Etikett: fort

Det spökar, på riktigt!

Det har ju, som ni vet, spökat med Jeepen, och vi har fått det ena tipset efter det andra. Åke och Nicco kom i alla fall på att man kunde starta den, om man bromsar, men så fort man släpper bromsen, så stannar bilen. Hm…

Åke rengjorde släpvagnskontakten efter att fått veta, att mycket kan hända i den, kortslutning…där broms är inblandad. Då man bromsar blir det en sluten krets, och då man släpper bromsen så bryts den kretsen…nånting sånt, typish!

Nå, den funkade inte i alla fall, men då han tog bort nåt som sitter vid bromspedalen, fråga mig inte vad, så funkar inte bromsljusen längre, men bilen går och låter som sitt gamla jag…*river håret*.

Jaja, vi hade i alla fall lämnat det problemet hemma igår, då vi drog iväg med andra bilintresserade, i kortege, till Rödåsel Antik. Det kanske blev runt 50-60 bilar. Att en del av kortegen tappade sikte med dom andra, så vi fick en kortare sträcka, gjorde ingenting, det kanske till och med var det bästa för vår del.

18671300_10155288089621585_2985314897399610618_n 18699817_10155288089521585_3519233356491255633_nDå jag steg ur bilen, och gick runt för att hjälpa Åke med Winstone, så kom det rök från bakdäcket, så man lätt hade kunnat skicka röksignaler till Umeå. Det kom travandes två killar, som tydligen legat bakom oss, dom var lättade att det inte var från deras bil, det hade luktat, dom hade till och med stannat och lyft på deras huv, i tron om att det var nåt fel 😀

Nu hade alltså bromsen låst sig…kul…eller njae, okul. Fast det löste sig, en kille lånade ut sin domkraft, Åke fick tag i en skruvmejsel, och se:

18622312_10155288084931585_3308677275217393448_nDet var tydligen en självjustering till bromsen, som låst fast, och den kunde han få loss med mejseln. Kul att det ibland, inte är svårare än så, och att det för en gång skull, inte kostar nåt heller, förutom jobb förstås, och ett par skitiga Lee jeans 😀

Här lite bilder därifrån, blev inte så många då jag och Winstone höll oss i närheten av Camaron, hela tiden, då Åke jagade domkraft och lite tips. Men några blev det i alla fall:

18589124_10155288086901585_5460780289679076658_o 18620699_10155288087261585_627938562192222441_o 18620956_10155288086226585_5999958070795806063_o 18664705_10155288087741585_8854379405062925067_n 18671559_10155288085821585_9017262117982356131_o 18671703_10155288089011585_2457389669613976008_o 18671719_10155288085286585_872473174610736439_o 18673011_10155288086616585_93843102447505628_o 18699478_10155288088381585_969699171263980177_o 18700846_10155288088726585_2809385140627852181_oÖnskar er alla en trevlig fredag, själv är det min jobbarhelg…igen, fattar inte att en månad kunde gå så fort, lite lätt skrämmande 😀

Borta!!!

Av , , 4 kommentarer 10

Ja nu får man lov att ställa om sig, igen, till det ”normala”. Jag blev av med väskan igår, och jag sitter fortfarande och väljer om jag verkligen måste resa mig upp eller om jag ska vänta tills det är fler saker jag ska göra, allt för att slippa bära med mig den där saken. Men så kommer jag på, att jag har inget bihang, längre. Och allt går lite fortare 😀

0012-1024x1024

Satte mig upp i sängen i morse och det har ju också varit en procedur, att reda ut sladdar och slangar, jag har ju inte sluppit ha den på mig under natten, utan då har jag dessutom måsta haft den på laddning, så jag tänkte göra precis vad jag gjort alla morgnar, nu ett tag, men så kom jag på, återigen, att jag är fri från det där, härligt! 😀

Nu återstår att se vad det blir av det som är kvar, av mitt hål. Inte så stort längre, men det ser lite lustigt ut, på min mage. Jag ska tillbaka på torsdag, för en sista check innan distriktssköterskorna får ta över omläggningen.

Känns också jätte konstigt då min hud, plötsligt fått kontakt med mina kläder, jag har ju haft ett stort klisterark över magen, i 2 månader nu, så det blev också en upplevelse, haha…ja huvudsaken det går framåt.

Idag, den första december, och 24 dagar kvar till julafton. Hm, jag tycker det går alldeles för snabbt. Tycker inte att det var 1 år sedan man letade fram julpyntet. Och jag har suttit och kollat i mina arkiv, på olika bilder, mest har vi nog på vår och sommar, och då jag såg dom, så kändes det ändå som det var alldeles nyss, men vi är ändå där igen, om ett litet tag.

Foto2776 Foto2777 Foto2778 Foto2870 Foto2871

Ingen bromsskärm har vi, inte heller kan man stanna klockan, eller jo, det kan man väl visst, men tiden tickar på ändå 😀

Och som barn, gick det sååå långsamt. Aldrig blev det jul och sommarlovet var en evighet bort, man skulle ha fått haft lite av det, kvar, så man hann längta efter saker och speciella dagar, nu hinns det inte med, utan tjopp, så var dagen här.

