vi skulle leta rätt på Lager 157, det enda jag visste var att det skulle ligga någonstans i eller bredvid Boländerna, och jag hade rätt, men här var det tur att Nicco hade GPS i mobilen, annars vet jag inte vart vi skulle ha hamnat.

Hämtade sedan upp Sally på förskolan, och hann vara hemma en stund innan Theresé och Anders kom hem. Middag…surr och sedan bildvisning från deras resa. Många vyer och mycket att ta in, städer som kom och försvann, hotell med många våningar, sköldpaddor och hammarhajar, jo, det var en liten blandning av allt möjligt.

Idag ska Tina komma hit, vi ska umgås ett tag och sedan hakar vi på hem till dom i Kungsängen, så får vi se hur dom bor, och avslutar med gemensam middag, ute någonstans, ska bli trevligt. Hoppas på en fin lördag, för er alla!

d6810f063113cb7b885b985c28f5e0bb

Den åkte i soppåsen

Av , , Bli först att kommentera 10

Var det den sista sommardagen igår eller finns det fler på lut? Ja, vi får se, bäst är det ju att ta dagen som den kommer. Ser rätt ok ut idag med, fast det är moln. Vi satt ute hela dagen, igår, och Winstone vill gärna vara med oss, vilket han får, och han ser ju ut att njuta dagen, eller hur?

11863387_10153548849901585_4515033475781650403_n 11898628_10153548854081585_8442036617995055734_n

Åke höll på med bussen, ja, den gick inte igenom utom det krävs lite svetsning och ombesiktning, så han förberedde för det.

Så fick jag helt oförhappandes ett samtal och en inbjudan till en liten fest i all enkelhet. Jag blev upphämtad och väl framme på placet bjöds det på tapas, kan man väl nästan kalla det, små supergoda rätter, och det var sånt upplägg att det hade platsat i vilken ”hemma hos” tidning som helst.

Vit Sangria i glasen och allt det goda, samt trevligt sällskap, ja, vad mer kan man begära 😀

Vi pratade om fiskens vara eller inte vara, och ni som känner till oss vet att det är inget som serveras här hemma. Eller jo, ibland, ytterst sällan, eller på stark begäran av Nicco, då kan hon få vad hon är sugen på, lax till exempel. Sist var det gravad hon ville ha, tur att sånt finns att köpa färdigt 😀

Jag mindes den gången Nicco kom hem från en dag på förskolan, glad i hågen, bärandes en abborre hon dragit upp i älven, på deras dagsutflykt. Och hon ville prompt, att katterna skulle få den fisken.

Jag ville ju inte vara dum och bara kasta bort den, så jag gjorde ett tappert försök, jag som aldrig burkar tillaga sånt där. Kokade den stenhårt, för att vara säker på att den skulle vara klar, piffade upp den med smör och grädde och trodde att katterna skulle kasta sig över fatet, men du, dom kunde inte ha brytt sig mindre, dom testade inte ens att slicka på den.

Allt arbete och en del av min själ som jag lagt i firren fick åka med soppåsen ut. Det var tacken det!

Nu gick Åke och Winstone ut, så jag se kolla vad jag kan bjuda på för frukost, och jag kan lova, att den kommer att ätas ute, härinne är det för varmt. Önskar er alla en toppen söndag!

20150822_110958

 

 

 

Nej, nej, nej och åter nej!

Av , , 6 kommentarer 12

Jag hade en trevlig fika dejt med Helena igår, vi eller rättare sagt hon, valde ett litet gemytligt place att träffas på, Brobergs Coffee shop. Sedan kom en kompis till Helena dit och vi bara fortsatte att ha trevligt 😀

Alla frågar mig om jag känner av operationsnerverna, men nä, inte ett endaste dugg, inte ett litet pirr i magen eller någon annan svag rörelse, det är absolut lugnt. Tänkte lite på det igår kväll, hur det egentligen kan komma sig.

Jag kom snabbt fram till att det är ju jag som sökt om att få göra detta, det är dock inte jag som ska utföra ”the operation” (väldigt tur, kan jag tänka, för risken finns ju alltid att jag skulle kunna snubbla och ställa till med nåt elände), utan jag litar fullständigt på att läkarna som utför operationen, vet vad dom håller på med, gjorde man inte det, så skulle det nog vara rätt tunga orosmoln som hängde över skallen.

På kvällen pratade jag med en vän som ringde, och vi föll in på hur man bemöter vissa människor, och kanske framför allt barn. Hur pass man kan manipulera andra att göra det du vill, att dom ska göra. Låter lite skrämmande, men det handlade inte om stora saker, snarare om hur man framför, det man vill ha sagt. Jag ska se om jag kan förklara.