Nä, nu ska jag ha frukost innan promenaden, sedan har jag lite ärenden jag hade tänkt uträtta, så har man inte allt kvar, till sista stund. Önskar er alla en trivsam tisdag!

mats_carlsson_20130629234308Hittad på google

 

Dom är som klisterpapper

Av , , 2 kommentarer 15

Jag tyckte att tiden gått extremt fort, jag trodde nämligen att det var 4 veckor sedan jag var i Lycksele, men det stämmer inte, det var 3 veckor sedan. Ojoj, och ändå har man hunnit med så mycket under den lilla tiden.

Våra djur, kanske har känt av att något varit annorlunda, katterna ska helst upp i ansiktet på mig om jag råkar luta omkull mig i soffan, men jag vill inte ha nån katt på mig, seriöst…spelar ingen roll, dom är som klisterpapper.

Dom kan ju också vara väldigt layed back, och vet hur man ska chilla, på riktigt 😀

4685b0ef8bfec4ffe37054dde091b370

Bild lånad från pinterest.com

Winstone är mer dresserad, han vill gärna tycka in skallen mellan soffan och benet på mig, samtidigt som han bökar och försöker trycka in sig så långt som möjligt (bus på gång), men han slutar då om man säger åt honom. Tänkte också vilken tur vi haft med honom, det finns ju hundar som har en viss vana att bita sönder grejer.

Winstone som valp, gav sig gärna på skor och vantar, men det var under en mycket kort period i hans liv, men kolla in denna bjässe, det hade ju som sagt var, kunnat vara betydligt värre:

44f4c55d7e5ffdaf2e6c9c9ba827d84d

 

Bild lånad från pinterest.com

Och apropå värre…det finns ju också dom som råkar ut för saker men ändå lyckas rädda upp situationen på ett roligt sätt, ett exempel på det, kommer här:

Idag hoppas jag är sista dagen med antibiotika…det tär lite på kroppen att äta det. Jag ska på kirurgmottagningen idag, och får då veta vad som är tänkt, fortsättningsvis.

Åke hade en ledig dag igår, då han var tvungen att fixa intyg via vårdcentralen. Han passade då på att vintra lite på gården, ställa undan utemöblerna och sånt där. Han var också ner en sväng på stan och fixade en liten bröllopspresent till mig, det var ju vackert 😀

001

Hoppas på en bra dag och en trevlig kväll, för er allihop!

DSC01106

 

 

Vart tog tiden vägen?

Av , , 4 kommentarer 5

 

Jag fick ett mail, innehållande ett av alla bildspel som cirkulerar runt i världen. Detta handlade om ålder, och det är egentligen ganska intressant.
 
Som liten baby så räknar man dagar, sedan bli dom månader och efter det fyller dom år. Men du hör aldrig ett barn som är närmare 4 år (för att ta ett exempel) som säger att dom är 3 år. Nä, då delas året upp i månader eller man är 3½ år osv.
 
Men ju äldre du blir desto mer slätas åldern ut och när du är över 50-60 år så är du helt plötsligt 50+ eller 60+, inga halvår eller helår här inte. Varför är det så?
 
Är der för att tiden går så mycket fortare ju äldre du blir? Eller är det för att ett litet barn inte kan relatera till hur lång tid en månad är, för att inte tala om ett år, dom har inte levt så många månader ännu så att det kan jämföras med något.
 
Jag kommer ihåg att man tyckte det var knepigt att farmor och mormor och alla dom där…äldre, alltid sa att tiden går sååå fort. Vaddå fort, tyckte man då dagarna sniglade sig fram och det blev aldrig sommarlov. Höstarna var rena rama döden i väntan och längtan efter julen.
 
Nu hinner man knappt…ta ner julgardinerna förrän midsommarstången ska kläs och när det är klädd så ska det plockas bär och utemöblerna ska in och sedan har vi julen här, igen.
 
Jag pratade med en kompis, någon dag innan vi skulle upp till Piteå, det var sista helgen i augusti. Jag skulle sedan ringa upp henne på måndagen då vi hade kommit hem. Jag snackade med henne i förrgår. Vart tog alla tid däremellan vägen?
 
Jag vet att detta händer många av oss, och jag sa till henne att egentligen så handlar det ju inte om att man inte haft tid, men när man kommit på det så har tiden inte passat, eller så har man varit borta någonstans sedan har man glömt bort det. Och vips, så har en månad gått och man vet inte vart den tog vägen.
 
Men man får väl vara glad ändå, för det är ju som dom säger, tiden går fort då man har roligt så vi måste ju ha helsickes kul, alltjämnt. Och sedan får vi tacka någon (kanske televerket) för att vi inte ligger i en sjuksäng och tiden bara masar sig framåt, det vill man inte uppleva. Nä, ni får ha en trevlig lördag, själv ska nu Åke och Brälla fixa sista svetsningen på bussen och sedan ska vi köra några lass med barr till returåtervinningen, och fixa lite hemma på svärfars tomt. Han mår inte så bra just nu och det är ju saker som ska ordnas, innan snön kommer.
Maria Lundmark Hällsten