Våran äldsta dotter, Theresé, blev ju egentligen en liten testpilot, första barnet, inga erfarenheter överhuvudtaget, annat än en, vad man tyckte som barn, lillebror som oftast var i vägen. Man körde lite av vad den äldre generationen hade överfört på en. Maten på tallriken skulle ätas upp, inga undanflykter. Porslinsakerna man hade i bokhyllan skulle ej röras på, och så vidare.

Sedan kom Nicco, och jag hade ändrat min syn på saker. Tänkte lite mer på hur man själv, skulle velat haft det. Varför ska jag sitta och tjata om att prydnadssakerna är ömtåliga och något vi är rädda om, istället för att helt sonika, lyfta upp dom en hylla, så kommer hon inte åt dom.

Varför inte ge barnet mat hon tycker om, istället för att konstant prova att ge henne sånt hon bara spottar ut? Sen det här om hur många föräldrar, ställer frågor till sina barn, men svaret dom får, är inget dom vill höra. Och då undrar man ju varför, dom ens ställde frågan.

Jamen ni vet, man hämtar barnet på förskolan, står och pratar med någon fröken, säger till barnet: Ska vi gå hem då? Och som svar får du ett nej, jag vill inte, jag leker med Kajsa. Och där har dom fallit i fällan. Jo säger mamman/pappan, nu ska vi gå hem, och där mina vänner, blev det barnet överkört, och med tiden inser dom att dom frågor dom ger svar på, inte gäller. Så ett nej är inte alltid ett nej, och ett ja, kan vara ett nej.

Dom gånger jag av misstag, ställde den frågan till Nicco, och fick ett nej, fast jag ville ha ett ja, så fick jag falla till föga, och svarade då: jamen ok, då stannar vi tio minuter, men sen ska vi hem och göra ditten eller datten, och det var aldrig något problem, vad jag kan minnas.

Man kan också avleda ett barn, dom vill en sak och håller benhårt på det, men med någon annan lockelse som passar bättre, kan man få dom att ändra sin önskan. Jag vill ha en glass…mm, men vet du vad, du kan få en glass på lördag, så kan vi istället fixa en tadaa…fruktsallad alá Nicco idag, och bjuda pappa på…ja typ. Och låter då plötsligt som en ypperligt bra idé, och här jobbar man hela tiden med att allt bara flyter på istället för att alltid komma med ett NEJ, du får INTE, NEJ, du kan INTE, NEJ, det går INTE.

Och givetvis får man ju ta allt med en nypa salt, och framför allt tänka på i vilka situationer man använder sig av att manipulera eller avleda. Nu ska jag sluta babbla, avslutar med en bild jag tog sist, solen sken, och den ger ju hopp om att det kan bli en sommar, i år också. Ha det gott, allihop!

Foto2216

 

 

 

Vi firade igår!

Vi slog på stort och firade dammsugarens dag igår:

004

Winstone såg onekligen frestad ut:

012 014

Men sånt där får han inte, däremot fick han en bit hundlördasgodis, och det var han glad över.

Och om en vecka är det dags för Niccolina att fylla år, ojoj, så då blir det förmodligen tårta. Skulle vilja hitta på nåt nytt, att ha inuti, hm…ja vi får se vad det blir för innehåll 😀

Niccos favorit som liten var just dammsugare, ingen annan i hennes omgivning, när vi pratar om barn, gillade just det. Och då hon fyllde 4 eller om det var 5 år, och skulle bjuda på fika uppe på förskolan, ville hon att vi skulle ta dit dammsugare.

Njae, sa jag, det är nog ingen annan som vill ha det, så då får det nog bli chokladbollar istället, eller glass. Jag kommer inte ihåg idag, vad det blev, men inte punschrullar i alla fall 😀

Hon lyckades också bryta ett litet ben i foten vilket slutade med en operation och gips i 6 veckor. Då hon kom från uppvaket och dom checkade läget, så berättade sköterskan att dom brukar fråga barnen vad dom är sugna på, och har dom något önskemål, är det ett tecken på att dom mår helt ok.

Hon frågade Nicco, vad hon var sugen på…och fick till svar…tadaa…dammsugare!!! Då skrattade sköterskan och sa att hon jobbat många år där, men aldrig hade någon önskat sig dammsugare.

Och givetvis, det ena ger det andra, så det var inte bara dammsugare till kvälls fikat utan jag drog även runt på våran lilla drake, igår. Stor städardag, med andra ord, det brukar ju behövas ibland. Synd bara att finishen försvinner snabbt och återgår till det vardagliga, sand i hallen och lite djurpäls, från både katter och hund, det är som oundvikligt 😀

Hoppas på en fin söndag, för er alla, känns i alla fall uppiggande att solen skiner, får nästan lust att sätta sig ute på altanen, mot väggen.

Barnväder…inte hundväder!

Av , , 2 kommentarer 9

Vilket slask det har varit ute, stora sjöar:

Foto1657 Foto1658 Foto1659

Inte så mycket hundväder kanske, men barnväder, dom har ju en tendens att älska alla vattenpölar. Mötte en liten pojke och hans farmor, häromdagen, och här kan man gå, sa pojken och hoppade ner i pölen, och här farmor, kan man gå, och sedan tog han nästa pöl, och titta här farmor, här kan man också gå, och så fortsatte han. Farmor lät undslippa ett suckande, ja, där kan man gå, om man vill bli blöt! Haha…

Ja, vad är det med barn och vattenpölar. Själv tänker jag vinter/vår och vatten, bli blöt om fötterna och framför allt kall. Men barn har väl för det mesta stövlar på, och är ordentligt klädda. Men vart kommer fascinationen ifrån?

Jag vet ju helt säkert att jag var likadan, och hittade du en utförsbacke, med lite grus och sand som vaktmästaren inte hunnit sopa undan, så skulle det byggas dammar och man ledde vattnet en annan väg.

Kommer ihåg när jag skulle hämta Nicco på förskolan och jag står därute på gården och tittar på alla lekande barn, det är den här årstiden och nedanför rutschkanan som nyss tinat fram, är det världens största insjö. En pojke slänger sig huvudstupa utför rutschkanan, sätter upp händerna och gör en kombinerad dykning och flipp då han landar i vattnet, men det var planerat, han njöt i fulla drag medan jag själv föreställde mig och kunde riktig känna kylan nerför ryggen.

Ja pojken planerade åkningen, inte så mycket personalen som inte hann stoppa honom 😀

Idag har jag ett möte på agendan, så nu tänker jag göra mig klar att gå ut med Winstone, och apropå dagens inlägg så avslutar jag den med att önska er alla en bra dag, samt denna bild jag fick av Tina:

10937611_10152803845908666_1712426914_n

Inte alls så klokt

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi har en katt på jobbet, 4 år är den och har tillbringat sitt liv inomhus. Igår for den ut på balkongen, hoppade upp på ett litet bord där, tyckte nog att det var kallt och kändes obehagligt under tassarna, slickade sig under tassen och ojdå, då började hon sprätta och hoppa omkring och ville in, fort som tusan. Inte så smart drag, tror jag, att slicka sig under tassen och sätta ner den på ett glasbord i minus 20 grader 😀

Och då kom jag osökt ihåg det året, julkalendern började varje avsnitt med en pojke som sprang till affären och slickade på räcket innan han gick in. Mm, och det vet vi ju allihop vad som händer då, man fastnar.

Jag vet vad jag sa då. Att detta var absolut inte så klokt. För hur många barn skulle nu inte göra precis som pojken. Nicco var väl kanske 4-5 år då, vi skulle ut och handla eller nåt och Åke gick efter bilen. Nicco går före mig nedför trappen (vi bodde ju i lägenhet då), kommer ut på bron, och jag är steget efter och jag har precis tänkt säga: Nej…slicka in…och där stack hon ut tungan och lade hela den på järnräcket.

Gissa om hon satt fast, och gissa vad som syntes på järnräcket hela den vinter…hennes smaklökar, typ. Nä fy så hemskt det var.

Nu kom Sally upp, hon började genast prata om drömmar hon haft i natt, sina kompisar, undrade vart morfar är, och hur många barn dom är på hennes förskola…typ hundra stycken…kanske tusen också, fast nää, inte tusen, så många barn finns det i hela landet.

Hm, njae sa jag, i hela landet, här bor vi ju flera miljoner, det är jobbigt att räkna till det talet. Ja, sa hon, man kan ju inte ens räkna till tusen…vi har ju inte så många fingrar, hahaa….

Idag ska vi en sväng ner på stan, Niccos önskemål, och Sally fick bakformar och ville absolut att det skulle bakas muffins idag. Apropå muffins, har ni sett den reklamen, där dom snackar om muffinsmage? Jo tydligen så finns det en sån, undrar varför dom ska blanda in ätbara saker då man ska förklara någon utseende? Muffinsmage, päron formad, äppelform, är det inte lika lätt att säga helmåne då, eller halv, kanske klot, eller Michelinformen. Ja vi får klura på den. Ha en fin dag, allihop!

Foto1423

 

 

Maria Lundmark Hällsten